Fattiga pakistanier säljer sina njurar till svenskar

I SvD kan man läsa om de svenska njursjuka som tröttnat på att vänta på transplantation. De som har råd åker istället till länder som Pakistan, och får sin transplantation utförd där. Haken är att njuren kommer ifrån någon fattig som säljer sin ena friska njure för att få ihop pengar. Och så är det dyrt. Ingenting för folk i gemen.

Det är oetiskt och orättvist, men förståeligt. I Sverige kan man få vänta i år på att få en njure. Trots att 80% av svenskarna är för att donera sina organ, så är det få som anmäler detta till Socialstyrelsens donationsregister.

Därför är det brist på njurar och andra organ för transplantation. När någon oväntat avlider så kan man fråga anhöriga, men det är inte alltid de medger att den dödas organ används för transplantation. Det är också begripligt. I en stund av svår sorg kan det vara svårt att säga ja till något som låter osäkert och kanske brutalt. Det är också etiskt tvivelaktigt att utsätta anhöriga för ett sådant svårt val i en stund som denna.

På några sjukhus har man särskilda team som ska ställa frågan till anhöriga. Där ökar andelen som medger donation. Men på de flesta ställen finns inga team, och många anhöriga motsätter sig. Man brukar respektera anhörigas önskan även om den döda själv önskat donera sina organ. Också det en obegriplig etik. Kanske snarare brist på etik, och överflöd av den gamla vanliga svenska konflikträdslan.

Jag har aldrig förstått varför man inte kan göra tvärtom. Om om en person inte aktivt har sagt nej, så betyder det att man samtycker till att donera sina organ. Detta alternativ kallas på engelska ”opt-out”. Man kan alltså genom eget beslut slippa bli donator. Eftersom 80% är villiga att donera så ligger detta alternativ nära majoritetens uppfattning. Den minoritet som inte vill vara med behöver ju bara ange det, så slipper de. Ingen blir överkörd, allas uppfattning  respekteras.

Dagens system – ”opt-in” – skapar en brist på organ, fastän det finns tillräckligt med villiga donatorer. Folk kommer sig inte för med att aktivt informera om sin positiva inställning. Ingen räknar med att dö mitt i livet. Men det händer ändå hela tiden. Friska människor avlider av olyckor eller oförutsedda akuta sjukdomar. Merparten av dessa vill gärna vara till nytta för andra människor efter sin död. Det är fantastiskt. Något man borde ta bättre vara på. Men för det krävs ändringar av attityder och bestämmelser.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: