Hirams paprikafisk à la Håkan – LCHF

För några veckor sedan var min barndomsvän Håkan på besök ifrån Oslo. Vi lärde känna varandra i ett kollektiv där vi bodde ca 1975-80. Sedan har livet fört oss olika vägar, för att nu återförena oss igen. Trots tiotals år så känns det fortfarande som om vi är bröder. Två matglada bröder.
Håkan var minst lika delaktig i köket som vi själva. Trots en sviktande synförmåga rörde han sig hemtamt i kökets alla skrymslen.

Vi enades om att det tar större delen av ett liv att bli bra på husmanskost. Någon annan gång får jag återkomma till hur man gör en fantastisk kålpudding.

Det finns också fonder och fonder – och då tänker jag inte på bankaffärer. Håkan hade med sig Oscars fonder från Danmark. Strået vassare än dem jag är van vid (Knorr & Bong). Oscar säljer sina fonder även till COOP, som är lättare att få tag på i Sverige. Men det får vi också återkomma till.

I främre raden: Oscars viltfond, Coops kyckling- och kalvfonder

Nu var det fisk vi skulle tala om.

Hiram var matskribent i Svenska Dagbladet och ledamot av Gastronomiska akademien. Hon utvecklade många fina recept, och gav ut flera kokböcker. Den enda som finns i handeln nu är Hirams bästa kokbok, en sammanställning av 140 av hennes bästa recept. Jag har inte läst den, men har en tidigare samlingsutgåva Hirams bästa recept (från 1979), som inte längre finns i bokhandeln. I min bok finns det recept som Håkan lagade sin underbara fisk efter. Han har bytt ut saltet mot en buljongtärning.

Om Håkan kan man säga att han är en kräsen matgäst, som tuggat sig igenom åtskilliga stjärnkrogar på sina många besök i Frankrike de senaste 30 åren. Numera tillbringar han minst tre vintermånader varje år i Nice. Vi är överens om att detta är ett sådant recept som är osannolikt bra – ett på tusen. Med enkla råvaror får man till en rätt som går att bjuda på även i märkvärdigare sammanhang. Håkan har alltid ett block fryst torsk på lager om det skulle komma någon oväntad gäst eller om man – Gud förbjude – skulle misslyckas med maten, när gästerna redan är på väg. Han har bjudit på rätten till gäster som förundrats över smaken. De kan inte gissa vad det är man använt för ingredienser – eller att man använt fryst fisk.

Den påminner lite om ett recept jag skrivit om tidigare, men som har saffran som huvudkrydda. Detta är ännu enklare och möjligen strået vassare. En vardagsmiddag som heter duga, och en bjudrätt som inte skäms för sig. Och jag har inte hittat det någonstans på nätet, så du kan ha det som en hemlig paradrätt. Ganska få hittar till denna sajt.

Ingredienser:

Grädde. paprikapulver, buljongtärningar, fryst fisk, lök och smör

  • 1-1½ dl hackad lök (2 medelstora lökar)
  • smör eller olja
  • 1 paket fryst torsk eller kolja ca 400 g
  • 1 buljongtärning (avsedd för 5 dl fiskbuljong) eller (!) 2-3 tsk salt
  • 1 msk paprikapulver (en hel, gärna rågad, matsked av vanligt milt/sött paprikapulver, inte stark paprika eller peppar)
  • 2 dl vispgrädde

Man använder en vid kastrull, platå eller stekpanna – gärna en som går att ställa på bordet.

Låt den hackade löken svettas på måttlig värme utan att ta färg i ca. 5-10 minuter.

Skär under tiden fiskblocket i stora tärningar, lika stora som blocket är högt. Och rör ihop paprikan och grädden. Paprikan rör man ner, först i lite (någon matsked eller två) av grädden till en jämn smet, och sedan blir det lättare att röra ut den i resten av grädden. Alternativt: skaka ihop blandningen i en liten shaker för redningar.

När löken är klar så strör man över den smulade buljongtärningen eller saltet.  Lägg fiskbitarna i pannan med löken och slå grädden med paprikan över. Lägg på locket och låt småputtra (dvs. sjud försiktigt så att den inte kokar sönder) i 10 minuter, eller tills fisken känns färdig. Om den hunnit tina så kanske det kan räcka med 5 minuter. Det beror också på hur stora bitar man skär. Prova med en tandpetare eller provnål. När fisken inte känns seg längre så är den klar. Om man sjuder för länge så blir fisken torr och tråkig.

Servera med ris, kokt eller pressad potatis. Ja, till och med pasta går säkert bra. Hiram tycker att ris är bäst. Hon har lite förslag om att göra rätten finare med lite räkor eller champinjoner i, men det är onödigt – nästan dumt – för rätten är delikat som den är.

Jag lovar att både du själv och eventuella gäster kommer att bli nöjda.

Annonser

LCHF: Pyttipanna på selleri och svamp

 

Råvaror

 

Till hösten kan man behöva ett alternativ till stekt potatis. Där är rotselleri en möjlighet. Visserligen inte helt fri från kolhydrater (4-5 g/100 g), men mycket bättre än potatis (16 g/100 g). I övrigt gör man som till vilken pyttipanna som helst.

Skala och tärna rotsellerin. Bryn den på hög temperatur i smör i ca 10 minuter, tills den är lagom genomstekt och mjuk.

 

Rotselleri

 

Varmhåll den i ugnen, och stek svamp och lök för sig på lite lägre värme. Ta god tid även här. Steker man för snabbt så hinner inte löken mjukna, och ge sin sötma till anrättningen. Skälet till att steka i två omgångar är helt enkelt att det  kan bli svårt att få plats med allt på en gång i pannan. Har man mindre portioner, så kan man steka först rotselleri och sedan svamp på hög temperatur. Sänka värmen och tillsätta löken. Annars slår man tillbaka sellerin när det andra börjar bli klart.

 

 

Svamp och lök

 

Salta och peppra efter behag. Klipp gärna persilja över. Har  man färsk timjan i trädgården, så passar den bra att strö över.

Funkar även som tillbehör till fisk, fågel och kött. Utmärkt till vilt såhär till hösten. Och så kan man förstås ta kantareller eller vilken annan svamp som helst. Även när det gäller rotfrukterna så kan man även ta persiljerot eller palsternacka. Kolla i kolhydrattabellerna, så att det blir lagom.
Passar även bra för vegetarianer.

 

Pyttipanna

 

 

Kantareller

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

LCHF: Istället för potatis: Gräddstuvad blomkål

När man äter LCHF så undviker man bröd, potatis, pasta och ris. Det är ovant i början, att äta en måltid utan alla dessa kolhydrater. Vad ska man ha till falukorven om inte potatismos? Till köttfärssåsen om inte pasta? Till curryn om inte ris?

Jag har redan föreslagit en gratäng på aubergine och tomatsås. Den passar till ”exotiska” rätter som har sitt ursprung runt Medelhavet eller i Asien.

Men till vanlig svensk husmanskost: köttbullar, pannbiff, stekt rödspätta, stekt kyckling, fläskkotlett, falukorv … Då behöver man utgå ifrån något som har lite likhet med potatis. I detta fall blomkål. Men receptet fungerar lika bra med vitkål. Eller varför inte pröva tärnad rotselleri?

Ingredienser till 2-3 portioner

1 litet huvud blomkål
50-100 g smör
2 dl grädde
salt & peppar

Tillagning:

Plocka isär blomkålen i mindre buketter. Smält smöret i en stekpanna på god värme och lägg i buketterna. Snåla inte med smöret för då blir det svårare att få färg på blomkålen.

Brynt blomkål

Salta och peppra. Låt dem få fin färg. Häll på grädden, och fortsätt på ganska hög värme att koka ihop den till ungefär halva volymen. Då får den såskonsistens och behöver inte redas. Smaka av med ytterligare salt och peppar om det behövs.

Hopkokning av grädden

Dra ner värmen så att det knappt kokar (sjuder), och låt blomkålen bli färdig – lagom mjuk – gärna under lock. Pröva med en sticka. En del vill ha den ganska knaprig, själv föredrar jag den ordentligt mjuk på gränsen till mosig. Det kan ta från 2 till 10 minuter.

Gräddstuvad blomkål

I sin grundform passar detta tillbehör till all sorts kött, fisk, fågel och korv. Särskilt husmanskost. Utmärkt till köttbullar eller stekt falukorv.

Man kan variera denna rätt med lite annorlunda kryddning: pröva vanlig kummin (inte spiskummin – då blir det mera currystuk) och/eller vitlök. Vitlöken ska tillsättas precis före grädden, så att den inte blir bränd – bara så att den hinner bli varm. Gärna pressad så att smaken sprider sig, en klyfta eller två . Kummin är inte lika känsligt, det kan gärna vara med när man bryner: en tesked är nog lagom.

Fisksoppa med blomkål och saffran

Fisksoppa med blomkål och saffran

Det var länge sedan man kunde gå på restaurangen Glada Laxen. Det var nog på 70-talet som jag åt deras fisksoppa. Den serverades i de karaktäristiska skålarna från Pillivuyt på fot med reliefer av lejonhuvud på sidorna. På den tiden bakade man över skålen med ett lock av smördeg.

Det var då jag insåg hur god kombinationen av fisk, saffran och blomkål kan vara. Här har jag gjort en enkel vardagssoppa, som tar en halvtimme att göra. Idealisk om man har en slatt vin kvar efter helgen. Annars kan man ersätta vinet med ett par matskedar citron, för syran behövs. Men det blir bättre med vin, tycker jag.

Ingredienser för ca 4 portioner

1 gul lök
1-2 klyftor vitlök
olja eller smör att steka i
3 dl vatten
1,5 dl vitt vin
1 påse saffran
½ tesked vardera av timjan, dragon och fänkål (frö eller malen)
salt & peppar
½ blomkålshuvud
400 g fryst fisk – torsk, kolja eller lax …
2 dl vispgrädde
(skalade räkor, kräftstjärtar, frysta/färska musslor eller andra skaldjur efter kassa och behag – något hekto eller två kan vara lagom).

Tillagning

Halvera, skala och skiva löken. Låt den bli mjuk och genomskinlig i olja eller smör på kastrullbotten. Var försiktig med värmen, och rör om regelbundet så att inte löken tar färg. Det tar 5-10 minuter. De sista minuterna får vitlöken vara med. Den kan krossas, pressas eller hackas – det går bra vilket som.

Sedan är det dags för själva soppbasen: buljongen. Slå vatten och vin på den stekta löken. Lägg i en fiskbuljongtärning (avsedd för 5 deciliter vatten). Och så kryddorna: saffran, dragon, timjan och fänkål. Smaka av med salt (½ tesked?) och peppar. Slutligen häller man i grädden, och ger det hela ett uppkok.

Därefter bryter man upp blomkålen i små buketter, lagom för att få upp på en soppsked. Lägg dem vartefter i soppan tills den blir nästan full av blomkål.

Medan blomkålen kokar tärnar man den frysta fisken, också i lagom soppbitar – om man inte redan valt en av de där nya påsarna i frysdisken med blandade fisktärningar i. Låt blomkålen få koka 5-10 minuter på egen hand innan fisktärningarna tillsätts så att de blir klara samtidigt.

Fisken ska kokas försiktigt så att den inte går sönder: låt soppan sjuda med små bubblor. Det tar 5-10 minuter för fisken att bli genomkokt, beroende på hur stora tärningarna är, och hur mycket den tinat i förväg. Ta upp en bit och pröva om den är rå eller kokt inuti. Om fiskköttet är genomskinligt så är det fortfarande rått.

Allra sist lägger man i eventuella skaldjur (som antas vara färdigkokta – annars kan de behöva några minuter för att bli lagom kokta) och låter soppan bli så varm att man ser den första kokbubblan.

Servering och tillbehör

Vi LCHF-are äter soppan som den är – utan tillbehör. Den mer glupska får äta något vitt bröd till: baguette eller rostat bröd med eller utan smör och ost. Man kan även tänka sig en klick rouille eller aioli att doppa brödet i.

Efter fisk vill jag gärna ha en efterrätt. Det behöver inte vara något märkvärdigt: färsk frukt, en bakelse, en semla, glass eller sorbet går utmärkt. Gärna något med syrlighet, som rensar gommen från fisksmaken. Fruktsallad är idealiskt. Gärna med smak av stjärnanis. Koka en sockerlag på 1 dl vatten och 1 dl socker, och låt 2-4 stjärnanis koka med. Låt svalna och häll över den tärnade frukten (äpple, päron, banan, apelsin, mango, vindruvor, ananas … välj själv!).

Om man tycker att fisksoppa inte är tillräckligt rejält som måltid, så kan man passa på att ta ut svängen med efterrätten: äppelpaj med vaniljsås eller cheescake – men det är ingenting som vi bantare ens törs tänka på.

Fast kanske till helgen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Gödtupp i Riesling – coq au Riesling

Vi har turen att bo nära Borgeby Fågel & Vilt. Jag har nämnt det förut och jag säger det igen: deras gödtupp är bland det bästa fågelkött jag smakat. Någonsin.

Det går numera att köpa på flera ställen i trakten: Solnäs Gårdsbutik, ICA Bjärred och ICA Löddesnäs. Det finns hela tuppar på sina modiga 3 kilo eller färdigstyckade delar: vingar, bröstfileer, klubbor (ben+ovanlår), lår/ben, ovanlår och urbenade ovanlår – i plasttråg på 0,5 – 1 kilo.

De flesta har smakat rätten coq au vin – tupp i vin. Man brukar tillaga den på kyckling, men från början användes just gödtupp som fick koka mör i rödvin smaksatt med örtkryddor, schalottenlök, fläsktärningar och vitlök. Det blir en god rätt även med kyckling, och koktiden blir kortare.

I Alsace gör man en liknande rätt men använder vitt vin istället: coq au vin blanc – tupp i vitt vin. I Alsace tillverkas flera olika viner, nästan uteslutande vita och torra. Alla görs av en enda druvsort, och heter som sin druva: Riesling, Gewürztraminer, Pinot Gris och Tokay. Många anser att Riesling är det främsta. Även om Riesling är ett torrt vitt vin, så har det en liten sötma som ger en extra fyllighet. Den speciella fruktiga aromen hos denna druva passar särskilt bra med gödtupp, schalottenlök, vitlök, örter och champinjoner.

Borgeby gödtupp är som gjord för Riesling. Ska man slå på stort så ska man välja en Riesling från Alsace som går att få för sjuttiofem kronor flaskan – och uppåt. För receptet räcker det med en halvflaska för under femtiolappen. Druvan odlas även i andra länder, inte minst Tyskland, men där kan den ha en sötare och mindre aromatisk karaktär. Om man är duktig vinkännare kan man säkert hitta en bra Riesling utanför Alsace, men jag håller mig till deras vin. I Frankrike får Rieslingdruvan bara odlas i Alsace.

I Frankrike skiljer man på lök och lök, och det är verkligen värt det extra besväret att använda schalottenlök som bidrar med sin behagliga arom till rätten.

Detta recept blir bra även med kyckling. Men med gödtupp passar det i ett kungligt sammanhang. Det är inte så enkelt att en nybörjare klarar det utan vidare, men den som har lite köksvana kan skapa denna sofistikerade festmåltid på en dryg timme. Det är väl använd tid.

Ingredienser för 4-6 portioner:

1 kg gödtupp med ben: lår, ovanlår eller bröstkött
salt & svartpeppar
0,5 dl vetemjöl
150 g bacontärningar eller tärnat rimmat fläsk
25-50 g smör till bryning – snåla inte
2-3 matskedar konjak

2,5 dl kycklingbuljong (en buljongtärning eller 2 matskedar kycklingfond och 2,5 dl vatten)
2,5 dl vitt vin, helst Riesling

”kryddbukett”

knyter man gärna ihop med ett steksnöre för att den ska vara lätt att fiska upp senare, men det går bra att lägga i hackade örter också
t ex: 1-2 små kvistar timjan, en liten kvist rosmarin på 2-4 cm, 2 lagerblad, 2 kvistar bladpersilja
om man inte har färska örter så tar man en tesked torkad örtkrydda istället
eller fryst provencalkrydda,
eller en blandning av dessa

4 skalade och hackade schalottenlökar
2 klyftor vitlök: hela, krossade eller hackade

100-200 g putsade små champinjoner (eller stora som man skär i fjärdedelar)
100-200 g skalade, hela smålökar (kan uteslutas)

eventuellt 1-2 teskedar citron
1 dl vispgrädde (en del föredrar crème fraîche)
2 äggulor

Tillredning

Salta och peppra de styckade bitarna av gödtupp och klappa in dem ordentligt med vetemjöl. Skaka av det mjöl som inte fastnar. Smält rikligt med smör i en stekpanna och bryn bacontärningarna tillsammans med tuppen som ska få gyllene färg på båda sidor. Bitarna behöver inte bli genomstekta. Om det blir alltför mycket fett i pannan från kycklingen och fläsket så får man slå ut en del av det. Någon knapp deciliter kan vara lagom.

Slå i konjaken och bränn av (tänd eld på den så att alkoholen brinner upp). Akta köksfläkten och ögonbrynen för lågorna! Lägg de brynta tuppbitarna i en gryta med buljongen och skölj ur (deglacera) stekpannan med vinet som också hälls i grytan. Lägg även i kryddbuketten. Koka upp och dra ner värmen så att det sjuder (bara bubblar lite).

Bryn till vacker gyllene färg

Skala och hacka schalottenlökarna. Lägg dem i stekpannan med en ny smörklick på försiktig värme. Löken ska inte ta färg, då smakar den illa. När den är genomskinlig, efter 5-10 minuter, så är den klar. Låt vitlöken få steka med de sista minuterna. Ös över lökblandningen i grytan.

Medan grytan sjuder vidare så bryner man de putsade champinjonerna och de skalade smålökarna. De ska få lite färg och ska vara genomstekta. Vänta med att lägga dem i grytan tills den ska serveras, men håll dem varma på ett fat i ugnen (på ca 100 grader).

Låt grytan koka i sammanlagt 30-45 minuter. Då bör tuppen vara mör. Pröva med en gaffel. Köttet ska lossna ganska lätt från benet. När tuppen känns klar så plockar man upp bitarna och lägger på det varma fatet i ugnen tillsammans med champinjoner och smålök.

Varmhållning på fat

Varmhållning på fat

Sedan fiskar man upp kryddbuketten och eventuella större bitar av vitlök ur spadet i grytan. Smaka av med salt, peppar och kanske 1-2 teskedar citron. Spadet ska ha en kraftig smak, eftersom den mildras av redningen nedan. Ibland kan man behöva koka ihop den något för att förstärka smaken. Kanske tillsätta ytterligare en deciliter vin eller lite kycklingbuljong. Vissa silar upp kokspadet, men jag tycker att det blir godast om schalottenlöken och bacontärningarna får vara kvar. Det är en smaksak.

Detta är den avgörande punkten: att spadet blir gott. Justera sältan, sötman och syran i tur och ordning så att du blir nöjd med balansen. Ta dig tid att smaka av – och att njuta.

Redning och avsmakning

Redning och avsmakning

Därefter, alldeles innan den ska serveras, vispar man ihop de båda äggulorna med vispgrädden och rör ner denna blandning i buljongen som en lätt redning. Smaka av igen.

(Ett annat sätt att få tjockare konsistens är att byta grädden mot crème fraïche, men jag tycker att det blir en trist syra av den. Citronen och grädde är bättre. Ännu ett sätt är att reda med lite (ett par matskedar) mjöl i en toppredning eller med beurre manié. Då kan man hoppa över äggulorna. Det ger mer konsistens men inte lika elegant smak.)

När såsen smakar bra och har fått rätt konsistens så lägger man tillbaka de varmhållna bitarna av tuppen tillsammans med de brynta chaminjonerna och smålökarna.

Värm tills det nästan kokar, så att alla ingredienser blir genomvarma och såsen tjocknar något, men grytan ska inte kokas efter att äggulorna tillsatts. Då kan den bli grynig och förlora sin lena konsistens – men skulle det hända så går den utmärkt att äta ändå.

Om man vill förbereda rätten dagen innan, så kan man göra allt klart fram till redningen. Istället för att varmhålla tuppen, champinjonerna och smålökarna så förvarar man dem i kylen. Tuppen kan förvaras i buljongen, den mår bara bra av det. Men champinjonerna och smålökarna ska ha kvar sin egen smak och förvaras därför separat. Sedan värmer man allt i grytan i samband med redningen. Klart på tio minuter.

Den färdiga coq au Riesling

Tillbehör – några förslag

Det klassiska tillbehöret är nudlar. Alltså tagliateller, som de kallas i Italien. Smöras istället för att oljas med olivolja. Man kokar dem al dente, slår av vattnet och slänger snabbt i en klick smör och rör om så att de inte klibbar ihop.

Pâtes Alsaciennes eller Spätzle kan vara vansinnigt gott, men kräver lite mer arbete. Glöm inte att bryna dem lätt i smör efter kokningen.

Pressad potatis med rikliga mängder av hackad persilja är också gott till, och tar upp såsen bra.

Men om man vill leva efter LCHF så duger varken pasta eller potatis. Får jag då istället föreslå en gratäng tomater, squash och aubergine. Den är av enklaste slag, och finns i ett separat inlägg här.

Ännu enklare är att steka eller grilla aubergineskivor i smör eller olivolja och servera till. Salta och peppra bara lite på dem under stekningen. Ska man grilla så får man pensla på olja eller smält smör innan man lägger dem på grillen.

Drick återstoden av vinet till – såklart.

Gratäng på aubergine, squash och tomat

Som LCHF-are undviker man potatis, pasta och ris eftersom de innehåller så mycket kolhydrater. I början känns det ovant, och det kan vara svårt att hitta bra alternativ.

Här är en gratäng som är lätt att variera, och lätt att göra. Den passar som tillbehör till det mesta: lamm (kotlett, stek …), stekt oxkött (biff, entrecote …) och fläskkött (kotletter …), stekt och grillad kyckling och även stekta fiskrätter. Om köttet är kryddat, så kan man med fördel hålla nere smaksättningen på gratängen och nöja sig med grundreceptet. Vill man ha mera smak så smaksätter man enkelt tomatsåsen med vitlök eller örtkryddor. Persilja är också gott i den.

Ingredienser:

1 aubergine
1 squash
1 förpackning passerade eller krossade tomater
0,5 dl olivolja
salt och peppar

Man skivar en lagom stor aubergine och en lika stor squash i centimetertjocka skivor. Lägg sedan skivorna omlott, av varannan sort i en gratängform. Man kan packa dem ganska hårt så att de sticker upp över formens kant, för de krymper i ugnen.

Slå över en halv deciliter olivolja, ett paket (en burk) passerade tomater och en knapp tesked salt. Peppar efter smak. Man kan blanda i en krossad viktlöksklyfta i tomatsåsen och vilka örtkryddor man vill. Möjligen lite riven ost över, men det går bra utan – blir som en enkel ratatouille (fast utan lök och paprika).

In i ugnen på 175-200 grader i en och en halv timme (1 timme och 30 minuter)! Det behövs så lång tid för att vattnet i grönsakerna ska avdunsta. I halvtid kan man behöva platta till den.

Gott som tillbehör till det mesta. Gör en stor sats och frys in resterna. Om man får lite över kan det vara gott att blanda i en omelett till lunch.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nytt LCHF-bröd på linfrö med valnötter

Valnötsbröd LCHF

1,5 g kolhydrat per skiva!

Linfrö (0,5 g per 100 g) ger 1 g
Fiberhusk, salt, bakpulver, kryddor: 0 g
valnötter (13,3 g per 100 g) 20 g
ägg (0,15 g per styck) 0,9 g
Kesella (3,5 g per 100 g) 8,75 g

Totalt ca 31 g för hela limpan som ger 20-30 skivor.

Uppdaterat 2010-01-21

Det är många LCHF-are dagligen som läser mitt förra recept på LCHF-bröd. Sedan dess har jag själv bakat brödet flera gånger, och ändrat receptet lite vartefter. Om man önskar detaljerade beskrivningar av t ex ingredienserna, så kan det vara idé att gå till det första receptet (länken ovan).

Nu har jag förenklat receptet, uteslutet en ingrediens i taget utan att brödet blivit sämre. Och så är jag förtjust i valnötter. Därför har det blivit ett valnötsbröd. De går förstås att utesluta eller byta mot mandel, andra nötter eller t ex pumpa- eller solrosfrön.

Några har frågat efter hur många deciliter linfrö det ska vara, så nu har jag angivit både vikt och volym.

Det nya receptet

Ingredienser

Mixa:

4 dl krossat eller helt linfrö (200 g)
2 matskedar Fiber Husk
2 teskedar bakpulver
1½ tesked salt

Lägg i resten av de torra ingredienserna:

1 matsked brödkryddor (fänkål, kummin eller anis – hela frön eller malda)
4 dl valnötter (ca 150 g)

Rör ner till en jämn smet:

250 g kesella (en burk) helst med högsta fetthalt
6 ägg
(gärna 1 -2 dl youghurt, filmjölk, mjölk, vatten eller crème fraîche som gör smeten mer lättflytande)

Tillredning

  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Klä en brödform på ca 2 liter med bakplåtspapper. (På bilden är det en form som finns på ICA: Kaiser 25 cm – på ca 1,75 liter.) Bakplåtspappret är viktigt! Det fick jag bittert lära mig, när jag prövade med välsmord teflonform: cement! Därför beskriver jag det i detalj, med bilder och allt.
    • Rita av botten på formen någorlunda mitt på bakplåtspappret.
    • Klipp in snett-diagonalt från hörnen på pappret till närmaste hörn på bottenskissen. Inte vinkelrätt, eftersom formens kanter lutar utåt.
    • Vik efter strecken som du ritat.
    • Sedan krånglar man ner allt i formen, genom att vika hörnen omlott. En del tycker att det går lättare  om man först oljar formen lätt. Då kan man klibba fast alla flikar mot formens väggar.
    • Frisera bort det papper som sticker upp.
    • Allt hamnar sedan på plats när man börjar klicka i smeten, som håller fast alla flikar med sin tyngd. Då går det också lättare att räta ut eventuella hörn som blivit knöliga.
  3. Kör linfrö,  Fiber Husk, bakpulver och salt i en mixer så att det blir så fint som möjligt. Om du har en food-processor istället så blir det grövre. Det blir kanske inte lika jämn smet, men funkar säkert också. Jag har prövat med linfrökross utan att mixa sönder den ytterligare, men det blev inte lika bra. Brödet var klart ätligt, men inte lika poröst.
  4. Lägg i valnötter och kryddor omixade. Dem kan man förstås också mixa till mjöl men kryddorna är trevliga hela, när man tuggar på brödet. Jag brukar ta fänkåls- och kumminfrön, ungefär hälften av varje. Och om man pulveriserar valnötterna så blir det inte något riktigt valnötsbröd, tycker jag.
  5. Blanda i de ”blöta” ingredienserna, dvs ägg och kesella.
  6. Rör ihop till en smet. Detta brukar jag göra i hushållsassistent, för smeten är ganska trög att röra. Den enda vätskan kommer från äggen och Kesellan. Det blir inte en deg, utan snarare en fast smet. Kesella är lättare att röra ut jämnt än keson i det förra receptet. Om smeten blir för fast, kan man röra i 1 dl vatten, filmjölk eller yoghurt. Smeten blir hårdare ju längre man väntar, eftersom Fiber Husk sväller och tar upp vätskan.
  7. Klicka i smeten i formen
  8. och jämna till.
  9. Baka i nedre delen av ugnen på 175 grader i 1 timme och 20 minuter (80 minuter).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,