Gratis är gott, och …

Gång på gång upprepas detta vulgärargument: Det är bara för att kunna ladda ner film och musik gratis som människor upprörs över IPRED och annan övervakning av nätet. Jojo, säger den förnumstige, gratis är gott. Minsann. Det är därför som så många röstar på Piratpartiet. De vill inte göra rätt för sig.

Anklagelsen har bemötts tusen och en gånger. Men så länge den upprepas så ska den få ännu ett svar.

Kornet av sanning ska inte förnekas. Gratis ÄR gott – särskilt för den hungrige som inga pengar har. Det är ingen skam i det.

Men för oss andra handlar det om att göra rätt för sig. Vi gör rätt för oss, betalar våra skatter, CD-skivor, DVD-filmer, biobiljetter, STIM-avgifter och TV-licenser. Av allt detta och mycket mer går en del till upphovsmännen. När det gäller t. ex. CD-skivor så vore det intressant att veta ungefär hur många procent av mina pengar som just upphovsmannen får och hur mycket som mellanleden, distributörerna och upphovsrättsindustrin kapar åt sig. Jag gissar på 5% – rätta mig gärna. Så vem snor egentligen artisten på gaget?

Jag tror inte heller att nedladdare har så mycket emot att betala upphovsmän egentligen. Det gör man redan via kassettskatten, STIM och liknande system. Det som känns motbjudande är att distributionsindustrin fortfarande vill ha den största delen av kakan fastän distributionen till stor del sköter sig själv på internet. Varför ska de då fortfarande ha 95% av intäkten?

Det är ju inte upphovsmännen som lobbar fram de integritetshotande lagarna utan upphovsrättsindustrin, dvs. de distributionsföretag som på gammelmedias tid närmast tvingat upphovmän att sälja sina rättigheter till dem för att ”marknadsföras” (produktion+reklam+distribution). Numera kan vilket källarband som helst sköta produktionen. Distributionen är ju redan avklarad när nedladdningen sker. Återstår reklamen. Hur mycket reklam får de mindre artisterna? Knappast någon alls. Det är de stora stjärnorna som är lönsammast att satsa krutet på.

Varför ska Sony ha rättigheterna till inspelningar av Jussi Björling från Stockholmsoperan? De har bara råkat få dem i något paketköp, och har inga som helst planer att ge ut dem. Det är ju tråkigt för oss som gillar hans sång att den begravs för evigt i något upphovsrättsskyddat arkiv, där den förmodligen vittrar bort, och aldrig kan återskapas. Var för kan vi inte få ladda ner detta material istället – det är en viktig del av vårt kulturarv. Sony skulle inte förlora något på det.

Borde det inte finnas en gräns för upphovsrätten i sådana fall? Hur skulle man kunna formulera bättre regler för upphovsrätten så att inte sådana oönskade effekter uppstår? Vill ens Sony et al. ha Jussis rättigheter på livstid + 70 år?

Låt oss föra en lite intressantare diskussion än att bara kasta pajen ”gratis är gott”. Frågan är värd det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: