Kriminellt belastad socialdemokrat utan personligt ansvar

Håkan Juholt ”talar ut” om sin särbo i dagens SvD. Som bekant har hon dömts för bedrägeri mot sin arbetsgivare. Det är det enda jag vet om henne, en i övrigt obekant person – en simpel tjuv, som man sa förr, när man moraliserade om brottslingar.

–Hon kan inte lastas för annat än sitt brott men det är jag som lastas för att jag förstört hennes liv, säger Håkan Juholt…

Socialdemokratisk moral så som jag minns den från min barndom på 50-talet. Det är inte brottslingen som ska skämmas. Det är ”någon annan” eller ”vi alla” som har ansvaret.

Redan som 5-åring fick jag uppleva detta. Grannfamiljen var hängivna socialdemokrater, och de hade en son som var jämnårig med mig. En dag när jag och mamma hade varit i stan och handlat så hade denne son kladdat ner ett helt uthus på gården med tjära. När saken kom upp så var hans pappas enda kommentar till mig:

-Åja, du är nog inte så oskyldig du heller.

Jag minns inte att jag kände mig kränkt av den orättvisa anklagelsen. Redan då förstod jag att jag aldrig skulle kunna bli ansvarig eftersom jag inte ens varit hemma när brottet begicks. Men jag tyckte att det var konstigt att skulden automatiskt fördelades lika på kamraten som faktiskt utfört dådet och mig. Så skulle aldrig mina föräldrar ha resonerat. Man måste ju ta reda på vem som faktiskt var den skyldige.

Ansvar kan bara vara personligt. Allt prat om ansvar i grupp är tomt prat, ett sätt att skyla över bristande ansvar.

Låt mig ta ett exempel. När man säger att samhället (Regering, Riksdag?), socialtjänsten (kommunen), en vårdentreprenör (Capio, Carema, Aleris…) eller landstinget ansvarar för vården så låter det bra. Men om man inte utser en viss person i dessa organisationer som har det personliga ansvaret för just din vård, vart ska du då vända dig om du är missnöjd? Hur ska du utkräva ansvaret? Pja, man kan ju alltid kontakta Socialstyrelsen, Patientnämnden, polisen, rättsväsendet, JO eller massmedia. Det är lite diffust vad som gäller. Det är svårt att få rätt, även om man har rätt.

HSAN – Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har just blivit nedlagd. Det var de som delade ut prickningar och varningar till läkare och andra legitimerade som inte skötte sig. De fick ta ett personligt ansvar för sitt yrkesutövande, men nu har det blivit omodernt. Man ska leta efter systemfel istället. Bra för ”systemet”, men dåligt för de patienter som vill utkräva ansvar för felbehandlingar.

Tänk vilken skillnad om du visste att en viss tjänsteman var personligen ansvarig för din vård, en tjänsteman som kunde åtalas för tjänstefel om vården inte skötts på rätt sätt. Då skulle också alla dessa administratörer bli mer motiverade att se till att allt fungerade som förväntat.

Så som man hittills kunnat göra med en slarvig eller oduglig doktor: anmäla honom personligen (!) för bristande ansvarstagande.

Istället skulle man behöva inrätta ännu en ansvarsnämnd för alla de sjukvårdspolitiker och tjänstemän som ansvarar för felplaneringar, överbeläggningar, väntetider, semesterstängningar, läkarbrist och köer i sjukvården. Har administratörerna verkligen tagit sitt ansvar? Finns det ens någon av dem som personligen ansvarar för sådana saker? Naturligtvis inte. Alltså ingen man kan utkräva ansvar av – och så blir det som det blir: samma gamla problem år ut och år in.

Det personliga ansvaret har monterats ner. Det är sällan en viss person som bär ansvaret för en viss fråga. Istället är det nämnder, grupper som ”tillsammans” har ansvaret. Vad betyder det? Jo, att man aldrig kan utpeka en särskild person som ansvarig, och därmed faller hela tanken om att ta/utkräva ansvar. I en grupp kan man alltid hänvisa till varandra, till protokoll och procedurer: ”Vi utreder frågan…”, ”Vi ska titta på det här…”, ”Vi vill inte uttala oss i det enskilda ärendet…”

Man har gjort det lätt för sig. Man har fått skattepengarna, en budget, och alla befogenheter för att kunna ta ansvar, och ofta en hög lön också. Men slipper undan när det faktiskt gäller.

Allt står och faller med om ansvaret är personligt eller ej.

Därför blir jag besviken när den som leder ett av landets största partier yttrar sig på detta sätt. Om han vinner nästa val så blir särbon rikets första dam. Hon ska vara med vid alla officiella besök och festligheter – äta nobelmiddag med kungen. ”Alla vet” då vad hon har i bagaget. Även utländska media. Och vad ska hon svara om reportrarna frågar om hon lagt sin kriminella karriär på hyllan?

En rejäl black om foten blir hon för en kandidat till statsministerposten. I min värld är det hennes kriminella agerande som förstört för Håkan Juholt och socialdemokraterna – inte tvärtom: Att hans politiska agerande skulle ha förstört hennes liv. Det är att blanda bort korten. Hon personligen är ansvarig för följderna av sin kriminalitet, medan Juholt ansvarar för sin politiska karriär, vilket inte blir så lätt i detta läge.

Kriminella familjemedlemmar är dålig PR för en blivande statsminister, särskilt om man valt dem själv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

13 svar

  1. Mycket bra skrivet. Kan inte annat än hålla med vartenda ord. Det är sorgligt vartåt vi är på väg med vårt samhälle.

  2. Svarta barnflickor är inte kriminellt då? Reinfeldt och Borg.

    • Jo, men inte lika kriminellt som bedrägeri. Mitt inlägg handlar emellertid inte om vilka politiker som är mest kriminella, utan om hur man tar eller inte tar ansvar för sitt eget handlande – antingen det är kriminellt eller lagligt.

  3. Reinfeldt betalade sin barnflicka vitt. Sprid inte lögner.

  4. Hennes bedrägeribrott har väl lika lika lite med Juholts politik att göra som Reinfeldts fars rattfylleribrott har med Reinfeldts politik att göra!

    • Ja, det är ingen bra PR för någon av dem. Reinfeldt slipper dock ha fadern med vid representation.

  5. Jag tror att vi har flera olika fenomen här, även om den röda tråden ”personligt ansvar” består:

    Juholt tex verkar handla om insikten att vårt agerande och vår utveckling ofta påverkas av externa faktorer (inklusive familjemedlemmar), med implikationen att man kan bli ett ”victim of circumstance”. Här får man dock inte gå så långt att man fråntar individen ett egenansvar, inte heller okritiskt och övergeneraliserande utgår från att omständigheterna automatiskt har skulden—ofta är det individen som är oansvarig, oetisk, ody. (Bortsett från möjligheten att han medvetet försöker vinkla saken till sin politiska eller familjära fördel.)

    Din granne kanske helt enkelt var en idiot eller försökte undvika skuldfrågan/minska risken för ekonomiska konsekvenser på ett destruktivt sätt. (Pga. för lite detaljer kan jag bara spekulera.)

    Systemfelen är det verkliga problemet, där ett personligt ansvar verkligen behövs. (Se även tex
    http://en.wikipedia.org/wiki/Moral_hazard ) System utan personligt ansvar lever sina egna liv och ofta blir det system som ändrar på undersökningen eller regelverket, istället för undersökningen/regelverket som ändrar på systemet. Däremot gäller naturligtvis att man vid ett personligt ansvar kan vinna mycket på att söka och eliminera svagheter i systemet.

    • Håller med dig. Dina resonemang känns som en fördjupning av vad jag försökte säga.

      Angående grannen, tror jag tyvärr att din första gissning är den som kommer sanningen närmast.

  6. Hej Lars! Din analys är riktig. Otänkbart att en bedrägeriåtalad dam skall kunna bli Rikets Första Dam. Någon ordning får det vara.
    Vi har ett annat fall på nära håll inom Skånes landsting. Mats Svanberg (m) utsågs för en tid sedan till stabschef inom region Skånes femklöver. Det är bara det att samme man avskedades 2002 från regionen för bedrägeri med reseräkningar. Svedberg sparkades med livslång pension på 27 tusen i månaden. Nu är bedragaren återanställd i regionen. Brott lönar sig!

    • Det låter märkligt. Att en brottsling ska anses ha sonat sitt brott efter avtjänat straff är en väsentlig princip. Förhoppningsvis har MS gjort det. Därför ser jag inte ett omedelbart problem att återanställa honom, om det inte finns någon mer meriterad (eller mindre komprometterad) person att tillgå.

      Vad avser avgångsvederlag så ter det sig alltmer besynnerligt att avtalen medför utbetalning även när man avskedats pga grav oskicklighet, försummelse eller ren kriminalitet. Hur länge ska sådant få fortgå? Borde ju enkelt kunna regleras i avtalet på samma vis som att man inte får ut på villaförsäkringen om man själv tuttat på, eller kan inkassera arvet efter en släkting man mördat.

      Var är alla kvalitetssäkringar och etiska kommittéer när man behöver dem?

    • Efter lite googlande ser jag att Mats Svanberg återkommit mycket diskret i början av året till en toppost inom Region Skåne, nämligen som ”Femklöverns” stabschef, direkt underställd regiondirektören Sören Olofsson. Mycket intressant med tanke på vad som pågår här i Regionen med sammanslagning av Lunds och Malmös lasarett.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: