Försäkringskassan som koncentrationsläger

Visst kan de allra flesta som är sjukskrivna jobba. En förkylning med 40 graders feber gör det visserligen obehagligt att stiga upp och gå till jobbet, men visst går det. Det kanske inte är nyttigt, risken för komplikationer med lunginflammation och hjärtfel ökar, men kom inte och säg att det inte går! Det finns alltid en restarbetsförmåga så länge man inte är medvetslös.

Just så resonerade man i koncentrationslägren också. Inte slapp man arbeta för att man var sjuk. Arbeit macht frei (arbete är frihet), som bekant.

Slagordet för dagen är istället att långtidssjukskrivningar är skadliga. Arbete skapar hälsa (Arbeit macht Gesundheit).

Skälet till den obarmhärtiga arbetsplikten i koncentrationslägren var inte dåligt ifyllda läkarintyg eller bristande utbildning hos lägerpersonalen. För de flesta av oss är det obegripligt hur man kunde vara så omänsklig. Ändå var många villiga att ställa upp som lägervakter. De flesta hade ett val att avstå, och de flesta var alldeles vanliga människor.

De avhumaniserades genom den ständiga propagandan och den vardagliga verksamheten. Det kändes till slut helt naturligt.

På samma vis är det helt naturligt för Försäkringskassan att avstänga svårt cancersjuka från deras rättmätiga sjukpenning. Helt naturligt för att det står så i lagen. Helt självklart därför att man tolkar lagen så. Lika självklart som att ansvarig minister och lagstiftare hävdar att detta har man ingen aning om.En grupp cancerläkare protesterar i DN.

En 35-årig småbarnsmor, vi kan kalla henne Lisa, fick sin cancerdiagnos för tre år sedan. Hon fick snabbt återfall i sin sjukdom. Trots omfattande cytostatikabehandling blir Lisa allt sjukare. I somras informerade Försäkringskassan henne om att hon inte kan få fortsatt sjukersättning samtidigt som hon uppmanades att planera för att återgå i arbete. När Lisas läkare förklarade för Försäkringskassan hur allvarligt sjuk Lisa var, fick läkaren till svar att Lisa enligt de nya reglerna anses klara ett heltidsarbete.

Man skulle kunna förledas att tro att dessa exempel är ”olycksfall i arbetet”, men vi kan intyga att så inte är fallet. Tvärtom, vi möter varje vecka flera patienter i liknande situationer.

Man glömmer att göra en rimlighetsbedömning. Är detta rimligt? Är det rimligen vad den allmänna sjukförsäkringen går ut på? Att tvinga svårt cancersjuka att ta ett på arbetsmarknaden vanligen förekommande arbete eller förlora sin sjukpenning. Två veckor innan man dör.

Cancerläkarna skriver att de utgår ifrån att Försäkringskassans tjänstemän gör sitt bästa och att lagstiftaren handlat i oförstånd. Det tror jag är rena dumheter. Politikerna visste mycket väl att detta skulle bli följden när man stiftade lagen. Det påpekade flera remissinstanser. Tjänstemännen kan göra undantag om de vill. Detta handlar om något annat: dehumanisering – man ser inte längre patienterna som medmänniskor.

Det är skamligt. Var finns empatin i lagtolkningen? Har man för ett ögonblick försökt sätta sig in i hur det känns att ha en livshotande sjukdom? Uppgivenheten, ångesten, hopplösheten, otryggheten, biverkningarna av cellgifter, oro för barnen …

Visst kan man kräva att dessa svårt sjuka arbetar. Inte tu tal om den saken. Men vill vi det? Vilken sorts människor gör det oss till?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Gardasil även till killar?

I en annan blogg har man tagit upp frågan om det inte vore bra att vaccinera även killar mot HPV. Det är ett virus som på kort sikt ger könsvårtor (kondylom) och på längre sikt kan ge cancer, framför allt i livmoderhalsen. Även andra cancerformer orsakas av sexuellt överfört HPV: peniscancer, analcancer, oral- och svalgcancer. Dessa cancerformer är dock mycket mindre vanliga än livmoderhalscancer, så vaccination med dem som argument har inte varit aktuell.

Det tycker jag är lite konstigt. Kanske har man tänkt att det mest gäller homosexuella män, och det är en grupp som är överrepresenterad i dessa ovanligare cancerformer. Men om man tänker ett steg till så är det ju förmodligen ofta killar som smittar tjejer. Det skulle alltså vara en vinst för heterosexuellt verksamma kvinnor om viruset utrotades även bland män.

Ytterligare en hälsoekonomisk vinst vore att många skulle slippa kondylom, som ibland kan vara svårbotade och orsaka mycket lidande. Det är en mycket utbredd sjukdom, så där skulle man förmodligen kunna motivera vaccination även av män/killar. Kondylom är inte livshotande men kostnaderna för behandling är nog avsevärda.

Det skulle förstås kosta dubbelt så mycket att vaccinera killarna också, men man kanske får sju gånger så mycket för pengarna? Personligen tycker jag att det är en haltande strategi att bara vaccinera tjejerna med tanke på hur många män som är heterosexuella. Dessutom småsnålt mot bögar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

D-vitamin – en föryngringskur?

I dag börjar jag att ta ett rejält tillskott av D-vitamin.

Med åren har jag märkt att vintermörkret tär alltmer, en inte oviktig faktor när det gällde att bestämma sig för att flytta söderut. Solljuset har många effekter på oss, men det man hör mest talas om är att man kan få malignt melanom av att sola för mycket. Det är riktigt. Samtidigt så ökar denna tumörform fastän vi solar allt mindre. Ingen vet varför. Men det finns teorier.

Solljus gör att D-vitamin tillverkas i huden. Vid Midsommar när solen står som högst räcker det med 20 minuters solning med bara armar och ben för att tillverka maximala 250 μg (mikrogram), en förmåga som försämras med stigande ålder. Man mäter D-vitamin i enheter som kan vara förvirrande: 1 000 μg = 1 mg och 1 μg = 40 IE. D-vitamin har visats vara effektivt för att förebygga ett flertal andra tumörformer (se Läkartidningen). I så fall kan man paradoxalt nog minska risken genom att sola mera. Kanske finns det ett mellanläge som är optimalt?

D-vitaminet är annars mest känt för att bidra till att vi tar upp calcium. Utan vitaminet får vi Engelska sjukan (rakitis), som gör skelettet skört och deformerat. Man har diskuterat om D-vitaminbrist bidrar till benskörhet (osteoporos) hos äldre, men kunskapsläget är oklart.

Men inte nog med det. D-vitamin har visats vara bra vid hjärt-kärlsjukdom, förebygga infarkter och åderförkalkning, hypertoni, stroke, diabetes typ 2 (åldersdiabetes) och insulinresistens (”början till åldersdiabetes”). Det spelar antagligen roll vid årstidsbundna depressioner och vintertrötthet samt har visats minska dödlighet i största allmänhet. Man har inte någon bra forskning när det gäller många andra tillstånd, men det finns hypoteser. Varför tycks somalier som kommer till Sverige oftare få autism här än i hemlandet? Kan D-vitamin spela roll? ADHD? Låga D-vitaminnivåer under graviditet? Alla sjukdomar som är överrepresenterade på nordliga breddgrader eller bland urbaniserade (innesittande) människor borde kollas: ifrån fibromyalgi till prostataförstoring.

Inte så att jag tror att D-vitamin skulle vara den enda orsaken. Men de flesta av dessa sjukdomar är multifaktoriella, och D-vitamin skulle kunna vara en viktig faktor.

På våra breddgrader får vi tillräckligt med solljus ungefär halva året – om vi är ute och solar någon halvtimme vid lunchtid – och är någorlunda unga. Med kosten får vi i oss 5-7 μg om dagen (dock inte om vi är vegetarianer). Nuvarande rekommendationer ligger kring 10 μg/dygn. Förmodligen är det alldeles för lite. På stenåldern vistades vi ute mest för jämnan på sommaren, och bildade 250 μg varje dag. D-vitaminet kan lagras i kroppens fettväv, så att det räcker långt in på vintern. Nu när vi sitter inomhus mycket mer, smörjer in oss med solskydd eller täcker oss med kläder så har förmodligen en stor del (50%?) av befolkningen redan med dagens normalvärden brist på D-vitamin. De nya och högre normalområden som diskuteras når förmodligen ganska få upp till (1-10%?).

Det finns funderingar på om D-vitamin även hindrar åldrande, eftersom det skyddar telomererna, genernas inbyggda klocka. De blir kortare för varje celldelning (cellgeneration) och reglerar åldrande och död.

Som vintertrött och åldrad hypertoniker med förmodad insulinresistens så tar man alla möjligheter att skjuta på ytterligare sjukdom (och död) genom extra vitaminer, tänkte jag. Handlade därför en burk med sagda vitamin på Apoteket. Varje tablett innehåller bara 10 μg, och förmodligen behöver man ta betydligt mera. Den ”säkra” högsta dygnsdosen tros ligga mellan 50-250 μg, kanske mer. Det är rimligt att den ligger närmare 250, tycker jag, eftersom kroppen själv kan producera denna mängd. Så 10 tabletter (= 100 μg = 4 000 IE) dagligen i en månad, och sedan trappa ner när solen återvänder, är vad jag planerar.

Omega-3 och multivitamin (med selen) tar jag redan. De har också betydelse för hälsan. Återkommer med nya rapporter när jag känner mig åtminstone 10 år yngre.