God demensvård – kolla blöjan!

På sistone har det utmärkta programmet Uppdrag granskning uppmärksammat vanvården i demensboenden. Det har lett till att andra media diskuterat frågan samt att Socialstyrelsen gjort sin största inspektion någonsin. Man gjorde oväntat besök på knappt hundra boenden, och kunde konstatera att de gamla nattetid låstes in utan personal på mer än hälften (ca 60%) av boendena. Det var alltså inget unikt fall av vanvård som Uppdrag granskning hade upptäckt, utan det vanligaste sättet att vårda gamla.

Tyvärr har diskussionen mest handlat om de låsta dörrarna. Det är nog det minsta problemet. Rent juridiskt innebär det olagafrihetsberövande, som är ett allvarligt brott, men hur ska man bära sig åt annars? Att ytterdörren är låst skiljer sig ju inte från vanliga boenden. Vem vill sova med ytterdörren öppen?

Samma sak med rumsdörrarna. Vem vill sova i ett hotellrum som inte går att låsa? Särskilt om de övriga boende är dementa, och en del våldsbenägna. Om jag hade en anhörig där så skulle jag absolut vilja att hon kunde låsa om sig nattetid, eller få hjälp med det om hon inte klarade det själv.

Stölder är också ett problem på äldreboenden. De dementa kan inte freda sig mot sådant, eller ens märka att det sker. Man måste kunna låsa om sig, särskilt när tillsynen är dålig.

Problemet är den frånvarande personalen. De oroliga nattvandrarna behöver någon som lugnar dem. De som ramlar och slår sig behöver omedelbar tillsyn. Boende som misshandlar andra måste hindras. Och hur länge ska man behöva gå med en nedbajsad blöja eller ligga i en nedbajsad säng utan att någon reagerar?

Tyvärr är det ingen som diskuterar dessa enkla saker. Orsaken är att det kostar pengar. Enligt min uppfattning är det just detta som avgör om demensvården är acceptabel eller inte.

När experterna  ska förklara vad god demensvård är så blir det lätt alldeles för sofistikerat: respekt för individen, empati, anhörigkontakt, medicinsk utredning, ”bli sedd” osv. Sådant som är svårt att utvärdera blir lätt luftpastejer.

Socialstyrelsen kom tidigare i år för första gången ut med riktlinjer för vad som ska anses vara god demensvård. Tyvärr innehåller de också alldeles för sofistikerade analyser på sina 117 sidor. De hade nog inte förstått hur illa det låg till med den rent basala omvårdnaden. Nu vet de förhoppningsvis bättre.

De kommer med 14 förslag till hur man konkret ska värdera demensvården – så kallade uppföljningsbara indikatorer på god vård.

1. Behandling med demensläkemedel

2. Behandling med antipsykosmedel i särskilt boende

3. Fastställda riktlinjer och rutiner för genomförande av läkemedelsgenomgång med fokus på uppföljning av behandling med antipsykosmedel hos personer med demenssjukdom

4. Riktlinjer och  rutiner  som beskriver hur man  identiierar och  följer upp personer med demenssjukdom som riskerar att falla

5. Riktlinjer och  rutiner  som beskriver hur man  identiierar och  följer upp personer med demenssjukdom som riskerar att utveckla eller som redan har utvecklat trycksår

6. Riktlinjer och  rutiner  som beskriver hur man  identiierar och  följer upp personer med demenssjukdom som riskerar att utveckla undernäring eller som redan är undernärda

7. Andel med nydiagnostiserad demenssjukdom

8. Andel personer med demensdiagnos som genomgått basal demensutredning

9. Andel personer med demenssjukdom som följs upp minst en gång per år av hälso- och sjukvården

10. Andel personer med demenssjukdom som följs upp minst en gång per år av socialtjänsten

11. Andel personer med demenssjukdom i särskilt boende som är anpassat för personer med demenssjukdom

12. Andel personer med demenssjukdom som vårdats inom akutsjukvård för höftfraktur orsakad av fall

13. Andel personer med demenssjukdom som har utvecklat trycksår, grad 1–4

14. Andel personer med demenssjukdom som har beviljats dagverksamhet enligt socialtjänstlagen

(jag har lagt in fetstil för att man ska få överblick)

Det är nog en god tanke. Eller rättare sagt 14 goda tankar. Men jag har ett bättre förslag.

Fråga istället hur länge man i värsta fall får gå med en nedbajsad blöja innan det upptäcks och blöjan byts ut. Om personalen går hem vid åttatiden på kvällen, och dagpersonalen börjar 12 timmar senare, så kanske man får ha sin blöja i mer än 12 timmar. Det är dålig omvårdnad. Om blöjan byts inom högst en timme så är det bra omvårdnad.

Det kräver god bemanning att bedriva god omvårdnad enligt denna princip. Därför följer mycket annat automatiskt av det: trycksåren blir färre, den personliga hygienen blir bättre, uppmärksamheten kring medicinering och symtom, måltider och näringstillförsel, orolighet, olyckstillbud, ut- och inpassering genom olåsta eller låsta dörrar osv. Allt blir bättre av bara farten, eller rättare sagt av den bättre tillsynen.

God bemanning är dyrt.

Det kräver också att den personal som finns är välmotiverad och välorganiserad. Sovande nattpersonal upptäcker inga bajsblöjor.

Det handlar inte om dörrlås – det handlar dessvärre om pengar och ekonomiska prioriteringar.

Det är ovärdigt våra äldre att behöva ligga i sin egen avföring längre än nödvändigt. Vi är skyldiga dem bättre. Det måste få kosta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

13 svar

  1. Helt riktig slutsats, som för övrigt många andra har dragit. Men slutsatsen gör det till en politisk fråga: varifrån ska pengarna till den förbättrade demensvården komma? Kan du svara på den frågan?

    • Från våra rejält tilltagna skatter. Jag vet inte vad demens- och äldrevård kostar idag, men jag utgår ifrån att man säkert kan dubblera bemanningen enbart för de 10 miljarder som förskingras från assistentersättningen i LSS. Kräv specialistintyg, och kolla de skumma bemanningsföretagen.

      Det var bara ett förslag.

  2. Hej Bo!
    Tack för vettigt inlägg! Jag är gammal sjuksköterska och har länge irriterat mig på allt prat om låsta dörrar – precis som du väldigt konkret och bra beskriver så handlar det om helt andra saker!
    Skicka gärna din text vidare t ex till vår äldreminister…
    med bästa hälsningar,
    Ingrid

    • Tack för det vänliga omdömet. Min blygsel förbjuder mig att kontakta äldreministern, men du får gärna vidarebefordra mitt blogginlägg.

  3. […] God demensvård – kolla blöjan! […]

  4. Lasse du är en underbar tänkare. Du fick mig att minnas mitt extraarbete när jag var ung (uni)student. 2 st nattarbetare på 2 avdelningar om vardera 7 dementa. Kolla blöjor, vägleda natttraskande och lugna oro var det viktiga. Jag insåg redan då att den vården vi gav var bra. Vi fanns där om något skulle hända och varje natt gav vi den service vi kunde ge till de sovande. Jag har insett att den fina bemanningen som fanns på 80-talet inte finns och aldrig kommer tillbaka. Sverige satsar inte längre på sina nuvarande invånare.

    • Det är ju ingen omöjlighet, ”bara” en prioriteringsfråga. Jag är förvånad äver att fyrtiotalisterna inte bråkat mer om vården av sina åldriga föräldrar. Några har nog försökt men märkt att det är omöjligt att få rätt mot vårdföretag i förvaltningsdomstolarna. Vi kanske harf varit alltför upptagna av att curla barn och barn.barn. Men frågan måste lyftas politiskt – fort som fanken, för snart är det min tur, om jag får leva till dess.

      • Inget är omöjligt. Dock endast ett parti i hela riksdagen som vill forma samhället så äldre prioriteras. Jag är realist och inser att de andra aldrig kommer att kunna ändra färdriktning i sin politik.

        Annars såg jag din kommentar angående assistansbidrag eller vad det heter. Nyligen fick jag info om att jag som läkare sällan/aldrig är delaktig i besluten. Flera patienter som jag har har assistans och ingen har frågat mig. Ingen av dom skall medicinskt ha det! Alla är tyvärr invandrare och nästan alla från Irak. Fusk satt i system. Ingen vågar säga stopp av fruktan att bli utpekad som rasist.

  5. Är det verkligen så? Varför vill man inte ha läkarutlåtanden i dessa ärenden, när man är hysteriskt noggrann med sjukförsäkringen?

    • Jag valde att eposta och fråga. De begär läkarintyg när de anser att det är lämpligt. Däremot brukar de ofta/alltid ta en bedömning från en arbetsterapeut. Jag blev förvånad och ledsen. Samtidigt förstår jag att de inte vill överhopa läkaren med arbete. Tuff som det är.

      • Klargörande från min sida. Jag uppfattade det som att ett läkarintyg bara blir en partsinlaga i bedömningen av assistansersättning. Det finns säkert dom som har det. Både äldre och nya läkarintyg. Grunden kan även vara att läkare anses inte vara så bra på att bedöma ADL och funktion.

        Men jag håller inte med där! Läkaren är van vid att vara myndighetsperson och har klart större mod att säga nej och ifrågasätta. Generellt alltså. Samt man missar ju att den som har assistansersättning kanske ibland träffar sin läkare och varje möte är en kontroll.

        Jag tycker nog att alla assistansersättningar skall godkännas av en läkare som känner patienten. Således då ett krav att den som söker går till samma läkare och blir känd i sina stora kroppsliga/mentala brister. Samt uppföljning varje år och vid ändring av nivån. FK skall även betala för tjänsten!

  6. Som läkare har du ju tystnadsplikt och kan inte anmäla till myndigheter hur som helst. Men de borde ju fråga dig, och då faller sekretessen i många fall. Är det bara politisk korrekthet eller förekommer hot/mutor också?

    • Sådant sysslar jag inte med. Jag har aldrig gjort sådant. En del tipsar nog anonymt. Eftersom det märks att fusk är mycket vanligare nu än tidigare och det gör ärliga människor upprörda. Jag står för mina egna bedömningar och har en helt neutral zon. Däremot slutar jag inte att uppmuntra det friska och även peka på det.

      Hot/mutor tror jag inte existerar i just denna sfären. Det handlar om det vanliga att inte våga ifrågasätta patienten även om man upplever situationen som konstig. Extra mycket så när det är en patient från ett annat land.

      Jag tror FK byggde upp en stödorganisation som ju är viktig för människor som behöver den och tänkte inte på att det finns dom som fuskar. Således tror jag aldrig man har ifrågasatt några önskemål om assistansersättning. Eller haft några kontroller.

      Situationen med sjukskrivningar är ju helt annorlunda. Där ifrågasätts ju läkarens rekommendationer ofta 🙂 Läkare kan även själva säga nej till att sjukskriva. Osv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: