Psykiatrin och tomten i Lund

När man kollar hemsidan för Region Skåne så kan man läsa följande:

Regionhuset i Lund kan bli nytt hem för psykiatrin

Psykiatri Skåne har utrett frågan om nya lokaler för den psykiatriska slutenvården i Lund, nu belägen på S:t Lars-området, samt slutenvården i Landskrona. Nu har Regionhuset i Lund visat sig vara ett alternativ.
2010-06-11
Inriktningen har varit  att titta på möjliga platser att bygga ett nytt hus, främst med närhet till den akutsomatiska vården på sjukhusområdet i Lund. Under utredningens gång har även planer på att inkludera den psykiatriska öppenvården vuxit fram, eftersom det finns flera fördelar med att samla verksamheterna.

När Psykiatri Skåne inte hittade någon lämplig tomt prövades alternativet med det före detta Regionhuset på Baravägen. Det bedöms ha så många fördelar att regionstyrelsen nu gett regiondirektören i uppdrag att inleda förhandlingar med Wihlborgs, som är Regionhusets ägare från september 2010.

Man förvånas. Det är alltså psykiatrin som utrett lokalfrågan. Hittills var alla överens om att bygga ett nytt hus på sjukhusområdet. Det står inskrivet i alla långtidsplaner.

Och så hittade ”Psykiatrin” ingen tomt att bygga på. Så olyckligt. Det hade ju kunnat bli något riktigt bra annars. Ett sprillans nytt hus som är specialbyggt för sitt ändamål, och som ligger nära övriga specialiteter – ett önskemål som funnits mycket länge.

Kan ingen hjälpa Pyttet, ursäkta: Psyket att hitta en tomt?

Ett gammalt kontor på andra sidan kyrkogården, och med utsikt över krematoriet, är inget bra alternativ. Alla som arbetat med psykiatri i trånga kontorslokaler med låg takhöjd vet vad jag talar om. Patienterna får panik och ägnar sig åt skadegörelse och eldsanläggning i en farlig och dyrbar omfattning.

Att renovera blir också dyrt. Det ska vara okrossbart glas i fönstren, och rumsplaneringen ska göras om så att det blir överblickbara sjukvårdsavdelningar. Det kommer aldrig att bli riktigt bra. Mycket kompromisser. Skenbart billigt eftersom en gammal uttjänt lokal kan användas, men det äts upp av större kostnader för drift och underhåll.

Det skulle vara intressant att få veta vilka personer inom ”Psykiatrin” som handlagt frågan. Någon förutom P-O Sjöblom, regionens lojala chef? Frågade man någon annan med erfarenhet av psykiatrin i Lund med omnejd? Professorn, kanske?

Och kanske att patientorganisationerna kan få vara med på ett hörn? De kanske har något förslag till bra tomt att bygga på.

Vem vet?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

Flyttskandal i Lunds psykiatri – rösta Pirat

Psykopaterna ska flytta, kallade jag denna artikel från början. Om det är administratörerna eller patienterna som ska kallas psykopater låter jag vara osagt. Men visst känns det tryggare när psykopater är patienter och inte chefer i sjukvården. Men så bytte jag rubrik, för det blev lite väl vitsigt.

Så har det skett igen. Man fattar stora beslut över huvudet på sjukvården och patienterna. Ingen diskussion med dem som berörs av flytten, varken patienter, vårdpersonal eller grannar. Alla är överkörda.

Psykiatrin i Lund ska flyttas till det gamla regionhuset. Det har man bestämt utan vidare spisning eller samråd. Ingen förankring hos berörda. Har någon hört talas om begrepp som transparens och insyn?

Fort gick det, precis som när man sålde det gamla regionhuset och byggde ett nytt i västra hamnen i Malmö. Det är dit som förvaltningen nu ska flytta till nya fina lokaler. Dyra är de också. 1900 kr/kvm tar ägaren Wihlborgs ut. Det är ca 30% mer än för nuvarande lokaler.

En händelse som ser ut som en tanke är att samma Wihlborgs 2008 fick köpa regionhuset där nu psykiatrin ska inhysas, när administrationen bestämt sig för att flytta till Wihlborgs dyra nybygge. Wihlborgs betalade 160 miljoner för kåken. Undrar vad de vill ha av oss skattebetalare för att psykiatrin ska få vara där? ”Förhandlingar pågår”, och vi underrättas säkert i efterhand, som vanligt.

Psykiatrin får ta över de uttjänta lokalerna. Mönstret är tydligt. Man bygger inte nytt för vården, och låter administrationen ta över gamla lokaler. Det skulle just se ut. Då skulle väl patienterna börja inbilla sig att de kom i första hand.

Annars skulle man ju kunna tro att det var mer angeläget att bygga ändamålsenliga och moderna lokaler för patienterna. Och – hemska tanke – att administrationen kunde ta över patienternas gamla lokaler, t ex S:t Lars. Deras behov av speciellt utformade lokaler är rimligen mindre än sjukvårdens. Det borde vara lättare att anpassa gamla vårdlokaler till kontor än tvärtom.

Men den politiska ledningen är rörande enig. Så beslutet är fattat i demokratisk ordning. Det ger oss ännu en anledning att välja Piratpartiet i höstens regionval. Det är ju ingen mening med att rösta på de andra som håller ihop och tycker likadant i alla väsentliga frågor.

– Detta göra vi helt och hållet ur ett patientperspektiv. Avsikten är att ha all öppenvård på framsidan mot Baravägen och slutenvården på baksidan … (Ingrid Lennerwald (S), regionråd och ledamot i vårdproduktionsberedningen)

Det är fint att höra att man gör det ”helt och hållet ur ett patientperspektiv”. Fast ärligt talat, så skiter man ju fullständigt i patienterna. Deras organisationer är inte ens tillfrågade om vad de tycker. Så mycket för ”patientperspektiv”. Snacka om falskhet och att tala med kluven tunga! Årets bidrag till floskelbingo?

Och stackars slutenvårdspatienter. De hade väl kunnat få framsidan, de som ska sitta där dygnet runt.

I Regionhuset finns också innergårdar som lämpar sig väl till olika typer av rehabilitering, säger Catharina Blixen-Finecke (M) regionråd och ordförande i vårdproduktionsberedningen. Eller friherrinnan Catharina von Blixen-Finecke, som hon tituleras vid kungamiddagar och liknande.

Man tar sig för pannan. Exakt vilka rehabiliterande insatser tror friherrinnan är lämpliga att bedriva på innergårdar? Psykoterapi, arbetsträning, gymnastik, medicinering, ECT – eller ska de användas som rastgårdar för de inlåsta patienterna, typ hundpensionat eller häkte? Jag gissar på det senare.

Men adelsdamen har mer klokskap att förmedla till oss, allmogen:

Öppenvård, mellanvård, slutenvård och förvaltning hamnar under ett tak. Även slutenvården i Landskrona föreslås flyttas till Lund. Det är dock inte fråga om att skapa ett nytt mentalsjukhus.

Nähej. Så bra då. Vad ska vi använda för fin omskrivning istället då? För det låter ju precis som konceptet för ett mentalsjukhus. Vad heter det på nyspråk? Jag gissar ”Psykiatriskt centrum”. Mina läsare får gärna komma med förslag.

Politikernas uttalanden är en förolämpning mot patienter, vårdpersonal och väljare.

Grannarna är förstås redan upprörda:

… väldigt otryggt med vetskapen om att psykiskt sjuka med tex sexmissbruk har permission på kvällar och helger. Jag vet att många i området …

Och inte har man frågat personalen heller. Man struntar lika maktfullkomligt i dem som i patienterna. Professorskollegiet protesterar upprört, precis som de gjorde med Proluma och SUS. Förmodligen med samma resultat: ingen bryr sig.

Men chefen för psykiatrin i Skåne är positiv. P-O Sjöblom är liksom regiondirektören Sören Olofsson importerad ifrån Stockholm. Var hittar dom alla dessa stockholmska snillen? Reportern frågar om patienternas intresseorganisationer är tillfrågade.

– Ja, de kontaktades under försommaren. Nu har jag inte på rak arm vad som sagts men vad jag vet har ingen uttalat sig negativt, säger P-O Sjöblom.

I samma artikel hävdar patienföreningarna att de aldrig tillfrågats.

Men den bilden delas inte av Sven-Olof Johansson från Autism & Aspergerförbundet eller Harald Wilhelmsson från Schizofreniföreningen i Skåne.

– Vi hade ingen aning om detta. Vi fick reda på det först efter att det fattats ett beslut, säger Harald Wilhelmsson.

– Sånt här tycker jag att man ska berätta i förtid. Jag läste det i tidningen före vårt senaste möte, säger Sven-Olof Johansson.

Båda sitter i regionens brukarråd för psykiatrin. Där kom frågan upp till diskussion först efter att ett beslut om hyresförhandlingar var taget.

Läser man riktigt noga vad P-O Sjöblom säger så kan ingen beslå honom med lögn. ”Ja, de kontaktades under försommaren.”  (någon har säkert kontaktat dem om någonting både under vår och försommar.) ”Nu har jag inte på rak arm vad som sagts …” (tydligen ingenting om det som saken gäller, vilket är detsamma som att de inte blivit informerade) ”men vad jag vet har ingen uttalat sig negativt” (nej, hur fan skulle de kunna göra det, när de inte ens fått reda på flytten). Inte ett osant ord, således, men inte heller ett enda ord av sanning. Så kan man uttrycka sig om man vill undvika ansvar och luras. Slå blå dunster i ögonen på folk, är ett uttryck som kommer för mig.

Jag överlämnar till mina läsare att avgöra vem som ljuger så obesvärat för reportern. Att ljuga utan samvetskval är ett typiskt psykopatdrag. Är det patienternas företrädare  eller psykiatrins chefer som påminner oss om psykopater?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Lat personal i psykvården!

Läkartidningen har en artikeln med titeln Det ska fan vara chef i psykiatrin. Det är en avgående klinikchef i södra Stockholm som tycker att det har blivit för mycket. Han störs av dåliga kvalitetsmått som telefontillgänglighet och GAF-skattning samt att dessa ändras från år till år och rör till budgeteringen. Det är numera påfallande hur sällan patienterna verkar utgöra något större problem i sjukvården. Det är alarmerande. Istället för att patientern sätts i centrum, en innehållslös kliché som väl står i vartenda policydokument nuförtiden, så stressas vårdpersonalen av administrativa rutiner. Det är kvalitetskontroller och trilskande datasystem som tar stor kraft från den som egentligen är satt att bota trasiga själar.

Min erfarenhet som tidigare klinikchef och överläkare i SLL är att produktiviteten (styrfarten) i samtliga personalgrupper var absurt låg utan att någon brydde sig. Statistiken för öppenvården visade på 0,5-2 patientbesök per dag, inklusive ”medicinhämtare” (5-minuterskontakter). Detta inte minst i de södra sjukvårdområdena. Köerna blev långa, och nästan alla kameler för stora för att passera nålsögat: ”Det här är inte vårt bord.”

Ni ska nog vara glada att man använt så barmhärtigt diffusa mått på effektivitet: telefontillgänglighet och GAF. Om de hade mätt hårddata: patienttid (tid med patienten i rummet) för varje anställd, så hade väl merparten av medarbetarna kunnat avskedas, och därmed få avbryta sina möten, ronder, konferensresor, kurser, handledningar, vidareutbildningar, stödsamtal, internetsurfing, sena ankomster, långa luncher, fika- och rökpauser och tidiga hemgångar, som alla tar tid från det egentliga arbetet med patienter. De ger dessutom upphov till bristande motivation, desorganisation, patientköer, vantrivsel, interna konflikter och sk. utbrändhet som kostar mycket i form av rehabilitering och vikarier, vilket gör systemet ännu mindre produktivt. Indirekt kostar det: patienter som lämnas åt sitt öde, fast man redan betalat för deras vård.

Carema Hjärnhälsan låter som en frisk fläkt. Har bara hört gott om deras mottagning här i Lund. De kan nog nästan komma upp i samma produktivitet som privatläkarna har. Det innebär ungefär fem 50-minuters patientbesök om dagen, fyra dagar i veckan hos en specialistutbildad psykiatriker för att dra in lönen och nödvändiga kringkostnader. Ett läkarbesök på 50 minuter får kosta dryga tusenlappen, inklusive: lokalhyra, administration, avskrivning på inventarier, övrig personal etc. I landstinget kostar ett sådant besök, som sällan går att uppbringa utan lång väntetid, minst det tiodubbla.

Tacka fan för att skattebetalarna vill ha valuta för pengarna. Tänk på patienterna för en kort sekund, så ser ni att det inte är orimligt med mätbara prestationsmått, t ex patientminuter per tusenlapp. Det finns inget tak för hur sofistikerad man kan vara under sina 50-minuterspass, men de måste materialiseras/komma till stånd/bli av först. Man måste lyfta på bakdelen och börja jobba. Och det kommer nog inte ske utan ett paradigmskifte eller organisationsbyte.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,