Jan Guillou med sin dumstrut

I dagens Aftonblad försvarar Jan Guillou tidningens artikel med insinuationer om israelisk organhandel. Han har fått för sig att artikeln bekräftats av Israel, och att detta förtigs av liberala media.

I detta fall hade han otur. Just idag publicerade Svenska Dagbladet en artikel om hur det egentligen ligger till. Inte alls som JG har fått för sig. När man läser artiklarna sida vid sida framstår JG i bästa fall som Liza Marklund: utomordentligt okunnig om sitt ämne och slarvig med faktakoll: baserat på en osann berättelse. I värsta fall en förödande politisk dikeskörning.

Aftonbladets publicering framstår idag ännu mer tendentiös och judefientlig – antisemitisk. Man kopplar ihop en icke-händelse i början av 90-talet med en historia om organhandel, som inträffade ett par veckor före Aftonbladets publicering, där huvudpersonen var av judisk börd. En icke-händelse eftersom den palestinske mannens anhöriga tar avstånd från påståendena om organstöld. Det är bara Aftonbladet och skribenten Donald Boström som fått för sig det – helt utan bevis eller fakta.

Några år senare senare visade det sig i ett helt annat sammanhang att det förekommit att man tagit organ från huvudsakligen israeliska avlidna på ett visst rättsmedicinskt institut. Saken utreddes noggrant. Chefen fick avgå 2004, trots att det aldrig förekommit någon organhandel. Det hedrar staten Israel att man så resolut tog tag i denna skandal, även om den inte alls var av det slag och av de proportioner som Aftonbladet insinuerar.

Detta bekräftar inte på något sätt att Israels armé skulle ha satt i system att tillfångata palestinska ungdomar för att använda som organbanker och sedan döda dem. Det är en helt absurd anklagelse som ingen människorättsorganisation i världen skulle missa om det fanns ett uns av sanning i den.

Till råga på eländet kopplade man ihop denna historia som avslutades 2004 med den nu aktuella organhandeln så att det framstod som att de hade med varandra att göra. Den fängslade mannen i USA hette ju Rosenbaum i efternamn.

Tre historier som inte har ett dyft med varandra att göra kopplas ihop för att det ska verka som om Israels regering och armé är hjärtlösa människojägare och monstruösa likplundrare.

Detta oskick sågas föredömligt kortfattat i en blogg med läsvärda citat av såväl The Guardian som Magnus Betnér. Expressens kulturchef missar inte heller denna chans på öppet mål.

Antisemitisk slaskjournalistik av sämsta slag. Aftonbladet har redan visat vad de går för. Nu bekänner Jan Guillou färg. Det är tragiskt. Den mannen var en gång min idol. Jag vägrar att tro att han faktiskt är antisemit, men politiska skygglappar, okunnighet och bristande analytisk förmåga på denna tarvliga nivå är illa nog. Jag skäms å hans vägnar, då jag befarar att han själv saknar förmåga till det.

Annonser

2 svar

  1. Träffande skrivet. Och mycket tänkvärt.

  2. Tack. Det känns lite personligt för min del. Många gånger har jag tänkt att det nog ligger något i vad han säger, även om jag inte begriper det, och har en annan ståndpunkt. Nu är det slut med det. Han har förverkat sitt förtroende, även retrospektivt. Ungefär som Jan Myrdal, vars tvärsäkra åsikter numera känns olidligt förutsägbara och konstiga. En av de sista som försvarar Maos kulturerevolution och Röda Khmererna.

    Nu sällar sig JG till denna skara av havererade vänsterister, vad mig anbelangar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: