Kriminellt belastad socialdemokrat utan personligt ansvar

Håkan Juholt ”talar ut” om sin särbo i dagens SvD. Som bekant har hon dömts för bedrägeri mot sin arbetsgivare. Det är det enda jag vet om henne, en i övrigt obekant person – en simpel tjuv, som man sa förr, när man moraliserade om brottslingar.

–Hon kan inte lastas för annat än sitt brott men det är jag som lastas för att jag förstört hennes liv, säger Håkan Juholt…

Socialdemokratisk moral så som jag minns den från min barndom på 50-talet. Det är inte brottslingen som ska skämmas. Det är ”någon annan” eller ”vi alla” som har ansvaret.

Redan som 5-åring fick jag uppleva detta. Grannfamiljen var hängivna socialdemokrater, och de hade en son som var jämnårig med mig. En dag när jag och mamma hade varit i stan och handlat så hade denne son kladdat ner ett helt uthus på gården med tjära. När saken kom upp så var hans pappas enda kommentar till mig:

-Åja, du är nog inte så oskyldig du heller.

Jag minns inte att jag kände mig kränkt av den orättvisa anklagelsen. Redan då förstod jag att jag aldrig skulle kunna bli ansvarig eftersom jag inte ens varit hemma när brottet begicks. Men jag tyckte att det var konstigt att skulden automatiskt fördelades lika på kamraten som faktiskt utfört dådet och mig. Så skulle aldrig mina föräldrar ha resonerat. Man måste ju ta reda på vem som faktiskt var den skyldige.

Ansvar kan bara vara personligt. Allt prat om ansvar i grupp är tomt prat, ett sätt att skyla över bristande ansvar.

Låt mig ta ett exempel. När man säger att samhället (Regering, Riksdag?), socialtjänsten (kommunen), en vårdentreprenör (Capio, Carema, Aleris…) eller landstinget ansvarar för vården så låter det bra. Men om man inte utser en viss person i dessa organisationer som har det personliga ansvaret för just din vård, vart ska du då vända dig om du är missnöjd? Hur ska du utkräva ansvaret? Pja, man kan ju alltid kontakta Socialstyrelsen, Patientnämnden, polisen, rättsväsendet, JO eller massmedia. Det är lite diffust vad som gäller. Det är svårt att få rätt, även om man har rätt.

HSAN – Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har just blivit nedlagd. Det var de som delade ut prickningar och varningar till läkare och andra legitimerade som inte skötte sig. De fick ta ett personligt ansvar för sitt yrkesutövande, men nu har det blivit omodernt. Man ska leta efter systemfel istället. Bra för ”systemet”, men dåligt för de patienter som vill utkräva ansvar för felbehandlingar.

Tänk vilken skillnad om du visste att en viss tjänsteman var personligen ansvarig för din vård, en tjänsteman som kunde åtalas för tjänstefel om vården inte skötts på rätt sätt. Då skulle också alla dessa administratörer bli mer motiverade att se till att allt fungerade som förväntat.

Så som man hittills kunnat göra med en slarvig eller oduglig doktor: anmäla honom personligen (!) för bristande ansvarstagande.

Istället skulle man behöva inrätta ännu en ansvarsnämnd för alla de sjukvårdspolitiker och tjänstemän som ansvarar för felplaneringar, överbeläggningar, väntetider, semesterstängningar, läkarbrist och köer i sjukvården. Har administratörerna verkligen tagit sitt ansvar? Finns det ens någon av dem som personligen ansvarar för sådana saker? Naturligtvis inte. Alltså ingen man kan utkräva ansvar av – och så blir det som det blir: samma gamla problem år ut och år in.

Det personliga ansvaret har monterats ner. Det är sällan en viss person som bär ansvaret för en viss fråga. Istället är det nämnder, grupper som ”tillsammans” har ansvaret. Vad betyder det? Jo, att man aldrig kan utpeka en särskild person som ansvarig, och därmed faller hela tanken om att ta/utkräva ansvar. I en grupp kan man alltid hänvisa till varandra, till protokoll och procedurer: ”Vi utreder frågan…”, ”Vi ska titta på det här…”, ”Vi vill inte uttala oss i det enskilda ärendet…”

Man har gjort det lätt för sig. Man har fått skattepengarna, en budget, och alla befogenheter för att kunna ta ansvar, och ofta en hög lön också. Men slipper undan när det faktiskt gäller.

Allt står och faller med om ansvaret är personligt eller ej.

Därför blir jag besviken när den som leder ett av landets största partier yttrar sig på detta sätt. Om han vinner nästa val så blir särbon rikets första dam. Hon ska vara med vid alla officiella besök och festligheter – äta nobelmiddag med kungen. ”Alla vet” då vad hon har i bagaget. Även utländska media. Och vad ska hon svara om reportrarna frågar om hon lagt sin kriminella karriär på hyllan?

En rejäl black om foten blir hon för en kandidat till statsministerposten. I min värld är det hennes kriminella agerande som förstört för Håkan Juholt och socialdemokraterna – inte tvärtom: Att hans politiska agerande skulle ha förstört hennes liv. Det är att blanda bort korten. Hon personligen är ansvarig för följderna av sin kriminalitet, medan Juholt ansvarar för sin politiska karriär, vilket inte blir så lätt i detta läge.

Kriminella familjemedlemmar är dålig PR för en blivande statsminister, särskilt om man valt dem själv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Den stora politiska oredan i Region Skåne

Då jag numera står på Piratpartiets lista till regionvalet i höst så hade jag tänkt att skriva några inlägg på bloggen om min syn på Region Skåne. Här uttrycker jag synpunkter och åsikter som i första hand är mina egna, men de ryms mycket väl inom Piratpartiets allmänt hållna riktlinjer för regionpolitiken.

Om man vill förstå hur Region Skåne fungerar så är Nätet en utmärkt informationskälla. Där kan man studera dels hur den politiska styrningen är upplagd och dels hur tjänstemännen är organiserade. Att organisationen är begriplig och transparent (att medborgarna har insyn) är avgörande för att medborgarnas demokratiska rättigheter garanteras.

Den politiska apparaten består av en massa organ – precis som människokroppen. Ett regionfullmäktige, motsvarande landstinget i andra delar av landet, består av samtliga ledamöter som blivit valda i regionvalet. Det är det högsta beslutande organet. Under regionfullmäktige sorterar fyra regionala beredningar för ”tillväxt och hälsa” (0,2?, se nedan).

Redan här börjar oredan. Vad menas med ”regionala”? Förmodligen uppdelningen i de fyra skånska regionerna: nordväst, nordost, sydväst och sydost. Begreppet region betyder alltså två olika saker, dels Region Skåne (= ”skånelandstinget”) och dels underindelningen av regionen i fyra ”distrikt” som också kallas regioner. Upplagt för missuppfattningar. Och vad gör en liten regional beredning för tillväxt med sin budget på knappa 200 miljoner, som inte redan andra och större organ redan gjort?

Under regionfullmäktige sorterar också den lilla patientnämnden (0,0098) där patienterna ska kunna klaga, valberedningen (?) och revisorerna (0,016).

Men framför allt tio (!) nämnder som ska motsvara den praktiska verksamheten. Nämnderna befolkas av politiskt valda ombud ifrån regionfullmäktige. Det är i dessa nämnder som frågor ska beredas innan beslut fattas i regionfullmäktige. För att ha inflytande över olika frågor måste en politiker därför komma in i dessa nämnder, något som de olika politiska partierna tävlar och beslutar om. I praktiken fattas de stora besluten i nämnderna – eller borde åtminstone göra det.

Nämnderna är: hälso- och sjukvårdsnämnden (21 eller 37, se nedan), närsjukvårdsberedningen (3), avtalsutskottet (0?), tandvårdsnämnden (1,5), habiliterings- och hjälpmedelsnämnden (0,6), regionala tillväxtnämnden (0,2), kollektivtrafiknämnden (3,0), kulturnämnden (0,4) samt fastighets- och servicenämnden (1,3).

Siffrorna i parentes är hämtade ur senaste årsredovisningen (2008) för att man ska få en uppfattning om storleksordningen på verksamheten under varje nämnd – avser kostnaden i miljarder kronor.

Men det saknas en stor post: sjukhusen (18). De redovisas för sig. Summa vård och hälsa är 47 miljarder (eller kanske snarare hälften av detta belopp, vg. se kommentarerna nedan), varav hälso- och sjukvårdsnämnden disponerar 21. Det är oklart (för mig) vem som politiskt ansvarar för de 18 miljarderna till ”sjukhusen” i Malmö, Lund, Kristianstad, Hälsingborg, Ystad, Landskrona, Trelleborg, Hässleholm och Ängelholm.

Jag förstår inte heller vad som blir kvar av sjukvård när primärvården (närsjukvården?) (3) och sjukhusen (18) är betalda. Vad använder hälso- och sjukvårdsnämnden sina övriga  21 miljarder till? Är det privat inköpt vård, kanske? Primärvård och specialistvård i blandad kompott?

Men det stora sammanhanget framgår ändå. Det är i sjukvården som pengarna går åt. Vill man vara en politiker att räkna med så ska man inte kasta bort sin tid i nämnder med en budget under en miljard. En ynka miljard är felräkningspengar i sjukvården. Budgeten går inte att göra noggrannare än att den slår fel på en halv miljard upp eller ner. Det är ingenting konstigt med det. Skatteintäkter och kostnader varierar med konjunkturen, skatteutjämningar, kommunalt skatteuttag, lönerörelser och andra omständigheter som inte går att förutspå exakt.

Och de största specificerade posterna i sjukvårdsbudgeten är förstås de stora sjukhusen: Lund, USiL (5,923), Malmö, UMAS (4,874) – numera sammanslagna till Skånes universitetssjukhus, SUS (11).

Förmodligen fattas besluten om alla dessa miljarder trots allt i hälso- och sjukvårdsnämnden. Allt annat vore konstigt. Men omöjligt är det inte att de  slinker förbi, och fattas direkt i regionfullmäktige. Det finns tecken som talar för det när man studerar tjänstemannaorganisationen i regionen – alltså vilka höga tjänstemän som ansvarar för de olika verksamheterna. Men det blir ett alldeles för långt inlägg om jag ska gå in på det. Låt mig också gissa att regionstyrelsen (se nedan) har ett finger med i spelet. Någon av mina läsare kanske vet?

I kommande inlägg ska jag ändå försöka ge en glimt av den stora, dyra och röriga organisationen på tjänstemannasidan.

Även på politikersidan har vi det viktigaste kvar: Regionstyrelsen med sitt mäktiga arbetsutskott och med alla sina märkliga beredningar. Det är regionens regering, liksom regionfullmäktige är regionens riksdag.

Redan nu är säkert de flesta förvirrade. Är det regionfullmäktige, hälso- och sjukvårdsnämnden eller regionstyrelsen som ansvarar för budget och drift av SUS, det dyraste vi har? Förmodligen vet ingen svaret. Revisorerna har fler gånger skarpt kritiserat bristen på beslutsordning i regionen. Ingen vet riktigt vem som beslutar om vad – därför inte heller vem som har ansvaret.

En sådan oklarhet är naturligtvis helt oacceptabel ur demokratisk synpunkt. Man måste kunna utkräva ansvar. Men att detta är omöjligt är givetvis praktiskt för dem som i praktiken fattar dessa beslut – formella och informella makthavare. Det är intressant att ta reda på vilka som har den reella makten, och därmed det faktiska ansvaret.

Det här är ingredienserna i den politiska oredan. Det är ett spel om att få makt över stora pengar, och samtidigt slippa ansvar. Hittills har makthavarna lyckats oroväckande bra om man får tro revisorerna. Det skapar oreda i finanser och verksamhet och gör att vi inte får den sjukvård vi betalar för.

Revisorerna tycks vara den del av Regionens organisation som fungerar bäst. De producerar revisionsberättelser och specialiserade granskningsrapporter på löpande band – väl värda att läsa. Välformulerade, välstrukturerade – ofta med svidande kritik, men alltid  med konstruktiva förslag om åtgärder. Men är det någon mer än jag som orkar läsa dem?

Piratpartiet står för transparens i den offentliga förvaltningen. Det förutsätter ordning och reda. Det ska vara tydligt vem som beslutar om vad. Ansvar ska följa med befogenheter. Medborgarna ska ha insyn i beslutsprocesserna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Wanja pålurad stora belopp

Vem är det som har lurats så fult med Wanja? Träd fram, och be om ursäkt.

För idag är hon jätteledsen för att de bonusar hon argumenterade för i förra veckan ska betalas ut. Det står visserligen i varenda årsberättelse, men någon har lurat henne att inte läsa det, och sedan lurat henne att inte förstå vad det står där, fastän hon inte läst det. Det är skamligt på mer än ett sätt.

Sedan har någon lurat henne att ta emot ett okristligt arvode på 70 000 kr som hon ju rimligen aldrig skulle ha tagit emot eftersom hon inte fyllt någon som helst funktion i styrelsen.

Hur kan man bete sig såhär tarvligt mot människor? Luras och bedra.

Någon borde ta på sig ansvaret. Någon borde skämmas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,