Nyckelpersoner, Tamiflu och människors lika värde

Sydnytt

Igår kunde Sydnytt meddela att Länsstyrelsen planerar att ge Tamiflu i förebyggande syfte till vissa nyckelpersoner i länet. Anledningen är att man vill undvika att viktiga samhällsfunktioner drabbas av svininfluensan.

Chefen för infektionskliniken i Lund Åsa Hallgårde, som även är ordförande i Svenska Infektionsläkarföreningen,var av en annan åsikt. Hon hade åtminstone tre invändningar: tveksam nytta med denna medicin, risken för resistensutveckling och urvalet av nyckelpersoner.

Nyttan med Tamiflu

De första två invändningarna har framförts av många myndighetspersoner och läkare när det gäller Tamiflu till vanligt folk. Det ger en mildare infektion för 70-80% av dem som infekteras, men skillnaden är obetydlig – kanske någon dags mindre sjukskrivning. Detta ska vägas mot risken för att viruset blir motståndskraftigt mot Tamiflu när det används i otid. Då har vi inget att komma med till gravida, småbarn som inte kan vaccineras eller de som på grund av andra sjukdomar löper en ökad risk för komplikationer.

Dessa invändningar gäller tydligen inte nyckelpersoner.

Vilka är då dessa nyckelpersoner?

I samband med fågelinfluensan tog man fram listor för vilka som i första hand skulle få medicin. Det var bl. a. Kungahuset och riksdagens ledamöter. På länsnivå torde detta motsvaras av Ilmar Reepalu, Jerker Swanstein och andra höjdare inom förvaltningarna. Dock inte infektionsläkarna, konstigt nog.

Det är svårt att förstå denna prioritering. Kungen är ju extremt ersättlig. Det finns en hel grundlag, succesionsordningen, som reglerar hur han kan ersättas.

Riksdagledamöterna har ju blivit helt onödiga i det politiska livet, då alla viktiga beslut fattas i andra grupper. Rent formellt kan det väl vara viktigt att ha en riksdag som är beslutsför i ett krisläge, men ersättare för dessa knapptryckare borde vara enkelt att få fram.

Samma sak med Regeringen. Den måste kunna fatta snabba beslut, vilket den inte direkt briljerat med t ex vid Tsunamin. Kanske man med en enkel delegation kunde uppdra åt åt närmaste departementssekreterare eller partifunktionär att vikariera vid sjukfrånvaro.

Samma gäller för länsnivån. Med en tydlig beslutsorganisation följer en tydlig delegationsordning och ett fungerande vikariatssytem. Tamiflu kan inte ersätta bristen på organisation.

Och på kärnkraftverken, inom busstrafiken, sjukvården och sophanteringen, är det verkligen chefstjänstemännen som är oundgängliga? Jag antar att det är de som får medicinen. Ingenjörerna, bussförarna, läkarna och sopåkarna är nog inga nyckelpersoner. Det skulle ju bli alldeles för många.

Nyckelfrågan

I det här fallet kan det väl vara skitsamma. Men om det var en allvarlig epidemi eller ett annat skarpt läge. Vilka nyckelpersoner vill vi skydda först då? Det är ingen fråga för anonyma tjänstemän utan en komplicerad fråga med både politiska och etiska aspekter. Det är något man därför borde diskutera öppet och i god tid. Är det verkligen Kungen och Ilmar Reepalu och andra höjdare vi vill rädda i första hand?

Offentliggör listan med nyckelpersoner!

Dessa listor över vilka som är nyckelpersoner i ett krisläge borde vara offentliga även av andra skäl. Det är naturligtvis angeläget att alla vet vilka de är så att vi kan värna extra om dem också i andra situationer: i ett krisläge ska de väl inte behöva sitta i väntrum eller stå i bussköer. De ska naturligtvis ha företräde för oss andra eftersom de är viktiga för själva samhället funktion. Vi vill inte att samhället äventyras medan de köar, väntar på höftledsoperation eller sitter i timmar och väntar på akuten. Därför borde vi i god tid få veta vilka de är så att vi vet att vi ska släppa fram dem och låta dem gå före kön av oss vanliga, lite mindre viktiga personer – vanliga människor.

Som läkare, väljare, skattebetalare och medmänniska är det min rätt och skyldighet att hålla reda på dessa nyckelpersoner.

Etiska aspekter

Alla människor är lika mycket värda – har samma människovärde – men ibland måste vissa få gå före i buss- eller systemkön. Denna fråga ska inte behandlas lättvindigt så att vi riskerar att få vissa medborgare som är mer jämlika än andra. Det är därför en fråga av såväl etisk som politisk betydelse, där alla bör få vara med och ha en synpunkt. Annars urartar det lätt till korporativism och fascism.

Och det vill vi inte för det viktigaste av allt är ju att värna demokratin och människors lika värde. Så vilka är det som vi ska släppa före? Ge oss listan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: