Det går ett SUS genom folket men var finns makten?

Äntligen börjar folk göra sig hörda. Det gäller ”profileringen” av de båda stora sjukhusen i Lund och Malmö. På ett par dagar har 2689 personer gått med i gruppen Rädda Universitetssjukhuset i Lund på Facebook.

Tanken att Malmö ska bli traumasjukhus kommer och går. Dementeras av Regionchefen, men återuppstår som gubben i lådan – fast lite senare. En ny faktor har tillkommit. Byggmästaren Mats Paulsson donerade tidigare i år 100 miljoner till lokalerna för ett cancercentrum i Astras gamla fastighet.

Några har spekulerat i om detta kan vara fröet till de nya visionerna. I så fall är det ynkligt. Universitetssjukhusen i Skåne kostar i storleksordningen 10 000 miljoner kronor varje år. I det sammanhanget är en engångssumma på 100 miljoner ”felräkningspengar”, som inte ska påverka planeringen av Skånes sjukvård. Donationen sker från privata medel, och ska inte förringas. Det är en storartad gest, men inget att planera ens ett cancercenter utifrån. Det ska betydligt större pengar till än så. Pengar som vi skattebetalare skaffar fram.

Region Skåne har fler administratörer än läkare, sägs det. Men är det de som har den verkliga makten i dessa större policyfrågor? Knappast. Är det då, som sig borde, regionpolitikerna? Ingen vet.

Min gissning är att det är informella konstellationer av ”starka män” (av båda kön, förstås). Sådana som Ingmar Reepalu (som i princip inte har med Regionens beslut att göra, men …), byggherrar som Paulsson med stora fastighetsaffärer på repertoaren (båda sjukhusen behöver bygga nytt och renovera) och säkert flera. Det är inte i sammanträden som besluten fattas, utan i informella sammanhang (på middagar, travbanor och bastur). Sedan ”förankras” de hos allmogen/valboskapen (som ju trots allt ska betala kalaset) – och så ”klubbas” det formellt på något möte.

Påfallande ofta har man glömt att förankra sina visioner. Inte ens formellt korrekta beslut har man lyckats fatta. Allra minst har man tagit med de nya tankarna i Regionens långsiktiga planering, trots att en hel armé är anställd för just omvärldsanalys och långsiktiga strategier. Det osar katt.

Det finns något annat som vi inte känner till som driver på och skapar brådska. Vad är det? Något för grävande journalister? I Skåne verkar dessa ligga i narkos. Var finns korruptionen och nepotismen? Bara i Göteborg?

Vilka är de verkliga makthavarna, och vilka är deras egentliga syfte? Vi har rätt att få veta för vi är deras uppdragsgivare och finansiärer.

Kanske att sociala media kan ge oss svaret. Snart tre tusen på Facebook kanske kan lägga pusslet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser

Region Skåne i Kina såväl som i EU

Det är en vittfamnande region man hamnat i. Inte nog med att vi nyligen fått eget kontor i Bryssel, nu har Regionen skickat ett fyrtiotal höga politiker och tjänstemän till Kina – närmare bestämt till världsutställningen i Shanghai – kallad Expo 2010.

Syftet med Region Skånes medverkan är att marknadsföra Skåne och under perioden 21-24 oktober kommer regionen att vara representerad i den svenska paviljongen. Fokus kommer att ligga på innovationskapacitet, cleantech, rörlig bild och kommunikation. Det regionala perspektivet under seminariet stod Cecilia Gyllenkrok-Borgström och Camilla Greiff för. De arbetar som projektansvarig respektive projektledare för Region Skånes arbete med Expot.

Jag tycker att det vore intressant att höra ifrån någon intern läcka/informatör hur Brysselkontoret  bemannats, och vilka som fick följa med till Kina. Vilka relationer de har formellt och informellt till de stora makthavarna i Regionen.

Då skulle man nog få en rätt komplett bild av den reella makten i Skåne, de inbördes relationerna, och successionsordningen. Men vem har den personkännedomen att man kan reda ut alla dessa samband?

För vad har de där att göra egentligen. Jo, jag förstår att Kina är en viktig partner i den internationella handeln. Men på vilket sätt är det Regionens fråga? Ska vi importera mer varor därifrån så behöver vi nog inte göra PR först. Det är bara att beställa.

Eller planerar Regionen att lägga ut verksamhet i detta låglöneland?

Finns det någon substans i delegationen med förberedelser, konkreta ärenden, kulturkompetens, tidigare kontakter, språkförmåga – eller är det bara en resa där man ska glassa – en belöning för lojala chefer på lite högre nivå?

Det vore roligt att veta. Det är ju ändå vi skattebetalare som står för traktamenten, lön, flygbiljetterna och de dyra hotellen för dessa bjudresor. Kanske hade vi haft mer nytta av studieresor till mera näraliggande områden som Lund, Malmö, Rosengård och Vellinge. Där finns det ju en del att göra också. Rent regionalt, alltså. Men det är förstås inte lika spektakulärt.

Även bjudresor med långsökt motiv är granne med korruption.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Tack allihopa!

Plagen i Yport

Klicka på bilden två gånger för att se den i större storlek

Nu är valresultatet klart. Piratpartiet kom inte in vare sig i Riksdag, Landsting eller kommuner.

Det var dock 23 personer som personröstat på mig. 21 om man räknar bort mig själv och min sambo. Det kanske inte låter så mycket, men det var mer än jag hade förväntat mig. 21 personer som lagt mitt namn på minnet, och haft sinnesnärvaro att kryssa den lilla rutan på valsedeln.

Tack för förtroendet. Beklagar att det gick som det gick, för nu kom jag ju inte in i maktens korridorer trots allt. Den här gången.

Men det ändrar ingenting i övrigt. Jag håller ögon och öron öppna, och rapporterar om jag kommer på något intressant.

Under själva valet var jag på bilsemester i Frankrike med make och hund för att fira en jämn födelsedag – se bilden ovan.  Men nu är jag tillbaka.

Har noterat fortsättningen på Uppdrag Gransknings reportage om korruptionen i Göteborg. Det mest intressanta som hänt medan jag var borta. Så märkligt tyst det är i medierna om denna skandal. Det är ju något som borde ändra självbilden hos oss svenskar. Varför hör man inga ramaskrin? Varför ingen granskning av motsvarande företeelser i andra kommuner?

För inte är väl göteborgare värre än oss andra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Liten röta stjälper stort lass

Sverige är ett av de minst korrupta länderna. Man behöver inte ens muta kommunen för att få ett bygglov. Svenska tjänstemän är kända för sin omutlighet (för det mesta). Det är vi med rätta stolta över. Vår polis torterar inte fram erkännanden (i någon nämnvärd eller känd omfattning), och det går inte att köpa sig fri i en domstol (se dock nedan).

Tack och lov för det. Men det kunde ha varit ännu bättre. Inte minst om man använder oss själva som måttstock: Är vi på väg att bli bättre eller sämre? Vilka problem finns trots allt?  Ingen är perfekt. Inte ens vi.

Förra generaldirektören för Riksrevisionsverket Inga-Britt Ahlenius har varit ovanligt tydlig.

Bristen på etik och ansvarskänsla i toppen sipprar genom hela samhället.

Förfallet har, anser Inga-Britt Ahlenius, pågått under de senaste två till tre decennierna. En viktig orsak är att en förvaltningsreform under 1990-talet gick snett, mycket på grund av att tjänstemän i regeringskansliet och cheferna för de statliga myndigheterna har tillsatts på politiska meriter.

Ahlenius berättade att den engelska termen ”accountability” (= ansvarsutkrävande) som användes av EU-revisionen var så obekant för de svenska tolkarna att den aldrig fick någon korrekt översättning.

– Förändringen är långsam och inte så lätt att upptäcka i hela sin vidd. Men den pågår på bred front. I äldrevården, i skolan, i polisväsendet…

Och i en annan intevju:

Nuvarande sätt att utse toppchefer får långsiktigt allvarliga följder för den statliga verksamheten, hävdar hon. Rekryteringen på lägre nivåer påverkas av att de högsta tjänsterna är vikta för personer utifrån, med oklara meriter. Och medborgarna får inte förtroende för en verksamhet som kan ledas av vem som helst, så länge det rör sig om politiska vänner till regeringen:

– Människor slussas runt mellan olika myndigheter och samhällssektorer. De hamnar i en vårdkarusell eller i en rehabiliteringssväng, och i psykvården faller många av dem mellan olika instansers ansvar.

Utifrån medborgarens perspektiv – och samhällsekonomins – borde man ändra hela strukturen, samla huvudmannaskap och ändra myndigheters ansvarsområden, anser Inga-Britt Ahlenius. Men det saknas en sådan medveten förvaltningspolitik, där regeringen tar på sig uppgifter som liknar en koncernstyrelses. Tvärtom har dessa frågor länge skyfflats hit och dit i regeringskansliet.

Korruption finns alltså i Sverige också. Och sillen ruttnar från huvudet, brukar man säga. Är moralen dålig i toppen, så sprider sig rötan ner igenom hela systemet.

Regeringen skall utkräva ansvar av myndighetscheferna. Det gör den sällan. Det finns en rad exempel på allvarliga fel i myndighetsutövning som inte fått konsekvenser på ledningsnivå, exempelvis Göteborgskravallerna, Osmo Vallo-fallet och nu senast Migrationsverkets tårtkalas efter ”lyckade” avvisningar. (Landet utan ansvar i Sydsvenskan, 2006)

Sedan dess har vi haft flera Osmo Vallo. Varför? Hur sköts tillsynen av polis, åklagarmyndighet, rättmedicin och domstolar?

Vill vi verkligen att det ska vara tillåtet för en domare att vara medlem i en intresseorganisation som företräder den ena partens intressen? Som i rättegången mot The Pirate Bay.

Kan en överkörd enskild medborgare någonsin få rätt mot Försäkringskassan och Socialtjänsten?

Och förekommer det mutor i Sverige? Jo, numera verkar det så. I Göteborg nyligen, och i Malmö för en tid sedan. Men få blir dömda. Vår mutlag är generöst formulerad så att det är svårt att fälla någon för ”tagande av muta” eller ”bestickning”. Det är svårt att tolka lagen, en undanskymd plats i brottsbalken, över huvud taget.

Man silar följdriktigt mygg och sväljer kameler. Törs inte ge något exempel då det skulle kunna anses som kränkande – men det är lätt att hitta misstänkta fall.

Den privata sektorn går inte fri. Vid upphandlingar är det frestande att använda korrupta konkurrensmedel.

Det är i ett sådant perspektiv man ska se på ministrar som inte betalar TV-licens eller förser sig – Toblerone-skandalen handlade om mer än en chokladkaka – på det allmännas bekostnad. Det kanske inte är olagligt, men ett oetiskt handskande med skattemedel – en respektlöshet mot skattebetalarna. En omoral som sipprar nedåt.

FN, EU, länder, myndigheter, organisationer och företag nöts ned av korruption. Pengar förskingras. Människor demoraliseras. Hela länder förstörs. Korruptionen är nästan alltid det största problemet i fattiga länder. Korruption är demokratins värsta fiende.

Rick Falkvinge uppmärksammar detta problem. Vänskapskorruption, svågerpolitik, rättsröta, bestickning, muta, bonusar, ryggdunkande, omoral, rättsotrygghet, mygel … kärt barn har många namn.

Piratpartiet kräver transparens (insyn). Det är en bra början. Kanske att vi skulle formulera en ännu tydligare politik mot korruption. Det skulle inte förvåna mig om väljarna skulle uppskatta det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Klibbiga karameller

Ett inlägg i debatten om korruption på Gotland som är så överslätande och oavsiktligt komiskt att det platsar oredigerat på Hyenan.

Läs det för Guds skull inte!

Läs istället andra bloggares åsikter om , , , ,

Scout på villovägar: Marianne Samuelsson har halkat omkull i gräddfilen

Att gynna företagsklimatet är inte detsamma som att gynna privatpersoner som äger företag. Det senare är olagligt, liksom i själva grunden av rättssystemet: det strider mot principen om likhet inför lagen. Det vet varenda scoutledare. Jag frågar mig därför om det verkligen är sant att Marianne Samuelsson varit ledare inom scoutrörelsen. Det är för övrigt den enda mer formella merit jag känner till när det gäller denna landshövding.

Strandskyddet har hög prioritet inom miljöpartiet. Men det är inte för sin integritet man befordras till landshövding. Det blir man genom flexibilitet och rätt bekanta, sk. social kompetens.

Gotland har länge varit anfrätt av svågerpolitik och lättare korruption. Sällskapet De Badande Wännerna är en illuster samling av män med visst inflytande. Kanske involverade i strandskyddet, eller ett slags livräddningssällskap, kanske med flytvästar som bonus. Förmodligen bättre än fallskärmar i insulär miljö. Vad vet man? Vad vill man veta?

Det känns bra att länsrätten flyttar till Stockholm, eftersom domarna tillhör baddarna – ursäkta, ska vara: badarna. Även byggnadsnämndens ordförande ingår bland Wännerna, och hans beslut kan överklagas i länsrätten. Eller också inte.

Bland försvararna av landshövdingen framhåller man att så här går det ju alltid till. Jo, det kan jag tänka. Någon tyckte det var osmart att låta sig bandas under ett ”internt” samtal, och att det var illojalt av medarbetaren i fråga att sprida informationen på sitt band. Jodå, även det kan jag förstå. Det är synpunkter som är relevanta ”internt”, om man vill göra sig en karriär i staten. Men för oss andra så blir det ju tvärtom. Det som är illojalt mot Marianne Samuelsson är lojalt mot skattebetalarna, alltså folket eller väljarna om man så vill. Att hålla masken utåt medan man gynnar korruptionen internt är i vissa kretsar en nödvändighet – men kallas vanligen för dubbelmoral eller rent av omoral och ohederlighet.

Att välja rätt lojalitet är en grannlaga fråga som inte låter sig avhandlas i ett enkelt blogginlägg. Där gäller det att hålla tungan rätt i mun, och där har landshövdingen brustit.

Sammanfattningvis så kräver scouthedern att hon fockas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,