Oersättlig privatläkare? LOL!

Det är sällan man är oersättlig. Ofta inbillar man sig det ändå. I mitt fall är det numera ett faktum.

Historien har sin början redan i förra valrörelsen. Alliansen gick till val med en gemensam valplattform. En av de mindre uppmärksammade frågorna var privatpraktikerna. Närmare bestämt de allt färre och allt äldre privatläkare som går på den nationella taxan. De är en rest från den förra borgerliga regeringen, som införde fri etableringsrätt för privatpraktiker. Den rätten togs omedelbart bort när Socialdemokraterna fick tillbaka regeringsmakten. Det börjar bli ganska länge sedan, och några nya sådana privatläkare har det inte blivit sedan dess. Landstingen föredrar den nya sorten som går på nåder – dvs. avtal på två eller tre år. Det ger större ”flexibilitet”, och mindre kaxiga doktorer.

Alliansen med herr Reinfeldt i spetsen lovade i valrörelsen att varje privatpraktiker av den gamla stammen som gick i pension skulle få ersättas av en ny – en sk. ersättningsetablering. Så skulle man behålla det tusental privatläkare som fortfarande gick på den nationella taxan. Det var trögt att komma överens med Kristdemokraterna, som egentligen inte ville ha några privatpraktiker. Till slut fick man igenom en ny paragraf (5 §) i lagen om läkarvårdsersättning (LOL) den 1 april i år – och infriade sitt vallöfte.

Glad i hågen blev jag en av de första att anmäla mig för att ersättas av en ny och piggare privatpraktiker. Det är ingen hemlighet att fru Reinfeldt som är chef i Stockholms läns landsting inte vill veta av några ersättare för de gamla privatläkarna. Hon vill ha in vårdföretag och avtalsdoktorer istället. Det framgick med all önskvärd tydlighet i  Landstingets remissvar på lagförslaget. Och mycket riktigt. Efter ett par månader meddelade Landstinget att jag inte skulle få någon ersättare fastän jag slutat. Anledningen påstods vara att jag inte tagit emot tillräckligt många patienter. (I den familjen verkar det vara frun som bestämmer!)

Ja, man är skyldig att jobba heltid om man är privatpraktiker. Hur de räknat ut att jag inte jobbat heltid framgick inte, trots att jag skrev brev och förklarade att jag försörjt mig på detta jobb i tolv år, och varje år kvitterat ut mellan trekvarts och en miljon kronor i ersättning.

I LOL där det står om ersättningsetableringar anges att man kan överklaga landstingens beslut enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) till länsrätten. Det gjorde jag för en vecka sedan.

5 g § Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap. 1–6 §§ lagen (2007:1091) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag.

Nog fan hade jag jobbat heltid! Det här var bara ett trixande med teknikaliteter för att slippa en efterträdare till mig. Någon rim och reson får det vara, tänkte jag.

Länsrätten i Stockholm ringde upp mig idag för att fråga om jag hade någon fastighet i Stockholm. Det har jag inte. Skälet var att jag i så fall skulle kunna överklaga Landstingets beslut enligt den kommunala besvärsrätten. Men det gick nu inte eftersom jag flyttat ifrån Stockholm.

Men LOU, då? Som jag egentligen åberopat. Nej, förklarade den mycket vänliga damen, det går inte. Den kan bara tillämpas på ersättningsetableringar, och någon sådan har ju inte blivit av. Moment 22, alltså. Om landstinget är med på noterna och det blir affär av så får man överklaga, fast då behöver man det ju inte.

Hon sa lite urskuldande att det var otillfredsställande att landtingens beslut enligt LOL inte går att överklaga. Det strider mot EU-rätten. Hon tyckte inte att det var någon idé att överklaga till Kammarrätten, möjligen till EU och rådet för mänskliga rättigheter, eftersom myndighetsbeslut ska gå att överklaga. Men det hördes på tonen att hon tyckte att det var rent hypotetiskt.

Hon ansåg dessutom att Landstinget just i mitt fall dessutom hade fel i sak, men det kanske hon sa mest för att jag skulle bli glad. Någon praktisk betydelse verkade inte hennes bedömning ha. Länsrätten måste ju hålla på principerna. Det får man förstå.

Det är uppenbarligen en stor skillnad på att ha rätt och att få rätt. Och som gammal psykiatriker vill man ju inte framstå som en rättshaverist.

Numera uppfattar nog de flesta internetanvändare LOL som något helt annat än namnet på en lag om läkarvårdsersättning. LOL brukar man skriva i sina inlägg för att markera att man skämtar. Det ska uttolkas som Laughing Out Loud (skrattar högt).

På sätt och vis känns det sorgligt att inte få någon efterträdare. Men å andra sidan är det inte så ofta man får känna sig fullständigt oersättlig heller.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Advertisements

6 svar

  1. Välskrivet och intressant om landsting och andra piruetter
    kram
    Peter

  2. Tack för vänligheten.

  3. […] kommentarer Lasse B på Oersättlig privatläkare? …Peter på Oersättlig privatläkare? …Lasse B på Valdoxan (snart) ute […]

  4. Säger det igen..Tack för en fruktansvärt bra blogg=) Och det är skoj att se dig med dina åsikter inne på Facebookgruppen ”Rädda Universitetssjukhuset i Lund”=)

  5. Hello. excellent job. I did not expect this. This is a great story. Thanks! faceeckebgag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: