Monarki och porrklubb

I gårdagens TV-intervju med Kungen noterade jag att TT-reportern flera gånger tilltalade Kungen med ”ni”.

Språkrådet tycker att det går för sig om man först använt tilltalet Kungen. Det kan bli lite tjatigt annars.

Exempel: ”Har Kungen haft en trevlig Ölandssemester? Fick Ni tillfälle att se det nya museet?”  (Hur tilltalar och omtalar man våra kungligheter?)

Lägg märke till att Språkrådet i citatet ovan skriver Kungen och Ni med stor bokstav. I SVT:s utskrift av intervjun får niandet genomgående liten bokstav liksom även tilltalet Kungen. Det är i strid med Språkrådets rekommendationer som både TT och SVT brukar vara noga med att följa. Men här följer de Mediaspråksgruppens rekommendationer, som alltså skiljer sig från Språkrådets.

I allmän skrift, om man t. ex. skriver en platsansökan, så skriver man ni och er med liten bokstav. Förr i tiden skrev man av artighet Ni och Er (Eder) med stor bokstav. Numera ser det svassande (högtravande och fisförnämt) ut – eller okunnigt.

När tycker kungen att kungen kommenterade det?
– Ja, det gjorde jag väl redan i höstas….

Ni var inne på det att det inte varit roligt för familjen. Vill ni säga något om hur det har yttrat sig?
– Nej, det går inte. Det går inte att svara på sådant.

Det är förstås både oartigt och språkligt klumpigt att uttrycka sig som reportern gjorde. Att använda Kungen som tilltal två gånger i samma replik är klumpigt, och självaste orsaken till att man kan växla om lite diskret med Ni. På samma vis blir två Ni i samma replik tjatigt och oartigt. Men alla TT-reportrar kan ju inte ha ordets gåva, särskilt inte i en förmodligen nervös situation.

Jag tror att jag nämnt min irritation på det nya niandet i butiker. I min generation var det oartigt att nia en kund. Ni användes huvudsakligen som tilltalsord till sådana som man ansåg sig stå över på den sociala rangskalan: en lärare till sina elever kunde säga ni men eleverna sa varken ni eller du tillbaka utan använde titel: adjunkt, lektor, magister, fröken, docent, professor…

Magistern: -Slå upp era böcker. Ni kan börja på sidan 7.

Eleven: -Har magistern glömt att det är idrottsdag idag?

Du-reformen slog igenom långsamt. Våra lärare skulle nog inte ha tagit illa upp om vi duade, men för oss kandidater kändes det onaturligt. Vi fortsatte att titulera.

-Har professorn tid en stund?

Följaktligen kan kunden i en affär kalla personalen för ni, medan expediter tilltalade kunden med damen eller min herre.

-Kan jag hjälpa min herre (damen)?

Idag känns det krystat, men samtidigt känner jag mig oartigt eller okunnigt bemött när man säger:

-Vill ni ha hjälp?

Mycket bättre med omskrivningen

-Kan jag hjälpa till?

Och självklart går det utmärkt med:

-Vill du ha hjälp?

Då är man på samma nivå, det enda rimliga i dagens Sverige. Men i många länder i Europa vore det en katastrof. Där duar man inte hur som helst, och titlar är viktiga.

Åter till Kungen. Det är praktiskt att använda stor bokstav om man menar Sveriges nuvarande kung – kung Carl XVI Gustaf – formellt: Hans Majestät Konung Carl XVI Gustav. Skriver man kungen med liten bokstav så blir det en kung vilken som helst, men med stor bokstav har Kungen mera karaktären av tilltalsnamn. Det är den närvarande/nuvarande kungen man menar.

Alla andra titlar ska vara med liten bokstav: minister Hatt, finansminister Borg, doktor Bohman… Även vid tilltal: -Vill statsrådet/finansministern/doktorn ha mer kaffe? Fast numera säger man du. -Vill du ha påfyllning? Undvik ni. (-Vill ni ha mera kaffe?) Det verkar oartigt, obildat och krystat.

Att nia Kungen är också ett sätt att markera mindre respekt. Om det är porrklubbsbesök man frågar om så är själva ämnesvalet minst lika respektlöst som tilltalet. Det skulle rentav kunna bli dråpligt att vara överdrivet formell:

-Har Ers Majestät gått på porrklubb?

-Vad tycker Hennes Kungliga Höghet Drottningen om allt detta?

Det går liksom inte ihop stilmässigt. Varken språkligt eller i verkligheten. Den dagen har nu kommit då vi ställer frågor om porrklubbsbesök till Kungen. Det blir svårt att upprätthålla den rojalistiska entusiasmen om man inte spontant har en känsla av respekt för kungahusets upphöjdhet.

Jag tycker att det vore oartigt att fråga grannen samma sak. Det angår inte mig om han varit på porrklubb. Huruvida vår monark varit på sådana etablissemang är förstås en pikant fråga. Tidigare monarker kunde tillåta sig både älskarinnor, oäkta barn och homosexuella kontakter utan att riskera att bli niade. Vissa frågor ställer man inte till en kung. Kungligheter står över sådana trivialiteter. Det är material för hovskvaller – inget annat.

Om jag var pressekreterare vid hovet – Gud förbjude! – så skulle jag nog gå på den linjen. Så fort en reporter ställde en oartig fråga så skulle jag bryta intervjun och bannlysa reportern tills vidare. Man får hänvisa till vanlig hyfs, hovetikett, tradition eller vad som helst. Men att tillåta frågor om porrklubbar är att ta en risk. Folk kan börja tro att kungahuset är som kreti och pleti – precis som vilka människor som helst. Man får hålla på värdigheten annars är nog monarkin i allvarlig fara.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: