Sokolov i Köpenhamn

Har just kommit hem från en pianoafton med Sokolovkonserthuset i Köpenhamn. Den direktsändes även i DR P2, och på nätet.

Konserhuset är riktigt fult sett utifrån, tycker jag. Liknar en byggarbetsplats med sin vävtäckta glasfasad. På den projicerar man bilder på kvällen. Ser ännu fulare ut.

Vi hade bokat middag på restaurangen. Gör inte det. Det fanns en (1) kallrätt att välja på: tapas. Inga varmrätter. Vällagat men knappt prisvärt. Efterrätten var en habil chokladkaka som drog lite åt radiokaka, om ni vet vad det är. Med mineralvatten (körde bil dit) och varsin enkel espresso gick det lös på 550 danska kronor. Lite pretentiös men ouppmärksam servering. Ta med en macka istället, eller ät innan någon annanstans.

Inredningen i såväl restaurang som entré fortsätter på temat byggarbetsplats. Här har man tagit det förträffliga danska konceptet med trä ifrån t ex Kastrup, men utvecklat det vidare flera steg i fel riktning. Det känns kallt och dragigt, ogästvänligt och kalt. En ensam kalla i en glas-strut på varje bord. Inga dukar, gardiner eller mattor – inte en textil så långt ögat når. Bara betonggolv och glasfasader. Träplattor (typ plank) som staket från de svindlande bråddjup som de stora nivåskillnaderna bjuder på. Skojig blå belysning under rulltrapporna, dock.

Utsikten är mot ett öde gräsfält med höghus a la miljonprogrammet i fjärran, bortom parkeringsplatsen. Fasa.

I skarp kontrast var själva salongen. Underbart inredd. Tysta golv, fin akustik, behagliga färger av fint ljussatt trä. Den bästa konsertlokal jag någonsin besökt.

Men huvudsaken var ju kvällens konsert. Sokolov är unik. Brutal som Richter, fast värre. Flink som Horowitz, fast ännu snabbare. Han spelade först Bachs Partita nr 2 c-moll BWV 826. Mycket kompetent, men okonventionellt. Det var njutbart. Sedan ett långt stycke Sju fantasier op 116 av Brahms, som jag aldrig riktigt förstått mig på. Efter paus två ännu längre stycken av Schumann Klavierstücke op 32 och Humoreske B-dur, som också lämnade mig oberörd. Men pubilken var extatisk, och klappade fram fem extranummer, som blev kvällens stora behållning. Bland dem ett framförande av regndroppspreludiet som nästan fick mig att gråta av rörelse. En enorm närvaro. I de stora ackorden lät det som om hans betonghänder skulle slå sig igenom klaviaturen. Underbart kraftfullt, jag har aldrig hört något liknande.

Det gjorde hela resan mödan värd.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Två isbjörnar i Köpenhamn på COP15

På klimatmötet i Köpenhamn, COP15, fanns det åtminstone två isbjörnar.

Den ena var en isskulptur med ett läskigt metallskelett. Den skulle smälta under mötets gång och visa på hur hemsk uppvärmningen är. Omslaget till kallare väder gjorde dock att isskulpturen stod kvar intakt fram till mötets avslutande.

Guds finger?

Den andra var en  modig man i isbjörnskostym som gick runt med megafon och ett plakat där det stod Where’s Phil Jones?

Klimataktivisterna ska ha tyckt att det inte var roligt alls, men det tycker jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nu krackelerar den känsliga materien i DN

Climategate är skandalen kring de läckta (hackade???) uppgifterna från CRU. En bra sammanfattande kommentar finns på Newsmill. Personligen gillar jag den dräpande sammanfattningen i en kommentar på en annan blogg:

” nu vet vi säkert att den globala uppvärmningen är skapad av människor…..

och… VI VET OCKSÅ VILKA SOM GJORDE DET!!!”

fritt att citera hur många gånger som man vill. Jag misstycker inte alls.

Hälsar ”Vargen” på Bredfjället.

DN har en märklig artikel som framhåller att klimatfrågorna i ljuset av Climategate är ”delikat materia”. Anar man en svängning från den fundamentalistiska och alarmistiska linje som Karin ”Nej, nej, nej, tro dem inte!” Bojs driver? Artikeln menar, föga originellt, att avslöjandena i Climategate måste tas med en nypa salt. Ändå ursäktar sig författaren å alla journalister, politikers och klimatforskares vägnar. Han betonar att de inte konspirerat utan att det mera blivit som ett självspelande piano. Klimatsvamlet bara mal på av sig självt. Trots att det nu börjar gå upp för allt fler hur fel man tänkt? Håller Bojs med om det? Jävligt känslig materia på den redaktionen, tror jag.

Nya Zeeland håller en liknande skandal på att utvecklas. Manipulerade grunddata, korrupt peer-review och ohederlig forskning.

Om dessa anklagelser är vad de verkar vara så måste det vara början till slutet för klimathysterin. George Monbiot i The Guardian är åtminstone oroad. Måtte i så fall huvuden rulla bland alla omdömeslösa forskare, politiker och journalister.

Det blir allt kärvare för klimatmötet i Köpenhamn. Nu talar man om Fiaskot i Köpenhamn

USA och Kina kommer inte att minska sina utsläpp, se länken ovan. De har bara gått med på att uttrycka sina åtaganden så diffust att fiaskot inte blir alltför uppenbart.

Är det dags att ompröva Sveriges dyra symbolpolitik, som ju inte märkbart påverkar det globala klimatet? Våra stolta mål att minska koldioxiden i nationen ger ju en marginell effekt i det stora hela, men kostar redan groteskt mycket pengar. Och tanken att föregå med gott exempel verkar ju inte ha fungerat alls.

Om  man vill veta mer om problemen med teorin om global uppvärmning orsakad av vår förbränning av fossila bränslen (AGW) och därmed stigande halter av koldioxid i atmosfären så kan man med fördel läsa den kortfattade publikationen Handbok för klimattänkare, som nu alltså finns översatt till svenska.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,