Det får bli Piratpartiet

Jag börjar bli gammal. Det är med stigande olust som jag noterat IPRED, FRA, ACTA och andra liknande företeelser som för bara några decennier sedan skulle hänförts till kategorin paranoida dystopier (och jag är psykiatriker, mind you!).

Jag liksom bara tappar andan. För mig känns det overkligt. Det är ungefär som att brevhemligheten skulle upphöra och staten fritt fick läsa mina brev, eller som att alla medborgare måste lämna en nyckel till en halvkorrupt myndighet som sedan smyger in på natten och övervakar mitt sexliv. Borta är allt tal om privatlivets helgd.

Nu får också nöjesbranschen fritt fram att beslagta min dator (där jag bl a har alla mina patientjournaler) som vilken polis som helst. Det räcker med att de påstår att de har ett IP-nummer som är mitt och som använts för nedladdning. Mitt trådlösa nätverk är visserligen krypterat men det finns allmänt tillgängliga program för att forcera detta. Får hoppas att ingen av grannarna är lite datakunnig och gillar barnporr eller gratis film och musik.

En vanlig dödlig har inte råd att processa och få rätt mot så starka motparter. Man är totalt utlämnad och rättslös. Förr hade jag ”friends in high places” men det är nog tveksamt om jag har några sådana kvar. Borde nog ha tagit bättre hand om dem.

Det är som en personlig parallellprocess (psykiatrisk terminologi som är lite intressant) till överstatligheten i EU. ACTA beslutas i hemlighet och blir sedan lag. Är det ens vagt demokratiskt? Vad är vår lagstiftande församling idag? Sony?

Piratpartiet har uppmärksammat detta. Det kan kritiseras för att vara ett enfrågeparti eftersom det bara tar upp frågor om information, immaterialrätt, integritet, frihet, mänskliga rättigheter, internets framtid, rättstrygghet, yttrandefrihet …

De mera heltäckande partierna tar ju också upp frågan om hur dagarna i föräldraförsäkringen ska fördelas. Som om jag bryr mig. Eller om A-kassan ska vara 75 eller 85%. Eller sjukförsäkringen ska räcka 6 eller 12 månader. Skillnaderna är minimala. (Man bara lägger på 10% på ersättningsnivåerna för varje parti man passerar från höger till vänster.) Oerhört förutsägbara. Var finns de övergripande analyserna, prioriteringarna och visionerna? Är alla politiker enbart intresserade av sina arvoden?

Om vi inte griper oss an de grundläggande mänskliga rättigheterna så väntar anarki eller den totalitära staten. Samhällskontraktet blir ointressant. Rättigheter något man roffar – skyldigheter något som kan köpas och säljas.

Med stigande ålder har jag lämnat studentvänstern och blivit politiskt ointresserad. Tycker att V är för populistiska, S för korrupta – MP, FP och C är för små – och M är för blå. Och framför allt så känns det rätt likgiltigt vilket parti jag väljer. De frågor jag tycker är viktiga försvinner ändå ofta i någon poltitisk kohandel. Det enda som verkar politiskt säkert är att arvoden och pensioner för fack och förtroendevalda stiger stadigare än någon konjunktur eller valuta. Min analys av de etablerade partierna kan bäst sammanfattas på engelska: Fuck you!

Väsentligheterna här i livet, de grundläggande frågorna om människor och samhälle, verkar de inte riktigt förstå eller hinna med. Alla de små klättermössen som jobbar och jobbar sig upp, alltmera uppåt – de små söta benen går som trumpinnar! [Ett ungefärligt citat som ska ha fällts för länge sedan av ordfaranden vid ett möte på filmhuset med alla kommande talanger och chefer. Av Jörn Donner, förstås.]

Nej, fan det får bli Piratpartiet. Redan i juni.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Kontakt anyone?

Jag märker att många är för blyga för att kommentera mina inlägg. De som har min e-postadress skickar kommentarerna dit istället. Därför har jag lagt till epostadressen i min profil, så att alla ska kunna ha den förmånen.

Skriv gärna anonymt om det känns bättre. Skriv allra helst i kommentarsfunktionen i bloggen, så att andra kan vara med och diskutera. Om ni skriver mail där ni vill ha personlig rådgivning, så vill jag helst kunna publicera det på bloggen, så försök att anonymisera (ändra lite här och där) sådana detaljer som du inte vill ska komma ut. Ibland kan det vara svårt för mig att avgöra vad som är alltför personligt och känsligt. Att lägga ut hela sin identitet är normalt inte att rekommendera. Om du skriver kommentarer så går jag inte igenom dem, utan de publiceras direkt.

Bloggen har fler läsare än man kan tro av statistiken: både bekanta och FRA kan höra till dem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Men det skulle vara kul att höra av er. Bara någon rad eller ett ord: Skit! eller Sktibra! duger bra.

Fildelning

Igår började rättegången mot The Pirate Bay. Tre unga män står åtalade för ”medverkan till exemplarframställning” och ”medverkan till tillgängliggörande”. Det första kanske åklagaren tänker ta tillbaka enligt en ny skriftlig sakframställan som han ska lämna in imorgon. Redan det är mycket märkligt. Åtalet har förberetts sedan före tillslaget mot piraternas servrar 2006.

De åtalas för att ha brutit mot Lagen om upphovsrätt. I 2 § anges vad ”tillgängliggörande” innebär: ”Verket görs tillgängligt för allmänheten … när verket överförs till allmänheten. Detta sker när verket … görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket.”

Klumpigt uttryckt, tycker jag. Vaddå ”allmänheten”? Vaddå ”annan plats”? Vaddå ”överförs”? Förmodligen kan man läsa mera om vad som avses i förarbetena, men å andra sidan måste man ta hänsyn till EU-rätten som ju är överordnad i de flesta fall, och mycket få vet vad den säger. Ingen auktoritet på området vågar bestämt säga om de åtalade kan bli fällda. Det är något djupt olustigt med lagar som ingen förstår riktigt vad de innebär. Medborgarna borde med en rimlig ansträngning kunna avgöra vad som är förbjudet, annars är det ju inte så lätt att vara laglydig.

Det är dessutom en pinsam generationsfråga. Min generation förstår inte. I Grönköping kallas epost för elektriska brev. Att fylla de nya och rymliga mp3-spelarna på laglig väg skulle väl kosta som en bättre begagnad Ferrari. Det har nog generationen med proppar i öronen aldrig tänkt på ens. Och väl är det.

Film- och musikindustrin har alltid protesterat mot ny teknisk utveckling: radion, grammofonen, bandspelare, video och internet. De har haft en överdriven rädsla för att bli av med sina kassakor. Ofta har det blivit tvärtom, det har ökat ”spridningen” och därmed försäljningen av det upphovsrättsligt skyddade materialet. De får sedan länge en del av vinsten på magnetband, sedan även på oinspelade CD- och DVD-skivor. Hårddiskar vet jag inte hur det är med, och inte heller de minnesmoduler som sitter i alla musikapparater och mobiltelefoner. Rätt hutlöst redan det.

Alla som begriper något vet att rättegången inte spelar någon roll. Den har beställts av den lika inflytelserika som korkade amerikanska nöjesindustrin. Och vår ännu mera korkade statsmakt har inget att sätta emot. Ingen vettig lagstiftning och ingen användbar IT-strategi.

Sverige håller på att bli ett övervakningssamhälle. Det fria ordet är numera hårt kontrollerat och privatlivets helgd har invaderats av industriella itressen. Dystopin i 1984 är redan överträffad många gånger om, och värre lär det bli: ACTA, FRA, IPRED, PKU, datalagringsdirektivet – och nu detta.

Man skäms över tillståndet i nationen. Till och med Anders Björck har avgått som ordförande för försvarets underrättelsenämnd, som ska övervaka FRA. Han tycker efter moget övervägande att FRA hotar individens integritet. Det är väl första gången den mannen sagt något som jag sympatiserar med. Visserligen avgår han bara ett par månader i förtid, men det är i alla fall någon från min generation som protesterar. Alltid nåt.