1082 vänner men ensam i döden

En engelsk kvinna tog en dödlig näve tabletter, och skrev sedan om det på Facebook strax innan hon dog. Hon hade 1082 vänner där men ingen gjorde något för att hindra henne. Hon hade hotat med självmord tidigare, och även överdoserat tabletter. Nu var det ingen som trodde att det var på allvar.

I oktober förra året var det en svensk ung man som direktsände sitt eget självmord genom hängning via ett annat forum – Flashback. Ensam i döden även han, trots alla åskådare.

Många har reagerat på att ingen ingripit för att förhindra dessa självmord. Det kan man förstå. Gemenskapen på internet är inte vad man är van vid. Hur kan man ha tusen vänner? I verkligheten (IRL) kan en person i bästa fall ha en handfull vänner. Hellre en vän i handen än tusen på internet, skulle man kunna säga.

Men det är nog inte det som är problemet. Även ”riktiga vänner” kan tröttna på självmordshot. Visst, de första gångerna tar man det som ”ett rop på hjälp”. Men när det blir tillräckligt många gånger, och under tillräckligt lång tid, så tröttnar folk i allmänhet.

Även  proffs. Den vanligaste orsaken till självmord är depression, ett tillstånd som oftast kan botas med mediciner eller samtalsterapi. Det är det första man tänker på när någon talar om självmord, att det är en tillfällig depression som man kan göra något åt.

Men så finns det ”kronisk” självmordsbenägenhet. Man kallar det så, när varken mediciner eller terapi biter på tillståndet. Då kan man ta till tvångsvård, men det har också sin begränsning. Personen måste anses allvarligt psykiskt sjuk och vägra frivillig vård. Det går inte att vårda någon med tvång i all evighet. Ibland måste man kapitulera inför personer där man vidtagit alla rimliga åtgärder, men som ändå vill ta sitt liv.

Den möjligheten har alla människor. Man kan alltid lura vårdpersonal att man mår bättre, och få få en permission. Alla självmord går inte att hindra, men de flesta.

Det finns också en mindre kategori av människor som vill begå självmord utan att vara deprimerade. Det är ofta äldre och kroniskt (kroppsligt) sjuka (döende) personer som bestämt sig för att ta sitt liv när plågorna blivit alltför outhärdliga eller när livets värde och värdighet försvunnit. Ett sådant välgenomtänkt självmord är inte lätt att genomföra. Det finns åtskilliga beskrivningar av mer eller mindre effektiva metoder på internet, men ingen som är enkel att tillämpa. Särskilt inte om man är svårt sjuk.

Den som har tillräckligt med pengar kan boka en plats på en dödsklinik utomlands. I några länder är aktiv dödshjälp tillåten. Där får man hjälp med ett säkert preparat som gör att man somnar in för gott – snabbt, säkert och utan plågor. Men det kostar åtskilliga tusenlappar, och är bland annat därför inte tillgängligt för svenskar i allmänhet. Men några kända personer har gått ut offentligt med att de ”abonnerar” på en sådan tjänst.

Svenska läkare får inte hjälpa till med sådant. Rättsligt är det en gråzon. Om man som läkare med berått mod hjälper någon att ta sitt liv, så riskerar man att åtalas för mord. Att begå självmord är inget brott, men gränsen mellan att hjälpa någon att begå självmord eller att mörda personen är svår att dra. De etiska reglerna för läkare är ytterligare ett hinder. Man får helt enkelt inte bidra till att skada eller döda sina patienter, om det inte sker i ett försök att få dem att bli friskare. Att stänga av en respirator som uppehåller livet på en hopplöst sjuk patient kan under vissa omständigheter vara tillåtet. Det kallas för passiv dödshjälp. Vad som är aktivt och passivt kan man förstås diskutera, liksom om det är en meningsfull skillnad. Jag tvivlar på det. Att stänga av en respirator eller ett dropp är ju i någon mening en aktiv handling. Vad skiljer det i grunden etiskt från att ännu mera aktivt påskynda döendet? Kan det någonsin försvaras med barmhärtighet? Inte ens myndigheterna har något bra svar.

Många religiösa tänkare svarar nej på sådana frågor. De använder ungefär samma argument som man kan anföra mot abort. Men för oss som inte har vår etik grundad i någon religion är det svårare att ge ett enkelt svar.

Många har argumenterat för att aktiv dödshjälp under kontrollerade former skulle vara tillåten, så kallad eutanasi eller läkarassisterat självmord. Om t ex två oberoende läkare intygar att självmordsönskan inte beror på ett tillfälligt tillstånd, att det föreligger en plågsam kronisk eller dödlig sjukdom, så skulle det vara tillåtet att hjälpa personen att somna in under värdiga former. Ungefär som vi gör med svårt sjuka djur för att de ska slippa plågas.

Varje gång jag läser om dessa offentliga självmord på internet så tänker jag på alla de som måste ta ställning till dessa frågor i sin ensamhet. Det måste vara fruktansvärt.

Personligen ser jag inga oöverstigliga etiska problem med aktiv dödshjälp. Tvärtom. Jag tycker att vi borde ha denna möjlighet när vi är outhärdligt plågade eller obotligt sjuka. Men de fall jag läser om på nätet har inte varit ens i närheten av denna kategori. Det har rört sig om (veterligt) fysiskt friska, reltivt unga personer med alla möjligheter att bli bättre. Även om det var tillåtet med aktiv dödshjälp, så skulle ingen av dem vara en kandidat. Det finns för många vägar kvar att pröva innan man ger upp.

Däri ligger en dubbel tragedi. De som verkligen behöver dödshjälp får det inte, och de som skulle behöva hjälp att leva vidare får inte det heller.

Därför kanske det kan vara något gott i att offentliggöra självmord på internet. Så att vi blir medvetna om den kopiösa ensamhet som gör att personer kan ta sitt liv mitt ibland oss, antagligen utan att ha givit alternativen en rimlig chans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Advertisements

2 svar

  1. Det är så sorgligt.
    Tror det är vanligt att folk lever med tron att ”Den som säger högt att den vill dö” inte menar allvar. Big misstake!

    Det där med facebook och ”vänner”. Nja, det kan ju diskuteras. Har liksom blivit en trend att man ska ha så många vänner som möjligt.
    Har inte många vänner men de jag har släpper jag allt för och de för mig. DET är vänner.

    Blir uppriktigt ledsen när man läser att sådant här händer.

  2. Begreppet ”vänner” i Facebook måste man se som en sorts förvirrad marknadsföring. ”Kontakter” skulle vara en bättre benämning.

    Vänner/kontakter har reducerats till samlingsobjekt eller statussymboler, men ger inte det stöd, den vänskap, närhet och glädje som riktiga vänner kan erbjuda. Verkliga vänner kan alltså ge livet mening och innehåll.

    Men alla relationer innebär besvär och komplikationer. Ju närmare relationer desto större risk för komplikationer. Så det är inte gratis att ha nära relationer. Inte ens en hund kan man ha utan betydande besvär. Man blir ”bunden”. Man måste ha hundvakt för att åka på semester, och kan inte vara ute sent på kvällen utan att rasta hunden först. Det går inte ens att lämna hunden ensam under en hel arbetsdag. På liknande sätt är det med mänskliga vänner. De kräver uppmärksamhet och kanske uppoffringar.

    Många blandar ihop detta. De tror att självtillräcklighet och frihet från besvär är detsamma som lycka. Men det är nästan tvärtom. Den som har många att bekymra sig för kan ha det just för att han har många betydelsefulla relationer som ger livet mening.

    I dagens samhälle lever allt fler ensamma. Det är praktiskt. Ingen annan att ta hänsyn till eller att stå ut med. Men heller ingen som livar upp vardagen.

    Med slimmade kroppar och karriärer är det praktiskt att också slimma vänkretsen, men det har ett högt pris.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: