Senaste nytt om Valdoxan

I senaste numret av Läkemedelsverkets tidskrift finns en sammanfattande artikel om Valdoxan (agomelatin).

Det jag tidigare skrivit tycks fortfarande gälla. Det mest intressanta är att man refererar studier med negativt utfall som mörkats och inte publicerats.

På effektsidan är preparatet kanske en liten besvikelse så här långt. Bara hälften av studierna kunde påvisa någon effekt alls jämfört med placebo. När man jämfört med andra depressionsmediciner (paroxetin och fluoxetin) var effekten också klen. Å andra sidan har man också visat för hela gruppen av antidepressiva mediciner att de goda effekterna överskattats eftersom läkemedelsföretagen som styr forskningen undviker att publicera de studier som är ofördelaktiga.

biverkningssidan är det fortfarande leverpåverkan som är det största problemet. Nu menar man att man bör fortsätta att ta leverprover även efter de första 6, 12 och 24 veckorna. Å andra sidan har inga allvarligare nya biverkningar rapporterats. Sexualiteten tycks inte påverkas till skillnad från tidigare preparat. För äldre och dementa patienter finns i en studie en oroväckande överdödlighet, som möjligen kan ha andra förklaringar.

För den som vill ha oberoende information om läget när det gäller detta nya läkemedel så rekommenderas artikeln. Slutsatsen är att Valdoxan är ett välkommet tillskott bland antidepressiva mediciner, särskilt som verkningsmekanismen är unik. Biverkningarna är också lindriga jämfört med tidigare mediciner.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Advertisements

92 svar

  1. Hej Lasse,
    Tack för bra information om Valdoxan. Det uppskattas verkligen. Jag har även läst den sammanfattande artikeln som du länkade och läst lite fler av dina intressanta inlägg.

    Jag har ätit SSRI Sertralin i snart ett år och de senaste tre månaderna haft problem med lubrikationen. Mycket otrevligt för både mig och min sambo. Kommer att försöka hitta mer information om just Valdoxan och ser med spänning fram inför nya inlägg!

    Väl mött!

    • Tack för berömmet.

      Sertralin är väl annars en av de bättre SSRI-preparaten enligt min erfarenhet. Men visst: de sexuella biverkningarna är påtagliga för de flesta jag frågat.

      Lycka till med dina efterforskningar om Valdoxan. Hoppas att det kan bli ett alternativ för många i din situation.

      • Tack, man kan hitta mycket ”matnyttingt” på nätet 😉

        Frågan är bara hur mycket som stämmer. Har läst att bupropion ska kunna hjälpa och den substansen finns ju i ”Voxra”. Har du någon erfarenhet om detta preparat?

        Läste också att Ephedrine som verkar finnas i ”Lergigan” anses öka lubrikationen samt även fentanyl… Jag får inte riktigt ihop det, men som sagt, man ska inte tro på allt man läser….

  2. Bupropion (Voxra, Zyban) ger mindre sexuella biverkningar än SSRI. Det finns inte mycket dokumentation men i praktiken kan man antingen byta från SSRI till bupropion eller också lägga till bupropion. Båda strategierna ger mindre sexuella biverkningar för många patienter.

    Även Buspar (buspiron) kan försöksvis kombineras med antidepressiva för att få en minskad sexuell hämning. Det är egentligen inte en antidepressiv medicin, utan snarare en speciell ångestdämpare som ska tas regelbundet på samma vis som SSRI för att så småningom ge effekt.

    Dessa två mediciner har jag prövat på ett fåtal patienter med växlande resultat. Kan inte ge någon statistik.

    Efedrin är ett gammalt ”rävgift” som användes i hostmediciner förr. Det finns inte i vanlig Lergigan (prometazin) som är en gammal antiallergisk (antihistamin) medicin med uttalad tröttande effekt. Däremot i Lergigan Comp som även innehåller koffein, båda är uppiggande. Efedrin har också slemhinneavsvällande effekt (beta-adrenerg) samt en amfetaminliknande effekt, men också andra adrenalinlika (alfa-adrenerga) egenskaper: hjärtklappning, svettning, darrning etc. De senare egenskaperna brukar göra att de centralstimulerande effekterna inte blir lika angenäma, Numera använder man mer selektiva betastimulerare för att minska slemhinnesvullnad, t ex i astmamediciner. Missbruk av efedrin är rätt vanligt pga den centralstimulerande (amfetaminliknande) effekten.

    Att efedrin eller Lergigan skulle ha någon sexuell effekt känner jag dock inte till.

    En uppsjö preparat har prövats mot SSRI:s sexbiverkningar. Inget är riktigt bra, se t ex: http://en.wikipedia.org/wiki/Selective_serotonin_reuptake_inhibitor#Sexual_side_effects

  3. Hej

    har hittat din blogg och det jag läser är intressant. Jag har ätit cipramil i många år och, visst den dämpar depressioner men INTE det som jag upplever mest jpbbigt. Ångesten och oron. Har även ätit stilnoct i många år vilket bekymrar mig. Vill juu inte det utan kunna sova normalt, men att klara av att arbeta utan sömn är ju inte hållbart i längden.
    Fick Mirtrazipin ett tag som fungerade utmärkt. Psykiskt har jag aldrig mått bättre MEN, blodtrycket låg på 90/54 och gav ett stort obehag så klart sp jag slutade tvärt vilket gav fruktansvärda utsättningssymtom efter bara 10 dagars bruk. Så kraftig ångest så jag inte visste vart jag skulle göra av mig själv. Gick tillbaka o har inte vågat pröva ny medicin efter det.
    Vad jag kan läsa verkar ju denna nya medicin vara ett alternativ.
    tack för bra inlägg
    Mia

  4. Cipramil är ofta lite uppiggande, och ger sömnsvårigheter. Mirtazapin (Remeron) är välkänt för sin extremt tröttande effekt, som gör att inte alla patienter orkar med den. Den har rykte om sig att vara lika effektiv mot ångest och depression som Efexor, och kanske har mindre sex-biverkningar än de andra.

    Ett val lite mitt emellan för dig skulle också kunna vara sertralin (Zoloft) som är måttligt tröttande, och därför med fördel kan tas på kvällen ett par timmar innan man går och lägger sig. Har också väldokumenterad effekt på såväl ångest som depression. Sexuella biverkningar är varken bättre eller sämre än de övriga.

  5. Tack för ditt svar. Ja, läkaren ska ringa mig imorgon och tyvärr måste jag säga är hon nog inte tillräckligt insatt i detta område.
    Sist ville hon ge mig efexor och jag gick inte med på det då jag hört att det är väldigt jobbigt att sätta ut och målet är ju ändå att man en dag ska vara tablettfri.

    Så sertralin ska alltså ta bättre på ångest än citalopram? hade ju varit bra för jag tycker inte den hjälper alls. De säger bara att jag ska höja dosen vilket jag inte ser någon anledning till då jag har haft en högre dos och inte mådde bättre av det.

  6. Det finns egentligen ingen dokumentation för att sertralin skulle vara mera ångestdämpande än citalopram, men jag har fått det intrycket med vissa patienter. Det är lite mer ”dämpande” och tas på kvällen ett par timmar innan man går och lägger sig. Cipramil är däremot ”uppiggande” och tas på morgonen då man annars lättare får sömnsvårigheter.
    Man skulle kunna pröva det i alla fall. Om man vill minska ångesten ytterligare kan man lägga till Buspar som även kan göra att de sexuella biverkningarna minskar. Man måste pröva sig fram med varje patient, för alla reagerar olika med individuell effekt och biverkningar. Det tar ett tag att pröva ut bra preparat och rätt doser. Man ska helst ha en kunnig doktor och gott tålamod.

  7. Tack! Fick utskrivet just Sertralin idag. Andra mediciner jag pratar om känner hon inte till och ”använder sig inte av”.
    Det gör ju att man känner sig begränsad i sin hjälp man får.
    Jag går ju på vårdcentralen och frågan är ju vart man skulle vända sig för att få en läkare som är mer insatt i hela ångest och depressionsproblematiken än vad hon är.

  8. Jag vet inte var i landet du bor, och tillgången på specialister kan nog variera en hel del.

    Du har rätt att kräva att bli helt bra/återställd. Allmänläkare (= husläkare, familjeläkare, distriktsläkare, vårdcentral) har ansvar för enklare depressioner och psykiatrin för mer komplicerade. Gränsen är alltså lite flytande. Om en icke-specialist (allmänläkare) har gjort två försök med olika mediciner och det ändå inte blivit helt bra så kan man kräva remiss till psykiatrin, där man enligt vårdgarantin har rätt till en bedömning inom tre månader.

    En annan möjlighet är att ringa närmaste psykmottagning själv och höra om väntetider, remisskrav etc.

    Ett tredje sätt är att kolla telefonkatalogens gula sidor (Eniro) under: Läkare – Specialister – Psykiatriker, och ringa runt till privatläkare som kanske har möjlighet att ta emot dig.

    Man har numera rätt att välja vilken mottagning man vill, oavsett var man bor. Det gäller både allmänläkare och psykiatriska mottagningar.

    Det var några tips. Det är viktigt att man själv är aktiv, eftersom det är så rörigt med alla vikarierande läkare på de flesta ställen. Man ska definitivt ”shoppa runt” tills man hittar någon som man har förtroende för, tycker jag.

  9. Hej! Tack så mycket för dina svar.

    Jag bor i vänersborg och vet inte riktigt vad det finns att tillgå här.
    Min läkare har dock ordinerat flera olika mediciner som inte fungerar och att det skulle finnas annan hjälp att få har aldrig kommit på tal

    kanske är jag för välfungerande då jag jobbar och sköter mig. Ingen kan se det jag känner inom mig. För mig har ångest, oro och sömnsvårigheter blivit ett allmäntillstånd.
    Med mitrazipinet fick jag en inblick hur ett bra liv skulle kunna se ut och det gör mig så ledsen att den inte fungerade.

    Återigen. Tack för dina svar och så önskar jag dig en God Jul

  10. Det att man är ”välfungerande” och jobbar borde väl innebära att man behöver ännu större omsorg?

    Går du hos allmänläkare eller specialist?

    Har du börjat känna någon effekt av sertralinet?

    God Jul och Gott Nytt År önskar jag att det blir ändå, så gott det går.

    Lasse B

  11. Till Mia,
    Var rädd om Dig och var inte rädd för att gå vidare till en annan läkare om du inte anser dig få den hjälp du behöver. Jag hoppas dock att du mår bättre av sertralinet. Jag har tagit mig upp ur avgrunden med dess hjälp och det fungerar bra. Ett tips är att ta det till kvällen, då jag blir väldigt trött av den dos jag tar.
    God Jul!

    Lasse, tack för en bra blogg! God jul till dig också.

  12. Hej Lasse.
    Tack för en bra blogg. Hoppas du får en trevlig nyårsafton.
    /Martin

  13. Hej

    Så glad för att dina svar:-)
    jag har ju varit sjukskriven drygt ett år för utmattningsdepression 2005-2006 och det tar tid att komma tillbaka om man någonsin gör det till fullo.

    Har inget fast arbete utan är timanställd på flera ställen som usk och det är ju lite krävande i sig att hoppa mellan olika arbetsplatser, men jag är glad att jag har såpass mycket jobb som jag har. Alla har inte det som det ser ut idag.

    Har en allmänläkare på vårdcentralen.
    Jo, jag kan nog känna av att den hjälper lite. oron är bättre och kan koppla av mer. Men……jag binder gärna vätska i ansiktet och då under ögonen och med denna medicinen har det blivit groteskt och det känns ju inte roligt.

    Önskar ett gott slut och ett gott nytt.

  14. Anonym: Tack för att du berättade. Önskar dig ett gott nytt år.

  15. Ett Gott Nytt År på er också.

  16. Hej.

    Har nu ätit sertralinet i 3 veckor.
    Ständigt illamående och huvudvärk och i går kväll ett första anfall av ”ögonmigrän”. Det var bland det värsta jag varit med om. Trodde verkligen jag skulle bli blind. Såg nästan ingenting mer än blixtar i en halvtimme.

    Får kontakta läkaren igen och be att någon annan tar över som jobbar lite bredare med det här.

    Önskar en god fortsättning på det nya året.

  17. Men

    så kan du ju inte ha det!

    Om du har ständig huvudvärk och illamående fortfarande efter tre veckor, så skulle jag nog ta mig en funderare på om detta är rätt medicin för dig.

    Vilken otur du haft, att varken sertralin, Cipramil eller mirtazapin funkat. Det som verkat bäst av din beskrivning är väl ändå Cipramil, som dock var svårt att sova med. Kanske kunde man pröva Cipramil igen, men ge en lägre dos? Har man kollat koncentrationen i blodet?

    En modernare variant av Cipramil är Cipralex, som kanske (!) är mer effektivt, och kanske har mindre biverkningar, eftersom man renframställt den aktiva komponenten i Cipramil, som består till hälften av en variant av molekylen som inte ger antidepressiv effekt men lika mycket biverkningar. Det ska funka bättre i teorin, de undersökningar som finns talar för att Cipralex är minst lika effektivt vid halva dosen. Å andra sidan är det en dyr medicin, som kanske vissa läkare inte vill skriva ut. Cipramil är numera billig då patentet gått ut.

    Efexor är också en beprövad medicin som du inte behöver vara rädd för.

    Ge framför allt inte upp. Det går att hitta en medicin och en dos som passar dig också. Man måste pröva sig fram. Men nu tycker jag att det är hög tid att även skriva en remiss till psykiatrisk specialist.

    Man kan ta till ovanliga lösningar. En lite äldre medicin, som ofta glöms bort, som kan funka på vissa depressioner är Aurorix. Om det inte fungerar med antidepressiva så kan man sätta in litium som ensamt förebygger insjuknande i depression, och ihop med antidepressiva förstärker deras effekt. Även äldre mediciner, sk tricyklika (Anafranil, Sensaval) kan funka för en del, men vanligen har de ännu mer biverkningar, så det är nog ett sistahandsval.

    Det är ovanligt att någon får syn-migrän av antidepressiva. Jag har aldrig träffat någon. Har dock haft det själv, vilket var mycket obehagligt innan jag förstod vad det var.

    Man bör också kolla att du tar upp och bryter ner mediciner som du ska. En viss del av befolkningen kan inte bryta ner (metabolisera) vissa mediciner och får därför alldeles för höga nivåer i blodet trots normal dos. Därför bör man kolla blodkoncentrationen. Sen bör man ta prover på ämnesomsättning – sköldkörtel (TSH, T3, T4), calcium, Hb, glukos (eller HbA1c) och kolla lever och njurar med standardprover. Detta för att utesluta andra orsaker till depression samt att försäkra sig om att du bryter ner (lever) och utsöndrar (njurar) mediciner som du ska.

    Men alla dessa ytterligare åtgärder är nog naturligare för en specialist än för en allmänläkare. Sådana prover tog jag på alla patienter som var det minsta avvikande i sina symtom eller läkemedelsreaktioner.

    Så ännu en gång: Kräv att få komma till en specialistmottagning!

    Har du blivit erbjuden KBT? Det kan vara bra för att minska ångest och förebygga återinsjuknande.

    Du får gärna skriva ut mina svar och ge till din doktor, som kanske tycker att det finns några värdefulla tips att hämta upp.

    • Hej,
      Lasse, av ren nyfikenhet, du skriver ovan att du själv fått syn-migrän av antidepppreseiva? Vilken sort var det då och äter du någon medicin nu? Vilken sort i så fall? Jag är egentligen inte så speciellt glad över att medicinera, då jag är rädd för långsiktiga biverkningar. Hur mår jag om 20 år? Hur har medicineringen påverkat mig? Vilka biverkingar har man upptäckt då som man inte känner till idag?

      Min läkare hade som förslag aurorix till mig, men jag föreslog Voxra som alternativ och har nu ätit den i 14 dagar. Det enda negativa som jag märket är att jag varit något lättirriterad. Annars mår jag som jag skrivit tidigare väldigt bra. Om jag förstod det hela rätt ska man helst undvika vissa mat – och drycker om man äter aurorix te x ost och vin?

      Mia, jag går på KBT-terapi en gång i veckan och lär mig känna igen situationer som jag hamnar i som gör mig ledsen och deprimerad. Jag har även en viss förmåga att låta mina känslor styra mitt handlande utan att riktigt tänka på konsekvenserna och det är definitivt något jag försöker ändra på med hjälp av terapi. Jag kan varmt rekommendera KBT terapi och om du inte har möjligheten att få en remiss så skulle jag följa Lasses råd att gå på egen hand eller via internet.

      Lycka till i alla fall. Börjar du på aurorix skulle det vara intressant att få veta hur du svarar på den…

      • Nej, det är ett missförstånd att jag tagit antidepressiva. Det har jag lyckligtvis aldrig behövt göra. Jag har synmigrän ändå. Det kan gå år mellan attackerna, och så kan jag få det dagligen under en period. Inbillar mig att det kan ha att göra med att jag håller på att bli förkyld eller är trött av någon annan anledning. Men jag tror inte att det är utlöst av mediciner. Jag tar ett par blodtryckssänkare, men har inte märkt att synmigränen har något samband med dem.

        Jag förstår din oro för längre tids medicinering. Den är väl inte alldeles obefogad, men å andra sidan finns det väl inte heller några hållpunkter för att det skulle ge några allvarliga biverkningar. Min och de flesta andra läkares bedömning är att man ändå har en tydlig vinst vid medicinering. Obehandlade depressioner är inte heller gratis. Vi tror att det är värt risken för biverkningar att ta medicin under lång tid om man haft återfall i allvarlig depression. Sedan kan man alltid diskutera hur ofta man ska göra ett försök att sluta med medicin. Det beror på hur sjukdomen varit tidigare. Det finns inga generella regler.

  18. Hej
    vad snäll du är. tack för ditt svar.

    Cipramilen åt jag väldigt låg dos av. Endast 10 mg då en högre dos inte hade någon bättre effekt.

    Tog prover för ett tag sedan vilket var svårt att få gjort. Vet inte om de har börjat spara in på det med. Vilket fall som helst så togs TSH, tyroxin. Leverprover, B12, krea och blodstatus. Alla prover var bra förutom en lätt förhöjning av vita blodkroppar vilket jag haft i flera år.
    Bildar ju småstenar i njurarna kontinuerligt som kommer ut av sig själv utan någon större smärta och kreaproverna är alltid bra.

    Sockret och hb brukar jag kolla på mig själv när jag jobbar och det ligger alltid bra.

    Fick venlaflaxin utskrivet som jag ej ville ta. Kanske verkar det löjligt men en sällsynt biverkning är ögoninflammation vilket jag hade för ett antal år sedan som blev ett helsike. Två års lidande med illröda, svidande ögon då det blivit en kronisk ögonkatarr och med min läkemedelskänslighet och vanliga otur skulle det inte förvåna mig om det skedde. Sedan ska den ju vara väldigt svår att sätta ut och ens mål är ju ändå att en dag vara medcinfri.

    Mitt största dilemma är inte depressioner egentligen utan mer ångesten egentligen. Kan inte säga att den är överdriven men den finns där och lurar hela tiden. Som en slags ständig oro.

    Har pratat med läkaren om KBT och det fanns ingen sådan hjälp att få. Hon sökte dagmarmedel vilket var slut och ej gick att få.

    Läkaren ringer mig imorgon så får vi se hur det går.
    Än en gång. Tack för ditt svar

    • Om du ”bara” har ångest så kan Buspar (buspiron) vara ett alternativ. Mindre biverkningar, men ofta lika bra effekt på ångesten.

      En bra idé är också att börja träna KBT och/eller mindfulness. Det skulle du kunna göra på egen hand med en bra instruktion. Det finns bra sådana program i böcker (https://ordinationer.wordpress.com/2009/08/07/lycka-nu-titti-holmer/), och på nätet (http://www.livanda.se/produkter_aangest.aspx#lankankare) kostar 500-1000 kr. Det kostar alltså en del men inte lika mycket som individualterapi. En tusenlapp med psykologhjälp. Det tycker jag att vårdcentralen ska betala. Dagmarpengar och liknande bidrag ska man söka i början av året när alla fått ny budget och nya pengar. Pröva igen!

      Det finns också gratisprogram: https://www.kbt.info/behandling/index.php

      Se även http://www.dn.se/nyheter/sverige/internet-lika-bra-som-terapeut-1.774463 och
      http://vantrummet.nu/?page_id=49

      Det är inte ovanligt att man under långa sjukskrivningar får en allmänt ökad ångest (generell ångest), och dessutom blir lite folkskygg (social fobi). Där är träning i linje med KBT absolut bäst. Mot den generella ångesten gör man avslappningsövningar, och för protokoll över katastroftankar. Kärnan i sådan ångest är ångesten för ångesten. Den måste man bekämpa med förnuftsbaserade resonemang (KBT). Avslappning och acceptans enligt mindfulness är också bra. Social fobi: träna regelbundet genom måttliga konfrontationer med besvärliga situationer – omväxlande med avslappning, andningsövningar och ”resonemang” om hur farligt det egentlgen var jämför med vad man befarade.

      Ju mer du berättar desto mer tror jag att KBT vore bättre än mediciner. Men Buspar kan vara värt ett försök för att reducera allmän ångest. Det går bra att träna KBT samtidigt.

  19. jo. valdoxan…..kan inte den vara nåt?

    • Kanske, kanske … Dokumentationen är inte så stor när det gäller ångest. Lite klen även när det gäller depression, faktskt. Men man kan alltid pröva. Lär bli dyr om den fortfarande inte omfattas av läkemedelssuventionen.

      Skulle snarare pröva Aurorix (moclobemid) som också har milda biverkningar, men bättre dokumentation.

      En medicin med liknande mekanism är Circadin som används som mild sömnmedicin. Kanske något att pröva.

      Nu hinner jag inte skriva mer. Ska själv till doktorn!

  20. Hej! Testar nu med valdoxan, får se om den hjälper.
    Det jag skulle vilja fråga dig är hur man skall hantera sina skamkänslor för att man är sjuk. Jag skäms att jag blivit drabbad och det blivit en ond cirkel kommer inte ur den:(

    • Ja, Valdoxan är bra pga sina gynnsamma biverkningar, men kan vara för klent för att rå på depressionen. Då får man ta till något starkare, och kanske sedan gå över på Valdoxan som underhållsbehandling, när man är återställd.

      När det gäller skam så är det en egen del av de depressiva symtomen. Nedvärdering av den egna personen ger bl a skam och (alltför) dålig självkänsla.

      Det i sin tur gör att man isolerar sig med sina besvär. Kanske undviker att tala om dem, vilket gör att man får och tar emot (!) mindre konstruktiva förslag (input) och mindre bekräftelse (som man verkligen behöver och som gör att man känner att man duger) samt även blir socialt isolerad – ensam – vilket också gör att man får mindre hjälp och uppmuntran utifrån. Man får gå ifred med sitt destruktiva ältande. Allt detta undergräver självkänslan och späder på skammen och depressionen ytterligare. Det skapar ständigt nya onda cirklar, som du säkert förstår.

      Kognitiv terapi är den bästa strategin för att undvika sådana besvär. Det kan man få hjälp med genom att läsa någon bok om KBT-självterapi (kolla på nätet), genom att boka in sig till en terapeut (brukar vara lite dyrt, men värt det om man har råd) eller få strukturerad KBT för deprimerade anonymt via nätet (billigare än terapeut, men också effektivt – kolla Uppsala, där det finns bra nät-psykologer).

      Jag vet att det är svårt att ta egna initiativ när man är nere för räkning, men om man förmår sig till det (KBT) så kan det vara helt avgörande för hur snabbt man blir frisk igen, och även minska tendensen till depression och depressiva beteenden i framtiden. Försök att göra det till en parallell del av behandlingen!

  21. Tack för ditt svar, vad menar du med starkare medicin? Lider av utmattningsdepression och OCD. Vad kan man göra på egen hand för skamkänslorna har inte råd att gå på KBT.

    • Vi har diskuterat olika antidepressiva mediciner ovan. Lite förenklat kan man säga att Valdoxan tillhör den grupp där det finns svagast dokumentation för att den är effektiv mot depression. I den gruppen kan man kanske räkna in Buspar, Circadin och Aurorix.

      I mellangruppen finns alla de standardmediciner som många får: Cipramil (citalopram), Sertralin (Zoloft), Fluoxetin osv.

      Bland de ”starkaste”, men som ofta också har mest biverkningar finns Efexor (venlafaxin), Remeron (mirtazapin) och kanske Cipralex och kanske de äldre medicinerna Sensaval och Anafranil.

      Men det är även en fråga om tillräckligt hög dos. Man kan också kombinera antidepressiva med t ex litium för att få starkare antidepressiv effekt.

      Du kan söka på nätet för att hitta sajter som handlar om KBT och depression.

      Sjukvården har skyldighet att ge dig den behandling du behöver. Ibland kan de betala besök hos en terapeut utanför systemet, ibland har de terapeuter att anvisa till. Du får höra med den läkare som skrivit ut medicinen. Det hjälper att tjata!

  22. Hej!

  23. Hej!
    Jag var det första som kommeterade din blogg och vill bara tacka för hjälpen och informationen samtidigt som jag gärna delar med mig av min erfarenhet till dina andra läsare.

    Jag har nu ätit voxra (wellbutrin) i 8 dagar. Lusten är tillbaka och enligt min sambo även lite bättre lubrikation efter senaste gången. Jag har även fått lite mer energi, börjat träna och simma lite smått igen och det känns helt fantastiskt!
    Fysisk motion är en receptfri och effektiv medicin om man bara orkar ta sig upp ur det djupaste hålet. Det svåraste är ju att komma i väg. Väl på plats om man gör något som man tidigare tyckt om, oavsett om det bara är en promenad eller aerobics så är det en super skön känsla efteråt och härligt att få känna sig lite ”duktig” och nöjd med sig själv, mitt i allt elände.

    Nu har det gått väldigt kort tid i och för sig, men bytet sertralin-voxra var/verkar inte vara helt smärtfritt. Jag vet inte om det är utsättningssymtom eller insättningssymtom men jag har haft en orolig mage, illamående och små ”blixtrar” i huvudet. Sömnen är något störd men verkar vara på bättringsvägen. Jag har lite svårt att koncentrera mig, brukar vanligtvis ha lätt för detaljer och bra minne. Gick från 50 mg sertralin till 150 mg Wellbutrin med en dags mellanrum enl läkarens ordination.

    Det är visserligen små biverkningar jämfört med SSRI (Te x större sötsug och trötthet (ingen träning) som blev viktuppgång som verkligen inte förbättrade varken sexliv eller självkänsla)

    Vad jag undrar över är, vet du om SSRI och Voxra har några biverkningar/skador på lång sikt, t ex på minne, inlärning, kognitiva förmågor mm. Självklart är det bättre att medicinera än att vara djupt deprimerad, men eftersom jag inte hittar några rapporter angående användning på lång sikt passar jag på att fråga dig. Du kanske har några länkar/litteratur att rekommendera?

    Mvh Anonym

  24. Grattis Anonym. Det verkar som om du hittat en medicin som passar dig. Voxra är ganska ny i Sverige, men har funnits i åtskilliga år i t ex USA. Jag känner inte till några allvarliga biverkningar på längre sikt. Har inte läst in mig på preparatet, men informationen i FASS brukar vara rätt bra när mediciner funnits ett par år, vilket Voxra har.

    De utsättningssymtom som du beskriver är typiska. Magen och ”inre blixtar”. Det kan ta upp till flera månader innan de upphör helt, men jag känner inte till något fall där de blivit bestående.

    Du har rätt i att när det gäller biverkningar på lång och kort sikt så får man göra en avvägning av om de är värre än sjukdomen i sig. I det perspektivet är det nästan alltid att föredra att behandla depressioner med medicin. Undantag är ovanliga biverkningar som inte går att förutsäga, och naturligtvis om man är överkänslig för ett preparat.

  25. Hej igen! Kan man kombinera valdoxan med någon medicin i mellangruppen? Jag kan ju passa på att skriva lite om Valdoxan har tagit dem i 17 dagar en tablett till kvällen. Somnar utan hjälp av insomningstabletter vaknar ett par tre gånger per natt men känner inte av den hemska ångesten och hjärtklappningen som tidigare gjorde att jag fick gå upp ur sängen, idag kan jag ligga kvar och somna om även om det tar en stund. Däremot på morgonen vid 6 tiden känner jag av hjärtklappningen, så då är det bara att gå upp. Känner mig lugnare men väldigt trött hela förmiddagen. Men det jag saknar är något som balanserar humöret att man känner glädje och lusten att vilja leva och göra saker. När det gäller de sexuella biverkningarna tycker jag Valdoxan påminner lite SSRI biverkningarna men får skriva mer om det en annan gång för har inte varit så ”jätteaktiv”. När det gäller OCD:n är Valdoxan inte lika effektiv som SSRI. Har en undran till har läst att vissa ökar dosen av Valdoxan till två tabletter varför? Är så trött på att prova än det ena än det andra för att kunna få ett dräglig liv.
    Ha en fortsatt trevlig helg och tack för en bra sida och snabba svar!

  26. Ja, det kan man kanske, men det finns ingen dokumentation som jag känner till om det.

    Det låter som om du blivit lite bättre, men långtifrån bra efter de dryga två veckorna med Valdoxan. Tillverkaren rekommenderar doshöjning från 25 mg om dagen (en tablett till natten) till 50 mg (två tabletter à 25 mg vardera till natten) om man inte blivit bra på två veckor.

    Det är vad man i första hand ska göra i ditt fall. Öka dosen till 50 mg/d om du inte redan gjort det. De flesta tycks behöva denna högre dos.

    Om du inte blir mer eller mindre helt återställd efter två veckor med den högre dosen, så kan man börja diskutera byte av medicin eller tillägg av annat preparat. Det finns då många strategier, där man måste veta vad du prövat tidigare – vad som varit effektivt, vad du inte tolererade osv. Om du aldrig tidigare tagit depressionsmedicin så kanske man då i första hand skulle byta till ett av de vanliga preparaten i mellangruppen.

    PS

    Det är ett bra tecken att du kan ligga kvar i sängen. Att du är trött på förmiddagen kan ha med medicinen att göra, men även av depressionen i sig, som är mycket energikrävande för kropp och själ. Fullt i jämförelse med en svår influensa.

    Det är också normalt att ha en eller ett par dåliga dagar medan man förbättras. Många blir besvikna och tror att de försämrats eller att medicinen inte hjälper. Blir det bara sämre dagar får man förstås omvärdera medicinen.

    Sex är också svårt att bedöma i denna tidiga fas. Depressionen i sig minskar sexlusten ordentligt. Knappast Valdoxan.

    Den bristande lusten och förmågan att komma igång med olika aktiviteter är också ett typiskt depressionssymtom som kallas konativ hämning. Det ger sig när du är helt återställd. Det, liksom sexlusten , hör ofta till det som försvinner först, och återkommer sist.

    DS

  27. Hittade hit till bloggen när jag surfade runt för att hitta info om just Valdoxan. Intressant diskussion och mkt matnyttigt!!

    Jag ska själv prova Valdoxan som en ”sista” utväg. Har gått igenom snart alla antidepp som finns… med mest biverkningar som effekt.

    Det enda som har haft bra effekt och uthärdliga biverkningar tidigare är cipramil/citalopram. Dessvärre har jag blivit tolerant mot effekten och fått mer o mer biverkningar så de funkar inte heller längre.

    Tyvärr har jag inte så stor förhoppning till Valdoxan efter vad jag har läst. Lite väl klena resultat… men men… jag har inte mkt annat kvar att prova!! Och det är ju enda sättet att ta reda på om den funkar just för mig.

    Jag kommer fortsätta att följa denna blogg i alla fall!! 🙂

    • Hej Sara,
      Hur går det för dig med valdoxan? Jag äter voxra och undrar om du fick några biverkningar av den?

      // anonym

  28. Antar att du prövat escitalopram – Cipralex som är en renare variant av Cipramil, men med samma verksamma substans. Den kan ha bättre effekt med mindre biverkningar för vissa.

    Annars är väl Valdoxan ett intressant preparat med ny mekanism, som säkert kan fungera för vissa som har problem med de vanliga preparaten.

    Önskar dig lycka till. Men ge inte upp om det skulle misslyckas. Det finns alltid ett preparat eller en kombination i en viss dos som funkar. Det tror jag i alla fall. Man måste leta tills man hittar sin egen rätta medicin.

  29. Jag har precis börjat med valdoxan sen några dagar tillbka. Det enda som jag hittills har märkt av är att jag blir trött o dåsig ca 30 min efter att jag har tagit den. Men jag sover inte bättre för det… ännu. Men det som sagt ännu bara några dagar sen jag började. Får ge den mer tid…

    Voxra har jag provat, men den had eingen effekt. Jag bara sov dåligt av den…

    Funkar Voxra bra för dig?

    • Vet inte riktigt vem du frågar. Själv har jag aldrig behövt ta antidepressiva, och har därför inga personliga erfarenheter vare sig av Voxra eller något annat.

      Hoppas att Valdoxan funkar bra för dig.

  30. Sara:
    Jag har ätit voxra i strax över en månad nu. Det verkar som den fungerar bra på mig och de sexuella biverkningar jag fick av sertralin är nu borta! Där emot har jag märkt att jag blivit något lättirriterad. Men hellre det…
    På sikt vill jag sluta med all medicin. Jag glömde en dos en dag och det var en riktigt skrämmande upplevelse. Jag blev trött, kräktes och mådde helt enkelt pyton. Det får mig verkligen att fundera på vad det är jag äter…
    Jag är även en av de lyckliga som fått KBT på remiss. Det är det bästa som hänt mig! Förhopningsvis hittar jag verktyg som får mig att kunna hantera vardagen på ett bra sätt utan mediciner.
    Angående sömnen tar jag imovane vid behov men även det försöker jag undvika så mycket som möjligt. Träning fungerar utmärkt mot sömnbesvär! Speciellt för mig då jag har ett väldigt stillasittande jobb framför datorn.
    Har du provat Aurorix också?
    Mvh anonym

    Lasse;
    Tack igen för en bra blogg. Du har en hel del annat läsvärt förutom just informationen om valdoxan.
    ”Keep om rock´n” 😉

    • Tack själv för ett intressant inlägg. Det är intressant att höra om alla olika erfarenheter av olika preparat. Voxra har jag inte ordinerat så många gånger, men kan ju vara ett alternativ för dem som har trista sexuella biverkningar av de ”vanliga” preparaten.

      Fysisk aktivitet är bra. Det har man visat i forskning, så det måste tom. en gammal soffpotatis som jag medge. Liksom KBT. Det verkar som om du är på god väg att hitta en strategi för hur just din depressivitet ska botas. Jag kan bara gratulera.

  31. Hej! Kanske en dum fråga, men här kommer den. Vet inte riktigt hur jag skall skriva så det uppfattas rätt. Om man vaknar dag eller nattetid och samma oro ämne dyker upp och man maler samma ämne (tex om något som kanske kommer att ske i framtiden om det kommer att ske) räknas det som en tvångstanke även om det inte utförs någon ritual. Vet inte om du förstår hur jag menar. Även dagtid återkommer denna tanke.

    • Det går inte att svara på med så lite uppgifter, men det låter inte som det man kallar för tvångstankar. Men visst kan man ha tvångstankar utan tvångsbeteende. Men bara det att man bekymrar sig för något eller ältar det betyder inte att man har tvångstankar. Däremot kallar folk det ofta för tvångstankar, medan det mer korrekta är grubblerier.

      Inom psykiatrin är det inte så viktigt med vad man kallar saker och ting (diagnostik) om man inte tänker göra något åt det (behandling). Konstiga tankar i största allmänhet är ingenting man behandlar. Om man tycker att de är störande eller handikappande så bör man reda ut det med någon som kan detta.

  32. Det är kanske en blandning av grubblerier, kontrollbehov och oro. Kan älta en och samma sak tills jag hittar en lösning som ger mig lugn inombords. Det är vanliga tankar i vardagslivet som blir till stora svarta moln ju mer man älter. Önskade jag kunde lära mig att ta dagen som den kommer och leva i nuet och inte hela tiden vara förre min tid och måla fan på väggen.

  33. Har en fråga gällande denna medicin Valdoxan har nu gått på den i en månad och visst mår jag bättre psykiskt men jag upplever att jag är pigg på nätterna är detta något som kan ske med denna medicin. tar denna på kvällen. Tacksam för svar

    • Jag har inte någon större erfarenhet av Valdoxan. Om man läser i FASS (http://www.fass.se/) så ser jag inte något om störd dygnsrytm, sömnsvårigheter etc.

      Men med nya mediciner får man ta all information med en nypa salt. Tillverkarna vill inte gärna medge negativa effekter, så det brukar ta ett tag innan biverkningsrapporter kommit in och publicerats.

  34. Voxra verkar vara en bra tilläggsmedicin, åt den själv ett tag, blev allergisk. Hjälper mot anhedoni.. som beror på brist av DOPAMIN. Angående Valdoxan i förra bloggen, 5ht2c-antagonismen ökar på DA NE i frontalcortex.. effekten är inte ångestdämpande. Den ökar koncentrationen samt energiserar redan efter dos 1. Fluoxetin har f.ö samma mekanism fast troligtvis starkare. går att läsa mer om i Essential Psychopharmacology : Neurological Basic and practical applications rev 3 av Stephen M Stahl..
    Han kallar preparaten med den funktion passande nog ”NDDI” Noradrenaline Dopamine DisInhibitator..
    glad påsk..hälsningar en psykpatte..

    • Du ligger nästan ett år före med din påskhälsning, men tack ändå.

      Dina resonemang om receptorer ligger också långt före mina kunskaper. Jag har alltid varit skeptisk mot att dra direkta paralleller från receptoreffekter till människor i levande livet. En hel del sådana iakttagelser bygger på specialkonstruerade cell- och djurmodeller, varför resultaten inte alltid är giltiga för människor. De kan också ge ett falskt sken av att man har en total kunskap om medlets verkan. Så är det ju inte. Det kan ha flera mekanismer som man ännu inte studerat, och de effekter som man iakttagit kan tas ut av kompensatoriska reaktioner.

      Så dessa effekter på receptrnivå är främst intressanta för att bygga upp hypoteser om hur det skulle kunna fungera i den kliniska verkligheten. Dessa teorier måste sedan prövas i skarpt läge – helst av flera oberoende forskarlag – innan man kan dra några slutsatser om medlens plats i behandlingen av patienter.

      Men som grund för hypoteser är de intressanta.

  35. […] även nyare inlägg: Senaste nytt om Valdoxan samt Valdoxan äntligen i […]

  36. Du skriver att det finns en oroväckande överdödlighet bland äldre som tar Valdoxan. När räknas man som ”äldre”? Jag är 51.

    • Undersökningen beskrivs i Läkemedelsverkets sammanfattning (se länken i början av mitt inlägg) som en ”Alzheimerstudie”. Det säger inget absolut om åldern, men jag tror nog att det handlar om människor med en betydligt högre snittålder än din. Jag har inga ytterligare uppgifter om vilka åldrar de femton rapporterade dödsfallen i denna undersökning hade. Då får man nog ta fram originalstudien, vilket jag inte har gjort. Kanske någon annan läsare har gjort sig det besväret?

      I en annan studie såg man goda resultat på människor över 50 år, hälften var över 65 år och 11% över 75 år. Där rapporterades ingen överdödlighet, dvs. andra dödsfall än de som kan förklaras av kroppssjukdomar eller självmord.

      Så du kan nog lugnt pröva medicinen om du inte har Alzheimer.

  37. Hej!

    Länge sedan jag skrev, men har nu en fråga till dig.
    Kom till allmänpsyk till slut, men där var det inte direkt bättre. Stafettläkare även där och jag fattade ingenting vad han sa.
    Fick iaf busperon. Åt dem i 4 veckor innan jag gav upp. Fruktansvärd huvudvärk som inte gav med sig. Muntorr till tusen och en mage som flippade ur totalt. magen är väl extra känslig också efter en tarmvredsoperation.
    Slutade tvärt med mina busperon. Fått väldig ångest och undrar om det kan vara utsättningssymtom.

    • Jag vill minnas att du mådde hyfsat på en låg dos av Cipramil. Då skulle man kunna pröva med en standarddos av Cipralex, som jag föreslagit ovan.

      Man kan till de flesta medicinerna lägg till en låg dos av mirtazapin att ta till natten.

      Många (kvinnor) som inte fungerat med andra antidepressiva tycker att Voxra är bra. Det har t ex mindre sexuella biverkningar än de övriga, och fungerar lite annorlunda.

      Det var tre förslag.

      Bedrövligt att höra hur dåligt psykiatrin fungerar. Det verkar vara mer regel än undantag. På många sätllen är allmänläkarna på vårdcentralen minst lika bra, och de brukar ju känna patienterna bättre. Men jag vet att du prövat där också, och att den läkaren inte var så pigg på att skriva ut ovanliga preparat som hon inte använt tidigare, vilket man kan förstå, Det är ett jobb för psykiatrin, men då ska den ju fungera också.

  38. Tack för ditt svar. Vad snällt av dig.
    Önskar verkligen jag kunde ta mirtazapin. Har prövat dem och fick en inblick i hur man skulle kunna må. Tyvärr sjönk mitt redan låga blodtryck och låg på 84/52. Var fruktansvärt yr och knepig, men psykiskt mådde jag så underbart bra. Dessutom somnade man ju gott.
    Nu har jag kommit i klimakteriet också och kan säga att det gör inte det hela lättare. Humöret pendlar mellan vemod och raseri. har börjat med naturmedel för det.

    javisst är det trist. Man kan verkligen undra hur det ska sluta med vår sjukvård.
    Den här läkaren var väldigt svår att förstå och bara efter fem minuter viftade han bort allt den tidigare jag hade som slutat, hade sagt. han skulle också ha hela min historia och då man upplevt en del riktigt jobbiga saker känns det skit, rent ut sagt att behöva dra upp det för en tillfällig läkare.
    han bara skrev ut läkemedel och jag fattade inte ens hälften av vad han sa.
    Var nog mer förvirrad när jag gick därifrån än när jag gick dit.
    Är ett jätteproblem det här med stafettläkarna. Jobbar ju själv inom sjukvården och jag förstår verkligen dessa patienter som är helt förtvivlade.

    Tack för ditt svar. Ska nog försöka få cipralexen.
    Må så gott

    • Man kan ta en pyttedos mirtazapin på kvällen som tillägg till annan medicin om den inte fungerar ensam. Det kanske blodtrycket klarar?

      Cipralex tror jag kan vara ett bra val för dig.

      Lycka till med nästa doktor. Förr eller senare ska du väl stöta på någon som du får förtroende för.

  39. Ville bara berätta. Har ätit cipralex över en månad nu. Vilken skillnad! Vaknar utan ångest.
    Känner mig mer stabil än någonsin.
    Ökade dosen ganska snabbt från 5 mg till 15, men kände mig ””fladdrig” på högsta och fick gå ner till 10 mg igen vilket verkar vara lagom. Lite av ett nytt liv 🙂
    Behöver ju vara ganska stabil då sonen har en adhd problematik. Han är 18 år och det mesta har vuxit bort men han har på senare tid blivit sämre med ilskan och nedstämdhet. Nu har han äntligen gått med på att ta mot hjälp och de pratar om conserta för hans del.

    Livet känns bra, trots allt.

    Ha det riktigt bra och tack för dina råd

  40. Vad kul att höra. Det är lite typiskt. Man ska aldrig ge upp. Så småningom brukar man hitta rätt både med preparat och dos.

    Glöm inte att träna KBT, nu när du har ork. Det förebygger återinsjuknande. Man lär sig tänka positivt, och inte ge efter för ”de mörka krafterna”.

    Grattis, och hoppas det går bra med sonen. Concerta kan vara bra om han är ojämn i humöret, överaktiv och har svårt med koncentrationen.

  41. Hej,
    Om voxra påverkar dopamin, vilket jag läst förut, finns det någon annan medicin som fungerar på liknande sätt men som kan tas under graviditet? Orkar inte vara orkeslös, splittrad och se livet i svart.. Men vill heller inte skada eller ge framtida barn problem pga min medicinering. Lever ett bra liv med livsglädje, kvalité och har börjat plugga deltid vid sidan av mitt arbete.

    • Man ska i allmänhet undvika att ta mediciner under graviditet. Det gäller även Voxra, som är klassad som B2, dvs man saknar erfarenhet av graviditet och Voxra, men den har nog inte skadat foster i djurförsök.

      Ibland måste man ge medicin under graviditet, och då får man väga fördelar mot risker. Först ska åtgärdbara orsaker gås igenom: blodbrist, sköldkörtel, B12, folsyra etc.

      Jag vet ingen antidepressiv medicin som har just Voxras profil, men moclobemid (Aurorix) ökar effekten av alla monoaminer, som serotonin, noradrenalin och dopamin, dock via en helt annan mekanism. Den är klassad som B1 vid graviditet, och bör också undvikas.

      Vid samtidig graviditet och depression ska en specialist överväga i varje enskilt fall om antidepressiv medicinering är nödvändig, och i så fall vilken sort som är bäst. Det är också skillnad om man tar medicin i början av graviditeten eller under slutet/förlossningen. Slutligen måste man ta hänsyn till om läkemedlet passerar över i modersmjölken. Så det är ingen enkel fråga att svara på.

  42. Apropå valdoxan m.m.

    Jag har bytt från citalopram till venlafaxin, då jag upplevde att citalopramet inte hade någon effekt på tröttheten och apatin, men däremot på ”de mörka tankarna”. Jag själv föreslog en eventuell kombination med voxra (för att dessutom kanske få bort lite av de sexuella biverkningarna) men min allmänläkare som inte verkar så insatt sa att han bara körde monoterapi och att venlafaxin var effektivt. Voxra hade besvärliga biverkningar sa han (som om inte SSRI/SNRI har det??).

    Tyvärr tycker jag fortfarande att jag är rätt så trött, vaknar aldrig utsövd oavsett hur länge jag sover. Har ätit venlafaxin i tre veckor nu (150 mg) och har konstant svagt ont i huvudet (typ som ett tryck i huvudet). De sexuella biverkningarna är nog faktiskt värre än på citalopram, de är i alla fall inte bättre även om jag tycker lusten har kommit tillbaka. Kan man tro att biverkningarna kommer att fortsätta vara så här, eller är tre veckor för kort tid att bedöma det på?

    Kan man kombinera voxra med venlafaxin? Eller ska jag försöka få valdoxan som kombination eller eget preparat? Har läst många skräckhistorier om utsättning av venlafaxin så jag vet inte vad jag ska försöka föreslå ”min” läkare.

    • 1. Tre veckor är väl lite för att bedöma effekt och biverkningar. Biverkningarna fortsätter att förbättras de första 1-2 månaderna. Effekten kan bedömas efter ca 5 veckor, men kan också förbättras ytterligare något därefter. Men den sexuella hämningen blir nog inte så mycket mindre, om den fortfarande är så uttalad efter tre veckor.

      2. Jag tror att Voxra går att kombinera med de flesta andra antidepressiva, just som du säger, för att mildra de sexuella biverkningarna. Forskningen på området är dock klen, men många har den erfarenheten. Din doktor eller du själv kan kolla under kapitlet interaktioner i FASS. Man ska nog inte använda maxdos av båda preparaten, men för övrigt får man pröva sig fram med dos och avväga mot effekt/biverkningar i varje enskilt fall.

      3. Enklast är väl att byta helt från Efexor till Voxra, om nu doktorn är rädd för interaktioner. Efexor verkar ju inte vara någon entydig framgång på dig, men man kanske ska vänta ytterligare några veckor med ett byte.

      4. Att sätta ut venlafaxin behöver inte vara besvärligt alls. Det är bara några som får symtom av detta, och då får man trappa ner lite långsammare. Rätt odramatiskt.

      5. Valdoxan är väldigt oprövat, och svårt att rekommendera innan man uttömt andra mer beprövade möjligheter som dem ovan.

      Det var förhoppningsvis svar på några av dina frågor. Personligen skulle jag nog förorda ett byte till Voxra om du inte blivit mycket bättre inom de närmaste veckorna, men det finns inga absoluta regler. I ditt fall tror jag att den halvdana effekten och besvärliga sexuella biverkningar är begränsande. Det blir ju svårt att höja dosen ytterligare, för då blir ju biverkningarna också värre. Verkar bättre att byta preparat.

      • Tack för ditt svar!

        Jag försökte framföra mina synpunkter med stöd i ditt svar till min läkare. Tyvärr är han tydligen inte särskilt intresserad av att lyssna till sina patienter, han sa bland annat att ”medicin inte är lösningen på allt” och att jag borde hitta på fler fritidsaktiviteter!

        Således tänker jag nu byta läkare samt gå tillbaks till att ha kontakt med en riktig psykiatriker som förhoppningsvis har något större förståelse…

      • Hej Lasse! Har en dotter som i 8 år haft depressioner och ångest och som prövat ett antal olika antidepressiva som inte hjälpte. För 1 år sedan fick hon Voxra på min begäran och hon blev som en ny människa. Tränade, fick energi och lust till livet men nu har hon slutat med Voxra eftersom hon tappade jättemycket hår (hennes stolthet), har fått Seroquel utskrivet men hon vågar inte ens pröva dem efter att ha läst biverkningarna. Är nu tillbaks på ruta ett och mår jättedåligt. Vore tacksam för ett råd från Dig.
        Tack

  43. Jag tycker att det låter som om doktorn försöker dölja sin okunnighet. Han är förmodligen osäker på hur medicinerna fungerar, eller har för liten erfarenhet av sådana problem.

    Aktivering är också bra när det gäller depressioner, men det kan vara svårt att åstadkomma eftersom depressioner ger hämning av förmågan till initiativ, aktivitetslust och uthållighet.

    Doktorns huvudansvar är rätt medicinering. Tråkigt när kolleger inte vill ta det ansvaret. Klokt att byta doktor.

  44. Seroquel är egentligen inte en antidepressiv medicin, utan en medicin mot psykossymtom som t ex hallucinationer eller vanföreställningar. Men den har ändå vissa antidepressiva egenskaper, som gör att man kan använda den vid vissa depressioner som inte svarar på vanlig medicinering, ofta som tillägg till något antidepressivt medel. Man kan även ge det mot mani, konstigt nog, och därför kan det vara ett alternativ för dem som är bipolära, dvs svänger mellan upprymdhet och nedstämdhet.

    Voxra är bra eftersom det inte ger viktökning eller sexuell hämning i lika hög grad som många andra antidepressiva.

    Det är svårt att ge råd när man vet så lite om patienten, hur hon reagerat på tidigare mediciner, hur allvarliga symtom hon har, hur ofta hon blir deprimerad osv. Jag skulle inte utan vidare rekommendera Seroquel om hon inte har mycket allvarliga symtom.

    Om hon har en ren depression så kan Valdoxan vara ett alternativ. Ett annat är Aurorix (moclobemid), som har hyfsad effekt mot depression, men inte samma biverkningar som SSRI och liknande. Den senaste ska inte kombineras med SSRI och liknande, för det kan ge allvarliga biverkningar.

    Du skriver att hon prövat många andra antidepressiva utan framgång. Det finns många att välja på, och man kan ofta hitta något preparat i denna grupp som fungerar.

    Om en medicin inte har fullgod effekt, men biverkningarna är ok, så kan man lägga till ytterligare en medicin t ex: litium, Ergenyl, Lamictal. Och där finns även Seroquel med som en möjlighet.

    Det var några allmänna synpunkter. Om jag inte hade ytterligare information kanske jag skulle pröva Aurorix (moclobemid).

  45. Hej!

    Jag har ganska nyligen sökt hjälp för social fobi och fick då utskrivet citalopram 20 mg/dag samt atarax vid behov.

    Efter mina besök hos kurator och doktor har jag börjat funderat på om jag också har en depression, eftersom jag lider av extrema svårigheter med att ta komma igång med till och med de enklaste sysslorna typ betala räkningar / skolarbeten, och har haft detta under en längre tid. Dessutom skulle jag säga att jag under flera år inte har känt mig lycklig under längre perioder än några veckor i taget. Hur ska man veta om man är deprimerad?

    Citalopramen skulle jag inte säga gör till eller från. Förutom lite insättningssymptom i början känner jag nu efter 3 veckor inte av dem alls. Varken ”verkning” eller ”biverkning”. Skulle du i min situation rekommendera doshöjning av citalopramen eller bytes/tilläggsmedicin?

    Ataraxen som jag fick var också värdelös, i de doser som läkaren skrev ut hade dom ingen effekt och i högre doser blev jag extremt ”dum i huvudet” som inte alls fungerar eftersom jag främst behöver ha dom i ångestladdade situationer på universitetet där jag studerar. Finns det några alternativ till denna medicin som hjälper mot ångest men inte påverkar den kognitiva förmågan lika uttalat som atarax?

    • Man måste vänta i 4-6 veckor innan man kan avgöra om Citalopram har effekt. Om inte så kan man höja dosen till 40 eller 60 mg/d, och får vänta flera veckor ytterligare vid varje dosökning. Därför kan det ta tid att hitta rätt medicin och dosnivå. I ditt fall skulle jag nog fortsätta ytterligare någon vecka med 20 mg, och sedan höja till 40 mg/d.

      Atarax är ungefär så värdelös som du beskriver det. En bensodiazepin (Stesolid, Oxazepam, Sobril, Alprazolam, Xanor…) fungerar bättre som ångestdämpande medan man väntar på effekt av SSRI (Citalopram). Sedan får man trappa ned det. Många läkare är alldeles för rädda för att skriva ut det, då det finns en minimal risk för tillvänjning (beroende).

      Citalopram funkar bra såväl mot ångest som depression har det visat sig. Det är också tillstånd som man ofta har samtidigt i olika blandformer. Så dina iakttagelser är säkert riktiga, men åtgärden blir densamma.

  46. Hej,
    Tack för bra information. Jag har ätit Valdoxan i två veckor och sexlusten har helt försvunnit. Undrar om det kommer och fortsätta såhär..

    • Valdoxan ska inte minska sexlusten. Det mest troliga är att det är din depression som fått sexlusten att försvinna. Det är för många patienter det första som försvinner och det sista som kommer tillbaka när man förbättras.

      Efter två veckor är det dags att utvärdera dosen av Valdoxan. Om du började med 25 mg/d så ska du öka till det dubbla om inte effekten är tillfredsställande.

      Glöm inte heller att regelbundet kolla leverprover.

  47. Känner du till vilka utsättningssymtom som kan dyka upp om Clozapine 25 mg efter ca två års daglig användning abrupt tas bort, från ena dagen till en andra, utan nedtrappning? Om nedtrappning sker, hur gör man då?

    Ärtan

    • Oj, det var ingen enkel fråga. Klozapin (Leponex) är en medicin som har allvarliga biverkningar, så man sätter bara in den när andra mediciner inte fungerat och symtomen är allvarliga. Man måste kolla framför allt blodvärden innan och varje vecka under hela behandlingen liksom under veckorna närmast efter att man slutat.

      Själv har jag inte någon större erfarenhet av sådan behandling, och inte alls av utsättande. När jag kollar i FASS så tycker de att man om möjligt ska trappa ner vid utsättning, men i vissa fall av allvarliga biverkningar måste man ändå sätta ut hela dosen på en gång.

      De symtom som kan uppträda är förstås att du kan återfå de symtom som du från början fick klozapin mot, och så försvinner kanske biverkningarna som du väl hunnit vänja dig vid: muntorrhet, förstoppning, blodtryckspåverkan – men det lär inte vara några dramatiska förändringar. I övrigt vet jag inte att något allvarligt eller obehagligt ska behöva hända.

      Klozapin ska alltså bara skrivas ut för någon vecka i taget och med regelbundna kontroller däremellan – även när man står på det i flera år. Jag hoppas och tror därför att du har kontakt med en klinik som kan mer än jag om effekterna av utsättningen. De borde kunna ge dig upplysningar. Men som jag sagt ovan: några allvarliga utsättningssymtom nämns inte i FASS. Däremot är det viktigt att ibland sluta med denna medicin, framför allt när det uppstår blodpåverkan – och då måste man sluta på en gång. Allt annat är farligt.

      • Googla ”clozapine abrupt withdrawal”. Även folk som saknar psykos får en ”utsättningspsykos” om man bryter clozapine rakt av. Det är den farligaste av alla antipsykosmediciner pga detta samt risken för minskade vita blodkroppar och allvarliga infektioner. Clozapine ska alltid nedtrappas ihop med en läkares översikt.

  48. 2013-01-16

    Hej!
    Tack för fin blogg. Det är fint att se att du bryr dig om folk som kämpar på med sina trassel.
    Min dotter J har sedan 2008 (var då19-20 år) tampats med en depression som har gått upp och ned och behandlats med olika mediciner. Jag undrar om du kan hjälpa oss att fundera över hur man kan hitta en fungerande väg i detta krångel. Idag fungerar inte behandlingen hon står på.
    Jag har fått lov att skriva. Det är tungt att rabbla upp allt själv.
    Historik:
    Vid 6 år upptäcktes glutenintolerans efter en längre tids rejäl hängighet. När vi ändrade kosten blommade hon upp som en sol.
    Vid 13 år fick J körtelfeber och var dålig i tre månader. Dessutom hade vi en kris i familjen och jag upplevde det som att J var deprimerad under en ganska lång tid. Men det vände av sig själv.
    Vid 19 år fick J genital Herpes och en stor kris i en relation m.m. J fick en mycket djup depression.
    Man försökte behandla med Cipramil men det gav ingen effekt. Till sist fick hon läggas in och fick då Cipralex 10mg samt Mirtazapin i liten dos, 7,5mg till natten. Så småningom vände det och hon mådde bra men kanske något lite speedad.
    Sänkte efter hand dosen men slutade aldrig helt med Cipralex .Åt Inget MirtaZapin.
    Blev låg 2009 och hon fick Cipralex först 10mg sen 20 mg och sen 10mg. Hade då inte Mirtazapin.
    Mådde ändå inte riktigt bra. Dalade lite igen gick upp i Cipralex till 20 mg med fungerade ej braoch gick våren 2011 över till Venlaflaxin
    2011: Venlaflaxin 75mg, 150mg, 112,5mg.
    Mådde sen bra men kanske något lite speedad
    Sänkte efterhand till 75mg Venlaflaxin.
    Började dala igen sommaren 2012.
    Ville ”ta sig i kragen”, tog tjänsteledigt för att gå utbildning i annan stad, men trivdes inte och humöret dalade mer. Nu hade hon också börjat få huvudvärk (typ från medicinen) trots att hon inte höjt medicinen.
    Dosen Venlaflaxin höjdes succesivt till 150 mg. ”Vanliga” prover togs. Hon fick väldiga biverkningar i form av huvudvärk, illamående, yrsel….Kämpade på med detta några veckor. Dosen sänktes till 112.5mgMan satte också in Mirtazapin och höjde den dosen till 30mg. Massor med biverkningar……..
    Det höll inte varför husläkaren rekommenderade oss in till psykiatrin för fyra veckor sedan (snabbaste sättet, eftersom det var precis före jul) och läkaren ( som inte var specialist men som hörde med sin chef) tyckte att ”Mirta” skulle sänkas till liten dos.
    Nu, sedan fyra veckor äter hon Venlafaxin 150mg och knappt 7mg Mitra till natten. Har biverkningar i form av syn: adaptionssvårigheter, overklighetskänsla och burkkänsla. Svettas mer än normalt Magbesvär. Trötthet. Huvudvärken har lättat något.
    J jobbar på, beundransvärt, för att få må bra. Hon äter, sover och tränar samt mediterar dagligen. Det gör hon på ren vilja men får ingen ”må bra känsla”. Hon får lite avslappningsmassage då och då. Hon jobbar på sitt gamla jobb, men det är väldigt tungt för henne med alla dessa biverkningar.
    Hon känner sig ofta ledsen och gråter.
    J har jobbat på allehanda vis mycket med sig själv men ej gått på en regelrätt KBT terapi. Det är svårt att få till i denna vårdapparat. Det tar mycket tid av väntan och så ändras regler och organisation. Hon tycker inte att det är så mycket tungt som spökar. Men prata och få strategier tror jag skulle göra gott
    J har behandlats av husläkare som är väldigt mån om henne men som nu känner att en specialist får ta över. Nu väntar hon på en tid hos en psykiatriker men det tar tid.
    Kan du se något mönster i detta?
    Man förändras ju mycket under dessa år. Men kan hon ha blivit lite resistent mot Cipralex eftersom det inte fungerade sen. Kan det vara så med med venlafaxin också?
    Kan hennes infektioner, rent fysiologiskt haft någon betydelse i detta avseende? Vi har också en sårbarhet för depressioner i släkten.
    Själv känner J att hon nu inte vet hur hon mår pga. alla biverkningar av mediciner. Skulle helst vilja trappa ut dem om det gick och bara arbeta med alternativa metoder.
    Vad tror du vore klokt att göra nu? Vilken medicinering tror Du på? Någon annan? Eller långsamt trappa ut och se?
    Många hälsningar Elisabet, mor till J.

    • Det var många frågor, och en lång historia. Till att börja med så tror jag att den ärftliga belastningen är viktigare än de infektioner du nämner. Hursomhelst så kan man ju inte göra något åt någotdera såhär i efterhand.

      De mediciner och doser du berättar om låter rimliga, man får pröva sig fram i varje enskilt fall. Det som är bekymmersamt är att din dotter inte blivit helt bra trots medicinering, och att hon har svåra biverkningar.

      Det är utmärkt att ni fått tid till en specialistmottagning eftersom hon inte blivit helt bra av nuvarande medicinering. En möjlighet är att trappa ut medicinen och se om hon återfår sin depression. En annan väg är att pröva någon annan medicin för att se om hon får bättre effekt och mindre biverkningar. Jag vet inte vilken strategi jag skulle välja såhär på distans. Det får någon bestämma som faktiskt har träffat din dotter och fått en bättre uppfattning om hur hon mår.

      Man bör också ta prover för att se att det inte är något kroppsligt fel som orsakar eller underblåser depressionerna. Om man väljer att fortsätta med mediciner bör man kolla blodnivåerna av medicinen för att säkerställa att hon tar upp medicinen som hon ska, och att hon inte är över- eller undermedicinerad.

      Sedan tycker jag att det är angeläget att hon får en regelbunden terapeutisk kontakt, gärna med KBT eller liknande. Det är viktigt för att bearbeta symtom och för att finna ut strategier för att hantera eventuella återfall så snabbt och effektivt som möjligt.

      Några mer specifika råd än så kan jag inte komma på. Det viktigaste nu är väl att hon får en vettig kontakt på specialistmottagningen. En såhär långdragen depressivitet hos en så ung person bör definitivt skötas av en specialist.

  49. Hej! Jag har en fråga till dig. Jag är en kvinna som fick barn den 17 Februari, under graviditeten var jag aktiv, jobbade och levde vanligt. Dock mentalt stressad för att min man var arbetslös och jag blev inte särskilt bra behandlad på mitt jobb, och mot slutet av graviditeten fick jag ”sparken” pga detta. Jag har även tidigare i livet gått igenom en hel del händelser som jag inte riktigt bearbetat, bla inbrott m-m.

    Det som hände var att ca två- tre veckor efter att jag var mamma ledig och ensam med våran dotter en vecka så blev jag dålig. Hade ingen aptit sedan förlossningen, mådde illa, var så otroligt umattad och trött, och började känna mig låg. Fick tillslut ångest och oro.

    Detta är någonting jag aldrig haft innan, inte ens när jag varit med om jobbiga saker har alltid arbetat vidare och levt vidare försökt glömma allting. Hade dock en mildrare nedstämdhet som ungdom som jag åt cirtaropram för, och fick bra effekt av men då var det endast depression.

    Jag fick panik, blev ledsen och rädd för mina kroppsliga symtom som plötsligt dök upp ifrån ingenstans, och i samband med dem kände jag nedstämdheten blev ökad. Jag har i erferhand fått höra att det är förlossningsdepression. Jag gick till en läkare på vårdcentralen som först gav mig 75 mg venelafaxin (jag väger ca 66 kg) som startdos, tog en tablett och blev otrolig dålig. Fick diaree, svettningar, illamående osv, kunde inte sova på hela natten. Jag kontaktade honom, och en vecka senare började jag med Mirtazapin 15 mg. Första dagen efter jag tagit mirtazapin fick jag ångestökning (hade redan hög ångest innan) dagen efter blev det mildrare och efter tre dagar skulle jag enligt honom öka igen vilket jag gjorde till 30 mg, men fick ökad ångest i ca 3 dagar sedan orkade jag inte mer. När jag frågade honom om det kunde ge ökad ångest så sa han nej till mig, men det gjorde det.

    Jag besökte psykiatrin istället för det var påskhelgen, och läkaren där sa till mig ” vänta tre dagar, och ta lergigan så blir det inte bättre så gå ner till 15 mg igen” Jag väntade en dag, det blev för jobbigt och jag åkte tillbaka till psykiatrin. Där sa en annan läkare till mig ”du verkar inte vara deprimerad, utan du verkar vara orolig och rädd” och visst var jag rädd, men också nere. Plötsligt var jag rädd för att vara rädd, för alla symptom som jag aldrig tidigare haft men som jag plötsligt fick, och plötsligt kunde jag inte vara med min dotter och man utan att få ångest.
    Hon skickade hem mig med Olanzapin jag tog 3 ggr per dag och fortsatt med mirtazapin pga sömnen.

    När jag var på återbesök en vecka efter, sa en annan läkare till mig att jag ska fortsätta med mirtazapin och äta olanzapin fast jag kunde gå ner på 1 per dag om jag ville, för jag mådde lite bättre. Min största oro la sig och blev så trött av tabletten.

    tiden gick, och jag hade inte längre den där outhärdliga ångesten, utan jag kunde nu mera leva med den även om den kändes, och jag slutade ta olanzapin också ( för att jag inte kände att jag behövde, och för att jag är rädd för medicinering) men fortsatte med Mirtazapin.

    Vi ska ha samtal igen den 10 Maj, och då ska vi utvärdera. Hon sa fortsätt såhär sedan får vi se om en höjning behövs men att hon trodde detta skulle lägga sig med tiden allt eftersom..

    Jag var hos uppdatering hos min familjeläkare också i Fredags och han frågade hur jag mådde och jag svarade: Jag har inte direkt stark ångest längre men känner mig orolig av och till, varje dag” Speciellt när jag ska till läkare eller göra saker som är bestämda osv.

    I början när jag fick såhär, var jag orolig att vara bland folk, undvek saker som kunde ge mig ångest, nu känner jag mig tryggare att vara bland folk och har inte fått någon panik ångest osv sedan jag började med mirtazapin. Min läkare förslog Sertralin för att bota ångesten, att kombinationen av dem skulle vara bra för mig troligtvis.

    Dock så känner jag att jag inte vill vara beroende av någon medicin mer än nödvändigt, jag förstår att jag fick ångest med tanke på att jag innan förlossningen var rädd för förlossningen (ville inte föda vanligt) och jag var orolig för ekonomi osv. Har alltid varit en orolig själ, och jag går och pratar med en psykolog nu.

    Det jag undrar är:Vad skulle du föreslå? Jag känner att jag är på bättringsväg men det tar absolut tid, det går väldigt sakta framåt men jag vill iallafall leva nu och kan umgås med min dotter och vill framför allt umgås med henne.

    Skulle vilja ha KBT, och fortsätta ta Mirtazapin för sömnen,
    men tror du att jag kan klara mig utan någonting annat?
    Är så otroligt rädd för biverkningar, och står inte ut att må dåligt fysiskt längre. Har fått tillbaka aptiten sedan jag började med Mirtazapin också kan jag tillägga.

    Vad borde jag göra egentligen? Lyssna på psykriatikern , läkaren eller följa mitt egna hjärta att inte ta någonting mer förutom Mirtazapin 15 för sömnen, eventuellt höja den isåfall (det enda jag kan tänka mig) men rädd för ökad ångest igen.

    Oändligt Tacksam för svar,
    Li

    • Det låter som om du drabbats av depression efter din förlossning, vilket inte är ovanligt. Dina främsta symptom tycks ha varit en ångestökning, som nu börjat ge med sig. Det är ett gott tecken oavsett om den gått över av sig självt eller av din medicinering.

      Om du fortsätter att förbättras så tycker jag inte att man ska sätta in något ytterligare anti-depressivt, utan avvakta. Så småningom kanske du kan sätta ut (sluta med) mirtazapinet också, men just nu verkar det kanske som om det bidrar till att du mår bättre eftersom aptiten återkommit. Man bör fortsätta minst ett halvår efter att man blivit bra innan man slutar med medicinen, annars ökar risken för återfall.

      Annars vet jag för lite om ditt ärende för att ge några konkreta råd. Skulle du behöva tillägg eller byte av medicin finns det många att välja på, och man måste ta hänsyn till om du ammar osv.

      Just nu tycker jag att man inte ska ändra något alls eftersom du ändå förbättrats. Om jag förstått saken rätt så har du inte några outhärdliga biverkningar av ditt mirtazapin, och då tror jag att det är värt besväret att ta denna medicin. Tröttheten kan vara mycket besvärande, särskilt i början, men det är ett pris man får betala för effekten att bli bättre från ångest, oro och aptitlöshet.

      Att tveka och bli osäker (ambivalent) om man valt rätt medicin osv är ett vanligt symtom vid depression, och kanske förklaringen till att du är osäker på medicineringen fastän den verkar bra.

      Det är bra att du går i psykologsamtal. Särskilt om de har viss KBT-inriktning. Det kan hjälpa till både med tillfrisknande och förebygga återinsjuknande.

      Så som jag förstår det gör du allting rätt just nu och är på god väg att bli återställd.

      Hoppas att mina synpunkter kan vara till någon hjälp, trots att jag inte vet så mycket om ditt ärende att jag kan komma med tvärsäkra rekommendationer.

      Lycka till med ditt fortsatta tillfrisknande, önskar jag dig.

      • Tack så otroligt mycket för ditt råd, det är faktiskt så jag resonerar också. Ville bara fråga dig dig två saker till som jag även frågat läkare och apotekspersonal men fått olika svar skulle vara snällt om du kunde svara på det.

      • Tack så otroligt mycket för ditt råd, det är faktiskt så jag resonerar också. Ville bara fråga dig dig två saker till som jag även frågat läkare och apotekspersonal men fått olika svar skulle vara snällt om du kunde svara på det.

        Är Mirtazapin effektiv även vid ångest för jag har hört olika, och tror du att ångest ökningen vid 30 mg blev pga att jag ökade efter tre dagar, måstw det bli likadant nästa gång om jag får rådet att öka?

        Sedan undrar jag om Cirtalopram den åt jag för ca 10 år sedan hade dock ingen ångest då, men om jag tålde den då utan att få biverknigar borde jag tåla den nu också? Eller kan det förändrats. ( tänkte utifall jag lär ta hjälp av en SSRI medicin) i framtiden.

        Sedan beröm till dig för att du tar dig tid att ge oss svar ! 🙂

  50. Det var två lättare frågor.

    1. Mirtazapin är lika effektivt mot ångest som alla de andra SSRI och snarliknande anti-depressiva mediciner. Alla dessa mediciner ger tyvärr ofta en ångestökning när man börjar med dem eller när man ökar dosen, vilket förstås gör patienterna förvirrade: ”Vet den här doktorn vad han håller på med?” Men det är vanligt att man får en viss ökning av ångesten i början, den första veckan eller två. Den ångestdämpande effekten kommer inte förrän efter ca 3-6 veckor. Man kan med fördel sätta in bensodiazepin (t ex Stesolid eller Sobril/oxazepam) för att dämpa ångestökningen de första veckorna tills huvudmedicinen börjat verka, och sedan smyga ut detta preparat, som inte fungerar på längre sikt.

    2. Ja, om citalopram funkade för tio år sedan så talar det för att den medicinen kan fungera även nu, men det är inte alldeles säkert. Den är mindre tröttande och mer aktiverande än mirtazapin, så den tar man gärna på morgonen istället. Båda är lika ångestdämpande och effektiva mot depression. Den finns numera i en lite modernare variant: escitalopram som kanske har lite mindre biverkningar och lite bättre effekt.

  51. Hej Lasse!
    Vet inte om du har tid och möjlighet att svara på mina frågor, men jag gör ändå ett försök, då du synes vara mycket kunnig i psykiatri och jag inte vet vart jag skall vända mig längre

    Jag har diagnoserna paniksyndrom med agorafobi, gad och depression. Det hela började med en panikattack då jag var 9 år (drygt 40 år sedan!) Har nu testat alla SSRI samt Venlafaxin, TCA (Tofranil) samt Lyrica och Lamictal men samtliga har givit outhärdliga biverkningar redan vid ”mikrodoser”. Har dock inte testat Aurorix och vet inte om denna har någon effekt på de diagnoser jag har..? Kanske är det så att jag tillhör gruppen långsamma metaboliserare.
    Några tester av detta görs dock inte i det landsting jag tillhör. Kan det verkligen vara så illa att det det finns människor som helt enkelt inte går att medicinera med antidepressiva eller finns det ändå något hopp. Har du mött patienter som inte går att medicinera på grund av biverkningar och hur har du i så fall gjort? Att dagligen tvingas leva med svår ångest och apati/hopplöshetskänslor är oerhört plågsamt och tar så enormt mycket kraft och energi. Någon KBT finns inte heller att tillgå här.

    Med bästa hälsningar/Kenta

    .

    • Det är ovanligt att man inte ens tål låga doser av något av de preparat som du räknar upp, och ännu ovanligare att man inte tål något av dem. Jag har aldrig stött på någon som inte klarar av att starta med låg dos, och sedan smyga upp den.

      Att testa om du är en långsam metaboliserare är inte så svårt. Man kan ju bara kolla vilken blodkoncentration du får av de läkemedel som du prövar. Aurorix verkar både mot depression och ångest, och har mindre biverkningar än de preparat du räknat upp. Valdoxan hjälper förmodligen också mot båda symtomen, men är inte godkänt för ångest.

      Ditt tillstånd finns beskrivet i litteraturen. Ibland har man konstaterat att vissa har störningar i flera hormonsystem, något man bör pröva med om man inte redan gjort det är enkla hormonprover: T4, TSH, kortison, calcium och testosteron. Det kan göras hos en distriktsläkare eller en psykiatrisk mottagning.

      Men det kan också bero på att du lider av kroniskt trötthetssyndrom (CFS) förutom dina andra diagnoser. Det finns också mer ovanliga tillstånd som kan ge liknande symtom. Vissa har förhöjda serotoninnivåer istället för låga som de flesta deprimerade har, och då får medicinerna konstiga effekter. Detta bör också utredas.

      Jag vet inte var du bor, men med tanke på att du haft allvarliga symtom under lång tid så bör man göra en noggrannare utredning än vanligt. Om de inte klarar av att göra det på din mottagning så tycker jag att de ska remittera dig till en universitetsklinik som bättre kan bedöma vilka särskilda utredningar som du kan ha nytta av. Socialstyrelsen, som bestämmer hur sjukvården ska hantera olika sjukdomar, ger ut riktlinjer för behandling av depression och ångest, och de anser att man inte ska ge upp förrän alla möjligheter har prövats. Om din läkare inte vill/kan göra en fullständig utredning så är man alltså skyldig att remittera dig till någon som kan det.

      Fortsätt tjata på dem. Så här ska du inte behöva ha det.

  52. Hej igen Lasse!

    Har fått kloka svar av dig innan, och vill rådfråga dig en sista gång.
    Nu är det helg, och på Måndag ska jag träffa en allmänläkare på vårdcentralen igen.

    Jag har stått på Mirtazapin 15 mg sedan 20 Mars, och för två veckor sedan mindre kanske så ökade jag till 22.5 och i början kändes det förbättring sedan nu efter en händelse (fick veta att min man har barn med en annan kvinna!) mitt i min förlossningsdepression så blev allting tungt och jobbigt igen. Nu klarar jag mig knappt på atarax känns det som.

    Jag har alltid haft illamående fobi som jag skrev innan, men nu har jag fått som ”tvångstankar” som att jag ska spy hela tiden, men vilket jag aldrig gör. Sjukt är det, dem tankarna kommer och går och blir väldigt starka.

    Nu pratade jag med psykiatrin för några veckor sedan då föreslog dem citalopram just för att jag ätit dem innan, jag provade 10 mg en dag, blev yr, däckad i princip och mådde riktigt illa av dem. (Där har vi det igen, min fobi) Men dem skulle tydligen hjälpa mer mot tvångstankar?

    Mina frågor är: Escetalopram, är risken mindre för illamående av dem och magproblem? (Har redan psykiskt illamående ofta!)
    Och kan möjligtvis Mirtazapin givit mig tvångstankarna?

    Har du något annat förslag, det är tydligt att mirtazapin inte hjälper mig tillräckligt speciellt mot ångest och tvångstarnkarna. Detta är så jobbigt att jag bara vill gråta. Ska börja i KBT 3 Juni som tur är, men hade behövt det redan när jag blev som värst.Har utvecklat sån respekt för ångesten.

    Tacksam för svar..

    • Kan tillägga: Att när jag kontaktat psykiatrin och berättat hur dåligt jag mår säger dem varje gång ” alla har dåliga dagar” men för mig är ju nästan alla dagar dåliga nuförtiden, finns begränsningar hur man orkar må känner jag.

    • Både escitalopram och mirtazapin kan ge illamående, men det varierar från person till person och mellan olika situationer, så det är omöjligt att på förhand säga hur just du kommer att reagera. Atarax kan fungera även mot illamående. Oftast kommer illamåendet i början eller vid doshöjning, men brukar bli bättre efter ett tag (några veckor).

      Det låter som om du håller på att få ångest för ångesten och ångest för illamående. Det är symtom på depressionen. Låt inte det hindra dig från att pröva dig fram till den medicin som passa dig bäst. Det kan man inte veta förrän man prövat.

      Jag är lite tveksam till om man ska kalla din panik inför att må illa och kräkas för tvångstankar. Det kan lika gärna vara ”vanlig” ångest som tar sig sådana uttryck. Men det kanske är mindre viktigt vad vi kallar det för. Jag tror inte att du får dessa tankar av mirtazapin utan av depressionen.

      Det verkar som om mirtazapinet har effekt. Dosen är inte särskilt hög. Man kanske skulle sikta på att komma upp i 30 mg/dag innan man prövar något annat. Förmodligen kommer illamåendet att öka lite varje gång som du ökar dosen, men sedan gå över igen. Det låter som om du är på rätt väg med mirtazapinet. Ingenting talar för att citalopram eller escitalopram skulle ge mindre illamående, snarare tvärtom. Och de är kanske mer effektiva mot tvångstankar, om det nu är det du har, men då måste man ofta ge en ganska hög dos.

      Jag skulle satsa på att höja mirtazapinet istället. Men det är svårt att säga det med säkerhet eftersom jag inte känner till alla detaljer.

      Det låter bra att du ska få terapi om en dryg vecka. Det är bra att tala med någon om sin ångest, osäkerhet och kluvenhet inför alla beslut. Du tycks ju också haft en del bekymmer där hemma som inte direkt har med depressionen att göra.

      Du får ta mina råd med en nypa salt. Jag är ju som sagt inte alls insatt i just ditt ärende, men jag tyckte ändå att jag ville ge ett råd utifrån vad jag känner till. Ofta känner patienter tvivel på att de gör rätt. Man funderar på å ena sidan och å andra sidan, och kan inte bestämma sig. Det kalla med ett fint ord för ambivalens, och är ett typiskt symtom vid depression. Jag tolkar dina funderingar som att du fortfarande har en hög ångestnivå och en betydande ambivalens som symtom på din depressionssjukdom. Det är därför som jag tycker att du ska hålla fast vid den medicin som du redan har, och som tycks verka. Det är inget konstigt att den inte haft full effekt eftersom du inte kommit upp i full dos.

      Försök att stå ut med illamåendet. Kanske kan du ta en extra Atarax och se om det hjälper. Och sedan ta upp detta i din terapi, där du säkert också kan få stöd för att stå på dig i din kamp för att komma i balans igen.

      Med de bästa hälsningar, och en förhoppning att du snart ska vara frisk igen.

  53. Tack uppskattar verkligen dina råd. Jag ska som du säger, prova att öka Mirtazapin till 30 mg ikväll och ge det en chans innan jag byter till någonting annat.

    Jag förstår inte vart allting kommer ifrån, visserligen har jag ju haft fobi men nu känns det som du säger att jag är rädd för att ha ångest, vilket föder ångest, och vilket föder ilamående.

    Har bestämt mig för att ta Sobril ett par dagar nu för att få lite andrum, för atarax känns som att det inte hjälper mig särskillt bra alls. :/

    Ska snart börja i Terapi, och då ska jag verkligen ta upp detta med min fobi och ångesten men tills dess. Vad tror du om det, kan den hjälpa mig att slappna av lite? (Har hört att den är beroende framkallande) men orkar ingenting annat just nu.

    Vänliga hälsningar

    Linda

    • Ja, det låter bra. Sobril är lite tillvänjande, och man kan i värsta fall bli beroende av det. Jag har dock alltid skrivit ut rikligt med Sobril eller Stesolid till de flesta som jag satt in antidepressiv medicin på eftersom antidepressiva mediciner kan ge en ångestökning i början eller i samband med dosökning. Dessutom ger depressionen i sig alltid ångest. Sobrilen tar inte bort all ångesten men dämpar den effektivare än t ex Atarax, som dock är bättre på illamående.

      Ingen av de kanske hundratals patienter jag skrivit ut Sobril eller Stesolid har blivit beroende av denna medicin. Det är framför allt de som redan har ett tablett- eller alkoholmissbruk som är i riskzonen.

      Många har varit rädda just för att bli beroende, så jag har fått tjata på dem att verkligen ta sin ångeslindrande medicin. Det brukar påskynda tillfrisknandet, och kanske också kan göra att man sover lite bättre, vilket är väldigt bra för att komma ur depressionen. Det är också vad alla experter rekommenderar.

      När depressionen gått över brukar det inte vara något problem att försiktigt ”trappa ut” Sobrilen. Man minskar dosen varannan eller var tredje vecka tills den är helt borta. Så ta du dina Sobril med gott samvete. Den ångestlindringen kan du behöva tills mirtazapinet börjar få full effekt.

  54. Så otroligt tacksam för dina svar, det är väldigt omtänksamt av dig.
    Jag ska ikväll prova att öka som sagt till 30 mg och jag hoppas att denna tablett kan ge mig full effekt snart.

    Känns så mentalt jobbigt att jag var på bättringsvägen, kunde börja se saker och ting positivt, så får jag nyheten ett brev på posten, det började med att jag blev rädd att jag skulle bli sämre nu pga det, och se nu sitter jag här med mer ångest.

    Har ringt psykiatrin och gråtit flera gånger, men dem säger hela tiden att alla har dåliga dagar det får jag leva med, men nu börjar dem dåliga verkligen överväga dem bra.

    När jag berättade om mina symtom för min psykolog jag hade sedan jag var yngre, sa hon att jag verkar vara rädd för att känna hur jag känner, står inte ut med min kropp och tankar. Det stämmer, tyvärr.
    Känns just nu som det aldrig kommer att bli bättre :/ Och det är så svårt att veta hur mycket medicinen kan hjälpa till med tllfrisknande? Ingen som ens förklarat hur det kan kännas.

    Som du säger, så är det nog bäst att prova öka min mirtazapin som jag redan står på, kan det göra skillnad att jag inte är uppe på 30 mg alltså? Jag hoppas kunna känna mig bättre. Vill helst inte börja med någonting annat om jag inte måste.

    Ska stödja mig mot sobril också, har inte ens vågat tagit en idag fast jag mått så otroligt dåligt har tagit en halv attarax 25 mg 😦

    Mitt problem är att jag känner efter för mycket, och som du säger blir rädd för ångesten, och det blir en ond spiral. Vet bara inte hur jag ska bryta allting. Vill bara vakna och må bättre snart.

    Tack igen, du är guld värd.

    • 1. Ta Sobril när du har ångest. Det tar inte bort den, men dämpar den. Sedan får du stå ut med det som blir kvar.

      2. Ta (en hel) Atarax när du mår illa.

      3. Höj Mirtazapinet till 30 mg. Det kommer du att bli trött av, men det går att stå ut. Det tar ett par veckor innan det får effekt.

      4. När du får ångest så försök att aktivera dig fysiskt. Gå på toaletten, ta ett glas vatten – vad som helst. Om det går att ta en promenad så gör det. Det kommer att kännas omöjligt, men det går. Det gäller att bryta ångestens förlamning.

      Kärnan i depression är ångest – och ångest för ångesten – samt inaktivitet. Man blir lamslagen. passiv, handlingsförlamad. Men det går att göra motstånd. Gör något litet då och då. Dammsug ett halvt rum, handla, laga mat osv.

      Det kommer att ordna sig, men det tar lite tid.

      • Tack snälla för dina råd. Jag ska verkligen följa dina råd, dem låter kloka. Känner så väl igen mig i hur du beskriver att ångesten påverkar en, mig i mitt fall. Ska meddela dig hur det går när jag börjar med KBT och höjer medicinen.

        Litar på att det kommer att ordna sig, även om det känns som en evighet bort, får helt enkelt skaffa mig mer tålamod.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: