Klimatpanel i blåsväder

Det blåser snålt kring IPCC. Chefen dr R K Pachauri har tvingats ta tillbaka att Himalayas glaciärer kan förvinna till 2035. Det påstod IPCC – FN:s egen mäktiga radiator – i en rapport från 2007. Källan var en populärvetenskaplig tidning som intervjuat professor Syed Iqbal Hasnain. Tidningen hade sedan citerats i propagandamaterial från Världsnaturfonden – WWF. Den intervjuade professorn arbetar numera på TERI, en organisation där dr Pachauri är chef. De har fått rejäla anslag just för att utreda glaciärerna på Himalaya. Det ser inte bra ut.

Rajendra Kumar Pachauri

Nyligen uttalade sig flera auktoriteter på området och menade att det oavsett klimatfrågan skulle ta hundratals år för Himalayas glaciärer att smälta – om ens någonsin. FN ocn IPCC tvingades att dementera sin alarmistiska rapport. När de fick samma kritik 2007 avfärdade dr Pachauri denna som voodoo science. Nu skyller han på att det var andra som gjorde denna bedömning. Det ser inte heller bra ut. Särskilt som hans institut fått pengar för forskning just om Himalayas glaciärer. Som chef borde han ju veta något lite om detta.

Pachauri har gjort en kometkarriär och blivit hedersprofessor i Paris trots en enkel utbildning som järnvägsingenjör. Han är vegetarian, och har kritiserat den västerländska livsstilen som katastrofal för klimatet. Själv har han fått kritik för att flyga härs och tvärs mellan kontinenterna bl a för att bevista cricketmatcher. Han klimatkompenserar inte för sina många flygresor, då han inte känner sig övertygad om vart sådana pengar tar vägen. En överraskande synpunkt från en man som gått i bräschen för utsläppsrätter.

Hur ett sådant påstående om glaciärerna kunnat få en framträdande roll i klimatdebatten under flera år är märkligt. IPCC brukar framhålla att deras rapporter bygger på konsensus från de hundratals forskare och andra klimatologer som ingår i verksamheten. Alla deras rapporter faktagranskas noga före publicering.

Isbjörnarna, Antarktis, Climategate, Köpenhamn och nu det här. Det är mycket nu. Och ingen har väl riktigt lyckats komma överens med någon om i vilket jättehål (algoritm) man ska stoppa tempen (sonderna) för att mäta moder jord kroppsliga temperatur förlitligt. Än mindre hur vi ska räkna ut genomsnittet för flera mätningar över (atmosfären, vindarna, molnen), på jordytan och i kroppen (haven, strömmarnaurberget, glaciärerna, öknarna), över tid. Hon är så stor vår moder jord – vår Gaia.

I opinionsundersökningar ser man att allt färre människor litar på IPCC:s och FN:s klimatanalyser. Det är bra.

De forskare och debattörer som fortfarande tror på hockeyklubbor och AGW bör ges en chans att ångra sig. Om de avsvär sig sina tidigare ståndpunkter före ett visst datum så blir de förlåtna. Annars ska de förlora titlar, akademiska poster, tjänster som TV-meteorologer, medaljer och sin heder på fem år. Som ett tecken på detta ska var och en bära en dumstrut. Tycker jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Katastrofalt om klimatet

Snabbfakta

På hundra år har jordens medeltemperatur stigit med en halv grad, men på de senaste åren har den sjunkit.

Polarisarna varierar från år till år. Amundsen kunde därför segla genom nodvästpassagen 1875. Det tar ett halvt århundrade för jordens medeltemperatur att påverka isarnas utbredning.

1950 fanns det 5 000 isbjörnar – idag 20-25 000. De senaste 20 åren har de inte blivit färre, snarast fler. (Enligt isbjörnsspecialisten dr Andrew Derocher)

Härska genom rädsla

Politiker har alltid slagit mynt av rädslan för förestående katastrofer. De kan utmåla sig som räddaren från allt det onda. Dessutom kan man motivera höga skatter om det finns en riktigt stor fara/fiende att kämpa mot. Sådana ”larm” har varit många: sura regn, Sovjet (kalla kriget motiverade stora försvarsutgifter), A-bomben, befolkningsexplosionen (Myrdals ”Asian Drama” från 70-talet t ex) osv.

Inom psykologin kallar man detta fenomen för katastrofiering. Man gör en höna av en fjäder. Nuförtiden känns befolkningsexplosionen inte lika akut och hotet från kommunismen har rasat ihop tillsammans med berlinmuren. Istället har två nya globala hot dykt upp: terrorismen och klimathotet. De motiverar vilka budgetutgifter som helst eftersom de kan leda till att vi eller vår kultur utplånas. Och inget av dem verkar gå att stoppa.

Det är påfallande hur snabbt USA och västvärlden flyttade fokus från Sovjet till terrorism. Ingen lättnad alls när det största hotet mot mänskligheten, kommunismen, försvann. Det är påfallande hur vi ser till att summan av ondskan i världen är konstant.

Klimatet och miljön har blivit temat för nya dyra projekt. Miljarder svälter till följd av politiska missförhållanden och korruption. Det dör varje dag 10-20 000 spädbarn för att de inte får mat, rent vatten och elementär medicinsk omvårdnad. Det beror inte på att jordens resurser inte skulle räcka till, eller ens att biståndsinsatserna är otillräckliga – utan på att några mäktiga herrar inom det egna landet roffar åt sig av resurser och bistånd för att själva bli rika.

Teknikfientlighet – rädsla för det nya

Teknikfientlighet har alltid frodats bland allmogen. Sura regn var bara början. När det visade sig att de inte var något hot mot skogen bytte man bara till något nytt. I min barndom var bilismen ett framväxande hot eftersom avgaserna innehöll cancerframkallande aromatiska kolväten. Katalysatorerna introducerades och det enda som kom ut ur avgasrören var vattenånga och koldioxid (alltså i princip vichyvatten). Inte blev bilarna populärare för det. Samma gäng som larmade om cancerrisken började då istället att tjata om koldioxiden, som åtminstone låter farligare än vattenånga. Några blandade också ihop den med kolmonoxid, som är dödlig redan i måttliga doser.

På senare tid har man uppmärksammat att vattenånga har en mångdubbelt starkare växthuseffekt än koldioxiden. Men det har inte med saken att göra.

Som gammal vänsterist måste jag tyvärr konstatera att kommunismen på det hela taget har blivit omodern, utom i Nordkorea. Vi vänsterister har alltid motsatt oss kapitalismen, som nästan är detsamma som industrialiseringen, som nästan är lika med ny teknik. På äldre dar har jag dock förstått att utvecklingen inte varit enbart av ondo. Men många håller fortfarande envist fast vid att varje teknisk landvinning är livsfarlig. Ibland är det riktigt som t ex med joniserande strålning, men ibland måste man väl tillstå att vissa tekniska landvinningar varit bra, t ex röntgen, e-post och järnvägarnas införande. (Kanske inte e-post?)

Vad kan vi göra?

Man talar om klimatalarmism, när någon larmar om klimatets utveckling. Alla är överens om att det blivit varmare de senaste 100 åren – någon halv grad eller så. (Hur man nu kan mäta så små skillnader?) Men några hävdar bestämt att det beror på vår förbränning av fossila bränslen, olja, det moderna samhällets viktigaste energikälla. Det verkar mera osäkert, dock. Och värst av allt: om det nu är på det sättet så skulle det kosta för mycket att ändra på, om det alls går. Det skulle tömma jordens resurser så att vi fick gå tillbaka till medeltida förhållanden. Att hindra Asien från att utnyttja fossila bränslen vore att döma dem till evig stagnation och fortsatta umbäranden. Därför har vi skrivit under Kyotoprotokollet. Där ligger det på de utvecklade länderna att skära ner, trots att alla vet att det bara påverkar utvecklingen med någon procent.

Och varför vi i Sverige bekymrar oss förstår jag inte alls. Vad är nackdelen med att odla ananas i Gävle? Och med ett varmare (bättre) klimat skulle vi inte behöva lika mycket kärnkraft och olja för att hålla varmt vintertid.

Allt verkar mycket irrationellt, men det har blivit ett Mecka för politiker som vill utöka sin makt. Sällan har man väl varit så kreativa vid utformandet av nya skatter som när man kom på utsläppsrätter. Och vem vågar vara emot? Vill ni att jorden ska gå under? De som inte är med går emot själva moder jord, och misstänks för att äventyra mänsklighetens hela framtid.

Det enda som kan stoppa karusellen är att jorden går mot en av sina kallare perioder, vilket mycket tyder på. Så hoppet om besinning är inte alls ute. Kanske isbjörnarna går en lika kall som ljus framtid till mötes trots allt.