Tack allihopa!

Plagen i Yport

Klicka på bilden två gånger för att se den i större storlek

Nu är valresultatet klart. Piratpartiet kom inte in vare sig i Riksdag, Landsting eller kommuner.

Det var dock 23 personer som personröstat på mig. 21 om man räknar bort mig själv och min sambo. Det kanske inte låter så mycket, men det var mer än jag hade förväntat mig. 21 personer som lagt mitt namn på minnet, och haft sinnesnärvaro att kryssa den lilla rutan på valsedeln.

Tack för förtroendet. Beklagar att det gick som det gick, för nu kom jag ju inte in i maktens korridorer trots allt. Den här gången.

Men det ändrar ingenting i övrigt. Jag håller ögon och öron öppna, och rapporterar om jag kommer på något intressant.

Under själva valet var jag på bilsemester i Frankrike med make och hund för att fira en jämn födelsedag – se bilden ovan.  Men nu är jag tillbaka.

Har noterat fortsättningen på Uppdrag Gransknings reportage om korruptionen i Göteborg. Det mest intressanta som hänt medan jag var borta. Så märkligt tyst det är i medierna om denna skandal. Det är ju något som borde ändra självbilden hos oss svenskar. Varför hör man inga ramaskrin? Varför ingen granskning av motsvarande företeelser i andra kommuner?

För inte är väl göteborgare värre än oss andra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

En rödgrön röst stödjer Sverigedemokraterna – rösta Pirat

Om allt blir som opinionsinstituten tror så vinner alliansen över det rödgröna blocket. Men marginalen är knapp. Och de minsta stödpartierna på båda sidor (KD, C, V) är farligt nära spärren på 4%.

Det verkar också som om SD (Sverigedemokraterna) skulle komma in i Riksdagen.

Om skillnaden i mandat mellan de båda blocken är mindre än det antal mandat som SD får så kommer de att få en vågmästarroll. Det betyder i praktiken att de bestämmer i alla frågor där blocken är oense.

Anta att alliansen har 49% av mandaten och de rödgröna har 48%. Om då SD har resterande 3% så får de en absolut majoritet (mer än 50%) ihop med vilket som helst av blocken. De blir tungan på vågen.

I svensk politik har det blivit en tråkig tradition att det ena blocket reflexmässigt motsätter sig alla förslag ifrån det andra. Om man t. ex. ska rösta om RUT och ROT, så är alliansen för och de rödgröna mot. Då blir det som SD bestämmer.

Detta är de båda blockens företrädare väldigt oroliga för. Mona Sahlin har sagt att hon inte ska samarbeta med SD under några som helst förhållanden. Det blir svårt att se hur det ska genomföras i praktiken. Så fort de lägger fram ett förslag som alliansen inte gillar så blir det ju automatiskt så att SD bestämmer om de ska få igenom sitt förslag.

Fredrik Reinfeldt sa i senaste TV-intervjun att den som gillar Sverige ska undvika att rösta på SD. Jag antar att det var denna situation han syftade på. Det var väl ett stick i själva hjärttrakten för ett nationalistiskt parti.

Man kan lika gärna säga att den som vill undvika ett sådant parlamentariskt läge ska låta bli att rösta på de rödgröna. Om de förlorar så vore det bäst att de förlorade med god marginal, så att alliansen får en egen majoritet.

Allt detta förutsätter att Piratpartiet inte är med i spelet. Den bästa uppmaning jag kan komma på är därför att man ska rösta på just Piratpartiet. Särskilt om man gillar Sverige.

Skulle Piratpartiet få en vågmästarroll så blir det en garanti för att integritetsfrågorna beaktas. Inget mer FRA, IPRED eller ACTA. Inget osunt inflytande från upphovsrättsindustrin. Om inte de båda stora blocken går samman, förstås. Det är väl inte omöjligt att de skulle göra det t ex i just dessa frågor. De låtsas som om de är emot t ex FRA när de är i opposition, men agerar tvärtom så fort de har makten.

Piratpartiet skulle tvinga dem att bekänna färg. Alla osäkra väljare kan därför med förtroende rösta på Piratpartiet. En röst på de rödgröna riskerar att bli en röst för SD. En röst på Piraterna är aldrig fel. Det är det säkraste alternativet.

Piratpartiet – det enda trygga alternativet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Flyttskandal i Lunds psykiatri – rösta Pirat

Psykopaterna ska flytta, kallade jag denna artikel från början. Om det är administratörerna eller patienterna som ska kallas psykopater låter jag vara osagt. Men visst känns det tryggare när psykopater är patienter och inte chefer i sjukvården. Men så bytte jag rubrik, för det blev lite väl vitsigt.

Så har det skett igen. Man fattar stora beslut över huvudet på sjukvården och patienterna. Ingen diskussion med dem som berörs av flytten, varken patienter, vårdpersonal eller grannar. Alla är överkörda.

Psykiatrin i Lund ska flyttas till det gamla regionhuset. Det har man bestämt utan vidare spisning eller samråd. Ingen förankring hos berörda. Har någon hört talas om begrepp som transparens och insyn?

Fort gick det, precis som när man sålde det gamla regionhuset och byggde ett nytt i västra hamnen i Malmö. Det är dit som förvaltningen nu ska flytta till nya fina lokaler. Dyra är de också. 1900 kr/kvm tar ägaren Wihlborgs ut. Det är ca 30% mer än för nuvarande lokaler.

En händelse som ser ut som en tanke är att samma Wihlborgs 2008 fick köpa regionhuset där nu psykiatrin ska inhysas, när administrationen bestämt sig för att flytta till Wihlborgs dyra nybygge. Wihlborgs betalade 160 miljoner för kåken. Undrar vad de vill ha av oss skattebetalare för att psykiatrin ska få vara där? ”Förhandlingar pågår”, och vi underrättas säkert i efterhand, som vanligt.

Psykiatrin får ta över de uttjänta lokalerna. Mönstret är tydligt. Man bygger inte nytt för vården, och låter administrationen ta över gamla lokaler. Det skulle just se ut. Då skulle väl patienterna börja inbilla sig att de kom i första hand.

Annars skulle man ju kunna tro att det var mer angeläget att bygga ändamålsenliga och moderna lokaler för patienterna. Och – hemska tanke – att administrationen kunde ta över patienternas gamla lokaler, t ex S:t Lars. Deras behov av speciellt utformade lokaler är rimligen mindre än sjukvårdens. Det borde vara lättare att anpassa gamla vårdlokaler till kontor än tvärtom.

Men den politiska ledningen är rörande enig. Så beslutet är fattat i demokratisk ordning. Det ger oss ännu en anledning att välja Piratpartiet i höstens regionval. Det är ju ingen mening med att rösta på de andra som håller ihop och tycker likadant i alla väsentliga frågor.

– Detta göra vi helt och hållet ur ett patientperspektiv. Avsikten är att ha all öppenvård på framsidan mot Baravägen och slutenvården på baksidan … (Ingrid Lennerwald (S), regionråd och ledamot i vårdproduktionsberedningen)

Det är fint att höra att man gör det ”helt och hållet ur ett patientperspektiv”. Fast ärligt talat, så skiter man ju fullständigt i patienterna. Deras organisationer är inte ens tillfrågade om vad de tycker. Så mycket för ”patientperspektiv”. Snacka om falskhet och att tala med kluven tunga! Årets bidrag till floskelbingo?

Och stackars slutenvårdspatienter. De hade väl kunnat få framsidan, de som ska sitta där dygnet runt.

I Regionhuset finns också innergårdar som lämpar sig väl till olika typer av rehabilitering, säger Catharina Blixen-Finecke (M) regionråd och ordförande i vårdproduktionsberedningen. Eller friherrinnan Catharina von Blixen-Finecke, som hon tituleras vid kungamiddagar och liknande.

Man tar sig för pannan. Exakt vilka rehabiliterande insatser tror friherrinnan är lämpliga att bedriva på innergårdar? Psykoterapi, arbetsträning, gymnastik, medicinering, ECT – eller ska de användas som rastgårdar för de inlåsta patienterna, typ hundpensionat eller häkte? Jag gissar på det senare.

Men adelsdamen har mer klokskap att förmedla till oss, allmogen:

Öppenvård, mellanvård, slutenvård och förvaltning hamnar under ett tak. Även slutenvården i Landskrona föreslås flyttas till Lund. Det är dock inte fråga om att skapa ett nytt mentalsjukhus.

Nähej. Så bra då. Vad ska vi använda för fin omskrivning istället då? För det låter ju precis som konceptet för ett mentalsjukhus. Vad heter det på nyspråk? Jag gissar ”Psykiatriskt centrum”. Mina läsare får gärna komma med förslag.

Politikernas uttalanden är en förolämpning mot patienter, vårdpersonal och väljare.

Grannarna är förstås redan upprörda:

… väldigt otryggt med vetskapen om att psykiskt sjuka med tex sexmissbruk har permission på kvällar och helger. Jag vet att många i området …

Och inte har man frågat personalen heller. Man struntar lika maktfullkomligt i dem som i patienterna. Professorskollegiet protesterar upprört, precis som de gjorde med Proluma och SUS. Förmodligen med samma resultat: ingen bryr sig.

Men chefen för psykiatrin i Skåne är positiv. P-O Sjöblom är liksom regiondirektören Sören Olofsson importerad ifrån Stockholm. Var hittar dom alla dessa stockholmska snillen? Reportern frågar om patienternas intresseorganisationer är tillfrågade.

– Ja, de kontaktades under försommaren. Nu har jag inte på rak arm vad som sagts men vad jag vet har ingen uttalat sig negativt, säger P-O Sjöblom.

I samma artikel hävdar patienföreningarna att de aldrig tillfrågats.

Men den bilden delas inte av Sven-Olof Johansson från Autism & Aspergerförbundet eller Harald Wilhelmsson från Schizofreniföreningen i Skåne.

– Vi hade ingen aning om detta. Vi fick reda på det först efter att det fattats ett beslut, säger Harald Wilhelmsson.

– Sånt här tycker jag att man ska berätta i förtid. Jag läste det i tidningen före vårt senaste möte, säger Sven-Olof Johansson.

Båda sitter i regionens brukarråd för psykiatrin. Där kom frågan upp till diskussion först efter att ett beslut om hyresförhandlingar var taget.

Läser man riktigt noga vad P-O Sjöblom säger så kan ingen beslå honom med lögn. ”Ja, de kontaktades under försommaren.”  (någon har säkert kontaktat dem om någonting både under vår och försommar.) ”Nu har jag inte på rak arm vad som sagts …” (tydligen ingenting om det som saken gäller, vilket är detsamma som att de inte blivit informerade) ”men vad jag vet har ingen uttalat sig negativt” (nej, hur fan skulle de kunna göra det, när de inte ens fått reda på flytten). Inte ett osant ord, således, men inte heller ett enda ord av sanning. Så kan man uttrycka sig om man vill undvika ansvar och luras. Slå blå dunster i ögonen på folk, är ett uttryck som kommer för mig.

Jag överlämnar till mina läsare att avgöra vem som ljuger så obesvärat för reportern. Att ljuga utan samvetskval är ett typiskt psykopatdrag. Är det patienternas företrädare  eller psykiatrins chefer som påminner oss om psykopater?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Liten röta stjälper stort lass

Sverige är ett av de minst korrupta länderna. Man behöver inte ens muta kommunen för att få ett bygglov. Svenska tjänstemän är kända för sin omutlighet (för det mesta). Det är vi med rätta stolta över. Vår polis torterar inte fram erkännanden (i någon nämnvärd eller känd omfattning), och det går inte att köpa sig fri i en domstol (se dock nedan).

Tack och lov för det. Men det kunde ha varit ännu bättre. Inte minst om man använder oss själva som måttstock: Är vi på väg att bli bättre eller sämre? Vilka problem finns trots allt?  Ingen är perfekt. Inte ens vi.

Förra generaldirektören för Riksrevisionsverket Inga-Britt Ahlenius har varit ovanligt tydlig.

Bristen på etik och ansvarskänsla i toppen sipprar genom hela samhället.

Förfallet har, anser Inga-Britt Ahlenius, pågått under de senaste två till tre decennierna. En viktig orsak är att en förvaltningsreform under 1990-talet gick snett, mycket på grund av att tjänstemän i regeringskansliet och cheferna för de statliga myndigheterna har tillsatts på politiska meriter.

Ahlenius berättade att den engelska termen ”accountability” (= ansvarsutkrävande) som användes av EU-revisionen var så obekant för de svenska tolkarna att den aldrig fick någon korrekt översättning.

– Förändringen är långsam och inte så lätt att upptäcka i hela sin vidd. Men den pågår på bred front. I äldrevården, i skolan, i polisväsendet…

Och i en annan intevju:

Nuvarande sätt att utse toppchefer får långsiktigt allvarliga följder för den statliga verksamheten, hävdar hon. Rekryteringen på lägre nivåer påverkas av att de högsta tjänsterna är vikta för personer utifrån, med oklara meriter. Och medborgarna får inte förtroende för en verksamhet som kan ledas av vem som helst, så länge det rör sig om politiska vänner till regeringen:

– Människor slussas runt mellan olika myndigheter och samhällssektorer. De hamnar i en vårdkarusell eller i en rehabiliteringssväng, och i psykvården faller många av dem mellan olika instansers ansvar.

Utifrån medborgarens perspektiv – och samhällsekonomins – borde man ändra hela strukturen, samla huvudmannaskap och ändra myndigheters ansvarsområden, anser Inga-Britt Ahlenius. Men det saknas en sådan medveten förvaltningspolitik, där regeringen tar på sig uppgifter som liknar en koncernstyrelses. Tvärtom har dessa frågor länge skyfflats hit och dit i regeringskansliet.

Korruption finns alltså i Sverige också. Och sillen ruttnar från huvudet, brukar man säga. Är moralen dålig i toppen, så sprider sig rötan ner igenom hela systemet.

Regeringen skall utkräva ansvar av myndighetscheferna. Det gör den sällan. Det finns en rad exempel på allvarliga fel i myndighetsutövning som inte fått konsekvenser på ledningsnivå, exempelvis Göteborgskravallerna, Osmo Vallo-fallet och nu senast Migrationsverkets tårtkalas efter ”lyckade” avvisningar. (Landet utan ansvar i Sydsvenskan, 2006)

Sedan dess har vi haft flera Osmo Vallo. Varför? Hur sköts tillsynen av polis, åklagarmyndighet, rättmedicin och domstolar?

Vill vi verkligen att det ska vara tillåtet för en domare att vara medlem i en intresseorganisation som företräder den ena partens intressen? Som i rättegången mot The Pirate Bay.

Kan en överkörd enskild medborgare någonsin få rätt mot Försäkringskassan och Socialtjänsten?

Och förekommer det mutor i Sverige? Jo, numera verkar det så. I Göteborg nyligen, och i Malmö för en tid sedan. Men få blir dömda. Vår mutlag är generöst formulerad så att det är svårt att fälla någon för ”tagande av muta” eller ”bestickning”. Det är svårt att tolka lagen, en undanskymd plats i brottsbalken, över huvud taget.

Man silar följdriktigt mygg och sväljer kameler. Törs inte ge något exempel då det skulle kunna anses som kränkande – men det är lätt att hitta misstänkta fall.

Den privata sektorn går inte fri. Vid upphandlingar är det frestande att använda korrupta konkurrensmedel.

Det är i ett sådant perspektiv man ska se på ministrar som inte betalar TV-licens eller förser sig – Toblerone-skandalen handlade om mer än en chokladkaka – på det allmännas bekostnad. Det kanske inte är olagligt, men ett oetiskt handskande med skattemedel – en respektlöshet mot skattebetalarna. En omoral som sipprar nedåt.

FN, EU, länder, myndigheter, organisationer och företag nöts ned av korruption. Pengar förskingras. Människor demoraliseras. Hela länder förstörs. Korruptionen är nästan alltid det största problemet i fattiga länder. Korruption är demokratins värsta fiende.

Rick Falkvinge uppmärksammar detta problem. Vänskapskorruption, svågerpolitik, rättsröta, bestickning, muta, bonusar, ryggdunkande, omoral, rättsotrygghet, mygel … kärt barn har många namn.

Piratpartiet kräver transparens (insyn). Det är en bra början. Kanske att vi skulle formulera en ännu tydligare politik mot korruption. Det skulle inte förvåna mig om väljarna skulle uppskatta det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Christopher Kullenbergs sajt censurerad av EU?

Är detta ett skämt, eller är Christopher Kullenbergs sajt blockerad?

När man försöker komma in på den så möts man av detta meddelande.

block  content

De Länkar som finns i anslaget fungerar inte – vare sig till ”EU:s Access Management Policy” eller till det ”Feedback Form” som man ska fylla i om man önskar få klassificeringen (= blockeringen) av sajten omprövad.

Jag antar att det är Christopher själv som lagt ut denna bild som ett exempel på hur det kan se ut om Cecilia Malmström får som hon vill. Han är en enveten kritiker av censur på nätet.

Med Cencilias förslag möjliggör man att blockera misshagliga sajter på nätet. Skälet till denna censur är som vanligt att man vill motarbeta barnporr. Piratpartiet tycker inte att denna typ av censur är ett effektivt motmedel. Istället borde man spåra upp dem som sprider barnporren, åtala personerna och stänga ner sajterna. Nu låter man dem fortsätta vara uppkopplade till nätet med sin barnpornografi, men sätter upp dem på en censurlista som sedan internetleverantörerna kan välja att följa. Det är dessutom inte så svårt att kringgå censuren, så en nedstängning av sådan kriminell verksamhet är det enda effektiva.

Man kan undra om censurivern vad gäller barnporr beror på ren okunnighet eller är ett strategiskt sätt att införa censur i största allmänhet. Ett läckt dokument från EU antyder att så är fallet.

Cecilia Malmström är en stor besvikelse.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vad har Skåne i Bryssel att göra?

Igår invigdes Skånes alldeles egna kontor i Bryssel. Sydsvenskan berättar att det kostar en miljon i hyra. Enligt fattade beslut ska det kosta 7 miljoner årligen att driva med två eller tre tjänster samt en pryo. Om inte de anställda har miljonlöner så borde pengarna räcka till en hel del annat. Man undrar vad. Kanske resor och traktamenten till alla politiker och tjänstemän som nu får anledning att resa ner dit. Man får hoppas att de har som minimikrav att de talar flytande franska, eftersom utbytet av en sådan resa annars blir magert. (OBS detta är ironi. Inte f-n kan de någon franska. Och vad skulle utbytet kunna vara mer än en stunds semester från den påfrestande  vardagen i Regionen?)

Jag talade med en sjuksköterska som var förbannad. Vad har politikerna i Bryssel att göra? Samtidigt som det saknas sängar på sjukhusen och lönerna är lägst landet.

Ja, så kan man tänka, men då måste man lära sig skilja på stort och smått. Bara underskotten för Skånes stora sjukhus ligger på flera hundra miljoner för det senaste året. En halv miljard är felräkningspengar i Regionens budget. Sju miljoner är så lite att det inte ens syns. I alla fall kan man inte se det överhuvud taget i budgeten.

Något brysselkontor finns inte nämnt vare sig i kortare eller långsiktigare planer. Det är ett litet beslut som inte fattas på vanligt sätt. Det är förmodligen grabbarna och tjejen på bilden som hittat på det. Kanske någon närstående som behöver ett flashigt jobb utomlands eller att man själv behövde ett skäl för lite utlandsresor? Ja, vad vet jag. För de krystade förklaringar som framförs för den skånska närvaron i Bryssel kan knappast vara skälet. Vi är redan representerade där via Sydsam, och genom Malmö som har eget kontor i samma hus.

Och så via Regering och Riksdag, förstås. Men de är nog inte riktigt att lite på vad gäller skånska intressen. Det visar historien.

Så vi ser med intresse fram emot att få ta del av vilka som ska få de åtråvärda tjänsterna på kontoret. Och få veta vad de sedan uträttar där. Ett tips vid rekryteringen är att bortse från kompis- och släktband till höga politiker och tjänstemän i Regionen, och istället se till att de åtminstone behärskar franska och engelska i skrift och tal. (Skånska funkar klart sämre därnere.)

Piratpartiet är redan representerat i Bryssel. Vi får hoppas att relationerna till Skånes kontor blir goda.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Å andra sidan – Region Skåne

Nu har jag i flera inlägg klagat på den obegripliga politiska styrningen och gnällt på den röriga förvaltningen liksom den svaga ekonomiska prioriteringen. Finns det då inget bra?

Jo, faktiskt. Det är mycket som är bra också.

Den borgerliga majoriteten har tagit tag i många av problemen. Det viktigaste är att de försökt börja mäta produktionen. Det näst viktigaste är att de genom privatiseringar utsatt Regionens egen verksamhet för konkurrens. Mätningar av prestationer blir som mest användbara just i jämförelser, även om det alltid finns någon som tycker att jämförelserna är orättvisa eller missvisande. Det är säkert rätt till viss del, men det mest orättvisa och missvisande är att inte jämföra alls.

Och vad jag tidigare sagt om vikten av att följa upp alla privatiseringar och upphandlingar för att försäkra sig om att man får rimligt utbyte av sina skattekronor – det gäller ju faktiskt i lika hög grad den Region-drivna verksamheten.

Det finns nedskrivna planer för verksamheten. Det mest konkreta dokumentet är Budget och verksamhetsplan 2010 med plan för åren 2011 till 2012. Den kommer ut varje år, i likartad form fastän årtalen i titeln ändras förstås.

Om man läser denna lättillgängliga broschyr med många fina färgbilder så ska man fråga sig: Vilka frågor är stora och vilka är små? Får de stora frågorna stort utrymme? Frågan om sammanslagning av Lunds och Malmös universitetssjukhus till SUS är den största av dem alla. Hur stort utrymme får den?

I tidigare års planering beskrivs den reviderade budgetprocessen. Det är en intrikat beskrivning. Men den förtas lite av att de viktigaste besluten inte följer den anvisade processen. Inte alls.

Man kan också se att investeringsbudgeten stöts och blöts mer än vad man kunde tro. Det beror på att driftsbudgeten är mycket av ”the same old shit” från år till år. De gamla vanliga verksamheterna sköts av de gamla vanliga gänget (de anställda). Om man vill göra sig ett namn som handlingskraftig politiker så ska man akta sig för att röra driftsbudgeten. Det är aldrig populärt. Folk blir förbannade om de sägs upp eller förflyttas. För att inte tala om när man lägger ner något. Däremot kan man visa dådkraft genom att uppföra nya byggnader. Därför är investeringarna viktiga för de stora grabbarna.

Men tillbaka till sammanslagningen och SUS: den frågan tas inte alls upp i planerna. Inte ett ord, inte en enda färgbild. Då uppkommer en ny fråga: Varför? Jag kan bara gissa svaret. Frågan har inte beretts på vanligt sätt. Den har inte varit föremål för politisk diskussion, och inte heller utretts av förvaltningen (tjänstemännen). Förmodligen är den för känslig.

Något måste göras åt dessa dyra kolosser, som inte står i proportion till befolkningsunderlag (läs: skatteintäkter och sjukvårdsbehov). Skåne behöver ett universitetssjukhus, men inte två. Alla nedläggningar och nedskärningar i sjukvårdsfrågor är politiskt ”omöjliga”. Massmedia och ”allmänheten” reagerar direkt med ett eller flera ramaskrin. Det kan ge en valförlust om man inte passar sig noga. Den politiker som sätter ned foten i en sådan fråga  kan nog se sina dagar räknade.

Därför hänskjuts frågan till en tjänsteman (regiondirektören) som dessutom fått sina förslag ifrån en utomstående konsult (vg. se tidigare inlägg). Dessutom har han rekryterats utifrån på liknande meriter. Så blir inga lokala politiska fingrar smutsiga. Han f¨år bra betalt för att klä skott för all kritik, och politikerna går förhoppningsvis fria.

Jag förstår att detta är en valtaktisk nödvändighet, lika mycket som det är en demokratisk oanständighet. Det förstår säkert höga ansvariga också, men vad ska de göra? Om de blir bortröstade så kan de ju inte lösa problemet alls.

Den enda anständiga lösningen vore att processa frågan i organisationen. Men det är ingen enkel sak. Då får man göra sig besväret att ställa verksamhetschefer och akademier inför den snöda ekonomiska verkligheten, och låta dem utarbeta sina egna förslag. Det skulle vara en mödosam väg med mycket revirpinkande och många ramaskrin, men med ett gott ledarskap skulle man till slut kunna få fram en lösning som var bättre förankrad och dessutom byggde på större kunskap om situationen. Men det kräver betydligt mer av cheferna än att köpa in ett organisationsförslag från en konsult. Det kräver gott ledarskap – båda bland politiker och tjänstemän. Och det växer inte på trän – gott ledarskap, alltså.

Den andra frågan jag ställer mig när jag studerar verksamhetsplanen är hur det går med privatiseringarna. Hur omfattande är de, och hur står de sig i jämförelse med den regiondrivna vården?

En verksamhetplan är ändå något gott, och det finns många goda intentioner i den. Om den kompletterades på dessa punkter skulle den inge ännu mer förtroende.

En annan företeelse som förtjänar beröm är den outtröttliga Revisionen. Vill man verkligen ha koll på vad som pågår i Regionen så ska man läsa deras granskningsrapporter. De tar inte alls bara upp den ekonomiska sidan, vilket är alltför vanligt. De gör sig även besväret att utvärdera verksamheten – det mesta från produktivitet till felbehandlingar. Och de är billiga. Bara 15-20 miljoner kostar de, en tiondel av vad operan i Malmö kostar.

Skåne har dryga miljonen invånare. och är ungefär hälften så stort som Stockholm sett till invånarantal. Klimatet är mildare (mindre uppvärmningskostnader) och läget ypperligt med närhet till kontinenten. Problemen är många, men högst hälften av vad Stockholm har. Det viktiga är att lösningarna är fler än problemen. I mångt och mycket tror jag att den balansen är hyfsad ändå här i Skåne. Men till hösten blir det val. Om majoriteten skulle svänga så blir det stora problem med kontinuiteten. På så vis kan man säga att väljarna är ett lika stort problem som politikerna.

Trots att jag är en gammal vänsterist så hoppas jag ändå på borgerlig valseger. (Det allra bästa vore förstås om Piratpartiet fick egen majoritet.) Det finns så mycket potentiell förnyelse i de pågående privatiseringarna, att det vore synd om de skulle drabbas av ”återställare”. Många av problemen i de gamla institutionerna är så ingrodda att inget annat än en ny organisation, en ny entreprenör kan få ordning på dem. Men att driva all sjukvård privat tror jag heller inte på. Ett genomkommersialiserat system som i USA driver upp kostnaderna för vården. Lagom är nog bäst – och det är vi ju världsmästare på här i landet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,