Är Beatrice Ask verkligen drogfri?

Federley har beskrivit i Expressen hur förnedrad han kände sig när hans parti ”erbjöd” honom att drogtesta sig. Maud Olofsson bekräftar och försvarar denna kränkande attityd från partiet.

Bodström avböjde ett offentligt drogtest när han förstod att det innebar att lämna ett övervakat urinprov. Men justitieminister Ask kilade villigt in på en av Riksdagens toaletter och lämnade sitt (?) urinprov.

Det finns två stora problem med personlig integritet när det gäller drogtester. Det ena är uppenbart. Varför ska alla ha reda på vilka droger jag tar. Det är inte förbjudet att ta ångest- eller smärtlindrande mediciner om de är ordinerade av en läkare, men de syns i provet. Angår det omgivningen om man ordinerats sådan medicin? Det spelar ingen roll om man är gymnasieelev eller riksdagsledamot. Låt oss få ha våra mediciner ifred.

Anta att Bodström eller Ask haft det lite problematiskt i privatlivet, och ordinerats en insomningstablett för att komma över den värsta krisen. Måste de redovisa det för hela världen då? Alla människor råkar ut för sådana kriser, de är en naturlig del av livet. Missfall, anhörigs död eller sjukdom, egen sjukdom, olyckor, avskedanden, relationsproblem, separationer osv. Inte alla behöver ta piller för det, men för många kan det vara en välkommen tillfällig lindring.

För att inte tala om värktabletter.

Det känns etiskt motbjudande att andra ska ha rätt att snoka i sådant, att man ska behöva förklara sig i en situation som är svår nog ändå. Detta är skäl nog att låta bli med dessa drogtest i tid och otid.

Piratpartiet värnar om vår integritet. Det verkar som om andra partier alldeles glömt bort den frågan. Ska Storebror få titta in överallt? Ända in i våra urinblåsor? För sådana invasiva intrång krävs det mycket starka skäl, anser jag. Att spekulera i våra drogvanor – illegala eller läkarstödda – är inte ett tillräckligt skäl.

Den andra invändningen är att det är en mycket ineffektiv metod att fånga upp ett (dolt) missbruk.

Om Ask rökte på lite då och då, inte farao skulle hon låta sig testas då. Samma sak med vilken missbrukare som helst. Man skulle göra allt för att krångla sig ur en uppenbar risk för upptäckt. Att avstå provet är väl det enklaste, men många är finurliga och trixar så att provet blir missvisande. Det vanligaste är att lämna någon annans urin. Det är ganska svårt att kolla. Man kan förvara urin i en ballong och leda den till aktuell kroppsmynning med en liten slang. Man måste alltså övervaka urinprovet mycket närgånget för att veta vems urin man testar. Det räcker inte med att dörren till toaletten står på glänt. Man måste stirra stint på vederbörandes könsorgan under hela urineringen.

Inte ens den mest närgångna övervakning hjälper mot att man faktiskt kan sätta en kateter (tunn slang) i urinröret, och sedan fylla på någon annans urin i sin egen blåsa strax före provet. Sedan kissar man fram den drogfria urinen hur lätt som helst. Det låter kanske långsökt, men jag försäkrar att det har gjorts. Den som riskerar att bli av med sitt Metadon eller Subutex eller att åka ut ur Riksdagen, är motiverad att gå längre än man kunde tro.

Det går alltid att fuska med urinprov. Då tror sig folk veta att man är drogfri fastän det inte är så. Hur noga kollade man justitieministerns provtagning? Antagligen inte alls, av finkänslighet. Hon fick nog kissa ifred där inne på Riksdagstoaletten. Hur säker kan man i så fall vara på hennes drogfrihet? Inte alls. Vi vet inte om Ask är drogfri, och jag vill inte veta det heller. Möjligen om jag var hennes läkare.

Det finns också många andra knep för att påverka urinprovet så att det blir missvisande. En erfaren missbrukare känner till alla möjliga sätt.

Det är en enklare och säkrare metod att helt enkelt fråga folk vilka mediciner eller droger de använder.

Traditionen att testa droger i urin kommer av att missbruksvården länge varit en kommunal angelägenhet. Det är alltså inte sjukvården som har huvudansvaret för missbruksvården utan socialtjänsten. Därför har man brist på sjukvårdsutbildad personal i missbruksvården. Ett urinprov kan vem som helst ta (tror dom), men ett blodprov skulle vara betydligt säkrare. Då vet man i alla fall vem provet kommer ifrån, åtminstone om man varit noga med identifikationen, dvs. kollat giltigt leg.

Traditionen med urinprov har spritt sig från socialtjänsten och kriminalvården till sjukvården så att man även där tar urinprov istället för blodprov. Det är oprofessionellt och obegripligt. Antagligen för att ingen bryr sig särskilt mycket om missbrukare. Vad spelar det för roll med några falskt negativa prov? Antagligen ingen alls.

metoden är osäker. Vi vet inte om Beatrice Ask använder droger, men vi luras att tro att hon är drogfri eftersom hon lät sig testas. Har vi ens fått veta provsvaret? Omfattas det av sekretess? Borde det offentliggöras? Var det verkligen hennes urin man testade, eller någon annans?

Vad var nyttan med det hela?

Hur många av oss tycker att det skulle vara bekvämt att kissa medan någon närgånget kollar vår urinrörsmynning? Är det etiskt försvarbart att kräva något sådant av skolbarn, i missbruksvården, i kriminalvården eller någon annanstans?

Vem ska stå där och stirra? Skolsköterskan, kriminalvårdaren, praktikanten, läraren, arbetsgivaren, journalisten, polisen eller vem som helst? Personligen skulle jag som läkare vägra att övervaka en sådan provtagning av etiska skäl. Frivilligt eller ej så förblir själva provtagningen en kränkning.

Den politiker som ställer upp på detta slipper lindrigare undan, eftersom det liksom inte är på riktigt. Bara på media-låtsas. Så ministrar får antagligen kissa ifred. Men de legitimerar kränkningen av andra genom att ställa upp. Det är motbjudande.

Kränkningen är oacceptabel, metoden är usel, och uppsåtet att vinna ett krig mot droger med utökad och invasiv kontroll är okunskap på gränsen till vansinne.

Om justitieminister Asks omdöme är grumlat så spelar det ingen roll om det beror på droger eller något annat. Det märks ändå. Och det är väl det viktiga. Hur hon beter sig – med eller utan droger. Och där kan man ha ett och annat frågeteckeneller verkar idéer om lila kuvert eller tecknad barnporr komma från ett glasklart intellekt?

Sak samma med våra barn och ungdomar, elever, trafikanter, anställda, missbrukare etc. Om deras drogvanor är olämpliga så lär det ganska snart framgå av deras beteende och attityd.

Folk är oftast som dom verkar vara, och behöver inte misstänkliggöras och kontrolleras. Ge dom en chans att visa vad de går för istället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Advertisements

Ett svar

  1. […] har tidigare skrivit om det olämpliga med urinprovtagning i samband med att justitieminister Ask kissade på […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: