Mitt liv som politiker

Igår fyllde jag 61 år. Det hade just varit vårdagjämning, solen sken, jag fick tårta och annan uppvaktning och jag var på mitt livs första partipolitiska möte. Bättre sent än aldrig.

Det var inte något stort och viktigt möte. Bara några tiotal piratpartister som träffades i nedervåningen på Espresso House i Lund för att resonera om listan med kandidater till regionfullmäktige, som är Skånes motsvarighet till landstingets beslutande församling i andra landsändar. Dramatiken var måttlig.

Bakgrund:

Efter min kritik av MattiasBjärnemalm här på bloggen träffades vi och ”talade ut”. Det var ett trevligt och informativt möte. Mattias uppmuntrade mig att registrera mig på kandidatlistan till regionvalet.

Listan omfattar nu ett tjugotal ledamöter, sorterade i framröstad turordning. I omröstningen fick jag 1 (en) röst av 38, vilket satte mig på plats – 13:e plats, närmare bestämt.

För att komma in i regionfullmäktige behöver Piratpartiet få 3% av rösterna i höstens val. Det är en bra bit kvar till det om man får tro opinionsmätningarna, där vi snarare får 1-2%. Därför får man med djävulsk advokatyr hoppas att regering och riksdag driver igenom lite fler av de repressiva lagförslag som de har på lut, och därmed ger piratskutan frisk vind i seglen. (Men så dumma är de väl inte att de gör det före valet? Eller …)

Om vi får våra 3% så innebär det 4-5 ledamöter och lika många ersättare. För att jag ska bli aktuell så måste valresultatet bli ännu bättre, eller flera av de tolv kandidater som står före mig stryka sig. Mina framtidsutsikter som landstingspolitiker ter sig alltså mycket osäkra. Det var sådana procedurfrågor och formalia som vi diskuterade på mötet över en piratfika.

Få av deltagarna var över 30. Vid mitt bord, där det satt en dryg handfull personer, varierade åldern på deltagarna mellan 18 och 27. Bortsett från mig då. Eller om man ska vara nogräknad så var det faktiskt två medelålders herrar till, men generationsskillnaderna var uppenbara.

Procedurfrågorna upptog kanske en halvtimma. Resten av tiden var det allmänt umgänge. Ändå stannade jag fyra timmar, tillräckligt för att få en parkeringsbot på 400 kronor, eftersom jag räknat med att det högst skulle ta ett par timmar. Samtalet var livligt och roligt så jag glömde tiden. Min kontakt med generationen upp till 30 är annars obefintlig, och vid detta tillfälle fick jag en betydligt mer optimistisk syn på den kommande generationen. Det var genomgående bildade, intelligenta, roliga och socialt kompetenta ”ungdomar”, som inte tvekade att dra in en 61-årig farbror i umgänget.

Om jag verkligen blir (ersättare för) en ledamot i regionfullmäktige eller inte spelar knappast någon avgörande roll, vare sig för mig eller Regionen. Men diskussionen på mötet gav mig inspiration och energi. Kanske kan jag bidra till att belysa frågor i Regionen, och därmed ge Piratpartiet ett mera genomarbetat regionpolitiskt program.

Det kanske inte låter så upphetsande med regionpolitik. Men det är det. Budgeten för Region Skåne är på 30 md kr, alltså 30 miljarder, dvs. 30 000 000 000 kronor. En himla massa pengar att disponera. Pengar som är dina och mina.

Sjukvården tar merparten, 25 av de 30 miljarderna. Resten är vägar, järnvägar, bussar, tandvård, läkemedel, habilitering – och regional administration. Största utgiftsposten i sjukvården är inte universitetssjukhusen i Lund och Malmö, vilket man skulle kunna tro – utan primärvården som utgör ungefär hälften av sjukvårdens kostnader.

Som jämförelse kan man säga att de nya pågatågen, som är en stor investering, går lös på halvannan (1,5) miljard fördelat på flera år. Ungefär lika mycket – en dryg miljard – kostar den centrala administrationen av Regionen – vartenda år. Om man räknar med att betala 2-3 tjänster per miljon så blir det en armé av administratörer på 2-3 000 stycken. Jag har för mig att de sitter i ett mycket stort hus i Kristianstad, och att de nog ska få ett nytt hus – ett stort  nytt hus med tusentals tjänsterum.

Då har vi inte räknat med den lokala administrationen ute på sjukhus och mottagningar. Hur stor den är har jag inte grävt fram uppgifter om, men den borde vara flera gånger större.

Halvannan miljard är också storleksordningen av vad det kostar att driva ett stort universitetssjukhus.

Hur ska man veta om man behöver tusentals administratörer eller klarar sig med hälften? Om man behöver nya pågatåg, fler läkare, nya lokaler eller om man behöver ett eller två universitetssjukhus? Eller satsa på bättre snöröjning på tågspåren? Eller vård av gamla? Eller hjärttransplantationer? Och hur får man pengarna att räcka till allt? Om man halverar antalet administratörer så skulle man kanske ha råd med tre universitetssjukhus. Men det vore väl att ta i. Just nu försöker man ju istället slå ihop de två befintliga till ett (eller ett och ett halvt!) sjukhus.

Det är inga enkla avvägningar, men viktiga. Det är alla Skåningars pengar, och om vi använder dem rätt så får vi en bra vård av både inkontinenta gubbar och små barn som behöver operera hjärtat. Det har vi råd med när kassan får 30 friska miljarder vartenda år.

Men finns den kunskap, erfarenhet och visdom som krävs för att prioritera rätt? Och finns den på rätt nivå? Om primärvården (husläkare, familjeläkare, distriktsläkare, allmänläkare – kärt barn har många namn) kostar ett tiotal miljarder om året, hur vet man om den ska kosta 8, 9, 10, 11, 12 eller 13 miljarder? Vad är rimligt? Om man kan pruta ner den med en miljard så kan man köpa nya pågatåg varje år. Det är inga små summor vi talar om. En sjukhussäng kostar 2-10 000 kronor per dygn, ungefär 700 000 – 3 500 000 kronor per år. För en miljard får man alltså 500 – 1 000 nya (välbehövliga) sängplatser på sjukhusen. Eller 2-3 000 nya administratörer.

Man blir villrådig. Hur ska man veta? Detta hade jag tänkt svara på i kommande inlägg. Hur det går till att planera och bedriva en välfungerande sjukvård (och annan verksamhet) i den bästa av Regioner. Får vi valuta för våra surt förvärvade skattekronor, eller slarvas de bort av odugliga chefer?

Vad tror du? Ska vi slå vad? Om att det går att spara någon miljard här och där och ändå utöka och förbättra verksamheten? Det vet jag att man kan. Men man får inte vara mesig, och det kräver att man vet hur en slipsten ska dras.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: