Det går ett SUS genom folket men var finns makten?

Äntligen börjar folk göra sig hörda. Det gäller ”profileringen” av de båda stora sjukhusen i Lund och Malmö. På ett par dagar har 2689 personer gått med i gruppen Rädda Universitetssjukhuset i Lund på Facebook.

Tanken att Malmö ska bli traumasjukhus kommer och går. Dementeras av Regionchefen, men återuppstår som gubben i lådan – fast lite senare. En ny faktor har tillkommit. Byggmästaren Mats Paulsson donerade tidigare i år 100 miljoner till lokalerna för ett cancercentrum i Astras gamla fastighet.

Några har spekulerat i om detta kan vara fröet till de nya visionerna. I så fall är det ynkligt. Universitetssjukhusen i Skåne kostar i storleksordningen 10 000 miljoner kronor varje år. I det sammanhanget är en engångssumma på 100 miljoner ”felräkningspengar”, som inte ska påverka planeringen av Skånes sjukvård. Donationen sker från privata medel, och ska inte förringas. Det är en storartad gest, men inget att planera ens ett cancercenter utifrån. Det ska betydligt större pengar till än så. Pengar som vi skattebetalare skaffar fram.

Region Skåne har fler administratörer än läkare, sägs det. Men är det de som har den verkliga makten i dessa större policyfrågor? Knappast. Är det då, som sig borde, regionpolitikerna? Ingen vet.

Min gissning är att det är informella konstellationer av ”starka män” (av båda kön, förstås). Sådana som Ingmar Reepalu (som i princip inte har med Regionens beslut att göra, men …), byggherrar som Paulsson med stora fastighetsaffärer på repertoaren (båda sjukhusen behöver bygga nytt och renovera) och säkert flera. Det är inte i sammanträden som besluten fattas, utan i informella sammanhang (på middagar, travbanor och bastur). Sedan ”förankras” de hos allmogen/valboskapen (som ju trots allt ska betala kalaset) – och så ”klubbas” det formellt på något möte.

Påfallande ofta har man glömt att förankra sina visioner. Inte ens formellt korrekta beslut har man lyckats fatta. Allra minst har man tagit med de nya tankarna i Regionens långsiktiga planering, trots att en hel armé är anställd för just omvärldsanalys och långsiktiga strategier. Det osar katt.

Det finns något annat som vi inte känner till som driver på och skapar brådska. Vad är det? Något för grävande journalister? I Skåne verkar dessa ligga i narkos. Var finns korruptionen och nepotismen? Bara i Göteborg?

Vilka är de verkliga makthavarna, och vilka är deras egentliga syfte? Vi har rätt att få veta för vi är deras uppdragsgivare och finansiärer.

Kanske att sociala media kan ge oss svaret. Snart tre tusen på Facebook kanske kan lägga pusslet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser

Lunds universitetssjukhus läggs ner

SUS i Lund, fd. USiL, fd. Lasarettet i Lund - Wikimedia: Jorchr

För någon vecka sedan berättade Sydsvenskan att SUS – Skånes universitetssjukhus – ska ”profileras” (Lund ska avlövas) ytterligare. Vi minns Proluma som blev SUS, en sammanslagning av sjukhusen i Malmö respektive lund – UMAS och USiL. Men jag tror inte att Sydsvenskan riktigt fattat vidden av vad de skriver.

Vad innebär då en sammanslagning? Förmodligen att vissa specialiteter, som finns på båda ställen, slås ihop till en enhet på ett av sjukhusen. Det låter ju vettigt. Kanske mindre vettigt att övre och nedre tarmkirurgi nu finns på olika sjukhus. Särskilt om man råkat ut för en olycka som skadat buken både högt och lågt. Detta håller visst på att gå upp för en och annan politiker vid det här laget? Därav talet om traumasjukhus.

Redan tidigt i diskussionen om Proluma – för drygt två år sedan – varnade jag för att man utarmade båda sjukhusen så att inget blev komplett. Man måste ha nästan alla specialiteter på ett ställe för att få kalla sig för traumasjukhus. Det betyder att man har en samlad kompetens för att ta hand om olycksoffer. Det räcker inte med att ha en allmänkirurgisk klinik. Man måste ha neurokirurgi för skallskador, ortopedi för benbrott, ögonkirurger som tar hand om synskador, thoraxkirurger, kärlkirurger och så vidare – plus alla de särskilda intensivvårdavdelningar som tar hand om narkos och eftervård kring kirurgin. Begreppet traumasjukhus definieras internationellt som en standard för sådana kompletta sjukhus.

En svårt skadad patients chans att överleva ökar med 20-25% om behandlingen sker vid ett sådant traumasjukhus.

Årligen handläggs i regionen 1500–2000 patienter som utsatts för stort trauma, vilket definieras som olycka där en eller flera patienter uppvisar livshotande skada/or eller där risk för livshotande skada/or föreligger. (Läkartidningen 2006)

20-25% av 1500-2000 patienter innebär åtskilliga onödiga dödsfall varje år i södra regionen (Skåne, Halland, Blekinge), som för närvarande alltså saknar ett komplett traumasjukhus.

Frågan om traumasjukhus i södra regionen är inte ny. Men signalerna i Sydsvenskan är nya. Man funderar på att göra Lund till ett onkologicenter och Malmö till ett trumasjukhus. Det betyder i klartext att alla väsentliga specialiteter ska flytta till Malmö och att Lunds lasarett reduceras till ett centrum för cancervård. Lund får sköta tumörer: diagnostik, strålbehandling och cellgifter, men den för cancerbehandlingen centrala kirurgin får man förstås utföra i Malmö. Det blir alltså inte ens ett särskilt komplett cancersjukhus.

UMAS - Wikimedia: Tyke

Men Malmös sjukhusbyggnader är också gamla och otillräckliga. Man måste alltså bygga nytt – i stor skala! Man har inte råd att bygga nytt på båda orterna. Det vore inte rationellt. Valet kommer att vara lätt. Ett traumasjukhus måste alltid gå först.

Det är nog enda utvägen. Det enda rimliga på längre sikt. Därför ägnar man sig åt så kallad salamitaktik. Man undviker att truga på folk (väljare) hela salamin på en gång – då skulle de storkna. Istället skivar man den tunt och smyger ner en skiva i taget. Till slut har vi svalt hela korven utan att vi riktigt märkt det.

Det kan verka ohederligt, och är det säkert också. Men kanske enda realpolitiska möjligheten. ”Den lokala opinionen” brukar inte vara nådig när det gäller nedläggningar eller nedrustningar av sjukhus. Det är en viktig symbolfråga som har med trygghet att göra. I Lund är det ännu värre eftersom universitetssjukhuset har en så central roll i stadens identitet. När universitetssjukhuset läggs ner så kommer staden att förändras. Många arbetstillfällen går förlorade, och medicinstudenterna liksom professorerna och docenterna kommer att försvinna till Malmö. Universitetssjukhuset är Lunds stolthet. Det blir som att flytta domkyrkan. Eller värre, sekulariserade som vi är.

Så vad har vi att se fram emot?

  1. Lunds lasarett stängs ned gradvis under några år. Alla väsentliga specialiteter utom onkologi flyttar till Malmö. Akuten stängs. Läkarutbildningen flyttar dit vården bedrivs – till Malmö.
  2. I Malmö byggs så småningom byggs ett nytt, jättestort och magnifikt sjukhus.
  3. Allt motstånd är meningslöst eftersom frågan inte är partiskiljande. Att Lunds lasarett är välfungerande eller har hög akademisk status spelar ingen roll. Politikerna är redan överens, även om de inte riktigt fattat det än.

Förhoppningsvis bygger man först och flyttar sedan. Men antagligen inte eftersom det kan vara svårt att förena med salamitaktiken. Om man flyttar lite pö om pö, som hittills så är det lättare att driva igenom politiskt. Varje liten flytt märks inte så mycket, och de enskilda specialiteterna är inte så starka opinionsbildare. Men det har nackdelen att sjukvården så småningom måste bedrivas i baracker i Malmö medan det gamla rivs och ett nytt sjukhus kommer på plats.

Som det blev med ögonkliniken. Den flyttade man till Malmö. Sedan kom man på att lokalerna inte fungerade, så nu får man verka i baracker till nybygget står klart.

Det bästa förslaget hittills framfördes i höstas av två överläkare från Lund och Malmö. Det behövs några hundra fler sängar eftersom befolkningen i regionen ökar. Det motsvarar ett nytt sjukhus, där man skulle kunna passa på att lägga de högspecialiserade verksamheter som krävs av ett traumasjukhus. Om det ligger i Lund eller Malmö är inte avgörande. Den reguljära sjukvården skulle kunna fortsätta i både Lund och Malmö med en viss uppfräschning av lokalerna. Tyvärr har jag inte hört någon vettig kommentar till detta förslag ifrån politiskt håll. Jag tror att de nog inte riktigt förstår sakfrågan. Sjukvård är komplicerat.

Så vad kan man göra? Inte mycket. Strunta i protestlistor. De kommer ändå inte att ha någon effekt. Go with the flow… Häng med i svängarna! Om man jobbar på Lunds lasarett och bor i närområdet så ska man nog ta sig en titt på bostadsmarknaden i Malmö. I längden blir det för långt att pendla med tanke på de dåliga allmänna kommunikationerna på de udda tider som sjukvårdspersonal jobbar. Och på vintern. Och bensinen kommer nog att bli väldigt dyr så småningom.

Och psykiatrin då? Som ska/skulle få ett nytt hus i Lund – nära det nu nedläggningshotade universitetssjukhuset. Det får jag nog ta upp i ett annat inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Sorgset SUS och smarta skåningar

Pieter Bruegel den äldre - Krymplingarna (1568, olja på pannå)

Pieter Bruegel den äldre - De Kreupelen (Krymplingarna) från 1568

Bilden visar förhållanden för sjuka och handikappade långt före den nuvarande mandatperioden i Region Skåne. Vi hoppas att det inte någonsin blir så här illa igen.

Det går ju ändå framåt med sammanslagningen av Lunds och Malmös universitetssjukhus, och fram växer SUS – Skånes UniversitetsSjukhus. Personalen har till exempel fått lära sig att transporter av patienter mellan de båda sjukhusen är att betrakta som interna. Det är en väldig skillnad på internt och externt. Eller?

Skulle man inte kunna genomföra detta även för pendlarna i Regionen? Att resa mellan Lund och Malmö är en intern angelägenhet, inte något interurbant – och prissatt därefter med en enkel lokalbiljett.

Lite betänksam blir man även efter Regionens senaste annonskampanj:

Smarta skåningar ställer sig inte i kö för att få en vanlig rutinoperation. De åker till något av de mindre sjukhusen i Skåne där väntetiden är betydligt kortare.

Åk alltså inte till SUS! Ta istället något av de många mindre och externa (!) sjukhusen i Ängelholm, Helsingborg, Hässleholm, Kristianstad, Landskrona, Simrishamn, Trelleborg eller Ystad.

Alltså inte till SUS, vare sig till Lund eller Malmö. Inte heller inom SUS, t ex. från Lund till Malmö, utan sikta externt på småsjukhusen, t ex. från Lund till Simrishamn. Så smart kan det göras.

Varför, undrar man. Ska det inte bedrivas någon sjukvård vid SUS? Eller kanske bara en mycket liten och exklusiv verksamhet på detta mycket stora och geografiskt utspridda sjukhus? Eller har sjukhuset bara inte kommit igång ännu?

Detta för mina tankar till skaldens lika svart- som framsynta ord om oss människor.

OBS: Raden Skulle kärlekslöst vi gå och kalla? saknar ett komma före ordet och. Men det är nog tänkt så ändå. Uttrycket gå och kalla betyder alltså … gå, och kyliga/frusna – inte gå och ropa/skrika. Det kan vara bra att veta, inte minst om man tänker deklamera dikten, något jag rekommenderar för de mest skilda tillfällen. Gör då en liten paus före och-et för att undvika missförstånd.

Verner von Heidenstam

Vi människor


Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna SUS på gravens gräs.

Verner von Heidenstam

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Knip käft om Proluma, annars …?

Det är konstigt att den stora omorganisationen av sjukvården i Skåne inte diskuteras nästan alls. En förklaring är kanske att man belagt personalen med munkavle. Den chef som vågar kritisera planerna hotas med avsked. Det berättar läkaren Per Katzman i en intervju i Sydsvenskan. Han avgår nu som chef för diabetesvården i Lund.
Att hota personalen till tystnad är ett lagbrott. Vår yttrandefrihet är garanterad i grundlagen. Liknande hot inom socialvården i Stockholm resulterade bland annat i den så kallade Lex Sarah. Det var inte heller länge sedan en manlig undersköterska blev illa åtgången av sina chefer efter att han berättat om rasistiska tendenser på Södertälje sjukhus. Sjukhusledningen tvingades be om ursäkt, och att förklara sig för JK.
När sjukvården i Stockholm omorganiserades så tvingades läkare i chefsställning att skriva under en olaglig försäkran om tystnad. När detta så småningom upptäcktes så fick arbetsgivaren ta tillbaka sitt agerande. För mig är det obegripligt att vuxna välutbildade akademiker låter sig skrämmas till tystnad. Hotet om avsked kan väl inte imponera på någon i dessa läkarbristens dagar? Yttrandefriheten kan inskränkas men inte om det hindrar den fria debatten i ett demokratiskt samhälle. Såklart.
Det är väl inte det man håller på med? Förhindrar man den fria debatten bland oss som ska vara patienter eller anställda i den omorganiserade vården? Vi vill veta vad våra läkare tycker, eftersom vi har mer förtroende för deras bedömningar än politiker och tjänstemän. Vi är inte heller dummare än att vi kan bortse från partsinlagor och revirpissande.
Man hade så bråttom med besluten att man glömde MBL (medbestämmandelagen). Därför fick besluten som skulle ha tagits på regionstyrelsens möte 6 april skjutas upp till ett särskilt möte 28 april. Detta efter att Läkarförbundet protesterat- Mötet med läkarna skulle vara 14 april, men om detta har inget rapporterats. Förmodligen motsätter sig läkarnas representanter i såväl Lund som Malmö även denna gång, som de gjort vid tidigare beslut. Och blir lika överkörda som då.
Regionen har inte råd med två universitetssjukhus. Politikerna klarar inte att ta debatten. Frågan är inte partiskiljande: alla partier i Lund är emot. Istället har man delegerat absurt mycket beslutsmakt till regiondirektören Sören Olofsson, uppbackad av regionstyelsens ordförande Jerker Swanstein. Istället för att föra en öppen debatt beställde man en dyr konsultrapport som dessutom hemligstämplats. Varför?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Säg mig vem du är Proluma

Skåne är väl stort som ett sjukvårdsdistrikt i Stockholm. I Stockholm finns bara ett komplett universitetssjukhus: det i Solna som förr hette Karolinska. Vad det heter numera är oklart efter ”sammanslagningen” med Huddinge sjukhus, som numera också heter Karolinska universitetssjukhuset, så patienter åker fel hela tiden. Alla stockholmare vet att Karolinska ligger i Solna strax norr om innerstan. Det känns väldigt exotiskt att komma på tanken att åka till Huddinge (långt ut i skogen söder om stan) om man blivit kallad till Karolinska.

Bara en sån sak visar väl hur smarta sjukvårdsadministratörerna är. Sammanslagningen motiverades med rationaliseringsvinster som uteblev. Massor av anställda tvångsförflyttades. Befintliga strukturer slogs sönder. Nästan inget blev bättre – mycket blev sämre. Bossen för hela strukturförvandlingen var Sören Olofsson, numera regiondirektör i Skåne.

Skåne är inte så stort att det har råd med två kompletta universitetssjukhus. För att vara komplett, och få kallas för t. ex. traumasjukhus så måste man ha nästan alla specialiteter. Det kommer sig av att om man ska kunna ta hand om t. ex. en trafikolycka på ett professionellt och effektivt sätt så ska neurokirurgen kunna laga hjärnan samtidigt som urologen lagar njurarna, kärlkirurgen kärlen, handkirurgen handen, ögonkirurgen ögonen. Det ska i princip kunna ske på samma operationsbord vid samma narkos, fördröjningar riskerar försämra prognosen.

Därför är det ren idioti att avlöva Lund. Då får man två halvkompetenta, dysfunktionella, inkompletta sjukhus. Traumapatienten kommer förmodligen att avlida under en ambulanstransport eller i ett missförstånd mellan olika kirurgiska specialiteter. Två halvdana sjukstugor är mindre än ett komplett universitetssjukhus.

Att utnämna Malmö allmänna sjukhus till universitetssjukhus kan väl ha sina poänger om man vill bedriva utbildning där, men att spela ut det mot Lunds lasarett är bara dumt. Låt Lund vara vad det är: det kompletta universitetssjukhuset med spetskompetens för hela regionen. Malmö (och andra) får ta hand om det som blir över: huvuddelen av rutinsjukvården. Undvik att lägga spetskompetens i Malmö. Om det uppstår spontant så flytta enheten till Lund. Malmö kan utveckla sin ”excellens” på andra områden, och förfina omhändertagandet av rutinpatienter – en minst lika angelägen uppgift som att upprätthålla spetskompetensen.

Fatta!

Pilutta, ursäkta, jag menar Proluma. Jo, jag har förstått att Pro- betyder profilering. Men HUR vill man profilera Lund respektive Malmö. Ska de ha olika ”profiler”? Så intressant. Varför? Hur? När? Vad är det för fel med nuvarande inriktningar (”profiler”)? Säg som det är: det blev lite dyrt med två ambitiösa universitetssjukhus.

Och låt professorerna vara ifred! De har viktigare saker att tänka på än klenkompetenta administratörers lika torftiga som ständiga omorganisationer.

Lund jämfört med Malmö?

På morgonens hundpromenad träffade jag hussen till Margarita, en av Tottes många favorittikar. Vi slog följe och kom att tala om våra intryck av Lund respektive Malmö – jag som nyinflyttad och han efter att ha levt här i hela sitt liv, och haft ett jobb där han kom i kontakt med många arbetsplatser.

Jag framhöll artigt Malmös kvaliteter som jag upplevt dem vid några få korta besök: har bara stött på vänliga människor där (trots ihärdiga rykten om motsatsen), underbara parker, en unik hundrastgård vid Ribersborgsbadet, underbara luncher i Slottsparken där hundar också är välkomna på uteserveringen, fint operahus osv.

Han rynkade på näsan, men höll väl med om en del. Problemet med Malmö är att folk är så märkvärdiga, hävdade han med stor bestämdhet. Malmöiter är mycket noga med sin ställning – vissa är finare än andra – och det är viktigt. Där har cheferna kavaj, slips och pressvecksbrallor. I Lund har man vant sig med professorer i sjaviga kläder och med håret på ända, studenter i partikelfysik med punkfrisyr osv. Det yttre säger inte alltid så mycket om vem man är. Stilen är mera avspänd. Jeans är OK i de flesta sammanhang. Det är ovanligt att någon är (för) fin i kanten. En världsberömd professor kan utan vidare äta lunch med en (utländsk) student eller sin sekreterare. Så är det inte i Malmö. Tyckte åtminstone denna husse.

Man kan undra varför. Är malmöiter mera fisförnäma än lundabor? Lund är sedan många generationer en universitetsstad. Intellektuell framtoning och en ständig genomströmning av ungdomar. Internationella kontakter gör att invandrarna till viss del består av t. ex. gästforskare, som varken är arbetslösa eller asociala. Malmö är traditionellt en (mycket socialdemokratisk) arbetarstad, som dock håller på att tappa denna identitet vartefter de stora industrierna har fått lägga ner. Arbetslöshet, korruption (HSB …) och invandring har uppmärksammats som problem på senare år.

Vissa framhåller också hur tråkig Malmö är som stad. De säger att allt roligt händer i Köpenhamn, så man har aldrig kommit på idén i Malmö. Enklare att åka över sundet. Jag har alldeles för liten kontaktyta för att ha en egen åsikt i frågan.

Hur är det egentligen? (Eller ”ejengklen” som man säger numera.)

Fråga Lund om Proluma

Idag kan man läsa i Sydsvenskan att Proluma är ett projekt som inte är partipolitiskt. Det är regionens idé. Regionen är den stora enheten, som landstinget i andra delar av landet. (Tänk StarWars: The Galactic Empire, fast inom Skåne.) Lokalpolitikerna i Lund är emot, både (S) och (M), medan regionpolitikerna i Malmö är för – både (S) och (M). Regiondirektören var tidigare den som slog ihop Huddinge och Karolinska med känt resultat. Nu föröker han tvinga på sjukvården en organisationsplan från en dyr konsulfirma, som säkert är de som kommit på namnet Proluma.

Regionen är stor och arrogant, som regionrådet (M) själv. Han tycker inte att politikerna har med Proluma att göra. Konstigt. Regionen är även rätt så liktydigt med Malmö, där kommunalrådet (S) är ännu arrogantare och tycker att isrelerna ”mördar” (!) palestinska barn. Ett uttryckssätt som luktar unket. Dessutom blev han bjuden på en resa till Afrika för tiotusentals kronor när han fyllde år – av en av Malmös största dataleverantörer – men det var ingen muta tyckte domstolen. (Vi läkare får inte ta emot presenter som är värda mer än 50 kronor, och väl är väl det.)

Regionen är Goliat och Lund är David. Sådan är dramaturgin. Så varje normalt funtad person borde bara av den anledningen vara emot Regionens Proluma.

Och så namnet: Proluma: Pro- = för, -lu- = Lund, -ma = Malmö. Låter dumt, opersonligt och groteskt – ungefär som Goliat. Dessutom är det ju bara Malmö som är för, så det borde heta Proma eller Contralu.

Little David, play on your harp, allelu, allelu! Lund står för talang, kompetens och elegans. David var konung av Israel, en vinnare, och står numera staty i Florens.

Malmös kommunalråd vill inte heller ha isrealiska tennisspelare på sin planhalva. Stockholm hade inte tid att ordna matchen. Varför inte Fråga Lund?