Ineffektiv psykiatri av oklar kvalitet

Ett problem som identifierats är den låga andelen patientbesök per behandlare och dag, vilket uppskattas till ca 1,5-2 besök. Tydliga mål har nu tagits fram om minst 4 besök per behandlare och dag i vuxenpsykiatrin och 3 besök per behandlare och dag inom BUP.

(Rapport nr 24 – Granskning av psykiatrin inklusive barnpsykiatrin 2009-12-15, sidan 8.)

Varje anställd inom psykiatrin tar alltså emot 1-2 besök om dagen. I genomsnitt. Det betyder att det finns de som tar emot fler och färre. Rapporten anger inget mått på spridningen av värdet – till exempel hur många som ligger under 1 besök per dag eller hur många som tar emot fler än två om dagen.

Om man som planerat kan öka produktiviteten från 1,5-2 till 4 besök per dag så skulle man kunna avskeda 30-50% av de anställda och ändå ha samma besöksantal som idag.

Samma mängd vård till halva priset. Snacka om besparing.

Men det ingår inte i planerna att avskeda någon. Man tänker sig antagligen att produktivitetsökningen ska resultera i mera vård i form av flera besök i öppenvården. Något resonemang om hur många besök som behövs finns inte, men av erfarenhet vet man att behovet av sjukvård verkar vara näst intill oändligt. Det utvidgar sig så att det fyller det tillgängliga utrymmet (utbudet) – precis som gaser.

Det är utmärkt att man uppmärksammat detta problem, som i högsta grad drabbar patienterna i form av väntetider och bristande tillgänglighet.

Nästa steg är att ställa krav på besökens kvalitet. Ersättningssystemen baserar sig fortfarande på kvantitet. En samvetslös vårdgivare kan enkelt tjäna pengar på det. Det enklaste är att pruta på besökens längd. Det kostar naturligtvis dubbelt så mycket med en timmes terapisamtal som en halvtimmes.

Man kan faktiskt även inom psykiatrin ha bagatellartade besök, t ex ”antabushämtare”. Dessa patienter ska bara under kontroll dricka en mugg med en upplöst antabustablett. Det tar 10 sekunder. Sedan ska de ofta jäkta iväg till jobbet. På en typisk antabusmottagning gör man på morgonen i ordning en bricka med tiotals muggar, som sedan patienterna hämtar på löpande band. Många har detta krav på sig från arbetsgivare eller annan för att få behålla jobbet eller vissa ersättningar.

(Antabuspatienter har inte bara bråttom till jobbet. Några skyndar sig ut för att kräkas upp sin antabus i närmaste buske, så att man sedan kan dricka alkohol utan obehagliga konsekvenser.)

Man får lika mycket i ersättning för en sådan insats på 1 minut som ett ambitiöst terapisamtal på en timme. Gissa vad en girig vårdgivare kommer att satsa på.

En annan guldgruva är receptförnyarna. Ofta kan ett recept på en medicin som redan fungerar bra förnyas på telefon. Det får man ofta ingen ersättning alls för. Om man istället kallar patienten till ett besök så utgår vanligt besöksarvode. Om patienten inte ”krånglar” så tar det 5 minuter att förnya ett recept på t ex en antidepressiv medicin, som ska tas i 6-9 månader efter att man blivit frisk. En tumregel är att man kan skriva ut medicin för 3 månader i taget, och även se till att det går att ta ut flera gånger på samma recept. Praktiskt för både patient och doktor. Å andra sidan kan man kamma in lättförtjänta pengar genom att bara skriva ut för en månad i taget och kräva återbesök varje gång.

De vårdgivare som har rymligast samvete kommer på sikt att konkurrera ut de mer seriösa. Därför måste man redan nu ställa krav på vad som ska arvoderas. Inte bara räkna besök. I upphandling av privat vård är detta särskilt angeläget eftersom kravet på affärsmässig vinst är större än i offentlig vård.

Ett annat sätt att minska kostnaderna är att dra ner på verksamhet som inte kan debiteras: telefontider, möten, utbildning, studiedagar, ”administration” och handledning. Det innebär ofta rena ”kostnader” – alltså inkomstbortfall då det sysselsätter personal utan att producera besök. Man kan misstänka att sådana verksamheter förekommer i överflöd i den verksamhet som bara tar emot en eller annan patient om dagen. Men om man helt inställer dessa kringaktiviteter så blir vårdkvaliteten lidande. Man tappar kontinuitet, vårdplaneringen blir lite hipp som happ och patienterna blir illa omhändertagna. De kommer på besök, och återbesök, men inget väsentligt blir gjort annat än att vårdgivaren får betalt.

I Skåne blir en allt större del av psykiatrin privatiserad. Det är nog en nödvändighet om det ska bli någon förändring. Det är förstås ingen garanti för en bättre vård, men kan vara en bra början. För en verklig förbättring krävs noggrann uppföljning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

2 svar

  1. […] Ineffektiv psykiatri av oklar kvalitet […]

  2. […] redan skrivit en del om suboptimala incitamentsstrukturer, att det lönar sig att vara mindre nogräknad och att fiffla. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: