Om Alexandra Johansson var min patient

Om Alexandra Johansson är en verklig person har ifrågasatts. Nog finns människan på bilden bredvid artiklarna i Aftonbladet, men är hennes öde en fiktion eller skruvad verklighetsbeskrivning?

Hon är en av de långtidssjukskrivna som nu hänvisats till Arbetsförmedlingen. De närmare detaljerna framgår inte i de artiklar som jag läst i Aftonbladet. Vilken sjukdom lider hon av? Varför vill hon inte ha hjälp av psykiatrin? Varför vill hon inte delta i Arbetsförmedlingens utredning? Varför kan hon inte tänka sig att försörja sig?

Till skillnad från de cancersjuka som riskerat utfärsäkring så har hon inte presenterat någon diagnos som skäl för sin arbetsoförmåga. Inte ens påstått att hon är sjuk. Det får mig att undra. Vad försöker Aftonbladet säga? Att alla som vill ska få vara sjukskrivna?

Hon är åtminstone symboliskt precis det som allting handlar om. Om hon kommer till mig och vill bli sjukskriven, hur ska jag resonera då?

-Du är inte sjuk. Åtminstone inte på ett sådant sätt att du inte kan jobba. Därför kan jag inte utfärda något sjukintyg.

Vad händer då? Patienten blir nog besviken, ledsen och arg. Hon kommer att klaga över min bristande empati, hjärtlöshet och sannolikt lämna rummet i ilska med några ord om min gränslösa inkompetens. Det kan jag leva med. Det är inte roligt om man försökt hjälpa till så gott man kan, men det är vad man får räkna med.

I nästa steg söker patienten en ny läkare, och jag slipper problemet. Men problemet finns kvar utanför min verklighet. Förmodligen kommer hon att byta läkare tills hon hittar någon som förstår henne, någon som sjukskriver henne. Inte för att hon har rätt till en sjukskrivning, utan för att doktorn tycker synd om henne, inte orkar ta striden, inte har tid att argumentera – alla dåliga men vanliga skäl till sjukskrivning. Det är ett systemfel. Varje ärende sedimenterar ner till den nivå där patienten får som hon vill.

Man har försökt utbilda läkare och förtydliga regelsystemet, men inget har hänt. Sjukskrivningar och pensioneringar har fortsatt på en absurt hög nivå.

Därför kan det nog vara bra att sätta några gränser för dessa gränslösa möjligheter att försörja sig genom sjukersättningar utan att egentligen vara så sjuk att man inte kan jobba.

En (bortre) gräns. Till den gränsen är sjukskrivning en sak mellan läkare och patient (och i teorin Försäkringskassan). Ett halvår verkar lagom. Sedan görs en mer kvalificerad bedömning av rehabiliteringsmöjligheterna. Ibland är bedömningen enkel och solklar: folk med långt framskriden och obotlig cancer ska inte behöva rannsakas någon längre stund. Det är inte på något sätt önskvärt att de mot sin vilja tvingas arbeta. Tvärtom helt inhumant.

De som fyllt 60 och har diverse åldersrelaterade krämpor som var och en inte är invalidiserande, kanske man kan betrakta med viss medkänsla. Inte bara för att de (vi!) är gamla, utan för att de samhällsekonomiska vinsterna av att lägga ner dyra rehabpengar är obefintliga om man har få år kvar i yrkeslivet. Särskilt inte med en stor arbetslöshet bland unga.

Jag vet att man egentligen inte får resonera så, men det är ju oundvikligt.

Sent ska jag glömma den 64-årige överläkare jag medicinerat och långtidssjukskrivit för återkommande depressioner, och som varit inlagd för flera livshotande magblödningar det senaste året. Han tvingades till rehabmöten där man diskuterade omskolning till något annat jobb – ett drygt halvår före hans 65-årsdag. Han fick trampa på cyklar, utredas av sjukgymnast, psykolog, psykiatriker och arbetsterapeut i flera (dyra) dagar innan någon klok arbetsledare började undra vad fan man höll på med. Förödmjukelsen, ifrågasättandena och otryggheten gagnade inte direkt tillfrisknandet från depressionen.

Men så finns det dom man kan undra lite mera om. Alexandra är ett bra exempel på detta. Hon är ung och utvecklingsbar, har ingen uppenbar. arbetshindrande sjukdom. Henne gör man förmodligen en tjänst om man hittar ett sätt för henne att försörja sig. Att samhället tjänar på det råder inget tvivel om. Saken är klar, men hon sätter sig på tvären.

Kanske är hennes största problem att hon uppfostrats av generationstypiska curlingföräldrar och fått en alltför stark tilltro till sina rättigheter, och en diffus uppfattning om sina plikter och skyldigheter. Politiskt opportuna röstfiskare kan ha stött hennes skeva verklighetsuppfattning genom generösa löften om bidrag och försörjning utan motkrav.

Som gammal vänsterist bär det mig emot att säga detta, men där har alliansregeringen en poäng. Definitivt.

Varför många häver upp ett ramaskri när dessa självklarheter uttalas är typiskt. Hur har man mage att ifrågasätta någon som inte anser sig kunna arbeta? Indignationen är ett mått på tidsandan – en anda som måste förändras.

Resten är teknikaliteter. Förmodligen behöver man satsa ännu mer resurser på arbetsrehabiliterande åtgärder för att inte omställningen ska bli alltför omänsklig. De som gått länge utan jobb med samhällets tysta samtycke måste få en rimlig chans att ställa om sig. Och en rimlig chans till ett jobb, kan man tycka, även om det faller utanför den rent medicinska bedömningen. Finns inga vettiga jobb att tillgå så ska man ändå inte vara sjukskriven utan ha någon sorts A-kassa.

När nu alliansen å ena sidan bett de cancersjuka om ursäkt och förtydligat regelsystemet och å andra sidan haft kuraget att framhärda i fall som Alexandras så har man en god chans att vinna allmänhetens förtroende i denna svåra fråga. Det vore de värda.

Vad Aftonbladet anbelangar så kan nog journalistiken slå bakut. Vill vanligt folk att Alexandra ska jobba eller ej? Att några högljudda bloggare upprörs av att frågan ens ställs är inte detsamma som att väljarna håller med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Advertisements

129 svar

  1. Mycket bra skrivet! Objektivt och sunt.

    • Tackar!

      • Tänk om det fanns fler läkare och psykiatriker som hade likadana tankegångar som dig, vilken skillnad det hade gjort på det svenska ”bidragssystemet” där de som faktiskt behöver hjälp hade fått både tid och ekonomi för att klara sin vardag.

        Istället så får var och varannan människa som inte känner sig 100% gå ledig med 80% betalt i eoner på bekostnad av oss ”arbetare”.

        Tack för en väl skriven artikel och lärorik läsning, önskar dig lycka till med framtida patienter och hoppas att du (vilket jag inte tror heller) inte kommer trilla ner i sympatiläkarnas riksförbund.

      • Tack. Ska göra så gott jag kan. Just nu har jag inga patienter.

  2. Det bästa jag läst på länge.

  3. Här har du svaret på gåtan Alexandra.

    https://www.flashback.org/t1114792

    Du var väldigt nära sanningen. Speciellt om hur patientens reaktion gentemot dig skulle varit.

    • Utomordentligt intressant! Orkade bara läsa de första 20 sidorna, men om hälften som står där så låter det ju mycket värre än jag trodde först, närmast som försäkringsbedrägeri.

      Påstått utdrag från hennes blogg från Flashbacklänken du angav:

      ****

      Ursprungligen postat av Alexandra Johansson

      # Övertrött, överarbetad (ja, jag är mest hemma!) och behöver ett party utan dess like! 12:21 PM Jan 14th from web
      # Hittade gardiner.. blev bra! Nu är det nästa rum som ska lösas. Älskar IKEA:s gardinsystem!! 7:08 AM Jan 6th from web
      # In med mera ved! Behövs nu. 3:08 AM Jan 6th from web
      # Kallt kallre och kallast? Hunden blåvägrar att gå mer än fem minuter. Men idag ska vi grilla? Det har herr S bestämt. Stackars oss? 3:04 AM Jan 6th from web
      # Nyårsmiddagen planerad. Toast m kaviar och skagen. Oxfilé m potatisgratäng och tomat och rödlökssallad Citronformage m jordgubbar å grädde 12:59 PM Dec 30th, 2009 from web
      # Nähä.. bordet är dukat.. glitter överallt! Dags att laga mat? Eller vila lite kanske? 6:55 AM Dec 31st, 2009 from web
      # Tvättar, städat akvariet, utfodrat barn, byggt pussel.. rastlös själ + smärtsam kropp funkar inte bra ihop! 4:35 AM Dec 27th, 2009 from web
      # Varit på Busborgen med Herr Ph och grabbsen idag. Vi hade jättekul! 🙂 Och liten pinkade inte på sig en ända gång. *jippi* 10:29 AM Dec 29th, 2009 from web
      # Så smärta i hela kroppen.. men vad vänta sig när man lekt runt igår.. Dax att inse att kroppen inte gillar busborgen kanske? 2:28 AM Dec 30th, 2009 from web
      # Liten är inte världsbäst på att bli blöjfri! Hade en jäkla tur med mellan inser jag! Massor med extra tvätt och massor med extra städa. 7:01 AM Dec 22nd, 2009 from web
      # Tvättar, städar och försöker intala mig själv att ingen kommer se alla omålade ytor eller det gardinlösa fönstret här heller! 4:11 AM Dec 22nd, 2009 from web
      Skurar golv, städar och barnen gör precis tvärt om. Stökar ner, så klart! Nu skiter jag i detta och pyser till IKEA.
      # Städar ut källaren som gud glömde! Städat en hel helg i princip och det märks inte alls.. Kul kul! 3:38 AM Nov 30th, 2009 from web
      # Renoverar man hela dagen och städar halva natten.. Hur stora är oddsen för att man kommer upp ur sängen glad och frisk i kroppen? 12:29 AM Dec 1st, 2009 from web
      #Måste ha minibuss variant på bil.. sex platser är att önska minst. Och sen plats för vovve, tvillingvagn och matkassar.. *S*

      ***

      Snacka om arbetsförmåga. Man blir trött bara av att läsa det. På mer än ett sätt.

  4. Väldigt bra skrivet! Naturligtvis bör en sjukskriven granskas och utvärderas med jämna mellanrum. De flesta som är sjukskrivna är det max någon vecka. Efter en månad borde det definitivt till en första granskning av ärendet för att se att det finns en plan från sjukvårdens sida hur personen ifråga ska behandlas för att så snabbt som möjligt komma tillbaka i arbetslivet. Sedan borde det finnas ett antal fasta tidpunkter då ny och djupare granskning ska ske.

    Alexandra har kunnat lulla runt i fyra år och lyfta sjukersättning. Hon verkar dessutom anse att hon har rätt att fortsätta med det resten av sitt liv. Kalla mig hård, men jag har definitivt inte någon lust att bidra med skattepengar till den typen av personer!

  5. Och förresten – tack för länken!

  6. Min kära läkare. Du vet vad lagen säger om ärekränkning och förtal va? Det är vad du sysslar med i den här bloggen.

    Du är till vidare inte heller någon läkare därtill. Inte nu längre. Det kan du vara rätt säker på.

    • AgentX, kolla länken så klarnar allt

    • Mina kära och anonyma AgentX

      Det är mig mycket fjärran att ägna mig åt ärekränkning (äldre term) eller förtal – och jag kan lagen bättre än de flesta – så du behöver inte oroa dig för min laglydighet.

      Till det fåtal patienter som under 25 år kommit till samma trista slutsats om mina kvalifikationer som läkare (samtliga tre blev nekade ett intyg eller recept!) brukar jag framhålla hur tacksam jag är för att det är Socialstyrelsen och inte de som avgör den saken.

      • https://lagen.nu/1962:700#K5P1S1

        Inte brottsligt va?

      • Nä, det var inte brottsligt agent X.

        Det står ju tydligt i första stycket, andra pragrafen
        ”Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.”

        Uppgifterna skribenten lämnar är ju både försvarliga med tanke på den debatt som är dagsaktuell tack vare Alexandras utvik i diverse tidningar och bloggar. Dessutom är ju uppgifterna sanningsenliga.

        ***

        Tack för försvaret. (Vet inte varför det inte går att lämna kommentar på vanligt sätt.) Håller med dig om att anklagelsen är utan grund. Jag har väl inte förolämpat någon. Det vore ju en annan sak om jag kallat henne ”lata padda”. Nu har jag ju fört ett principiellt resonemang med en möjligen fiktiv tidningsperson som utgångspunkt. Men att tänka vad man vill är ju tillåtet. Och om uppgifterna på Flashback vore sanna så skulle man nog kunna säga både ett och annat om denna synbarligen kriminellt bidragsberoende person utan att komma ifråga för lagsökning.

        En sådan rättegång skulle fö. kunna bli rätt underhållande och kanske motsvara kostnaderna i ev. böter.

        Lasse B

      • Agentx har rätt. Det är förtal och ärekränkning. Och det Stefan Johansson säger nedan har inget med detta att göra. Du har inte varit skyldig att uttala dig på något vis. Det här är en blogg och du har uppsåtligen begått handlingen.
        Det är specifikt det nedan inom fnuttar det handlar om.
        Tycker du det skulle vara okej om jag börjar spekulera om DIG i samma anda? Slänga in lite pedofili i filosofin och lite mer rena spekulationer och ställa allmänöppna ”diagnoser”. Trots allt, efter de här ”omständigheterna” känner jag mig skyldig att uttala mig om det. Trots att jag inte känner dig mer än genom vad min profilering på dig berättar?

        Det var väl ändå du som av egen vilja uppsåtligen skrev nedanstående, eller hur? Det var du inte tvungen till! Och du har inget bevis för dess relevans eller sanning därtill.
        Du och en till har tydligen svårt att tolka lagen här vilket är rätt tydlig.
        Behöver ni två några rättsfall att läsa genom också för att fatta?

        ”Men så finns det dom man kan undra lite mera om. Alexandra är ett bra exempel på detta. Hon är ung och utvecklingsbar, har ingen uppenbar. arbetshindrande sjukdom. Henne gör man förmodligen en tjänst om man hittar ett sätt för henne att försörja sig. Att samhället tjänar på det råder inget tvivel om. Saken är klar, men hon sätter sig på tvären.

        Kanske är hennes största problem att hon uppfostrats av generationstypiska curlingföräldrar och fått en alltför stark tilltro till sina rättigheter, och en diffus uppfattning om sina plikter och skyldigheter. Politiskt opportuna röstfiskare kan ha stött hennes skeva verklighetsuppfattning genom generösa löften om bidrag och försörjning utan motkrav.”

        Om du anser dig kunna lagen bättre än de flesta är helt irrelevant information och säger inte någonting alls om du tolkar den rätt eller fel. Det är ett märkligt argument där du inte förklarar varför du tolkar den rätt, bara jämför dig själv med nivå X av Y okänt antal människor – i din verklighetsuppfattning mätt.

        Menar du sedan att patienter ska bedöma dina kvalifikationer som läkare under 25 år? Var dessa också läkare och specialister inom psykiatri och kompetenta att bedöma dessa kvalifikationer? Troligen inte. Bara där är ditt argument helt värdelöst. Och vidare, vad har det att göra med hurvida du begår ärekränkning och förtal här, genom ovanstående text? Inte ett enda dugg.

      • Tack för alla omsorger om min risk för att begå ärekränkning. Som jag redan framhållit så har jag inte gjort den bedömningen själv. Mitt inlägg inleds med att jag inte ens vet om tidningspersonen finns på riktigt, utan för ett principresonemang med hennes uppgifter som exempel på en vanlig patientkategori.

        Dessutom är inte min ton nedlåtande, bara kritisk, vilket flera kommentatorer framhållit särskilt.

        Jag har också försökt hålla mig till kända fakta. Spekulationer om orsaker och diskussion om relevans måste väl ändå få förekomma.

        Skulle jag missta mig på lagtolkningen så är det enklaste att anmäla mig för förtal så får vi förhoppningsvis ett auktoritativt utslag från en eller flera domstolar. Det vore intressant.

        Detta utslag skulle jag förstås böja mig för, därtill nödd och tvungen. Men att rätta mig efter alla lättkränkta puckon på nätet är mig totalt främmande. Det är ju även lite vad denna debatt handlar om.

        Hur lättkränkta och självupptagna inbillningssjuka kostar resten av samhället en förmögenhet.

  7. Mycket bra och riktigt. Jag är sjukskriven för en cancersjukdom och för mig är det underbart när jag kan jobba. Klarar av 50% arbete men det är den tiden som jag njuter mest nu för tiden. Alla mår bra av att arbeta och försörja sig. Alexandra som du nämner är inte lat hon är arbetsskygg och det är på tiden att det sätts press på arbetsskygga.

    • Mina tankar går till dig. Känner en ödmjuk beundran för din attityd. Förstår om du känner dig provocerad av ”arbetsblyga” personer. Det gör vi andra också, fastän vi sluppit ditt öde.

      Lycka till, och stå på dig så mycket du orkar!

      Kram.

  8. AgentX, kände du dig träffad ? Förstår att sanningen svider. Fakta blir man aldrig åtalad för !

    • Kanske det var ett besök av Alexandras ande – eller agent? Jag sa ju att hon skulle bli förbannad om jag sa vad jag tyckte! Något har man ju lärt sig inder alla år med patienter.

      Tack för stödet.

  9. Alexandra är ett skämt!

    • Skämt barn luktar illa, brukade någon säga. Det gäller även bortskämda vuxna barn. Och den lukten är inget skämt.

  10. Hatten av för Lasse!

  11. Mycket mycket välskrivet. Min bitterhet över alla snyftartiklar denna kvinna har klämt ur sig i AB fick plötsligt en rejäl humorfaktor.

  12. Du håller en värdig ton och har ett väldigt vackert språk, Lasse. Mycket bra skrivet.

  13. Mycket väl skrivet utan att vara aggressivt. En klar motvikt till den lite ensidiga rapporteringen i övrigt. Tack!

  14. Mycket bra skrivet! Bra även att du uppmärksammade Flashback-tråden där det luskats fram mycket lurt om henne.

    • Tack. Är inte van vid sådan uppmärksamhet. Vanligen läser 50-100 personer om dagen min blogg. Idag över 1000, varav 562 om detta inlägg.

      Mest populärt hittills är ett inlägg om hur man bakar LCHF-bröd utan mjöl och kolhydrater. Det är också bra, men detta övertr’ffar alla mina förväntningar.

  15. Lysande blogginlägg Lasse B!

    Symptomatiskt att debatten enbart handlar om ersättningar och ersättningsnivåer. Inte om vård och rehab såsom borde fallet om man är sjuk. För det kan väl inte var så att man inte är ”Intresserad” av att bli frisk?

    Själv råkade jag ut för en livshotande incident och vårdades nästan en månad på sjukhus. Några möjligheter till psykologsamtal fanns inte, eftersom jag inte hade tänkt ta mitt liv utan enbart undkommit döden med en hårsmån och detvar det som var jobbigt.
    ”Nej, men du kan bli sjukskriven 3 månader till av din läkare om du inte mår bättre” svarade F-kassan”.

    • Ja, det är märkligt hur olika människor är. Visst finns det de som skapar en identitet och en sjukroll som de blir bekväma med. Det är väl ett tecken på att något annat var fel från början, men kan vara nog så svårt att lämna, när man väl vant sig. Det känns nog verkligt för den som är mitt uppe i det.

      Sen finns det väl rena bedrägerier. Och flytande övergångar däremellan.

      Du verkar ha varit en ”vanlig” person som råkade bli sjuk. Sådana brukar vilja lämna sin roll som sjukling fortast möjligt. Men ni är inga problem för oss läkare. Det är de andra som biter sig fast i identiteten som sjuk och medföljande (så kallade sekundär-)vinsterna (arbetsfri inkomst, bli tyckt synd om, handikapparkering, färdtjänst, handikappbidrag, bekväm ursäkt för att slippa ansträngningar etc) som rör till det.

      • Du slår verkligen huvudet på spiken på flera punkter.
        Hur den självdiagnoserade identiteten som sjuk cementeras och hur bekvämt det blir att leva livet som ”offer”. Alla försök till att få personen att förändra den sjuka rollen mot ett friskare perspektiv är då ett direkt angrepp på den svage – på offerrollen. Alexandra skriver själv att målet är att komma tillbaka in i försäkringssystemet igen – inte att bli så frisk och arbetsför som möjligt.

        Att gömma sig bakom offerrollen är ganska bekvämt. Vem vill inte få allt serverat på silverfat? Inte ta eget ansvar utan lämna över det på andra.

        Jag vet det själv då jag också ville ha taxi till rehaben – för jag hade ju varit ”död”. Överläkaren svarade att jag visst har gått igenom något väldigt tufft, men på vilket sätt det skulle motivera taxi kunde han inte se. Däremot förstod han min rädsla att ta stegen tillbaks i livet. Och visst var det skrämmande att komma tillbaka, men det värsta gick över på några veckor. Hade jag haft taxi hade jag bara ”hospitaliserat” mig och inte tagit dessa viktiga stapplande steg över tröskeln.

        Problemet för oss som oförskyllt drabbats av livshotande incidenter och som inte är det minsta suicida, behov av psykvård eller kommer som flyktingar är att det inte finns något psykologstöd alls att räkna med från samhället. Akutteam och psykofarmaka är vad som erbjuds. Kanske inte det man vare sig behöver eller förväntar sig. I mitt fall gick det bra utan, trots allt.

  16. Jag medhåller flera skribenter ovan mig.

    Ett bra skrivet inlägg, genomgående god och respektabel ton där felaktigheter/brister/frågor sakligt tas upp!

    Behövs fler iaktagare och skribenter som dig Lasse!

    • Tack snälla. Skönt att du tycker att jag hållit en respektabel ton.

      Någon ”AgentX” tyckte ju att det var kränkande och förtal. Fastän jag betonade att jag inte kände personen ifråga. Mitt resonemang var ju mer principiellt med utgångspunkt i de sparsamma informationerna, som dock verkar ha varit bitvis rätt pricksäkra.

  17. En mycket bra skrivet inlägg i denna debatt.
    Besökte även flashback forumet där mycket har grävts fram om personen i fråga. Detta hade då Alexandra skrivit i sin blogg:

    Citat:
    March 22, 2008
    Tycker synd om mig själv..
    Filed under: Me, myself and I

    Tycker så synd om mig själv, har ont överallt och det händer konstiga saker i hela kroppen.. När jag väl sitter hos läkaren så lyckas jag klämma fram.. ” Jag har ont” Hittade en symtomlista på nätet. Kopierade den rakt av och skriver egna kommentarer brevid. Då kanske min självbild av mina symtom blir lite lättare att framhäva nästa gång.. Alltså inte nån som ska tycka synd om mig.. (ni skulle bara våga!) Den är för min skull!

    • Jag såg även att hon postat detta:
      ****
      Hej!
      Mitt namn är Fibromyalgi.
      Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och jag är nu din
      följeslagare för resten av livet.
      […]
      Avslutningsvis, ( jag hoppades kunna hålla denna del
      hemlig, men jag antar att du redan listat ut det).
      Den enda plats du kan få någon support eller förståelse
      från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYLAGI.
      Högaktningsfullt
      Din Osynliga Kroniska Sjukdom
      ****
      Alltså – jag tycker synd om läkarna som fått ha henne och liknande människor som patient. Det måste vara helt omöjligt att behandla en sådan person då, såvida inte läkaren håller med till 100%, helt enkelt inte ”förstår” och de enda som kan förstå är andra människor med samma åkomma. Redan där börjar det bli lite smått hopplöst.

      All heder till läkare som orkar att inte sjukskriva henne, för jag kan tänka mig att det vore den enklare vägen!

      • Ja, det är enklast att göra som man blir ombedd. Om man vägrar så blir det extrajobb: långa diskussioner, tårar, ilska, telefonsamtal från upprörda anhöriga, hot om anmälningar och i värsta fall korrespondens med Socialstyrelsen.

        Det mest frustrerande är dock att de inte vill ha den hjälp som erbjuds. Varje förslag ses som en ren förolämpning. Massor av människor är invalidiserade av sina egna föreställningar om att vara sjuka: i utmattningsdepressioner, elallergi och olika diffusa led- och muskelbesvär. Jag är gammal nog att även minnas oral galvanism och amalgamallergi som var populära diagnoser på 70- och 80-talen.

        För sådana tillstånd finns det mycket goda möjligheter till hjälp med moderna terapiformer, och i vissa fall medicinering. Men de vill ju inte – och tvångsvård måste man vara ännu galnare för att kvalificera till. Så där går de sjuka och bedövade år ut och år in fastän hjälp finns att få.

  18. Mycket bra skrivet!! Undrar själv över hur en del orkar jobba som galningar hemma men inte kan ta ett ”vanligt” jobb…

    • Visst är det märkligt. Och med vilken kraft man orkar debattera, men inte delta i sin egen rehabilitering. Orkar inte gå till psyket, arbetsförmedlingen etc.

  19. Har inte så mycket att tillföra men vill visa min uppskattning för ett sakligt och bra inlägg! Det enda som oroar mig är att miljoner läser aftonbladet och nickar i takt med artiklarna (läs: politiska beställningsjobben) utan att någonsin se sådana här repliker…

    • Tack för berömmet.

      Kanske att Aftonbladet ändå får sig en tankeställare. Den här typen av resonemang saknar stöd hos allmänheten, om de får veta hur det faktiskt ligger till, Därför kan artikeln slå totalt fel just på grund av sådana som bryr sig, tänker själva, och läser och skriver på nätet.

      Tillsammans gör vi skillnad. Så tack för all feed-back.

  20. Ja, det var banne mig det bästa jag läst på länge. Tack!

    Även jag har bloggat om Alexandra, rent lekmannamässigt, utan det medicinska kunnandet, och fick genast höra att om man inte är sjuk kan man omöjligt förstå och bör med fördel hålla käft.

    Och så är det väl för jag förstår verkligen inte.

    Jag förstår inte hur man kan arbeta så envetet med att få behålla sin sjukdom och sjukpenning samtidigt som man inte kan tänka sig att genomgå vare sig rehab eller utredningar för att komma till botten med problemen.

    Jag förstår inte hur man kan leta med ljus och lykta efter en läkare villig att sjukförklara samtidigt som man för allt i världen vill slippa läkare som vill bota.

    Jag förstår inte att när borgarna efter drygt tre års vanstyre och poänglös retorik (”flumskola”, ”värna om småföretagarna”….) äntligen försöker hitta konkreta lösningar på ett jätteproblem så ”rasar folkstormar”.

    Men jag förstår att om genomsnittssvensken ska vara sjukskriven två månader om året kommer vi snart att få söka bistånd av Brasilien, Kina och Mocambique.

    • Som jag förstått det har sjukförsäkringssystemet gått 70 miljarder plus senaste 6 åren. Efter alla utbetalningar.
      2011 går den 14 miljarder till plus och överskottet hamnar på 84 miljarder då efter alla utbetalningar.

      Det går ihop med att den här regeringen lånade 85 miljarder för att sänka skatterna och att Husmark Pehrsson uttalade att tidigare att det är sjukförsäkringen som ska betala skattesänkningarna.
      Vårt trygghetssystems skrotande ska betala några hundralappar mer i början av löningen, som sedan försvinner rätt av när dyrare räkningar ska betalas för att täcka upp ett nedmonterat trygghetssystem och all misär som följer.

      Problematiken i allt det här är att oavsett om en väldigt liten del fuskar i ett system är de fortfarande klassade som icke arbetsföra. Samhället måste ta hand om dem på ett eller annat sätt. Det den här regeringen implementerat kommer att kosta 2000 kronor per dygn. Det är vad en person i fängelse kostar skattebetalarna, OM de inte utnyttar vad de har laglig rätt till därtill.
      Jag skulle vara försiktig att skutta av glädje för vad som sker nu och dra okunniga slutsatser.

      • Bengan du är okunnig om någon!

      • Verkar som att de ”sjuka” från nätverket RESURS börjar skriva här inne. Ett nätverk som det borde sättas luppen på där det tipsas febrilt om hurvida man ska göra för att få sin ”sjukdom” bekräftad. Största delen verkar nätverket bestå ultra kommunister som tidigare stått på åhörar läkataren i riksdagenoch skrikigt.

      • Fusket är en annan fråga. Det uppgår gissningsvis tilll 5-10% och utgör en astronomisk summa. Om detta är en bagatell eller inte kan man ha olika åsikter om. Förmodligen tillräckligt med pengar för att årligen skicka varenda fattigpensionär på en välbehövlig kryssning i Bahamas (all included).

        Denna fråga rör hur man ska se på dem som inte anser sig kunna jobba, och där man inte kan hitta några riktigt objektiva medicinska skäl för det. Det torde vara en betydligt större del – tiotals procent.

        Det är riktigt att sjukförsäkringen går med vinst. Därför finns det ingen anledning att snåla med utbetalningar och rehabilitering för dem som verkligen är både sjuka och ärliga – merparten av de sjukskrivna.

      • Bengan, här kommer ett par okunniga slutsatser till.

        ”Som jag förstått det har sjukförsäkringssystemet gått 70 miljarder plus senaste 6 åren.”

        Snart kommer du väl påstå att samhället – alltså vi – tjänar på att folk är sjuka. Hur man än räknar är utbetalningar till ickesjuka människor pengar man hade kunnat använda till andra ändamål. Samhällsekonomin bygger dessutom på att arbetsföra människor jobbar och betalar skatt för att täcka upp våra kostnader för tiden innan och efter. Räkna in den skatt Sveriges lättjefulla ”alexandror” skulle ha betalt om de jobbat och försök att få ekvationen att gå ihop.

        ”Problematiken i allt det här är att oavsett om en väldigt liten del fuskar i ett system är de fortfarande klassade som icke arbetsföra.”

        Men ingenting tyder ju på att det är en ”väldigt liten del”. Sverige är, om det här fusket skulle vara försvinnande litet, ett av världens sjukaste länder trots historiskt hög levnadsstandard och avancerad sjukvård. Ännu en ekvation som inte går ihop.

        ”Samhället måste ta hand om dem på ett eller annat sätt.”

        Inte nödvändigtvis. Man kan också tänka sig att landets systematiskt skattesmitande foliehattar tar sitt ansvar och gör rätt för sig. Var och en efter sin förmåga givetvis. Friska människor ska arbeta, sjuka människor ska få vård och rehab. Alexandra och hennes kompisar vill tillhöra en tredje grupp som motsätter sig både jobb och vård, ja allt utom sjukpenning och bidrag. Vill du betala för den gruppen? Jag vill det inte.

  21. Tack för tipset om Resurs. Ska kolla upp det, då det inte är något jag känner till. Kanske ämne för ett nytt inlägg.

    Just nu skäller hunden och vill ut på promenad, så jag får återkomma senare.

    Tack, tack, tack till alla er som gjort er besväret att kommentera. Även ni som tycker illa om det jag skriver. Det är en ynnest att bli läst och en förmån att få kommentarer.

    Jag högaktar er alla. Vissa mer – BC till exempel – andra mindre (ingen nämnd och ingen kränkt).

  22. Citat:
    # Städar ut källaren som gud glömde! Städat en hel helg i princip och det märks inte alls.. Kul kul! 3:38 AM Nov 30th, 2009 from web

    Citat:
    # Renoverar man hela dagen och städar halva natten.. Hur stora är oddsen för att man kommer upp ur sängen glad och frisk i kroppen? 12:29 AM Dec 1st, 2009 from web

    Min svärmor läste detta, hon lider av kronisk värk, det första hon sa, tänk på den tiden när man kunde göra allt sånt här!
    Även jag som är frisk i kroppen ,skulle bli helt slut i kroppen efter en sådan intensiv helg.

    Min svärmor klarar möjligtvis att, dammsuga 2 rum och kök, någon gång i månaden. Sitt gamla akvarium gav hon bort till oss, för hon orkar inte städa ur det längre( det tar onödig energi).
    Även jag som är frisk i kroppen ,skulle bli helt slut i kroppen efter en sådan intensiv helg!

    MVH

  23. Orkar man städa källar och pool, så kanske man kan arbeta lite också?

    Inför valet nästa höst så finns en ny variant av tredjedelssamhället. Två tredjedelar jobbar som de ska, och en tredjedel lever på bidrag av olika skäl. Förmodligen kommer majoriteten ställa högra krav för att försörja den sista tredjedelen. För att betala för Alexandra kommer man att kräva att hon anstränger sig mera själv. Varför skulle man i längden vara solidarisk med osolidariska? Än så länge går det av gammal vana, men jag tror att vi är på väg mot ett paradigmskifte.

  24. Kloka ord, tack. De riktiga skurkarna i sammanhanget är Aftonbladet och resten av socialistslöddret som vill att andra ska bekosta deras uppehälle. Alexandra är bara en produkt av sin generation.

  25. Ja, Aftonbladet har hamnat i ett träsk nuförtiden.

    • Bra skriven krönika, och jag tycker också att man ska fundera lite över Aftonbladets roll i det här. Man vet ju inte hur de har vinklat reportagen, ”peppat” skribenten och redigerat hennes krönikor. Alexandra KAN ju ha framställts som något mycket värre än hon egentligen är.

  26. Sååå bra skrivet, suttit i flera dagar och varit förbannad över hur hon verkar bete sig men de rätta orden kom från dig. Jag är helt övertygad om att hon bara är arbetsskygg. En av mina vänner hade fibromyalgi men helt plötsligt när hon vart uttvingad på jobb så vart hon bättre och jobbar nu heltid och har nog aldrig mått bättre än nu. Tyvärr tror jag nog att fibro är psykiskt…

    • Ja, det tror jag också. Många av dem som säger sig ha denna diagnos kan säkert ha ont i musklerna, men det är det ju många andra av oss andra som har också. Och då kan det ju vara bra om man har ett arbete som inte frestar så hårt just på dem.

      • Äsch, här sprack allt!
        Jag har läst ditt inlägg och beundrar verkligen hur du lyckas beskriva situationen och belysa det som få andra vågar ta i utan att för den sakens skull ”gå över gränsen”. Dina svar här i kommentarsfältet har varit både sakliga och medmänskliga, men här blev jag besviken. Tyvärr. För jo, alldeles riktigt, jag har fibro sen tio år tillbaka (utvecklade det under mina sena tonår och diagnosticerades på barnkliniken) och det känns lika trist varenda dag jag tvingas möta fördomarna kring sjukdomen. Jag lever ett aktivt liv med sysselsättning på långt mer än hundra procent, men jag har inte varit smärtfri en timme på tio år. Att gemene man inte vet hur komplex fibromyalgi yttrar sig kan jag acceptera, men att en läkare skriver ner fibro till ”ont i musklerna” är lite beklämmande.

        Men hur som helst; toppenbra artikel/blogginlägg. All cred för det!

      • Bästa Innie

        Tack för berömmet.

        Förlåt om jag uttryckte mig vanvördigt. Jag har all respekt för ditt lidande, inte minst för din kamp att hplla dig sysselsatt trots besvären. Och jag har faktiskt inte påstått att alla med fibromyalgi har bagatellartade åkommor. Men det har blivit lite av en modediagnos.

        Diagnoskriterierna är tillräckligt diffusa att rymma det mesta. Så det är mumma för den som vill göra sig lite viktig med ganska lindriga besvär – och Gud ska veta att vissa utnyttjar sådana diagnoser till max.

        Utmattningsdepression är en liknande diagnos på modet. Begreppet ”överansträngning” låter inte alls lika imponerande. Och rätt vad det är så har var och varannan ”gått in i väggen” och fått utmattningsdepression. Därmed inte sagt att det faktiskt finns de som brottas med denna diagnos på ett mera kliniskt och invalidiserande plan. Men knappast merparten av alla dem som tagit på sig denna diagnos.

        Just dig skulle jag nog respektera utan reservation om vi träffades. Dels för att du inte blir rasande direkt, utan även kan uttrycka sympati trots min ”kränkning”. Talar starkt emot psykosomatik. Dels för att du håller dig igång. Det talar också starkt emot. Så jag tror nog att du har en fysisk diagnos som kräver all respekt. Liksom resten av din person.

  27. Vettigaste artikeln på länge! Hoppas Alexandra och alla andra personer i hennes sits skäms över det de har gjort!

    • Tack. Ännu viktigare än att de skäms är att de kommer i arbete. Jag tycker inte att de ensamma bär skulden. Samhället har tidigare liksom i det tysta givit sitt medgivande till att detta är ok. Det är många som fortfarande tycker att det ska fortsätta vara det, men det känns som om en ändring är på gång i de djupa folklagre. Och då fångar politikerna upp det i sina opinionsundersökningar, och så byter man inställning.

      Ett konstigt system, men nån sorts demokrati blir det ju av all opportunism.

  28. Tack tack tack! Otroligt bra inlägg i ämnet. Det bästa av alla. Extra fyllda av visdom är dina ord för mig då jag arbetar som läkare (allmänmedicin) och för hela tiden denna kamp med många människor som inte har som mål att bli friska nog att arbeta. Att ge återkoppling på alla dina framförda aspekter hinns inte med. Du får bara känna att du är beundrad och respekterad för ditt sätt att vara och tänka! Inte illa 🙂

  29. Tack snälla. Önskar att jag fick dig som läkare nästa gång på vårdcentralen.

    Du är en av hjältarna som jobbar i det tysta. Det är ni som får ta smällen. Dagarna i ända. Jag vet att det inte är tacksamt. Men som en patient sa till mig en gång: Det är det du har din höga lön för att stå ut med.

    Och det ligger det väl något i även om läkarlönerna inte är lika höga nu som förr.

    • Äsch 🙂 Visst är jag en bra människoälskande problemlösare på en vårdcentral, men det skall inte lysa klart för att jag ger dig så positiv återkoppling. Jag är ärligt grymt imponerad av dina djupa *host* allmänmedicinska bottnar i ditt blogginlägg. Jag hoppas du hittar fler fenomen i samhället att kommentera som har drag av situationen med Alexandra. För jag upplever att det ämnet är närmast perfekt för dig att skriva om. Lycka till!

  30. Det finns ett begrepp inom psykologin som kallas inlärd hjäplöshet. På engelska ”learned helplessness”. Det har man kunnat demonstrera till och med bland djur.

    Det stämmer bra på människor också. Man kan lära sig att reagera med hjälplöshet: ”Man kan ju ändå inget göra.”

    Det är därför inte helt rättvist att lägga hela ansvaret på sådana människor. Det kan vara föräldrar eller en ogynnsam omgivning (otur) som gjort att man lärt sig reagera med hopplöshet, hjälplöshet, offerroll och passivitet inför livets prövningar.

    Men poängen är att det går att lära sig av med. Det finns alternativa sätt att reagera som är bättre (mer adaptiva). Sådant går att lära in. Ett problem är att folk biter sig kvar i den gamla trygga offerrollen.

    Det är dessutom klassbundet. Folk ifrån fattigare förhpllanden är mer benägna för hjälplöshet. Antagligen för att de uppfostrats i jantelagens anda.

    Jag tycker att man skulle ha sådan pedagogisk egen-terapi på skolschemat från första klass. Det finns enkla sätt och metoder, resten är träning. Det är en förmåga som man har ovärderlig nytta av resten av livet. Alla borde få chansen att lära sig det.

  31. Få boktitlar har etsat sig fast i mitt medvetande som ”Learned helplessness” av Seligman. Även om det är många år sedan jag höll den i min hand – kan ha varit tidigt 90-tal – och jag vet inte hur värst noggrant jag läste den, så tyckte jag den var provocerande och definitivt hade något att säga just mig. Så än i denna dag när jag inte tror mig klara saker, känner mig deppig och pessimistisk så dyker den där titeln ibland upp i mitt huvud och jag tänker: ”tänk om…. tänk om jag skulle tänka om och pröva en annan angreppspunkt….” Tack Seligman. Tack Lars att du påminner mig! Han lär ha skrivit en annan bok senare: Learned Optimism.

    • My!

      Jag börjar verkligen undra vem du är. Det är så ovanligt med bildade människor nuförtiden.

      En snabb koll på AdLibris visar att du har rätt. Seligman har kommit med böcker om Learned Optimism, och en på svenska om Verklig Lycka. Jag beställde dem båda. Den här typen av uppföljare brukar vara besvikelser, men ändå. Jag försöker läsa allt relevant på omådet, men de här har jag missat.

      Tack för tipset. Kan kanske bli en bloggartikel. Att beskriva inlärd hjälplöshet – och framför allt inlärd optimism.

      Vad tror du om att införa sådana självhjälpstekniker i skolan? Känns viktigare än både geografi och historia tillsammans – om nu sådana ämnen fortfarande studeras.

      • Förhoppningsvis lär man sig i skolan att bli en självständig och kapabel person med god självkännedom och självkänsla. Förhoppningsvis! Att lära ut tekniker för hur man ska lära sig tänka optimistiskt för att inte hamna i hjälplöshetsfällan känns som att ge upp striden innan den ens börjat.
        Vill passa på och tacka för komplimangen om att jag framstår som bildad. Kan det bero på att jag sällan var i skolan utan hängde på biblioteket och sökte kunskap varhelst den bjöds? De ganska dåliga betygen kompenserade jag sedan genom att prestera bra på högskoleprovet och ta mig in på universitetet den vägen. Resten är historia.

    • Jag är pessimist-realist. När jag är optimist så blir jag ledsen. Ska jag skrapa en lott och se om jag vinner? Vilken stäämning bör jag ha? Optimist och känna hugget? Pessimist och se att skiten kom som jag trodde, iaf ingen överraskning.

      • Ja, många tror att de kan förbygga smärtan av ett misslyckande genom att sänka sina förväntningar, men det är tveksamt om det funkar.

        Ett alternativ är att ha höga förhoppningar, och om de inte infrias så kan man se det som en erfarenhet och lärdom istället för ett misslyckande.

        Att vara optimist är inte detsamma som att vara dum. Enkel matematik visar att man i det långa loppet och på det hela taget kastar bort pengar på skraplotter. Det finns bättre sätt att skapa hopp i en trist tillvaro.

  32. Inlägget är sakligt och välskrivet, men som medicinskt utbildad känner jag tyvärr att mitt förtroende för dig som läkare sviktar när du propsar så hårt för LCHF.
    Hur kommer detta sig?

    • Det är en bantningsmetod som andra. Ungefär lika bra som de gängse tyckte SBU för något år sedan.

      Sen är det nog personlighet som avgör vad som är effektivast. För mig fungerar det bra.

      Men om någon vill använda tallriksmodellen eller vanlig kalorirestriktion så har jag inga problem med det.

      För övrigt är jag en varm anhängare av skolmedicin, och skeptiskt inställd till alternativmedicin.

      Jag propsar inte alls så hårt för LCHF. Vill bara förmedla lite entusiasm till andra tjockisar som kämpar med sin övervikt. Alla sätt som leder till lägre vikt och bättre hälsa duger bra för mig.

    • Oj Lasse B hann kommentera. Jag kan bidra med att det är en sund inställning som läkare att önska ett mindre kolhydrat tryck på människans kropp. Långt innan LCHF förstod jag det. Att sedan höja fettet har kommit till får väl ses som lite nytänkande, men helt logiskt när du minskar kolhydraterna. Som med allt nytänkande så blir det konflikter och den nya skolan har alltid många udda entusiastiska personer. Det gäller att se förbi det.

      Som anekdot kan jag berätta hur en tomte som engagerade sig i tidiga Miljöpartiet berättade för mig hur man har tidelag med får. Bakbenen i stövelskaften. Huva! Tack och lov visste jag redan då att det alltid kommer en massa tomtar i en tidig folkrörelse. Förlåt mig 🙂

    • Well … Jag har alltid känt att MP inte är något för mig. Din historia bekräftar den känslan.

  33. Hej igen!
    Kunde inte besvara din kommentar ovan, så det får bli här nere i stället 🙂 Ledsen om jag drog en förhastad slutsats av din kommentar, när det gäller just den allmänna synen på fibro har jag dessvärre nerverna en smula utanpå.
    Men i sak håller jag med dig. När jag fick min diagnos strax före millennieskiftet var den fortfarande hyfsat okänd och att jag diagnosticerades som barn var verkligen ovanligt. Idag ser läget helt annorlunda ut och även om kännedomen långsamt har ökat, har problematiken som sådan blivit ordentligt urvattnad (blivit och blivit förresten, de flesta känner ju till SVBK vilket knappast var ett smickrande epitet …)
    Fibromyalgi har för mig inneburit att lära mig leva med en helveteskropp utan att låta den hindra mig och utan att bli tokig. Det är en diger uppgift men man får i alla fall ett hiskeligt jäklaranamma och förfinar sin envishet till tusen 😉

    • Det var väl i sanningens namn minst lika mycket jag som drog lite väl snabba växlar.

      Det låter gräsligt, och du har rätt i att jag är okunnig om fibromyalgi. Jag är ju specialist i psykiatri, och har fullt sjå med att hålla mig uppdaterad på det området.

      Men det låter inte som om du är något typiskt fall. Jag kände inte till att man kunde debutera i barndomen.

      Som läkare reagerar jag instinktivt med att ”man har väl uteslutit alla åtgärdbara differentialdiagnoser”. Men det antar jag att man gjort, att du utretts ordentligt t ex på reumatologisk och neurologisk klinik? Borrelia osv?

      Det kan vara svårt även för oss läkare att acceptera att man ingenting kan göra åt ett allvarligt lidande. Eller rättare sagt: något kan man alltid göra, men kanske inte undanröja det utan nöja sig med att lindra och trösta.

      Det finns ju det gamla ordspråket för läkare: ”Bota ibland, lindra ofta och trösta alltid.”

      Fortsätt med din envishet. Det låter bra.

  34. Hallå.

    Lite tankar från en politisk tänkare.

    Visst är det korrekt att människan inte är riktigt sjuk, men, pressa lite med tre ungar och ensamstående…
    Det är 300k bara i dagis! Barn är inte lönsamma för majoriteten om de skulle betala!

    Om det dessutom inte fanns fadersfigur, iaf hyggligt med pengar…då är hon snart sjuk.

    I AB kom det fram att Poolen var en sån som står på marken, bilen var 18 år gammal japsmellanklassare. Huset lika hyrt som min LGH.

    OK, hon är inte sjuk, hon ska utförsäkras, men jag hjälper gärna till att se till att hon lär sig systemet, som ger dig det mesta av dina konsumtionssymboler antar jag?
    Du skriver fortfarande ompatienter som varit under 25 och blivit arga. Det rär OK, du gör din bedömning. Men sen hånar du en kedja där ngn annan får göra en bedömning, jag är för fattig för att åka till Holland, Swiss eller England för vård, tack för att jag inte ens får deras meds! ”Det är svårt” som min chefsöverläkare sa när jag gav en hint om Temazepam. ”det är ju Benso”.
    Och rävgift är det ena och det andra, snälla, använd aldrig det uttrycket. Jag skrattar numer på mig, vilket överläkare kan ha svårt för. DE är auktoriteter. Men underläkaren som var med skrattade lika gott som jag, men diskret. Livet är väl enkelt,, intressen, kort sagt.

    Patienter som under 25 år kommit till samma trista slutsats får väl doktorshoppa? Eller gå på bolaget om de ville ha sömnmedel.. Nyttigare? Kan inte casen, men 3 st låter ändå rimligt så jag säger inte att du har fel, jag säger att de inte lärt sig allt. Verkligheten är en sak, vad man kan bevisa en annan, och vad man kan säga utan koll, en tredje.

    När skattereformen kom så sa Akelius: Ingen ide att leta skattesmit, bidrag är grejen. Så kom det böcker för finansmännen. Varför inte för de sjuka? Cynism, när du inte personligen har 100% ansvar! Månne det vara Minister Borg jag talar med? Nej, jag vill se: ”Hantera sjukvården som en master och få det du vill”. Oavsett åsikt så vore ju boken nyttig, jag själv kör mkt med FDA och SBUs rapporter.

    Sen: ”Hur lättkränkta och självupptagna inbillningssjuka kostar resten av samhället en förmögenhet.”

    Jag är lättkränkt. Har du tips på att få läkaren att inse det är enklast att göra som man blir ombedd. Om man vägrar så blir det extrajobb: långa diskussioner, tårar, ilska, telefonsamtal från upprörda anhöriga, hot om anmälningar och i värsta fall korrespondens med Socialstyrelsen. Bar tips annars hur man överlastar vården och när blir läkaren sjukskriven?
    Min bråkar inte, men andra jag haft har slutat i rena verbala strider där de vägrar diskutera alls. Likaså får jag inga källhänvisningar, jag kan inte ta fram olika källor själv effektivt och Dr skiter nog i dem.
    Behandligen väljer jag själv. Nu må du reagera, men det eller inget. Ger Du mig en meds som inte funkar, har biverkningar, då är det DITTT fel. OM jag väljer, i samråd, men jag väljer, då skulle jag inte lägga skuld på dig för att ha valt fel medel.

    Jag undrar också vad de säkert 10-20% som egentligen inte är ”supersjuka” (läs mogna för sjukskrivning) ska leva på?
    Alexandra s barn kostar 300k. Inte ditt probs. Och det är kanske ett probs? Personlighen hoppas jag på järntag mot barnfamiljer, demografinissarna har fel.
    KBT säger: anpassa dig! Ska jag smuggla sprit och sälja knark? Lag, moral etc kommer ur urkunder och är kulturella, så länge inte formell lag tar mig så kan jag inte se annat är att det är en föräderlig samhällsskapelse. Skitsamma om 100 år, har nog aldrig stämt så bra.

    Du säger att man gör sjukdomsvinster? 10 k i arbetsfri inkomst totalt. Handikappbidrag är asknepigt, nu har jag fått häng på det., men lätt var det inte. Fick avslag, så nu ska jag besöka fyra läkare bara för att få intygen som saknades. F-kassan har 10 års avskrivning. Tjänstrtemannen sa till mig att hon hade köpt en tvättmaskin som mpajade efter sju år. Den förra höäll 15. Min diskmskin är 28år och överlägsen! Men nu får jag kolla vad en allergianpassad dammsugare som håler 10 år kostar…trippelt? Det är ju industrimaskiner…Hadikapptillstånd? nje, men färtjänst pga många resor till ortoped, invertesspecialist, hudläkare, psykiatiker, allmänläkare, etc etc. Jag rör knappt färdtjänsten, åker bara sjukresor i stort. Vinst?
    Och hur skulle A. få dessas saker?
    Jag har fått redovisa allt och dessutom tycker jag de bedömt en sak fel, men min psykiatiker har en stab av high rank specialister. Blir ett pilotfall, kul! Om de nu vill leka. Men Psykiatikern har glömt ett papper, som gjort att jag blivit sjukare….
    Tycka synd om mig? Jag är man vettu… Men som man lärt sig av västerländsk politik genom århundraden är det alltid synd om alla. Men jag vill inte höra dig ha medkänsla, du ska fixa! Bilmek! Men jag glömde att din väska med meds är bra tunn…

    Varför skulle man i längden vara solidarisk med osolidariska? ; frågar du…då frågar jag, vad gör du med alla kluster b-grymma? Sätter dem på samhall så de kan plåga och domdera? Fler gäng? Var ska de sitta, sjukhus?(faktiskt är det värre än finkan…)

    Sen en kommentar till Totto: Varför finns du? Jag kan remittera mig själv. Bensinmacken har det du skriver ut.
    Är det geratiken och de snoriga barnen som gör det skoj? Jag har flera ggr varit med om att LÄKAREN inte sjukskriver, jag tjatar och han säger ”f-kasan går aldrig med på detta”, det var 90.-tal, sosseregering. På F-kassan var det självklart OK.
    Sen är det damer där, mer o mer damer, och män kan normalt charma damer. En man är det krig med direkt!

    Nu ska sägas att jag inte är ngn alexandra och jag tycker felet i detta ligger i samhället, vad de säger om hur det är och vilka val man har. Jag skulle aldrig anställa A. Tre ungar och ensam? Och inte verkar hon kunna politik heller…då hade hon skitit i att skriva!

    Jag är som sagt liite sjukare än A. Men jag ser det bakomliggande problemet och tycker du är alldelens för hård när du inte beaktar bakgrunden, inte ditt jobb, ingen jobb…vad gör man?

    Ett par frågor generellt:
    Funderar på att hugga mig själv hos Dr. Lite teatralism och chock mår de bara bra av! Kan ju inte skada andra…
    Även om jag drömmer om det…hur ärd det med tvångsvård i det läget?

    Dels om jag hör av mig och förklarar vad jag ska göra till olika läkare, jag tänker hugga mig pga att jag inte lägger planen, ovesäntiga faktorer som beroende kommer säkert upp, där nu matats av Bejerots lära. Läs gärna hans hemsida, det första jag kom på var en läkare som tog ritalin…jag har tagit det ett år, jag är SÅ glad att slippa det!
    Hur kan de få bli kära? Jag gråter var dag pga kärlekens problem, droger? Hahaha.

    Dr är oförmögen. Jag har haft usla allmänläkae för det mesta, men det rann över med somadrilen, han vägrade skriva ut före det förbjöds! Skötte det perfekt.
    Nedtrappning! Fast han ringde activis och de sa att det var inte så farligt. Och jag körde på, nedtrappning är för veklingar som inte pallar med lite AT. Som jag inte fick. Kul kille när han föreslår paraflex, Norflex och …ja.det sista var för CP-skadade, minns inte. Norrmännen kör klonezepam + stesolid. Klokare! Meds efter meds försvinner, jag har bara tunnga opiater kvar nu, jag tål knappt meds, men Morfin går bra, jag har en motsatt reaktion, de andra sjuka var helt väck, jag flörtade med syrrona och min depression var som bortblåst, att min flickvän lämnade mig i nöd, vem bryr sig? Så säger läkaren att man blir ”kall” av moffet. MMhmm..men inte av SSRI eller Benz?
    Han fick se min medicinlåda sen…som naturligtvis enbart innehåller rekommenderade droger från dessa specialister på missbruk, affektiva störningar NPF…droger…,han satt under en bokhylla och gapade…. Sa att from nu fick jag bara NS-aid. Bensinmacken mao.
    Nästa snurrade på stolen och ojade sig. Men det var en bra läkare som ledde en rätt i ens oro. Helt pinfärsk, så allt var korrekt enligt det jag läst mig till av de auktoriter jag kommer åt, internetsidor för sjukvårdspersonal, LMVs skrifter, SBUs skrifter(du vet att de tar upp cannabis som smärtlindrande nu? 39 patienter, 29 läkare. Vad säger du nu till en CB rökare? ”det är nässpray”?).
    Vad har läkaren att erbjuda ”mellansjuka” idag? Vikander för kodeinkrig nu. Att få rent kodein är omöjligt i stort, ville kombinera själva med olika bensinmacksmeds som ns-aid, Dexofen går nu, jag har 10 st, men det var ett bra beslut, så lät med olycka. Men flera bekanta säger att de är mkt oroliga, tramadol är inte grejen(fast den är en råsnabb antidepp (kan visa evidens)och deppad med smärta=2v tradolan.)
    Jag har fått ALLT tex kloralhydrat APL, det finns, skrivit ut det ngn ggn? Tunt.

    Hursom är nog din analys av Alexandra rätt, jag saknar dock alternativ och en samhällsekonomsik totalutgiftskalkyl. Inte ditt jobb?

    Du är välkommen att maila och jag instämmer i grundfrågan, nu är väl frågan om jag är sjuk när jag ligger i sängen och skriver efter att inte ha sovit trots rent absurda mängder sömnmedel. Men…om jag säger till DR att de inte är så bra riskerar jag pga politiken att aldrig få dem igen…bättre kalkyleras som beroende.

  35. Bäste Gräsroth

    Ditt inlägg är en lång och rörig monolog. Den handlar på det hela taget om dig och inte om det vi egentligen diskuterar här. Jag har övervägt att ta bort inlägget, men å andra sidan bör väl alla få yttra sig.

    Jag vill vädja om att inläggen ska hålla sig till ämnet – någorlunda. Och helst inte vara längre än att man lätt kan läsa igenom dem. Gärna ta upp en eller ett par frågor i taget – helst inte dussinvis i samma inlägg.

    Det möjliggör dialog, som är mer givande än monolog.

    OK?

    • Absolut, du har rätt-

      Hade väl hoppats på en dialog till följd av monologen, men jag har inte sovit, så…. Jag är som sagt ensam….

      Och som Alexandra sa: ekonomin är värst. Annars köper man sig ju fri. Inte frisk, men friare!

      Men det finns ju då en relevanjt en kärnfråga:

      Hur ser du på läget för ”alexandratypen”, dvs barn, inte nog inkomst, bor i håla, orkar inte med allt, förståeligt, och måste ha pengar, du vet, idag är pengar mer än förr, det är det, men tänker psykologin på det? Tänker på resor, elektronik, bra mat osv som de fattiga får försaka. Socialkontoret? Det fysiska och psykiska samarbetar, man kan skapa depp tex. Blir det inte i de svaga fallen bara en förskjutning och en rundgång ?

      • Bra frågor. Några försök till svar.

        1. Doktorn ska fastställa om det finns medicinska skäl för att avhålla sig från arbete – oavsett försörjningsfrågan.

        2. Att ha dåligt med pengar är ett bekymmer, men inte ett medicinskt problem som ska lösas med sjukförsäkring, som är en försäkring för just sjuka.

        3. Socialkontoret är den station som anvisas för den som inte kan försörja sig på annat sätt. Jag är inte så imponerad av Soc:s insatser. Tvärtom. Bör undvikas, och bara användas som den sista utväg det är avsett som.

        4. Hur vi försörjer oss, om vi bor i en håla, skaffar barn och familj, utbildar oss, jobbar osv hör till ”livets problem”. De har ingen enhetlig eller slutlig ”lösning” utan är utmaningar som alla alltid står inför. Det är det som är livet – på gott och ont. Man får göra så gott man kan.

      • Mycket bra 1,2,3 och 4 svar.
        Innehållet i det du skriver är information som man ofta får ge till en människa som önskar en sjukskrivning, men får ett nej. Ibland känner jag mig dock osäker. Kanske kränker jag mer när jag ger förklaringar och förslag på andra lösningar.

  36. Ehh…vad var det där för ett låångt inlägg??
    Fattar ingenting…

    Själv har jag ständig värk i kroppen efter ett antal tunga år och tunga jobb.
    Min man lämnade mej med fyra mycket små barn och drog för gott.

    Anställa någon med så många småungar?

    Jodå, jag kämpade på och har BARA bra referenser sen den tiden. Och har fortfarande det. Jobbar heltid och har alltid gjort. Kanske behöver jag framöver gå ner i tid för att orka, men den dan, den sorgen.
    Påpekas ska att jag är lågavlönad, men klarar mig bra ändå. Och tycker att mitt arbete är betydelsefullt till råga på allt!

    Det GÅR att göra nånting om man vill. Fast det är klart att det är lättare att andra försörjer en.

    Nu har jag väl slitit ut mig på det här, men det kanske blivit så ändå, med eller utan ungar, med eller utan tunga jobb.

    Fast än är jag inte redo för soptippen. Tänker hänga med några år till. Trots att jag nästan ”dör” i soffan efter ett arbetspass för att orka med nästa.

    Jag är stolt över mina barn som nu vuxit upp till goda och arbetssamma medborgare. Jag är stolt över att jag red ut stormen. Jag är en oerhört stolt kvinna!!

    Alexandra är inte sjukare än jag, hon behöver bara bli omprogrammerad där uppe.

    Sen ska den som ÄR sjuk, få vara sjuk, inget annat, tills dess h*n kan jobba, hel eller halv eller 20 % eller vad det nu kan vara.

    • Jag tyckte det var väldigt långt och rörigt den där Gräsrothens inlägg, men även om detta kan man uppenbarligen tycka olika.

      Du är väl ett suveränt exempel på att frågan om att jobba i uppförsbacke eller ej också är en fråga om identitet – självkänsla. Man har ett val: att stå på eller att dra på sig offerkoftan. Med det valet så väljer man också vem man är.

      Din stolthet är i högsta grad befogad, och har sina rötter i ditt val att kämpa för ett värdigt liv för dig och dina barn. De i sin tur lär sig mer av vad föräldrarna faktiskt gör än av vad de säger.

      Om föräldrarna är uppgivna offer så får barnen lättare att ge upp, och blir lättare offer för livets nycker.

      För övrigt anser jag att kärnfamiljen är en omodern och destruktiv institution, som alldeles för lätt resulterar i ensamstående mödrar – men vet inte vad man ska sätta istället.

    • Nej MIa, jag förstår det, jag lider av Bipolär sjukdom.
      Märkt att jag skriver som en kratta. Hoppas ni orkar förstå vad jag menar, inlägget är inte om mig generellt även om hjag har några tankar, skulle jag redigera det kunde killen heta Kalle och många av frågorna är generella.
      Jag får återkomma senare, och kortare. 😛

      • Tack. Har redan svara lite på din ”återkomst”.

        Att ha en bipolär sjukdom är ett allvarligt psykiatriskt och medicinskt tillstånd som kräver medicinering och bra kontakt med kompetent psykiatriker – en ovanlighet i dagens vård.

        Det brukar vara en sjukdom som slår undan benen för patienten om och om igen så att livet blir fragmenterat – sönderslitet.

        Det bästa tipset är väl att shoppa runt tills man hittar en mottagning som klarar denna sjukdom. Och att ta sitt litium eller motsvarande. Men litium brukar funka bäst. I lagom dos: inte för hög nivå, och inte för låg. Måste alltså kollas med regelbundna prover, liksom andra saker som t ex hur sköldkölrteln fungerar, eftersom den kan hämmas av litium (TSH, T3, T4).

        År ut och år in.

  37. Om min egen sjukdom, off topic men känner at jag behöver förklara.

    Ja, jag har ju NPF så man kan egentligen inte bedöma om jag har bipolär sjukdom ”på riktigt”.Hur det nu ska ses…
    Vi får se vad de tycker är sjukt när de röstat om DSMV. 😛

    Och jag har en lite komplex sjukdomsbild just nu så jag har fått dra ner och sluta med allt.från Alvedon till Iktorivil.
    Och då har jag naturligtvis inga sömnisar heller, får inte äta vitaminpills ens.

    Lihium kan jag inte äta pga psoriasis.Tyvärr är alldeles för stor risk enligt den lärde affektive specialisten på universitetssjukhuset..

    • Jag vet inte vad NPF eller DSMV är, så det är lite svårt att förstå.

      Din sjukdomsbild låter också alldeles för komplex för att jag ska begripa mig på den, men det låter betryggande att en specialist på en universitetsklinik är inkopplad.

      • Vet du inte vad det är? HMM.
        Jag får försöka få andra läsare att fatta

        DSM-V kommer väl nästa år, man använder ju DSM-varianterna isf ICD pga att GAF går att kalkylera med DSM, främst.

        GAF är din funktionsförmåga överlag.
        1-100.

        DSM-V är intressant pga att psykologer och psykiatiker ännu kommer att kriga

        Jag är nyfiken på om de kan skapa bra spektruminstrument för affektiva sjukdomar. Frågan är också om Unipolär depression finns?.

        Apati kommer nog att bli sjukt i sig.
        NPF står för neuro psykiatriskt funktionshinder.
        Termen kommer om den inte redan är det, att vara en av grundstenarna i psykiatrin framöver, sen kommer det undergrupper, kanske förvärvade och medfödda, osv osv
        ADHD ingår här..

      • OK

        NPF var en ny förkortning för mig. Men hade du skrivit DSM-IV så hade jag förstått.

  38. Bra frågor. Några försök till svar.

    1. Doktorn ska fastställa om det finns medicinska skäl för att avhålla sig från arbete – oavsett försörjningsfrågan.

    Men allvarligt talat, kan inte nästan alla jobba med ngt?
    Jag svarade att jag kunde jobba iaf, jag kan sticka ut tiungan och sätta på frimärken – iaf en stund..
    Det blir ju så oerhört svårt att värdera samsjuklighet och saker som går i skov. Men här kommer Alexandra och har TuffaTtider….
    Alexandra är ett exempel på det borgarna anklagar sossarna för att ha gjort. .

    2. Att ha dåligt med pengar är ett bekymmer, men inte ett medicinskt problem som ska lösas med sjukförsäkring, som är en försäkring för just sjuka.

    Men man kanske blir sjuk av dåligt med pengar? Hur ser det tex ut med psykisk ohälsa i Londons rikare och fattigare kvarter?
    Sen är ju frågan om just samsjukligheten, ska min vik husläkare komponera ihop 7 specialisters omdömen (och se då samsjuklighetens problem) eller ska alla ge ett intyg?
    Husläkaren är för mig en stor besvikelse, den jag behöver ha mest band till, den jag måste känna att vi spelar på samma plan med, den jag måste lita på, är ofta en okunnig eller dryg AT-vikarie..Men jag föredrar dem, de vill lära nytt om gammalt.

    3. Socialkontoret är den station som anvisas för den som inte kan försörja sig på annat sätt. Jag är inte så imponerad av Soc:s insatser. Tvärtom. Bör undvikas, och bara användas som den sista utväg det är avsett som.

    Ja, detär ju det jag menar, den som du bedömde var frisk, om han nu hanar på soc så kan han snabbt bli sjuk. OM man inte ser ngn väg ut, varför försöka? Pengarna tryter, spara på skosulor som det är idag, hälsan tryter, men se, soc lyckades kasta dit individen till dig igen. Men nu är han sjuk.

    Jag har en LSS tant, hon är OK, och hon gav mig den oerhörda fördelen färdtjänst. Jag uppmanar dig att åka den själv så förstår du att detta gör man inte för nöjes skull. Trasiga bilar, extremt långa väntetider, det ska ju vara kollektivtrafik men tar regelmässigt 2 ggr så lång tid.

    Förra året hade jag åkt sjukresor för 1400 i mars… Hur kan du säga att det är en sjukdomsvinst?.Ska jag vara glad över ”vinsten” liksom?
    Handikappparkering för vilken bil? ..
    Men framöver hoppas jag ju jobba och ha bil igen, om än kanske automat. Mend det är en långsiktig plan och jag går nog rätt safe så länge, som sagt. Jag tycker du är ute och cyklar med sjukdomsvinsterna, visst är de där, men de är inte vinster, det är kompensationer! För oss med minimisjukersättning är de ett villkor för att komma ut och få vård! Du kommer inte över ett värde på 15000, med allt du sa, och då går 10000 till vårdinsatser. Menar du att de inte behövs?. Mitt första inlägg var en aning rörigt men jag blev upprörd för att du själv gick ifrån ämnet och menade att sjukdomsvinsterna var så många och rikliga. De gäller handikappade och sjuka människor, blinda döva, att man kan åka bil till sjukvården, för 140kr max(samma summa som det kostar att åka vanligt ungefär, men med tre ggr så många sjukresor så…). Vem VILL åka sjukresa som inte behöver det? Hur gör man? Sen kallar du min inkomst arbetsfri. Men jag har betalat sjukförsäkringsavgift.. Ska du räkna en försäkring som faller ut, som ständigt går med överskott som en vinst? Det kanske är en vinst, för Alexandra må inte vara så sjuk, tvärtom somm sagt det lysande exemplety på hur andra problem lösts med sjukförsäkringn. Men hon har rätt i att ekonomisk grepp på halsen stress är det värsta som finns, man får hjärnstopp.
    Hon är kanske lite moody,, känslig, känner efter, skapar onda cirklar, slits ut av bara en hemmadag. Modafranil till folket?…

    Och du menar att 5-10% dessutom fuskar och ytterliagre 10% kan komma i jobb, rätt? Jag tror det stämmer, men det är för att under en normal sjukförsäkring så kommer 10% att hitta ett nytt jobb de kan göra, in kommer nya 10% nyinsjuknande, men, om det går bra är de snart i de 10% som går ut igen. Där kan Alexandra passa, för att inte sluta som permanent patient.
    Fusket vet jag inte hur det går till.. Korrupta läkare som idag kommer igenom f-kassan med långa sjukskrivningar och pensioner? Hells Angles har visst förlorat sina tex.

    Om du menar småfusket så beror frekvensen på många faktorer, tex flextider, bemmaningsbolag, OS, fotbolls VM , möjlighet att ta semester istället osv..
    Där jag jobbat kan ngn enstaka utmärkt sig som ”slapp” de andra var inte friska om de var hemma..En månad på 15 år tror jag att jag själv fuskat.. Det är två dagar per år….

    4. Hur vi försörjer oss, om vi bor i en håla, skaffar barn och familj, utbildar oss, jobbar osv hör till ”livets problem”. De har ingen enhetlig eller slutlig ”lösning” utan är utmaningar som alla alltid står inför. Det är det som är livet – på gott och ont. Man får göra så gott man kan.

    Om vi bor i en håla? Liten stad eller en gammal jordkällare?
    Jag tror du och jag har helt olika utmaningar.
    Jag har haftd det bra förr, utmaningarna var ju av en annan karaktär, skam för klädsel, omöjligt att ta sig ur fattigdomsfällen, begränsad av ”krämpor”.

    Psykiatikern sa en gång till Kalle att han skulle gå till en samlingslokal för de psykiskt sjuka. Då svarade Kalle att han själv trodde att det skulle göra honom friskare om Överläkaren möjligen kunde ta med honom i MBn på golf med några personer som kunde ha nyttta av hans kvaliteter….

    Jag ber åter om ursäkt för mitt inlägg tidigare, mkt vilja dock…
    ..

    • Ja, det här är inga enkla frågor. Jag försökte bara ge några korta allmänna svar. För att reda ut alla aspekter av detta skulle man nog behöva skriva fler än en bok, vilket faller utanför ramen för denna blogg.

      Just för att bedömningar och gränsdragningar är så svåra så tycker jag att det är bra om läkare med sin ganska gedigna utbildning har mer att säga till om än handläggare på FK, som dels är medicinskt outbildade och dels ofta inte ens träffar patienten.

      Det är ingen garanti för en god bedömning, men kanske det bästa man kan åstadkomma från samhällets sida.

      Det är riktigt att ekonomiskt missgynnade grupper ofta har en översjuklighet. Men de utnyttjar också sjukförsäkringen i högre grad, som jag framhållit i ett annat inlägg: läkare 5-10 sjukdagar per år, sjuksköterskor 20-30 och undersköterskor 50-70. Kvinnor mer och män mindre.

      En dålig ekonomi är säkert en bedrövelse, jag kan bara ana. Hur vi ska göra med sådant faller utanför det medicinska, och handlar mera om socialpolitik, liksom även ersättningsnivåer i sjukförsäkringen. Det är som bekant inget som läkare råder över.

      Som läkare är det nog klokt att sätta en gräns för vad man rimligen kan och inte kan hjälpa till med. Personligen spelar jag inte golf, men gjorde jag det så skulle jag inte ta med en patient. Nånstans för man dra gränsen för sitt jobb. Att rekommendera ett aktiveringscenter kanske är det bästa man kan erbjuda. Självfallet vore det säkert ett uppköp för många patienter om de fick flytta hem till doktorn, men det låter inte så kul för doktorn kanske.

      Jag är övertygad om att vi har helt olika utmaningar. Jag är inte rik, men tillräckligt välbeställd för att slippa oroa mig för pengar. Och rimligt frisk för min ålder. Jag har en snäll familj, vänlig släkt och goda grannar. Det är jag ödmjukt tacksam för och ser inte som något självklart. Jag inser att jag på många vis är priviligierad.

  39. Detta låter lite märkligt: Närmare detaljer framgår inte, säger du. Du känner inte till vilken sjukdom hon lider av, eller om hon ens existerar. Hon saknar diagnos och har inte själv sagt att hon är sjuk… en slutsats du drar utifrån hennes tre berättelser.
    Utifrån detta ”underlag” går du vidare och spekulerar över hur du som läkare (jag måste kolla upp den saken) skulle ställa dig vid ett besök. Du utgår alltså ifrån att du inte skulle kunna ta del av föreliggande fakta om du så fick träffa henne? Jag menar, att med Alexandra finns inga hemligheter. Det framgår ju ganska klart vad det handlar om dessutom. Det behöver man ju inte vara läkare för att snappa upp. Alltså är frågor på sin plats innan man gör ett sådant här uttalande. På samma sätt är det lämpligt att använda någon form av analytisk läskunnighet innan man som du jublar över den lista du använt dig av för att backa upp ditt resonemang. Lasse B, den februari 3rd, 2010 vid 22:54 sa:

    Du säger vidare att hon står symbol för vad det hela handlar om… Vad händer om du säger att hon inte är sjuk, fortsätter du. Du spekulerar nu över vad hon kommer att göra då du avfärdar henne. Nu påstår du snarast att hon kommer att söka till dess hon träffar en läkare som förstår henne och sjukskriver henne därför att han inte orkar eller har tid att argumentera… trots att hon inte är sjuk, trots att han inte själv anser att hon är sjuk. Allt detta utifrån inledningen att du faktiskt inte vet ett dugg. Det säger även en hel del om förtroendet för dina kollegor.

    Nu fortsätter du med att skriva några stycken där du verkar äga någon slags sympati, men fortsätter med konstaterandet att Alexandra, som alltså existerar och lider av en svår smärtsjukdom, är ett exempel på en person som inte lider av någon arbetshindrande sjukdom. Saken är klar, säger du (trots att du inte vet ett dugg), men ”hon sätter sig på tvären”

    ”Kanske är hennes problem att”, och så kommer du med en utläggning av rena fantasier och ett vilt spekulerande som definitivt inte hör hemma i läkarkåren. Du fortsätter med att konstatera ”dessa självklarheter” som du tidigare erkänt att du baserat utan att veta någonting, utan att ens veta att Alexandra existerar. Det räcker med det här. Det finns ingen anledning att låta sig dras med då du från ditt ”läkarutlåtande ger dig in i politiken.

    Jag vill här med eftertryck påpeka att oavsett sjukskrivnas status och den mängd fusk man får förmoda existerar, så gäller det att vara korrekt. Det är rent sorgligt att människor har så lätt för att uttala sig om sådant de inte begriper eller ens bemödat sig om att förstå. Det är uppenbart hur en del faktiskt väljer att tolka saker negativt.

  40. Jag kommenterar efter indragen. Observera att detta är vad hjärntrusten lyckat hitta och som alltså ägt rum under en period på sex veckor! Man har snokat upp så mycket man kan för att få nöjet att snacka så mycket skit som möjligt. I texten står INGET som tyder på arbetsförmåga. Tvärt om berättar Alexandra hur jobbigt hon har att prestera detta lilla och att hon ofta har ont eller är rädd för att få lida av det hon gör. Vem som helst måste laga mat och tvätta, liksom städa. Ingenstans står det att hon städat länge, tvärt om står det att hon varit tvungen att använda hela dagar för att orka med detta.
    Hur många av er läsare, anser att ni själva och andra svenskar inte ska ha rätt till sjukpenning eller att vara hemma om ni klarar att mata en tvättmaskin, att detta är jämförbart med arbete?

    Ursprungligen postat av Alexandra Johansson
    # Övertrött, överarbetad (ja, jag är mest hemma!) och behöver ett party utan dess like! 12:21 PM Jan 14th from web
    Övertrött och utarbetad… Vad säger det? Skulle vilja ha kul för att väga upp sitt helvete. Konstigt?
    # Hittade gardiner.. blev bra! Nu är det nästa rum som ska lösas. Älskar IKEA:s gardinsystem!! 7:08 AM Jan 6th from web
    Ska hon sätta upp gardiner! Det var det värsta, ett jobb för en karl!
    # In med mera ved! Behövs nu. 3:08 AM Jan 6th from web
    Hon måste ta in lite ved också… Det är väl mer än en sjuk person klarar? Det skulle kanske ingen annan ha gjort?
    # Kallt kallre och kallast? Hunden blåvägrar att gå mer än fem minuter. Men idag ska vi grilla? Det har herr S bestämt. Stackars oss? 3:04 AM Jan 6th from web
    Tänk, tycker hon att det är kallt. Ska de verkligen grilla? Klarar vi det?
    # Nyårsmiddagen planerad. Toast m kaviar och skagen. Oxfilé m potatisgratäng och tomat och rödlökssallad Citronformage m jordgubbar å grädde 12:59 PM Dec 30th, 2009 from web
    Nämen..! Ska de äta också? Är det jobbigare att fixa den här maten än någon annan. Det är nyårsafton! Kanske hon får besök? Det var det värsta!
    # Nähä.. bordet är dukat.. glitter överallt! Dags att laga mat? Eller vila lite kanske? 6:55 AM Dec 31st, 2009 from web
    Titta! Har hon dukat ett bord? Klarar hon att laga mat eller måste hon vila först?
    # Tvättar, städat akvariet, utfodrat barn, byggt pussel.. rastlös själ + smärtsam kropp funkar inte bra ihop! 4:35 AM Dec 27th, 2009 from web
    Fyllt en tvätt maskin och torkat tvätten. Ett litet akvarium gjordes rent. Vill så mycket men klarar nästa inget.
    # Varit på Busborgen med Herr Ph och grabbsen idag. Vi hade jättekul! Och liten pinkade inte på sig en ända gång. *jippi* 10:29 AM Dec 29th, 2009 from web
    Det här står det om nedan. Räcker det inte att ta upp punkterna en gång?
    # Så smärta i hela kroppen.. men vad vänta sig när man lekt runt igår.. Dax att inse att kroppen inte gillar busborgen kanske? 2:28 AM Dec 30th, 2009 from web
    Här talar hon om att hon har ont i hela kroppen efter att barnen har fått leka.
    # Liten är inte världsbäst på att bli blöjfri! Hade en jäkla tur med mellan inser jag! Massor med extra tvätt och massor med extra städa. 7:01 AM Dec 22nd, 2009 from web
    Här får vi veta att Liten orsakat behov av tvätt och städning. De står ingenting om Att Alexandra HAR städat.
    # Tvättar, städar och försöker intala mig själv att ingen kommer se alla omålade ytor eller det gardinlösa fönstret här heller! 4:11 AM Dec 22nd, 2009 from web
    Man måste helt enkelt tvätta och städa…. Även om man är sjuk. Kasnke är det just därför hon inte orkar med så mycket mer.
    #Skurar golv, städar och barnen gör precis tvärt om. Stökar ner, så klart! Nu skiter jag i detta och pyser till IKEA.
    Är det så märkligt att behöva åka och köpa grejer. Kanske skippar hon städningen därför att hon inte orkar med båda sakerna.
    # Städar ut källaren som gud glömde! Städat en hel helg i princip och det märks inte alls.. Kul kul! 3:38 AM Nov 30th, 2009 from web
    Här säger hon att hon har slitit en hel helg utan att det ens märks. Det står ingenting om hur lång effektiv tid det tar.
    # Renoverar man hela dagen och städar halva natten.. Hur stora är oddsen för att man kommer upp ur sängen glad och frisk i kroppen? 12:29 AM Dec 1st, 2009 from web
    Dels är ”renovera” ett vanligt ord för amatörer då de ska fixa något. Var det i samband med det påtvingade lägenhetsbytet? ”Hur stora är oddsen” fortsätter hon då hon undrar hur hon ska komma upp ur sängen. Tyder på vissa problem.
    #Måste ha minibuss variant på bil.. sex platser är att önska minst. Och sen plats för vovve, tvillingvagn och matkassar.. *S*
    Vad är det för konstigt med att konstatera hur mycket plats hon behöver? Vad säger detta om hennes hälsa och ork? Kan du förklara det? Dessutom skrattar hon efter sin önskan. Var den orealistisk?

    Nej, man kan tro att detta är skrivet i samarbete med Moderaternas PR-män.

    • Varför det? HOn orkar ju med massor med saker! Dessutom bor hon i samma by som mig och jag vet att hon gör mycket! Så ta ditt skitsnack och stick!

      • För det första har jag inte tagit Alexandra i försvar som privatperson utan som en person med en svår smärtsjukdom. Jag har haft en mamma med samma problematik som Alexandra och jag VET hur hon hade det.
        Hon kunde exempelvis säga att hon städat en hel dag. Detta innebar att det tog en hel dag, kanske två, att damma och dammsuga i en liten tvåa. Hon klarade inte att lyfta sin dammsugare utan måste ha den stående så att hon kunde dra fram den när hon skulle städa. Hon hade visserligen inga småbarn att tänka på, men hon ville ha det lite fint ändå. Den här ”städningen” innebar nästan alltid att hon knappt kom ur sängen på flera dagar. När jag hälsade på henne, ofta för att kunna hjälpa till med något, rann ofta tårarna på henne av smärta. Det var alltså ett smärre helvet hon hade.
        Naturligtvis blir jag arg då jag hör hur många, som faktiskt inte vet något, uttalar sig om andras smärtor.

        Du kanske har observerat henne så noga att du kan avgöra precis hur hon har det… och då pratar jag inte om ett fåtal gånger du sett henne i stan eller på byn.

        Den här listan, som lär ha kommit från Flashback, tar upp några smågrejer som är fördelade över sex veckor! Är det verkligen vad du tycker är ”massor med saker”? Vad är det som säger att det som tagits upp där inte ligger på gränsen till hennes förmåga, att hon är helt slut efter detta?

        Du kunde ju ha kommit med en inbjudan att prata om det här istället för att be mig sticka, med något du tycker är skitsnack.

  41. Lasse som försvarar Alexandra är förmodligen nån mupp från Resurs!

    • Är det det första du tänker på? Både du, Lasse B och alla andra som tycker att det är juste och moget att ge sig på en ensamstående mamma utan kunskap (förlåt du VET ju hur hon har det) om HENNES verklighet, får gärna möta mig i en öppen diskussion runt ämnet. Vi kan prata om både sjuka , arbetslösa och andra. Vi kan prata om fördomar och allmän fientlighet till andra människor. Vi kan tala om hur vissa politiker betett sig för att ställa olika grupper mot varandra i syfte att själva komma ur fokus. Vi kan ägna oss åt retoriska och logiska analyser… Du är välkommen.

      Tycker du att det är genomtänkt att kalla mig mupp, innan du vet vad jag kan och förstår? Jag samtalar gärna med oliktänkande människor, men det måste ju vara meningsfullt på något sätt. Kasta skit på någon för nöjets skull är inte min grej.

      • Med tanke på tråden på FB om Alexandra och det faktum att hon bor på samma ors som mig vet jag vad jag pratar om du Lasse vet inget!

  42. Ja, du Lasse. Du upprepar en massa av det jag skrivit. Du gillar inte det, och har en annan åsikt. Jag uttalar mig inte om den specifika personen i egenskap av läkare. I så fall hade jag ju behövt tillgång till hennes journaler, utlåtanden, tidigare bedömningar och undersökt henne vid ett personligt sammanträffande.

    I så fall hade jag dessutom varit förhindrad att uttala mig till följd av sekretess.

    Här får jag förlita mig på den information som ges i en mindre tillförlitlig och politiskt vinklad kvällstidning. Allt jag säger kanske inte stämmer in på just denna person, men på tillräckligt många av denna typ av ärenden.

    Majoriteten av kommentarerna tycks hålla med, men inte du. Det är helt ok för mig.

    • Jag har tagit del av olika diskussioner så gott jag kunnat. Då jag läst många av de kommentarer som fällts så har jag blivit rädd. Jag blev tipsad om att ta en titt på en diskussion på Flashback…

      Då Representanter för Sveriges högsta beslutande organ ägnar sig år smutskastning, billig retorik, lögner och att fullkomligen vägra gå i svaromål eller diskussion med den grupp de drabbar med sin politik… Då blir jag också rädd. Jag kan förklara och beskriva det jag har uppmärksammat och tyckt mig förstå. Här och nu handlar det dock (anser jag) om vilka krafter och intressen som kommer i rörelse i och med att dessa politiker och beslutsfattare har betett sig som de gjort. Det är inga större svårigheter att analysera den retorik och de texter jag närmast har i åtanke.

      Är det inte skrämmande då människor utifrån en vilja och ett val att uppfatta något på ett bestämt sätt, faktiskt undviker att diskutera eller rättare sagt försöka samtala utan snarare gör sitt bästa för att använda allt människor säger mot dem?

      Vad jag vände mig mot och blev så arg på då jag läste din text var att du, som du själv säger, faktiskt förlitar dig på viss och därtill utvald information från en kvällstidning, samt på uppgifter du inhämtat från hörsägen i en grupp på Flashback, som fullständigt verkar ignorera alla uppgifter som inte bekräftar det de verkar vilja tro på.

      Jag har just inte sett några försök att ifrågasätta uppgifterna de på Fb fått fram genom att mer eller mindre förfölja en person, genom att inhämta eller ta till sig uppgifter och fakta att väga dessa mot. F-n vet hur den tjejen har det nu… men jag såg klara hot utmålas på Fb. Detta bör du också ha kunnat se.

      Då det gäller kvällstidningarna finns det gott om information som motsäger det du nu gått ut med. Jag upplever alltså att en subjektiv tolkning byggd på en lika subjektiv faktainsamling i syfte att bekräfta en uppfattning man redan, medvetet eller omedvetet, har bestämt sig för, fullständigt förhindrar objektivitet och rättvisa. Är inte denna viktig?
      Här handlar det alltså om ett vetenskapligt eller akademiskt arbetssätt som borde locka en läkare… trodde jag.

      Du är tillräckligt gammal för att känna till hur lätt det är att dra igång förståeliga men farliga mekanismer. Vi har läst om sådana som legat till grund för medborgares angiveri, lögner och hat mot andra medborgare. Då det gäller häxprocesserna är det idag ganska uppenbart att det hela var fullkomligt vansinnigt. Det finns även mer närliggande information och historieskrivning som visar på hur farliga och kraftfulla psykologiska mekanismer kan vara, hur människor kan bete sig mot varandra… Detta är alltså välkända mänskliga egenskaper som många politiker använder sig av för att föra fokus från de skeenden de vill dölja.

      Jag blir helt enkelt ledsen och förtvivlad då jag upplever att människor intar en fientlig och hotfull attityd mot varandra. Vissa människor är onda, men jag vill inte tro att det är ondska som ligger bakom många människor reaktioner och handlingar i exempelvis det här fallet… som ursprungligen handlade om hur dina och mina, även Roberts medmänniskor behandlas nu…. alltså mycket hänsynslöst och okänsligt.

      Alltså, måste vi tänka på hur vi faktiskt beter oss, vad vi säger och faktiskt kan ställa till med. Varför ställer vi oss så sällan frågande till det som sker? Ingen av oss vet ju hur andra mår eller upplever saker. Däremot känner de flesta av oss till hur det är att känna sig orättvist behandlad. Varför kastar vi skit på andra istället för att fråga oss hur vi kan hjälpa till att åstadkomma något bra? Vi har alla en möjlighet att göra ett val här…

      • Alliansen har sagt åt Fk att göra en sak men på FK sitter det fullsketet med sossar som gör allt för att förstöra!

  43. Tja vad skall man säga egentligen. Av allt jag läst i debatten så ser jag dig som mest hotfull och arrogant Lasse.

    Flashback har ju en kort och kärnfull dissande jargong. Den är inte alls så illa menad som det djupa förakt du ger uttryck för.

    Du saknar självdistans och självkritik så det är helt meningslöst att ha en diskussion med dig. Jag skriver inget mer till dig, men du får så klart reagera på mina tankar.

    • Bra Totto då du inget vet kan du enbart vara tyst!

    • Nu antar jag att det är mig du vänder dig till, vilket får mig att höja ögonbrynen, För något som helst hot har jag aldrig uttryckt. Det är inte riktigt min grej. Om du upplever det så kan jag inte göra så mycket.

      Om jag verkat arrogant vill jag be om ursäkt, men du förklarar ju inte vad du egentligen menar. Beror det på att jag ställer mig kritisk till tyckande? Jag har bara kommenterat det jag läst rakt upp och ned, dessutom kan jag backa upp det jag säger eftersom det handlar om ren logik. Läste du inte det jag skrev längre ner?

      Sedan undrar jag hur du kan säga att jag saknar självdistans och förmåga till självkritik. Känner du mig? Det är många i den här debatten som verkar tro att de vet en massa om andra människor, utan att egentligen göra det och utan att känna dem. Det har inte blivit aktuellt att kritisera mig själv i det jag sagt eftersom jag inte fått någon sådan kommentar att reflektera över? Jag kan inte hålla med dig om du inte talar om vad du syftar på. Personligen tycker jag att jag inbjuder till en diskussion.

      Jag vill fråga dig något beträffande det du säger om Flashback. Jag har ju sagt att jag kikat in där: Om ett flertal skriver att de ska förfölja en person till dess den tar livet av sig eller säger att de ska bränna ner hennes hus med både henne och barn i… och mycket annat i den vägen. Hur menar du då att det ska tolkas? Menar du att det är något som ska uppfattas som ”lite på skoj” eller? Detta kan ju ses i relation till det ”djupa förakt” du tillskriver mig.

      Dessutom har ett flertal (inget jag kollat själv än) av dem som kommenterat diskussionen och velat ge en annan syn på saken stängts av… Hur ska man då få till stånd en diskussion eller ett samtal, det att gemensamt försöka ta sig fram till något?

  44. Det blir lätt en metadiskussion om annat än vad inlägget handlade om. Om det är tekniskt, moraliskt eller juridiskt rätt att föra denna diskussion är ett annat ämne där jag inte är expert.

    Vi försöker diskutera vem som ska ha sjukersättning. Vad som är rimliga regler, de nya reglerna och hur de skiljer sig ifrån de gamla. Detta med utgångspunkt i ett exempel från kvällstidningarna. Hur rättvisande exemplet är i förhållande till personen bakom kan man som utomstående inte ha någon åsikt om. Men det är oväsentligt för diskussionen.

    • Man behöver kanske inte vara expert för att föreställa sig att det kan verka konstigt för vissa då man för en diskussion över premisser man säger sig sakna, alternativt är falska.

      Menar du att jag har missuppfattat dig i din utgångspunkt: att du egentligen inte visste om den här personen var sjuk, vad det skulla kunna vara för sjukdom, eller om hon ens existerade… OM hon existerade och besökte dig så…

      Nu är ju saken den att det inte stått att (exempelvis) hon inte ville uppsöka psykiatrin.Tvärt om. Dock frågade hon sig om det var någon mening med det, vilket är en viss skillnad. Det du hänvisar till är vad Axén och Riviére säger då de förvrängt så gott som allt hon sagt. Man behöver inte vara expert för att göra en retorisk analys av detta, eller några andra uttalanden från den moderata kretsen heller. (Vilket inte innebär att jag köper socialdemokratiskt nonsens!)

      Visst kan jag tänka mig att det kunde finnas en ambition att föra en allmän diskussion här… samtidigt. Men då kunde du ju ha skrivit: ”Ponera att det dyker upp en person”… och utvecklat det resonemanget utifrån de främst två alternativen som står till buds. Det andra alternativet i det övervägande som borde ha funnits här, kunde ha varit att du tog patientens parti i ett scenario där man faktiskt ignorerar sjuka och deras behov, medan man påstår motsatsen. Detta är också den egentliga huvudfrågan i hela historien, som jag ser det.

      De som följer diskussionerna kan ju se hur det tenderar att bli två läger i utförsäkringsfrågan. Där många nu lurats, vill jag säga, att inta ett felaktigt perspektiv och fokus. Du kan själv se det jag förde fram i föregående kommentar. Detta är alltså ingenting att leka med, vad jag har förstått. Vad säger du själv?

      Avslutningsvis: Då det samtidigt uppstår fler ämnen på grundnivå är metadiskussionen nödvändig. Är du av annan mening?

  45. Som den okunniga nybörjare jag är i bloggandets underbara värld så har jag nu noterat att något slags spamfilter slagit till och utan min vetskap slängt ut tre kommentarer. De är lite tjatiga, men inte över gränsen, tycker jag. Men jag har bestämt att de får vara utanför bloggen tills vidare. Antar att deras öde kommer sig av att de burit sig illa åt någon annanstans.

    Om jag har fel, så får ni gärna upplysa mig.

  46. Mycket bra blogginlägg, du har medhåll från båda friska och alla ”riktigt” sjuka. Alexandra får tyvärr skylla sig själv när hon fläkt ut sig i pressen i reportage efter reportage som varit skräddarsydda för politiska intressen.

    • Ett annat perspektiv kan vara, att en mycket modig människa vågade ställa sig upp och påtala något för det svenska folket.
      Vad innebar detta? Att människor kastade sig som hyenor över henne i syfte att skada och spekulera. Att misskreditera henne genom att anföra kakelplattor och städbehov som ett friskhetstecken. Det är svårt att tro annat än att det är moderata troll som för slika debatter. Annars hade diskussionerna skvallrat om ett objektivt förhållningssätt.

  47. Jag har svårt att se vad denna diskussion skulle kunna tillföra.

    Du tycker att jag varit elak och orättvis mot en person som jag har otillräckliga eller felaktiga kunskaper om. Kanske det, men det var inte poängen. Den var att diskutera överanvändning av sjukförsäkringen och de åtgärder som alliansen vidtagit mot detta. För enkelhetens skull med utgångspunkt i detta exempel, som jag nu sagt några gånger.

    Jag saknar helt intresse för personen bakom tidningsartiklarna. Hon är bara ett exempel. I ett annat inlägg använde jag Gulletussan som exempel. Det kanske blir lättare att förstå om du tänker Gulletussan istället.

    • Det har inte jag svårt att se. Diskussionen skulle kunna innebära ett bidrag till att man i största allmänhet gör skillnad på sak och person. Dessutom på olika saker. Den skulle kunna innebära att ordet ”kanske” byttes ut mot att ”det var synnerligen…”.

      Jag antar att det är svårt för de flesta att bortse från det faktum att ditt påstådda ointresse för personen i fråga ändå resulterade i hennes allt överskuggande närvaro.
      Ponera att jag var tillräckligt vig med pennan för att kunna använda dig och din diskussion på ett sätt och i ett sammanhang du på intet vis skulle vilja vara med om, som dessutom var helt missvisande. Skulle du då kunna trösta dig med och acceptera att jag sade mig vara ointresserad av dig som person? Det skulle ju inte fungera, eller hur?

      Jag tror säkert att du kan hålla med mig om att det kan finnas viss fara i att gå ut med sådant material som jag menar att du har gjort. Ja, du har påtalat avsikten med ditt debattinlägg och jag kan inte säga att jag VET något annat, kan inte stjäla eller göra anspråk på dina innersta tankar. Lika lite som jag, du eller någon annan kan göra anspråk på Alexandras tankar,upplevelser och avsikter.

      Ett resultat av diskussionen skulle kunna vara att du använder dina nyförvärvade kunskaper till att försöka dämpa de känsloyttringar som kommer till uttryck lite här och där. Du kan skriva ett sakligt bidrag till debatten, helt utan politisk färgning. Du skulle kunna studera fibromyalgi eller andra smärttillstånd och sprida den kunskapen.

      Den största boten mot många problem och orsaker bakom sjukskrivningar över huvudtaget, skulle kunna vara att vi alla försökte vara lite mer måna om varandra, lite försiktigare. Det är ju bara den viljan det hela handlar om.

      • Jag tycker fortfarande att den bild som framtonar i tidningsartiklarna är av en kvinna som är ett utmärkt exempel på överutnyttjande av sjukförsäkringen. Så särskilt känslosam har jag inte varit i mina beskrivningar. Det hade jag varit om jag skrivit ”parasit” eller ”uppenbart försäkringsbedrägeri”, men istället skyller jag på förmodade omständigheter som dåliga förebilder och politiskt rackarspel.

        Verklighetens Alexandra intresserar mig alltså inte särskilt, utan den snyfthistoria som Aftonbladet presenterade i uppenbart politiskt syfte att misskreditera en nödvändig men svårgenomförd reformering av sjukförsäkringens användning.

        Mina spekulationer om bakomliggande faktorer som föräldrar och sekundärvinster har jag hämtat från liknande ärenden, medan de exakta förhållandena rörande Alexandra är obekanta för mig. Jag kan ju inte ens utgå ifrån att tdiningarna presenterar en särskilt objektiv eller representativ bild. Men ett typiskt felaktigt resonemang.

        Läs de första tre raderna så kanske du förstår.

  48. Lasse B: De 6 första styckena handlar om AJ. Stycke 7-8 kan också sägas handla om AJ då de är en fortsättning även om du uttalar dig mer övergripande
    med ”hon”. AJ förekommer ej i stycke 9-13, men däremot i stycke 14-16. AJ förekommer ej i stycke 17-18 men däremot i stycke 19-20. Bortser vi från stycke 7-8 så förekommer AJ i 11 (13) av 20 stycken i din text.
    Det går inte alls ihop med det du hävdar var poängen med ditt inlägg, att ”diskutera överanvändning av sjukförsäkringen…”. Sedan påstår du ogenerat att du helt saknar ”intresse för personen bakom tidningsartiklarna.”. Väldigt obegåvat av dig, om du nu vill framstå som ”seriös” i frågan.

    • Jeanette är du med en mupp från resurs? Lasse sluta ordbajsa inse fakta Alexandra är typen som förstör för de som verkligen är sjuka!

    • Mitt intresse av verklighetens Alexandra är obefintligt. För mig är det ett jobb att ta ställning till sådana ärenden, och i det här fallet är jag inte involverad.

      Men jag har varit det i hundratals liknande ärenden som på olika sätt påminner om Aftonbladets bild av Alexandra.

      Mycket elakt har jag blivit kallad av besvikna människor, men sällan ”obegåvad”. Du har ingen aning. Varför skulle jag intressera mig för Alexandra? Ett ospännande dussinärende så som det presenterats i AB. Det vore obegåvat. Men just för den förödande vanligheten har det en viss allmängiltighet.

      För att engagera sig i en persons livsöde så tror jag att man måste ha väldigt mycket mer information, mer direkt kontakt – och ett gott skäl: att det är ens jobb eller att det är någon som står en nära eller påminner om en själv. Så är det inte i detta fall.

  49. Det känns som om någon på ett rätt självupptaget sätt vill få diskussionen att handla om hur elak jag är eller hur fel jag har i mina reflexioner kring Alexandra.

    Ungefär den reaktion jag väntar mig av en patient av denna kaliber. Det har jag också skrivit om.

    De brukar jobba upp sig till något slags affekt om man står fast vid sin bedömning, sedan berätta hur inkompetent eller oduglig man är, gärna bli lite hotfulla på ett eller annat sätt, och sedan söka upp någon mer förstående.

    Gör det ni också alla Alexandror! Gå vidare. Jag är inte imponerad. Detta för ingen vart.

  50. Jag ber att få tacka för allt intresse som detta inlägg har väckt. Flera intressanta dikussioner och synpunkter har framkommit i kommentarerna, men nu börjar det gå lite på tomgång.

    Med detta stängs kommentarfunktionen av. Diskussionen kanske kan fortsätta i en eller annan form i framtida blogginlägg.

    Än en gång tack för alla kommentarer.

  51. […] Psykiatriker bloggar om Alexandra [https://ordinationer.wordpress.com/2010/02/02/om-alexandra-johansson-var-min-patient/] […]

  52. Några har tyckt att det var tråkigt att inte kunna kommentera, så därför har jag tillåtit det igen.

    Försök att hålla inläggen korta och sakliga. För sakfrågan om vem som ska ha rätt till sjukpenning och sjukersättning är viktig, intressant och under omprövning. Väl värd att diskutera.

  53. Jag tänker ibland på Alexandra eftersom hon inte är en ovanlig människa och patient. Undra hur det går för henne. Själv får jag ett stadigt flöde av nya patienter som upplever sig som sjuka. De vill nu ha nya intyg som riktar sig främst till AF. Oftast brukar de inte säga något tidigt eller alls när vi träffas första gången angående intyg. Jag har fått lägga om mitt arbete lite. Någonstans i mitten/slutet av mötet får jag berätta att jag kan göra mitt bästa för att de skall uppleva sig som friska och välmående, men jag kommer inte någonsin att skriva ett intyg för dom.

    Sedan upp till dom om dom vill ha en läkare som jobbar hårt för att dom skall bli friska eller en läkare som skriver intyg.

    • Ja, jag vet inte hur det gått för Alexandra. Man får väl hoppas att det är hälsan som tiger still.

      Förstår din inställning. Många orkar nog inte hålla emot. På den allmänmedicinska mottagning där jag jobbade i Helsingborg så hade man en särskild grupp som tog hand om alla längre sjukskrivningar. Det var bara att skriva en internremiss. Sedan togs ärendet upp i gruppen där det fanns sjukgymnast, arbetsterapeut, företrädare för Försäkringskassan förutom sjukskrivande läkare. Tillsammans gjorde man upp en vårdplan, inklusive sjukskrivningsplaner. Det tycker jag är ett lysande sätt att arbeta. FK är redan införstådd, så man slipper hålla på att förklaras sig i oändliga upplagor av nya intyg. Om man ska minska eller vägra sjukskrivning så har man bra underlag, och kan förklara för patienten. Genom att FK är informerad så minskar risken för att patienten får igenom en ny och generösare bedömning hos någon kollega. Kändes seriöst och trots allt effektivt, fastän man binder upp ett antal personer på mötet, så lönar det sig nog för alla parter på längre sikt.

  54. Jo rehabkedja, multimodalrehab, etc etc finns och byter namn och struktur. Nu försöker FK även komma ut aktivt på vårdcentralerna. Däremot upplever jag FK som stenhårda på att varje nytt intyg (även förlängningar) bedöms var för sig och skall innehålla all information som behövs för beslut. Det är bla där dom tappar mig helt. Jag vill arbeta rationellt. Såg att senaste DM (Dagens Medicin) hade lite information om situationen och det kan möjligen skapas något bättre någon gång i framtiden. Problemet slår alltid tillbaka på att läkare är så olika. En del är på tok för generösa med sjukskrivning och överdriver på intygen. Jag som är balanserad och även vill lyfta fram det friska får lida. FK hugger direkt och går inte på min rekommendation utan tolkar det till sin fördel. Jag har mina visioner.

    Alexandra ja. Jag tror att hon är sjukskriven.

    • Ja, det är väl det mest sannolika. Hon tillhör väl också den generation som ser det som föräldrarnas uppgift att försörja dem vid behov, även efter deras död. Den sista som har ansvar för försörjningen är man själv. Annars finns ju soc – och Liza Marklund & co.

      Situationen mellan FK och läkarna är numera helt absurd. Såväl hårda som mjuka kollegor lägger alldeles för mycket tid på att övertyga FK:s handläggare om att just deras tolkning är korrekt. Handläggarna å sin sida är handikappade av att de inte träffat patienten, och saknar relevant utbildning såväl medicinskt som juridiskt. Lägg ovanpå detta ett rättshaveri som JO ständigt klagar över, och där förvaltningsdomstolarna inte är tilll stor hjälp.

      Men det kanske är vad som krävs för att bryta den tidigare trenden med eskalerande sjukskrivningar och pensioneringar utan rimlig grund. Det var ju ohållbart. Läkarna, inklusive jag själv, hade vaggats in i ett slags folkhemsk (!) snällhet som blev ekonomiskt ohållbar. Och vem ska korrigera den som vet bäst? Läkaren har ju ändå mest utbildning och störst kunskap om patientens ärende. I mitt tycke borde läkarintyg bara överprövas av någon med större komptetens, t ex ett team med bl a läkare med samma specialitet som den sjukskrivande, och som träffar patienten för en egen bedömning. Så skedde ju också ett tag, men ansågs säkert för dyrt.

      Men då sker överprövningarna av en mindre kompetent instans, och det är ju frustrerande för såväl läkare som patienter.

      Hoppas situationen rätar ut sig så småningom, men det är väl tveksamt om det sker medan jag är i yrkesverksam ålder.

      • Bra text. Min vision/önskan är det du skriver. När var det så? Ett delsteg i att speciella team bedömer långa sjukskrivningar är att utbilda och legitimera vissa läkare som tar hand om sjukskrivningar som är från 2-3 månader och framåt. Dessa ss skall inte ifrågasättas, om det behövs så tas de in för bedömning av team. Självklart skall dessa ss kosta FK pengar. Senaste nu är att FK tagit bort ersättning för LUOH osv. Samtidigt vill de ha mer och mer information på vanliga sjukskrivningar. Katastrof.

        Ändå så är det i grunden inte FK’s fel, men de skall ju fixa fram bästa lösningarna. Inte belasta vanlig verksamhet som de gör nu. FK kommer aldrig att få rättssäkra intyg den vägen de nu försöker få det.

  55. Vi verkar vara ense. En positiv nyhet läste jag i Läkartidningen. Flera motioner till förbundet (som jag lämnat för några år sedan) tog upp det allt mer hysteriska intygsskrivandet som ett arbetsmiljöptoblem för läkare. Det är en bra början. Det var inte för att skriva intyg vi utbildade oss till läkare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: