Drogtest på jobbet – chefen gräver i dina trosor

I morgondagens nummer av Läkartidningen publiceras en artikel om drogtester på jobbet. Huvudtesen är – pinsamt nog – att det är viktigt att den kemiska analysen av provet utförs korrekt, eftersom provtagandet annars riskerar att råka i vanrykte. Om analyserna är av hög kvalitet så är provtagandet bra, resonerar de. Man framhåller fördelen av att upptäcka tidiga fall av drogmissbruk. Då kan man ju erbjuda dem hjälp. Det är alltså för ditt eget bästa

Men vilken hjälp finns att erbjuda? Hur har vi det med missbruksvården här i landet? Hur länge får man vänta på att komma med i ett subutexprogram? Vill arbetsgivare i allmänhet betala dyra vistelser på vårdställen? Knappast, nuförtiden.

Och vilken hjälp vill den ha som röker lite cannabis till helgen? Eller den som tagit en läkarordinerad Sobril för nerverna eller en Stilnoct för att kunna sova? Och de som inte knarkar alls, men som ändå måste kissa offentligen. Vill vi verkligen betala det priset för att slippa missbrukande arbetskamrater. Vi som svara nej, får alltså acceptera att vi får sparken. Etiskt?

Och är det verkligen av godhet, en vilja att hjälpa, som arbetsgivaren är så ivrig att drogtesta?

Nej, men man får tänka på säkerheten också, säger de. Säkerheten för den anställde själv, för arbetskamrater och för en eventuell tredje person, t ex trafikanter som utsätts för knarkande bussförare. Så går resonemangen som rättfärdigar etiken bakom tvångsprovtagningen.

En betydligt mera eftertänksam artikel publiceras i samma nummer. Den är skriven av professor emeritus Peter Westerholm, specialkunnig på arbets- och miljömedicin. Han citerar flera engelska artiklar, där man inte alls sett något samband mellan positiva drogtester och ökade risker i arbetslivet. Inte heller någon tydlig nytta med testandet när det gäller rehabilitering. Han framhåller vissa fallgropar som att likställa ett positivt test med drogpåverkan. Ett test kan vara positivt långt efter att effekten av drogen försvunnit. Han tycker också att det är viktigt att veta i förväg vad man ska göra när man hittar positiva prover. Det är stor skillnad på legala och illegala droger, att viss använding kan vara oförarglig osv. Kontentan är att viss skepsis är befogad. Testindustrin är en jätteaffär, alltså för dem som säljer testen, och för de konsulter som genopmför själva provtagningen. Det finns partiska synpunkter bland dessa ”experter”. Han förklarar även varför frågan inte gärna hanteras av politiker, utan istället gärna överlåts till dessa  ”experter” som alltså har stort ekonomiskt intresse i testverksamheten.

Man är tvungen att lämna prov.

Såväl den svenska Arbetsdomstolen (AD 1991:45, AD 1998:97, AD 2001:3, AD 2002:51 och AD 2009:53) som den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter (Europadomstolen ap pli cation 583341/00 och 46210/99) har bedömt att drogtest är tillåtna i arbetslivet. (LT)

Man kan bli avskedad för att vägra provtagning, men inte för positivt prov, framhåller författarna av den första artikeln. Det låter ju fint. Men man undrar hur karriären påverkas hos någon som har ett positivt prov. Kan neurokirurger fortsätta jobba fastän de röker på? Personligen anser jag det, men det gör nog inte arbetsgivaren. Det blir nog omplacering till arkivarbete tills man tröttnar och säger upp sig självmant.

De flesta grava missbrukare avslöjar sig genom sitt asociala beteende. De uteblir från jobbet om och om igen. Ekonomin brukar ta stryk, liksom den fysiska hälsan. Så dem upptäcker man genom de sociala och medicinska symtomen.

Här skulle vinsten istället vara att upptäcka dem innan det gått så långt. På varje grav missbrukare går det tio eller hundra mindre bekymmersamma missbrukare (recreational users). Det gäller såväl alkohol som heroin. Det finns massvis av lättare (miss-)brukare av alkohol och cannabis som aldrig någonsin kommer att ställa till några problem. Inte ens sjukskriva sig. Hur angeläget är det egentligen att hitta dem?

Och om vi nu vill komma åt dessa symtomfria ”missbrukare”, så finns det kanske etiskt mer försvarbara metoder. Frivilliga erbjudanden om anonym behandling, som i AA-grupper t ex. Är tvång och integritetskränkningar verkligen försvarbara i detta sammanhang?

Det ger ju också obegränsade möjligheter för arbetsgivaren att trakassera en anställd som man vill bli av med. Oavsett drogvanor kan man förnedra personen med regelbundna test tills hon frivilligt slutar eller tar sitt liv. För att inte tala om den biblotekarie som faktiskt syndat och på doktorns inrådan tagit en Stesolid. Henne kan man testa för evigt, och tvinga in i drogprojekt som förnedrar henne ytterligare. (Sådant har jag själv sett exempel på.) Kan inte en biblotekarie få ta sig en Stesolid då och då när ångesten blir för stor? Det tycker jag är en fråga mellan henne och hennes psykiatriker. En känslig fråga som bör behandlas med sekretess – ingenting som varenda chef eller personalassistent ska snoka i.

Jag har tidigare skrivit om det olämpliga med urinprovtagning i samband med att justitieminister Ask kissade på riksdagstoaletten, medan Bodström som annars är positiv till bodströmsamhället, backade när han insåg att provtagningen skulle övervakas. Så honom skulle man kunna avskeda för vägran.

Grejen är dock att han säkert vägrade för att han blev för blyg för att visa upp sitt könsorgan medan han urinerade inför en vilt främmande sjuksköterska. Det skulle jag också bli. Det känns jävligt pinsamt på något sätt. Denna blygsel är ett friskhetstecken. De som gärna visar upp sina genitalia för främmande ska man nog passa sig för. Utom i duschrummet på badhus, kanske.

Vad Bodström inte förstod var att koppla ihop dena djupt kända personliga reaktion med ett resonemang om var gränsen för den personliga integriteten går. Det är inte rimligt att arbetsgivare har rätt att dra ner trosor eller kalsonger på oss för att stirra på våra könsdelar medan vi kissar. Den som inte fattar det är dum eller okänslig.

För mer rutinerade missbrukare är det lätt att fuska. Här är några enkla tips nu eftersom dessa skändligheter satts i verket.

Man kan spara sin egen urin från en drogfri dag (kolla hur länge drogen finns kvar i urinen först). Annars låna av en kompis, gärna av samma kön (kollas ibland). Sedan tar man med urinen till provtagningen, gärna i en ballong/kondom i kalsongerna, så att urinen har rätt temperatur (kollas av en del). När man ska kissa så lirkar man diskret fram ballongen och lossar knuten/påsklämman. Tjafsa mycket och säg att du inte kan kissa, får urinstämma, när någon tittar på. Det är ganska vanligt. Då kollar de inte lika noga. Se annars till att vända ryggen till i det kritiska momentet. Är man riktigt förslagen så kopplar man en tunn slang till ballongen/kondomen med urinen, som sedan tryggt kan tejpas i armhålan eller förvaras i slidan. Varianterna är många. Om man är något sjukvårdsutbildad så kan man använda en liten engångskateter och föra upp godkänd urin i sin blåsa strax före provtagningen – en bra och svårupptäckt metod, men kräver träning och specialutrustning.

Av dessa enkla exempel inser man att labbet knappast är den faktor som gör provtagningen osäker. I Läkartidningen tycker man att det är viktigt att kvalitetssäkra de kemiska analyserna. De har tydligen aldrig hört talas om SISU: Skit In – Skit Ut. Om man analyserar manipulerad urin så spelar analysmetodiken mindre roll.

Så metoden är dålig, och etiken tvivelaktig.

Läkare är en yrkesgrupp med särskilt stora risker vad avser missbruk. Vi har många droger tillgängliga med ett enkelt recept. Några faller för frestelsen att börja ordinera sig själv olämpliga droger. Det är dessutom ett hot mot patientsäkerheten, som börjat komma i ropet. Så jag tar för givet att vi blir en av de första yrkeskategorier som ska förnedras med att kissa inför arbetsgivaren.

Betänk det kollegor! Allt vad I viljen att patienterna skola göra eder, det skolen I ock göra dem. Eller tvärtom: Utsätt inte patienterna för något som du själv skulle tycka var kränkande. Primum non nocere est! (Det primära /i sjukvården/är att inte skada /patienten/.)

Läkare ska ha patientens bästa för ögonen. Det gäller även företagläkare, anställda av arbetsgivaren Kraven på att vi ska kontrollera patienterna ökar hela tiden: låsa in galningar, dra in körkort, dra in vapenlicenser, kontrollera missbruk av sjukförsäkringen osv. Vissa sådana uppgifter måste vi ta på oss, men bara efter noggrant övervägande. Patienter ska inte kränkas på lösa boliner. Helst inte alls.

Här är det förfärande lösa boliner. Vinsterna är tveksamma, så ändamålet helgar inte de långtgående medlen. Det är uppenbart (prima facie, som vi säger) så fort man gör Bodströmtestet: Vill du att arbetgivaren ska stirra på ditt könsorgan medan du avtvingas din urin?

Nej, jag trodde väl inte det. Det tycker jag att vi kallar för positivt utfall av Bodströmstestet. Positivt för alla inblandade.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

19 svar

  1. Det är en himmelsvid skillnad mellan att visa upp sina genitalia i samband med dusch och bastu jämfört med att göra det när man kissar. Men det vet ju du också.

    Dina blogginlägg är helt underbara! Insiktsfulla, djupt mänskliga och alltid skrivna på ett härligt språk. Skön kvällsläsning helt enkelt!

    • Ja, och badhuset har man själv valt efter humör och fallenhet.

      Tack snälla du för dina vänliga ord. Roligt att någon orkar läsa – och dessutom kommentera.

  2. Thomas Bodström blev ju inte avskedad när han vägrade urinprov , det ärckte tydligen med att bara säga det är integritetskränkande och att man blir svettig i skjortan.

    Om jag inte har fel så var han ochså en av dem som proklamerade för tester överallt.

    JÄVLA HYCKLARSAMHÄLLE.

    • Näe, avsked är inte obligatoriskt – arbetsgivaren kan göra som han vill. Och riksdagsmän är inte anställda på vanligt vis, de är ju valda, och kan inte avskedas. Men för oss vanliga dödliga kan det bli kärvt om vi inte låter arbetgivaren kolla kissandet.

      Visst är Bodström för sådana kontroller, liksom Ask. Och mycket annan övervakning av medborgarna också. Det är det som kallas Bodströmssamhället.

  3. Det märks att du har väldigt lite insikt om hur kvalitetssäkrade, oannaonserade, slumpmässiga drogtestprogram utförs på arbetsplatser. Det märks synnerligen i dina kommentarer där ”bibliotikarien skall få kunna ta sig en Stesolid då och då”
    Det är ingen arbetsplats som har ett seriöst drogtestprogram som förvägrar någon att ha en adekvat medicinsk terapi med narkotikaklassade läkemedel som är utskriven av en leg. läkare. Men problemen kommer, förstår du, när sagda bibliotikarie tar 3 Stesolid per dag utan en adekvat förskrivning från en berättigad läkare. Tycker du att det är en allmän medborgelig rättighet att knarka så tycker jag du skall lämna in din läkarlegitimation omgående. För då har du inte förstått ett smack av hur man försöker hjälpa patienter som har problem.
    Det är just det som drogtestprogram syftar till. Hjälpa och upptäcka ett missbruk i TID innan det har gått för långt. Och det skall du också veta; arbetsgivare har ett långtgående rehabansvar. Narkotikabruk är straffbart. Arbetsrätten ger arbetsgivaren rätt att leda och fördela arbetet hur den vill. Arbetsgivaren har skyldigheten att se till att arbetsplatsen är säker. Frågan kvarstår dock vems integritet vi skall skydda? Missbrukarens på arbetsplatsen som, i värsta fall, riskerar att skada sina medarbetare/tredje person via sina handlingar i påverkat tillstånd eller med dagen efter effekt? Eller skall vi helt enkelt skydda medarbetaren/tredje persons integritet som helt oförskyllt kan råka ut för en skada pga att man har en missbrukande individ som inte är vid sina sinnens fulla bruk bredvid sig på arbetsplatsen?
    Jag vet iallafall vem jag skulle vilja skydda. Och jag vågar lova att jag vet vems integritet arbetstagarna vill skydda efter sisådär 2500 slumpmässiga gjorda drogtest. Din okunskap är tragisk och jag hoppas verkligen inte att dina patienter blir utsatta för samma ignorans och goddagpiltsmentalitet som du uppvisar.

    • Du nämner inte på vilket sätt du tycker att jag är okunnig. Jag har varit chef för den största missbrukskliniken i landet, och lite hann jag väl snappa upp under åren där, liksom tidigare när jag var underläkare på samma klinik.

      Senare i livet har jag varit med och utrett många drogärenden i samarbete med företagshälsovården och frivilliginsatser. Då som behandlingsansvarig läkare och specialist i allmän psykiatri.

      Så jag tycker att min kunskapsgrund är gedigen. Din kan naturligtvis vara ännu större men det verkar inte så. Det är kanske så kallad tyst kunskap.

      Att ”knarka” är inte detsamma som att använda narkotika. I min värld så är det stor skillnad mellan legal användning, överkonsumtion, missbruk respektive illegal användning. Allt narkotikabruk är inte kriminellt, som du tycks tro. Bara den illegala användningen.

      Av den illegala konsumtionen är det en bråkdel som ställer till med problem, tror man. Ingen vet.

      Jag möter hellre en bildförare som sovit på sömntabletter (legala eller illegala) än en som legat vaken hela natten. Så att lågkonsumenterna skulle utgära en risk är felaktigt. Det finns inte heller något som tyder på att någon större del av dem är i riskzonen för ett omfattande missbruk. 90% sköter sin medicinering noggrant.

      Många patienter behöver narkotikaklassade läkemedel för sina legitima medicinska behov. Ett vanligt drogtest kan inte skilja på en eller tre tabletter Stsolid. Varför ska arbetskamraterna eller arbetsledning få veta om sådant, eller om jag behöver centralstimulantia för min ADHD, morfin för mina cancersmärtor, Subutex för ett tidigare missbruk?

      Min huvudinvändning att urinprovtagning är en osäker och kränkande metod, kommenterar du inte. Arbetsgivarens rätt ätt leda arbetet omfattar lyckligtvis inte det genitala området.

      Din inställning är rabiat och okunnig. Den riskerar att inkräkta på den personliga integriteten. Vad som utspelas mellan läkare och patient ska omfattas av sekretess. Det har vissa nackdelar (man kan överkonsumera), men fördelarna (man måste ha förtroende för sin doktor, kunna ta medicin utan att arbetgivare och andra okunniga lägger sig i) överväger.

      Missbruksvård ska vara frivillig, inte framtvingad. Det fungerar inte som något annat än en utstötningsmekanism – sällan som rehabilitering.

      ”Kvalitetssäkrade” är ett ord som jag avskyr. Det brukar dölja sin motsats. Men jag misstänker att du är en av de många som har sin försörjning av denna djupt oseriösa och inhumana hantering. Hur mycket tjänar du på vart och ett av dina 2500 test? Hur många rehabiliterade ni? Hur många avskedades? Hur många kände sig kränkta? Judaspengar.

      Det kommer inget gott ut av detta geschäft.

  4. Kan bara konstatera att du är mer naiv än jag befarade. Du har för det första ingen aning om villkoren för en arbetsgivares ledningsansvar och säkerhetsansvar.

    ”Många patienter behöver narkotikaklassade läkemedel för sina legitima medicinska behov. Ett vanligt drogtest kan inte skilja på en eller tre tabletter Stsolid. Varför ska arbetskamraterna eller arbetsledning få veta om sådant, eller om jag behöver centralstimulantia för min ADHD, morfin för mina cancersmärtor, Subutex för ett tidigare missbruk?”

    Och här avslöjar du ännu mer om att du inte har en susning om hur ett KVALITETSSÄKRAT drogtest går till. Du kanske inte vet vad kvalitet är. Det är väl därför du är allergisk mot ordet? Vilken arbetsgivare med en drogpolicy tror du motsätter sig en legal förskrivning av ett narkotikaklassat läkemedel? Varken arbetskamrater eller arbetsledning får reda på dessa uppgifter eftersom dom är sekretessbelagda och går direkt till en MRO (som jag förstår att du inte vet vad det är). Denne gör bedömningen baserat på labresultatet och kontrolelrar bakåt i beviskedjan med klientens läkare som skriver ut. Om det finns någon…. Det är ju bara nys att man inte vet i förhållande till cut off gränser ungefär hur mycket av drogen som förväntas finnas kvar i urinen efter ett normalt bruk. Jag trodde faktiskt du var läkare men du verkar ha förträngt farmkologin/kemin rätt så rejält…och dessutom inte har koll på vad ett av världens duktigaste farmakologiska laboratorie (karolinska) kan prestera.

    Jag har varit med om att hitta personal i slumpmässiga drogtest som konsumerat morfin till den milda grad att man borde varit på det terminala stadiet i sin cancer. Trots det var personen i högsta välmåga på sitt jobb, hade ingen cancerdiagnos eller annan diagnos som föranledde denna konsumtion av morfin. Tycker du att man inte skall hjälpa denna person ur sitt missbruk?
    Jag tycker du skall plocka ned dig själv från de höga hästarna och inse att du är passé samt anno da zu mal.
    Din inställning kommer inte att hjälpa en enda stackars missbrukare inom arbetslivet i allafall. Dessutom är inte denna hantering så lukrativ som du tror. Mångiljardindustri. jo, jag tackar….. senast marknaden för drogtester värderades var den värd sammanlagt ca 45 miljoner. Ett billigt pris jämfört med den kostnad missbruket på våra arbetsplatser kostar. Eftersom jag dessutom är seriös så kommer jag inte att avslöja sekretessbelgda uppgifter rörande hur många fall våra uppdragsgivare har rehabiliterat. Det borde väl du veta om du är läkare som du utger dig för….

    • Det obehagligaste med dig är din tendens att försöka nedvärdera min person som något slags argument i diskussionen. Med den människosynen vill man inte att du ska ha något ansvar alls för dina medmänniskor. Jag är för gammal, omodern, okunnig etc. Ja, jag är ingen osnuten valp med mina 61 år. Är det en nackdel? Jag har redan tidigare svarat på vilka formella meriter jag har i sammanhanget. Vi väntar med spänning på att få höra om dina. Om vi jobbade på samma ställe så antar jag att jag skulle vara din chef, ha dubbla antalet tjänsteår, dubbelt så lång utbildning och ha ungefär dubbla din lön. Lite vanlig hövlighet, vore på sin plats, men är inget jag kräver, förstås. Man är väl modern!

      Ett par undringar.

      Hur kan ni kolla positiva prov med förskrivande läkare? Har inte han sekretess? Jo, så ni tvingar patienten att ge upp sin rätt till sekretess med hot om avsked. Kräver journalkopior, som inte angår er. Jag vet, för jag har flera gånger vägrat att lämna ut sådana journaler till obehöriga drogjägare.

      Å andra sidan: Det finns väl ingen sekretess för uppgiften om hur många ni (”våra uppdragsgivare”) har rehabiliterat. Det är ju statistik, och inte personanknutna data. Er tystnad måste ha andra skäl. Om det fanns några rehabiliterade fall alls att peka på så skulle de säkert tas fram i marknadsföringen.

      Nej, ni är på det ondas sida. Ni vill inte väl. Ni vill tjäna pengar på att komma på stackars medmänniskor som ni sedan kan terrorisera med tomma erbjudanden om rehabilitering, som de inte har bett om. När betalade en arbetsgivare senast en sådan? 1975, skulle jag tro.

      Nej, det verkliga erbjudandet är utstötning, mobbning, avsked, marginalisering och förnedring.

      Så har jag förstått det. Skulle gärna höra bevis för motsatsen.

      Om ni vill konkurrera med sjukvården så får ni besvära er med att skaffa er den utbildningen, den organisationen och den kompetensen. Kvalitetssäkrade pissråttor är ändå bara pissråttor. Utan legitimation ingen legitimitet. Det är vad som skiljer läkare från kvacksalvare.

      Kort sagt: Ge fan i mina patienter!

      Huvudfrågan för mitt inlägg vad de övervakade urinprovens etiska berättigande. Du har inte kommenterat den saken ännu. Jag anar varför. Kan du enkelt förklara varför ni inte tar blodprov istället? Det är säkrare och mindre kränkande.

      Jag tror att det beror på att ni inte ens har kompetensen att ta ett blodprov. Rätta mig om jag har fel.

  5. Undrar just vem som är på det ondas sida här….

    Nä, jag förstod ju att du inte hade koll på MRO läkare. Det är nämligen en av dina kollegor som kontollerar med provlämnaren och fortsätter bakåt i kedjan. Är det inga problem så släpper MRO:n detta test som negativt pga legal förskrivning. Det har du väl aldrig upplevt förstår jag? För det finns väl ingen annan förskrivning? Har du verkligen arbetat med näringslivet i dessa fall överhuvudtaget? Tillåt mig tvivla…. men du hade väl dubbla min lön för att sitta ned på din betonghäck och vara en åsiktsmaskin istället för att göra något vettigt? Sådana har man ju sett förr. Dom går allmänt under epitetet ”korkar flyter uppåt”……

    Blodprov? Vad påvisar det i ett droganvändande där det finns en policy som ingår i anställningskontraktet som arbetstagaren skrivit på om att det är nolltolerans mot droger på jobbet? Det du gör på helgen är då borta på måndag och då kan du helgknarka hur mycket du vill med dagen efter effekt som resultat. Om du än en gång hade koll på farmakologi och kemi så borde du veta att en drog försvinner rätt så fort ur blodet medan vi kan påvisa den i urin under längre tid. Bra även ur ett rehabperspektiv vet du… men du kanske bara tog blodprov där efter en permission över helgen och trodde att personen var snövit då också….? Du måste ha fått fantastiska resultat i din rehab?
    Och tyvärr måste jag göra dig ledsen där. Vi har alla kompetens att ta blodprov då vi har minst SSK som krav på provtagarna. Däremot gör vi det inte för att det är urbota korkat men det är en helt annan sak som du kan ta en stund att fundera över….

    Vad det gäller din tro att en arbetsgivare inte betalar rehabilitering sedan 1975……. jösses – är du verkligen på allvar?
    Jag kan ge dig ett axplock från en av våra uppdragsgivare som rehabliterade ett tiotal personer på slutenvård under ett år. Ett år av alla….Som dom själva betalade för. För dom ville att missbruket skulle bort och arbetstagarna vara kvar.

    Men sitt du och raljera på din blogg. Om saker som du inte har en aning om. Det verkar vara en sysselsättning som passar dig som hand i handske. Med dessa ord betackar jag mig från att höra mer av ditt svammel om drogtesters vara och icke vara. Det blir alltför skrattretande att läsa din icke pålästa kvasidiskusson i ämnet.

    • Det är glädjande med arbetsgivare som betalar för rehabilitering. Mitt intryck är att det blivit allt ovanligare, men om jag har fel så är det ju rent välsignat. Har mest hört talas om sådant när det gäller ”högre” tjänster. Vanliga anställda brukar det inte ”daltas” med. Försäkringskassan liksom landstingen verkar också ha allt mindre av sådan rehab. Men, som sagt, jag kan ha fel – och det vore ju väldigt bra.

      Det som finns i urinen fanns sekunden innan även i blodet som passerade njurarna, så det har du nog missförstått. Vissa droger lagras i kroppsfett, som t ex cannabis – och kan påvisas långt efter att man slutat, medan opiater och CS ofta lämnar såväl blod som urin rätt fort. Alkohol kan påvisas långt efter intaget via enzymer som påverkas, inte för att det finns kvar i blod/urin osv. Testen är oftast inte kvantitativa och kan inte skilja på en eller flera Stesolid. Men med tillräckligt sofistikerad teknik (jfr. dopingtest) kan man väl påvisa det mesta både i urin och blod. Så min åsikt kvarstår: blodprov är säkrare och mindre kränkande.

      Nej, jag hade inte hört talas om MRO-läkare. (En googling ger Medical Review Officer, en läkare som har ansvar för ”kvalitet” i provtagningen.) Men man har ju sekretess även gentemot MRO-läkare, så det påverkar inte resonemanget. Det är en”köpt” doktor som ska legitimera verksamheten, men som inte har något vårdansvar. Tack och lov! Låt patienterna själva välja läkare och vård – inte arbetsgivaren.

      Det är riktigt att jag aldrig arbetat för näringslivet, däremot har jag haft samarbete med många företagsläkare och frivilliggrupper ute på företag angående mina patienter. Men det var några år sedan, så mina kunskaper är inte dagsfärska.

      Men jag har arbetat på Maria Ungdom på den tiden då man placerade de värsta fallen på Hassela. Jag tror att våra vårdresultat var bra, men det är nog ingen som riktigt kollat.

      Så jag tillhör snarare hökarna än de drogliberala. Men någon gräns får man sätta. Individen måste ha företräde vad gäller integritetsfrågor. All vård ska vara frivillig i en rättsstat, om man inte får ett vårdintyg på sig. Att arbetsgivare tar sig friheter (tvångsvård mot utpressning) med sina anställda, som ingen annan läkare skulle drömma om, är oroväckande.

      Så även frivillig provtagning på skolor. Det är bara tramsigt. Bättre ätt börja med att ta sig an de många ungdomar som redan utan provtagning visar psykosociala symtom.

      Tvångsprovtagning är en stor integritetskränkning som jag tycker bara ska få förekomma när det gäller allvarlig misstanke om brott. Inte ens då tycker jag att man ska använda övervakade urinprov – utan blodprov, då det är rättssäkrare och mindre kränkande.

      • Duktigt Lasse B!
        Men vad är detektionsfönstret för urin kontra blod på ex. cannabis? Hur lång tid tar det innan man ser THC syra i urin jämfört med blod? och under hur lång tid kan du spåra en singel joint i blod vs urin?
        Tänkvärda frågor, Lars, som det krävs lite intelligens för att besvara….
        Tänk på att MRO läkaren är provlämnarens ”advokat”. Han är inte ”köpt” av någon utan har sin läkaretik intakt precis som en företagsläkare som säljer sina tjänster. Just för att provlämnaren skall ha högsta möjliga säkerhet i en sådan här situation som kan belysas rättsligt.

  6. Jag skulle kunna kissa på min arbetsgivare om det är vad som önskas 🙂

    Skämt åsido (dock sant). Min åsikt är nog mitt emellan era åsikter. Så det är givande om ni fortsätter diskutera. Gärna med mindre nedvärderande uttryck.

    Jag undrar om det bara är att köra på för en arbetsgivare om de fastnar för att ha en drogfri arbetsplats? Ingen dialog innan om vad som skall gälla? Alltid 0 tolerans? Gemensamt bestämma vilka droger som skall testas? Inte ha med cannabis? Alkohol? Alltid drogtester tillsammans med alkohol screening?

    Jag märker att jag har ganska många frågor angående hur allt startas upp på en arbetsplats. Lasse kan du bidra med lite svar?

    Det enda jag exponerats för den senaste tiden är skolungdomar som själva accepterar testning när det uppdagas att de testat cannabis. Jag tackar vänligen nej till att ha hand om dessa tester. Riktigt oviktig sjukvård och tester bidrar inte med någonting. Finns sociala problem så in med stödinsatser. Pos/Neg spelar ingen roll.

    Däremot är jag för att arbetsgivare får forma sina arbetsplatser som dom vill i samspel med arbetstagarna. Jag är riktigt trött på vårat samhälles överdrivna respekt för integritet. På väldigt många fronter. Ämne för diskussion.

    Samtidigt är det viktigt att arbetsgivare har fokus på alkohol och rökning som fortfarande är ett större samhällsproblem. Där tycker jag de flesta arbetsgivare inte gör tillräckligt.

    • Tillägg från mig är att det alltid är företagshälsovården som har hand om drogscreening. Är det så Lasse? Jag blir riktigt upprörd om det spiller över på en vanlig vårdcentral. Således kan endast företag som har företagshälsovård syssla med det.

      • Totto:

        Äntligen en normalt frågande åsikt….
        dialogen sköts mellan fack och arbetsledning medans det inte finns någon skyldighet för arbetsgivarna att ha den dialogen. Man kan faktiskt ensidigt införa drogtest program så länge som det är adekvata, kvalitetssäkrade drogtester och det krävs ur ett arbetsmiljöperspektiv. Man startar dock alltid arbetet med en drogpolicy, därefter implementeras den genom utbildning av dels chefer dels medarbetare så att policyn blir adekvat kommunicerad. Drogtester i sig är ett sätt ett efterleva policyn och ett effektivt sätt (vad vissa än säger) ur både ett preventivt perspektiv och ur perspektivet att hitta igen missbrukare. Så länge som man hittar 2-3 % verifierat positiva prov som inte kan hänföras till legal användning varje år så behövs det….
        Man bestämmer utifrån diskussioner vilka droger som är vanligast förekommande och praxis på orten vilka droger som skall testas för och min erfarenhet är att man i 99% av fallen och screenar för alkohol samtidigt. Här gäller dock sällan nolltolerans utan man följer samma lagar som trafikpolisen 0,2 promille.
        Det här är inget som egentligen spiller över på VC utan nyanställningstesterna sker via FHV. Däremot så är väl FHV inte några fenor på oannonserade slumpmässiga drogtest on site. Där vågar jag nog säga att vi fristående företag är betydligt bättre. FHV säger oftast att dom kan men men erfarnhet är att det rätt skralt med kunskap om on site testing.

      • Aha tack! Det var nya Lasse jag var nyfiken på att få svar ifrån. Tack Lasse. Som person är jag mycket för det bra förändringsarbetet innan något nytt sker. Policy… Tester för att efterleva en drogpolicy ser jag som självklart. Jag klarar inte av mesande. Dock tycker jag väl att drogpolicy och tester får börja på rätt företag. Angående testning så håller jag med att produktsäljande företag bäst testar. Jag tänkte mer på rehabiliteringen. Skall vara förbjudet att ha drogpolicy med testning utan FHV och en klar betald rehabilitering. Ser att Lasse tar upp rehab.

        Personligen ser jag det som mest viktigt att alla ‘chefer’ testas regelbundet 🙂

  7. Hej Totto

    Jag vet inte vilken av oss du avser med Lasse. Jag har inte några aktuella kunskaper om hur drogscreening på arbetsplatser går till nuförtiden, men jag antar att det är privata, fristående entreprenörer som anlitas.

    Vår åsikt om testning av skolbarn verkar helt identisk – se ovan (där jag på begäran försöker vara mindre oförskämd).

    Men är det inte detsamma med vuxna på en arbetsplats? Jag har haft anställda, även överläkare, som misstänkts för missbruk. Min första åtgärd är inte att testa, utan att prata med dem. På mer än en narkosavdelning finns kolleger med långtgående, även intravenöst, opiatmissbruk. Än fler sjuksköterskor som nallar tabletter ur medcinskåp. Visst är det ett problem. Men frågan är om provtagning, typ screening, är lösningen. Jag tror mera på social kontroll. Förr eller senare spårar det ju ur, och dessförinnan är problemet begränsat. De som missbrukar vet hur man klarar sig igenom en screening-test. Det blir lätt ett slag i luften, efter vilket man tror att man kan slå sig till ro.

    Men min huvudinvändning är att jag anser det orimligt att (själv) tvingas till ett övervakat urinprov utan egentlig misstanke om missbruk. Det skulle kännas kränkande, helt enkelt. Av ren blygsel.

    Vad är nästa steg? Att palpera ändtarmen efter droger? Röntga för att kolla magen efter nedsvalda kondomer med knark?

    Som du säger. Det finns betydligt angelägnare uppgifter för såväl sjukvård som personalvård. Så jävla viktigt är det inte att hitta varenda en som tar sig en Stesolid till kaffet.

    • Jo det var nya Lasse jag menade. Dock gillar jag att läsa även din åsikt i frågan. Jag instämmer i att det finns flertalet viktiga samhällsfrågor som vi måste fokusera på innan drogtest på arbetet blir var mans vardag. Samtidigt bär jag med mig en inre irritation över den flathet de äldre läkarna har hanterat läkemedelsberoende och alkohol/drogvanor. Jag känner mig inte helt trygg i att min generation och de yngre har formats till att ta itu med det i sin läkarvardag. Respekt till dig Lasse B som sysslat med det, dock på en hög nivå.

      Så jag har förståelse för att en del arbetsgivare har fått nog och vill ta i med hårdhandskarna.

      • Ordet hårdhandskarna är mer en hyllning till mina barn. ”- Skall jag ta i med mjukhandskarna, mellanhandskarna eller hårdhandskarna? – Pappa pappa hårdhandskarna! *tjuter av skratt*”

  8. Under många år utbildade jag skolpersonal, poliser och föräldragrupper om droger och ungdomar.

    Den vanligaste frågan var om hur man ser på någon att den tagit hasch, amfetamin, heroin etc. Är det på pupillerna, röda ögonvitor, ögonrörelser eller knäreflexer. Vi brukade svara att det är ganska osäkra metoder (om inte pupillerna är nålfina). Det bästa för tidig upptäckt är att lära känna sina ungdomar – oavsett om man är förälder eller skolsköterska.

    Det står sig nog än idag. Men det är förstås tidsödande. Man måste ta sig tid med ungdomarna om man ska få några vettiga svar. Det är min erfarenhet. Om man inte har varandras förtroende så finns inte heller basala förutsättningar för rehabilitering.

    Om du som distriktsläkare ser att någon dricker för mycket på enzymprover så ska du förstås påtala hälsoriskerna med detta. Men om patienten är problemförnekande så är det ju inte mycket mer att göra. Det är bara den som själv anser att han dricker för mycket man kan hjälpa.

    Det vet alla som försökt tvinga på någon Antabus. Fullständigt meningslöst om man inte är överens om problemet och vårdplanen.

    Men det var egentligen inte sådant jag tänkte diskutera. Bara detta att vanliga anställda (utan misstanke om missbruk) ska slippa nesan att kissa offentligen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: