Privatisering i vården leder till fiffel, fusk och bedrägeri

SLL (Stockholms läns landsting) privatiserar vården alltmer. Visserligen tycker man inte om gammaldags privatpraktiker utan föredrar lite större vårdföretag som får tävla om upphandlingarna. Lägst bud vinner, som vid de gamla fattigauktionerna där hjonen utackorderades till snålaste bonden.

Ett exepel är vårdcentralerna som alltmer sköts av Carema, Procenta, Legevisitten, Cloetta, Attendo Care och allt fantasifullt som de kallar sig. Svenska och utländska företag som drivs med vinstsyfte. Inget ont i det. Den som gör ett bra och effektivt jobb ska belönas – gärna med en generös aktieutdelning och bonus till cheferna.

Så långt är allt bra uttänkt. De gamla vårdcentralerna kan behöva lite friska fläktar och konkurrens utifrån så att de inte går och drar benen efter sig.

Men systemet haltar redan. Folk fuskar nämligen. Detta för sin överlevnad. Metoden heter kreativ debitering. (Debitering betyder ”ta betalt”, alltså hur man bokför sina prestationer.)

Ett exempel från en vårdcentral:

Syster blir uppringd av en välkänd patient. De talas vid i telefon i 5 minuter om att medicinen har tagit slut. Syster framför sedan detta till en läkare som klickar på ”Förnya medicin” i journalprogrammet, vilket tar ytterligare 5 minuter av bådas tid. Detta kan bokföras som ett telefonsamtal (50 kr) och som ett telefonrecept (150 kr). Om man töjer lite på reglerna: ett besök hos distriktssköterska (500 kr) eller som ett läkarbesök (1 500 kr) – beloppen är ungefärliga och kan variera. Det kan också bokföras som allt detta (2 200 kr). Sköterskans signatur finns där och läkarens.

I journalen skriver man lämpligen något neuralt i stil med ”Söker för receptförnyelse. Nöjd med sin nuvarande medicin. Förnyar recept enligt nedan. Får höra av sig igen vid behov.” Där framgår alltså inte om patienten varit på besök eller bara ringt, om hon talat med sköterskan, doktorn eller båda två. Man kan ta betalt lite hur man vill. Den verklig djärva debitören kallar in patienten för lite onödig provtagning (10 minuter) och kan sedan arvodera sig för t ex omfattande utredning av förhöjt blodtryck (ytterligare 2500 kr). Så den smarta fuskaren kan få 5000 kr och den seriösa 200 kr för samma jobb. I kreativitetns anda kan man också remittera patienten för en dyr specialundersökning  hos någon kollega som behöver förbättra sin ekonomi: röntgen och ultraljud. Jag har till och med bevittnat placebooperationer (”explörativ laparotomi”) vid privata sjukhus.

Även landstingets egna enheter berörs. De ska föra statistik över sin verksamhet precis som de privata. Om de inte uppvisar samma effektivitet som konkurrenterna så riskerar de att få anslagen minskade eller att läggas ut på entreprenad. De har fattat galoppen och har också börjat bli mer kreativa i sin bokföring. Därtill nödda och tvungna.

Som ung läkare arbetade jag vid kirurgkliniken på ett privatsjukhus som betalades av landstinget. I statistiken var de alltid effektivare än sina landstingsanställda kolleger på andra sjukhus. Kanske var det faktiskt så. Men det var först när jag arbetat på andra kirurgkliniker som jag förstod att borttagning av födelsemärken inte krävde 4-5 läkarbesök: bedömning, operation, ta bort stygn, bedöma läkningsförlopp – allt bokades in var för sig som ett återbesök till läkare, kirurgisk specialistvård fastän det till största delen sköttes av medicine kandidater och sjuksköterskor. Billigt och bra för privatsjukhuset, populärt hos patienterna men dyrt och dåligt för landstinget och skattebetalarna.

I USA som kommit längre i debiterandets konst så finns det särskilda tjänstemän som sköter den ekonomiska kodningen, och universitetskurser i hur man klassificerar sina sjukvårdsinsatser på bästa (dyraste) sätt.

Detta är Darwinism! Den som bäst anpassar sig till systemet överlever – the survival of the fittest. Kvar blir fuskarna, fifflarna, myglarna och bedragarna, varav en hel del rena psykopater.

Vårdföretaget som ibland finns som mellanhand har inget emot en extra stor vinst. Det brukar resultera i trevliga utbildningsresor för personalen och bonus för chefsdoktorn. Att de skulle uppmuntra eller ens känna till myglet bakom vinsten kommer aldrig att kunna beläggas om inte Janne Josefsson vill.

Omfattning? Min gissning (så god som din): just nu 10-30% av utgifterna och i stigande? Mättnad vid 50% inom fem år – en psykopaternas julafton.

Jag har talat med flera samstämmiga personer såväl nere på golvet som en bit upp i organisationen.

Åtgärder

SKL har föreslagit en lagändring för att kunna beställa in journaler för att stämma av mot debiteringarna. Det är en idiotidé. Det är ingen konst att förhålla sig lagom vagt i en journalanteckning, eller att helt enkelt förfalska den (se exemplet ovan). Man kan skriva att patienten var på besök trots att ärendet skötts på telefon eller att man gjort en gastroskopi fastän det inte är sant.

En mycket enklare och effektivare metod vore att göra stickprov ibland patienterna. Jag bjuder generöst på denna idé som skulle spara miljardbelopp bara i Stockholm. Ringa upp dem och fråga om hur besöket upplevdes. Kanske passa på att göra en enkät om nöjdhet samtidigt. Personnummer har man redan i debiteringsunderlaget. Om patienten förvånat berättar om telefonrecept via sjuksköterska samtidigt som registreringen säger läkarbesök så är ju saken klar. Då bör man gå vidare och utvidga stickprovet till en mer heltäckande inventering. Gärna varna i förväg att nu kommer regelbundna kontroller att genomföras – och sedan inte lägga fingrarna emellan när det gäller återbetalning, skadestånd och åtal. Det handlar ändå om skattepengar och folks liv och hälsa!

Men hittills har ingen i SLL eller SKL kommit på denna enkla kvalitetskontroll. Det är så osannolikt dumt att man nästan befarar att någon i central ställning får procent på kalaset. Men sånt förekommer väl inte i Sverige, får man hoppas. Att de är så fatalt korkade och mesiga är illa nog.

Privatisering kan vara bra, men marknaden sköter sig inte själv. Stenhård kontroll och benhårda regler behövs. USA:s skattemyndighet IRS har understöd av automatvapen vid sina razzior. Det finns ett skäl till det: folk är beredda att gå långt när det gäller pengar, och ännu längre när det gälller så här stora belopp. Moroten är stor och piskan obefintlig: incitamentsstrukturen, som det heter, är befängd – och uppmuntrar mygel och kriminalitet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

2 svar

  1. Men du, just så där gör min vårdcentralanslutna läkare! Han ringer mig varannan vecka, tar helt säkert upp tiden til debitering. Jag har inte bet tom samtalet, han ringer för att fråga hur jag mår! Han kunde inte hjälpa mig men ville inte heller skriva en remiss. Landstingsläkare är inte bättre.

  2. Just precis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: