Region Skåne i Kina såväl som i EU

Det är en vittfamnande region man hamnat i. Inte nog med att vi nyligen fått eget kontor i Bryssel, nu har Regionen skickat ett fyrtiotal höga politiker och tjänstemän till Kina – närmare bestämt till världsutställningen i Shanghai – kallad Expo 2010.

Syftet med Region Skånes medverkan är att marknadsföra Skåne och under perioden 21-24 oktober kommer regionen att vara representerad i den svenska paviljongen. Fokus kommer att ligga på innovationskapacitet, cleantech, rörlig bild och kommunikation. Det regionala perspektivet under seminariet stod Cecilia Gyllenkrok-Borgström och Camilla Greiff för. De arbetar som projektansvarig respektive projektledare för Region Skånes arbete med Expot.

Jag tycker att det vore intressant att höra ifrån någon intern läcka/informatör hur Brysselkontoret  bemannats, och vilka som fick följa med till Kina. Vilka relationer de har formellt och informellt till de stora makthavarna i Regionen.

Då skulle man nog få en rätt komplett bild av den reella makten i Skåne, de inbördes relationerna, och successionsordningen. Men vem har den personkännedomen att man kan reda ut alla dessa samband?

För vad har de där att göra egentligen. Jo, jag förstår att Kina är en viktig partner i den internationella handeln. Men på vilket sätt är det Regionens fråga? Ska vi importera mer varor därifrån så behöver vi nog inte göra PR först. Det är bara att beställa.

Eller planerar Regionen att lägga ut verksamhet i detta låglöneland?

Finns det någon substans i delegationen med förberedelser, konkreta ärenden, kulturkompetens, tidigare kontakter, språkförmåga – eller är det bara en resa där man ska glassa – en belöning för lojala chefer på lite högre nivå?

Det vore roligt att veta. Det är ju ändå vi skattebetalare som står för traktamenten, lön, flygbiljetterna och de dyra hotellen för dessa bjudresor. Kanske hade vi haft mer nytta av studieresor till mera näraliggande områden som Lund, Malmö, Rosengård och Vellinge. Där finns det ju en del att göra också. Rent regionalt, alltså. Men det är förstås inte lika spektakulärt.

Även bjudresor med långsökt motiv är granne med korruption.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

SUS utplånat – UMAS och USiL tillbaka

Förvaltningsrätten har upphävt beslutet att slå samman UMAS och USiL eftersom det var olagligt. Ärendet ansågs av domstolen vara av så stor betydelse att det skulle ha nämnts i kallelsen till Regionfullmäktige.

Ja, minst sagt, som TV-reportrarna ständigt säger nuförtiden.

Ett så stort ärende borde ha ingått i budgeteringen och annat långsiktigt planeringsarbete. Det borde ha diskuterats med medborgare, tjänstemän, anställda och politiska representanter. Men det struntade man i och  kuppade istället igenom beslutet för att slippa den besvärliga diskussionen. Som bekant beställde man ett dyrt underlag ifrån en konsult istället redan när man försäkrade att det bara handlade om en samordning – ingen sammanslagning – och kallade projektet/lögnen Proluma. Den dyra konsulten upphandlades utanför regelsystemet. Revisorerna ville inte godkänna förfarandet.

Se mitt tidigare inlägg:

Med alla sina kanslier och underdirektörer torde regiondirektören ha exempellösa resurser för utredningar. Ändå gick han förbi hela sin organisation och beställde en utredning av McKinsey för 37 miljoner när han skulle ta fram ett förlag på hur Malmös och Lunds universitetssjukhus kunde samordnas eller slås ihop. Revisorerna ville inte ge styrelsen ansvarsfrihet efter det, och den nytillträdda juridiska chefen sa upp sig då hon tyckte att upphandlingen var olaglig. Men regiondirektören sitter kvar. Man baxnar.

Det oanständiga är att man inte vill ha de synpunkter från  medborgare, patienter, vårdanställda, fackförbund, intresseorganisationer för vårdtagare och vårdgivare. Inte heller från sina egna talrika tjänstemän och utredare – nej, inte ens från de politiska representanterna – vare sig från det egna partiet eller andra. Detta var ett så stort beslut att det fattades i ett mycket litet rum, där bara Jerker Swanstein, Sören Olofsson och kanske någon mer fick plats. Vem vet?

Det är lite Vilda Västern över Regionen. Eller mera som Knohult där Åsa-Nisse och Klabbarparn är verksamma. Och då blir väl friherrinnan Skånes Eulalia.

Att beslutet är olagligt spelar dock mindre roll. Det ändrar inget i praktiken. Formellt sett så är tillsvidare inte sjukhusen sammanslagna. Det innebär att SUS formellt sett inte existerar. Men nya, förhoppningsvis mindre illegala beslut, kommer att fattas så fort som möjligt.

Men man kan undra om de avtal som ingåtts med anställda och leverantörer är giltiga när motparten inte längre existerar rent formellt. Och jobbar maken på USiL nu igen? Det enda som är konstant är vägskyltarna i Lund som betryggande nog visar vägen till Lasarettet. Inget tjafs, hit och dit, om några universitetssjukhus där.

Det upphävda beslutet känns mera som en lapsus, ett litet gruskorn i det stora maskineriet. Ett maskineri som varken är anständigt eller demokratiskt har nu dessutom visat sig vara kriminellt. Det stora problemet är dock det monumentala underskottet på demokrati, transparens och vanlig enkel anständighet. Maktens arrogans blir inte tydligare än såhär.

Maktfullkomlighet är granne med korruption.

I samband med att SUS skapdes så fick de högsta cheferna lönepåslag för att de fått utökade ansvarsområden. Kan man tänka sig att Sören Olofsson och Jerker Swanstein får löneavdrag för de extra kostnader de förorsakat med sin kriminella inkompetens?

(Frågan är retorisk.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Tack allihopa!

Plagen i Yport

Klicka på bilden två gånger för att se den i större storlek

Nu är valresultatet klart. Piratpartiet kom inte in vare sig i Riksdag, Landsting eller kommuner.

Det var dock 23 personer som personröstat på mig. 21 om man räknar bort mig själv och min sambo. Det kanske inte låter så mycket, men det var mer än jag hade förväntat mig. 21 personer som lagt mitt namn på minnet, och haft sinnesnärvaro att kryssa den lilla rutan på valsedeln.

Tack för förtroendet. Beklagar att det gick som det gick, för nu kom jag ju inte in i maktens korridorer trots allt. Den här gången.

Men det ändrar ingenting i övrigt. Jag håller ögon och öron öppna, och rapporterar om jag kommer på något intressant.

Under själva valet var jag på bilsemester i Frankrike med make och hund för att fira en jämn födelsedag – se bilden ovan.  Men nu är jag tillbaka.

Har noterat fortsättningen på Uppdrag Gransknings reportage om korruptionen i Göteborg. Det mest intressanta som hänt medan jag var borta. Så märkligt tyst det är i medierna om denna skandal. Det är ju något som borde ändra självbilden hos oss svenskar. Varför hör man inga ramaskrin? Varför ingen granskning av motsvarande företeelser i andra kommuner?

För inte är väl göteborgare värre än oss andra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Flyttskandal i Lunds psykiatri – rösta Pirat

Psykopaterna ska flytta, kallade jag denna artikel från början. Om det är administratörerna eller patienterna som ska kallas psykopater låter jag vara osagt. Men visst känns det tryggare när psykopater är patienter och inte chefer i sjukvården. Men så bytte jag rubrik, för det blev lite väl vitsigt.

Så har det skett igen. Man fattar stora beslut över huvudet på sjukvården och patienterna. Ingen diskussion med dem som berörs av flytten, varken patienter, vårdpersonal eller grannar. Alla är överkörda.

Psykiatrin i Lund ska flyttas till det gamla regionhuset. Det har man bestämt utan vidare spisning eller samråd. Ingen förankring hos berörda. Har någon hört talas om begrepp som transparens och insyn?

Fort gick det, precis som när man sålde det gamla regionhuset och byggde ett nytt i västra hamnen i Malmö. Det är dit som förvaltningen nu ska flytta till nya fina lokaler. Dyra är de också. 1900 kr/kvm tar ägaren Wihlborgs ut. Det är ca 30% mer än för nuvarande lokaler.

En händelse som ser ut som en tanke är att samma Wihlborgs 2008 fick köpa regionhuset där nu psykiatrin ska inhysas, när administrationen bestämt sig för att flytta till Wihlborgs dyra nybygge. Wihlborgs betalade 160 miljoner för kåken. Undrar vad de vill ha av oss skattebetalare för att psykiatrin ska få vara där? ”Förhandlingar pågår”, och vi underrättas säkert i efterhand, som vanligt.

Psykiatrin får ta över de uttjänta lokalerna. Mönstret är tydligt. Man bygger inte nytt för vården, och låter administrationen ta över gamla lokaler. Det skulle just se ut. Då skulle väl patienterna börja inbilla sig att de kom i första hand.

Annars skulle man ju kunna tro att det var mer angeläget att bygga ändamålsenliga och moderna lokaler för patienterna. Och – hemska tanke – att administrationen kunde ta över patienternas gamla lokaler, t ex S:t Lars. Deras behov av speciellt utformade lokaler är rimligen mindre än sjukvårdens. Det borde vara lättare att anpassa gamla vårdlokaler till kontor än tvärtom.

Men den politiska ledningen är rörande enig. Så beslutet är fattat i demokratisk ordning. Det ger oss ännu en anledning att välja Piratpartiet i höstens regionval. Det är ju ingen mening med att rösta på de andra som håller ihop och tycker likadant i alla väsentliga frågor.

– Detta göra vi helt och hållet ur ett patientperspektiv. Avsikten är att ha all öppenvård på framsidan mot Baravägen och slutenvården på baksidan … (Ingrid Lennerwald (S), regionråd och ledamot i vårdproduktionsberedningen)

Det är fint att höra att man gör det ”helt och hållet ur ett patientperspektiv”. Fast ärligt talat, så skiter man ju fullständigt i patienterna. Deras organisationer är inte ens tillfrågade om vad de tycker. Så mycket för ”patientperspektiv”. Snacka om falskhet och att tala med kluven tunga! Årets bidrag till floskelbingo?

Och stackars slutenvårdspatienter. De hade väl kunnat få framsidan, de som ska sitta där dygnet runt.

I Regionhuset finns också innergårdar som lämpar sig väl till olika typer av rehabilitering, säger Catharina Blixen-Finecke (M) regionråd och ordförande i vårdproduktionsberedningen. Eller friherrinnan Catharina von Blixen-Finecke, som hon tituleras vid kungamiddagar och liknande.

Man tar sig för pannan. Exakt vilka rehabiliterande insatser tror friherrinnan är lämpliga att bedriva på innergårdar? Psykoterapi, arbetsträning, gymnastik, medicinering, ECT – eller ska de användas som rastgårdar för de inlåsta patienterna, typ hundpensionat eller häkte? Jag gissar på det senare.

Men adelsdamen har mer klokskap att förmedla till oss, allmogen:

Öppenvård, mellanvård, slutenvård och förvaltning hamnar under ett tak. Även slutenvården i Landskrona föreslås flyttas till Lund. Det är dock inte fråga om att skapa ett nytt mentalsjukhus.

Nähej. Så bra då. Vad ska vi använda för fin omskrivning istället då? För det låter ju precis som konceptet för ett mentalsjukhus. Vad heter det på nyspråk? Jag gissar ”Psykiatriskt centrum”. Mina läsare får gärna komma med förslag.

Politikernas uttalanden är en förolämpning mot patienter, vårdpersonal och väljare.

Grannarna är förstås redan upprörda:

… väldigt otryggt med vetskapen om att psykiskt sjuka med tex sexmissbruk har permission på kvällar och helger. Jag vet att många i området …

Och inte har man frågat personalen heller. Man struntar lika maktfullkomligt i dem som i patienterna. Professorskollegiet protesterar upprört, precis som de gjorde med Proluma och SUS. Förmodligen med samma resultat: ingen bryr sig.

Men chefen för psykiatrin i Skåne är positiv. P-O Sjöblom är liksom regiondirektören Sören Olofsson importerad ifrån Stockholm. Var hittar dom alla dessa stockholmska snillen? Reportern frågar om patienternas intresseorganisationer är tillfrågade.

– Ja, de kontaktades under försommaren. Nu har jag inte på rak arm vad som sagts men vad jag vet har ingen uttalat sig negativt, säger P-O Sjöblom.

I samma artikel hävdar patienföreningarna att de aldrig tillfrågats.

Men den bilden delas inte av Sven-Olof Johansson från Autism & Aspergerförbundet eller Harald Wilhelmsson från Schizofreniföreningen i Skåne.

– Vi hade ingen aning om detta. Vi fick reda på det först efter att det fattats ett beslut, säger Harald Wilhelmsson.

– Sånt här tycker jag att man ska berätta i förtid. Jag läste det i tidningen före vårt senaste möte, säger Sven-Olof Johansson.

Båda sitter i regionens brukarråd för psykiatrin. Där kom frågan upp till diskussion först efter att ett beslut om hyresförhandlingar var taget.

Läser man riktigt noga vad P-O Sjöblom säger så kan ingen beslå honom med lögn. ”Ja, de kontaktades under försommaren.”  (någon har säkert kontaktat dem om någonting både under vår och försommar.) ”Nu har jag inte på rak arm vad som sagts …” (tydligen ingenting om det som saken gäller, vilket är detsamma som att de inte blivit informerade) ”men vad jag vet har ingen uttalat sig negativt” (nej, hur fan skulle de kunna göra det, när de inte ens fått reda på flytten). Inte ett osant ord, således, men inte heller ett enda ord av sanning. Så kan man uttrycka sig om man vill undvika ansvar och luras. Slå blå dunster i ögonen på folk, är ett uttryck som kommer för mig.

Jag överlämnar till mina läsare att avgöra vem som ljuger så obesvärat för reportern. Att ljuga utan samvetskval är ett typiskt psykopatdrag. Är det patienternas företrädare  eller psykiatrins chefer som påminner oss om psykopater?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Sorgset SUS och smarta skåningar

Pieter Bruegel den äldre - Krymplingarna (1568, olja på pannå)

Pieter Bruegel den äldre - De Kreupelen (Krymplingarna) från 1568

Bilden visar förhållanden för sjuka och handikappade långt före den nuvarande mandatperioden i Region Skåne. Vi hoppas att det inte någonsin blir så här illa igen.

Det går ju ändå framåt med sammanslagningen av Lunds och Malmös universitetssjukhus, och fram växer SUS – Skånes UniversitetsSjukhus. Personalen har till exempel fått lära sig att transporter av patienter mellan de båda sjukhusen är att betrakta som interna. Det är en väldig skillnad på internt och externt. Eller?

Skulle man inte kunna genomföra detta även för pendlarna i Regionen? Att resa mellan Lund och Malmö är en intern angelägenhet, inte något interurbant – och prissatt därefter med en enkel lokalbiljett.

Lite betänksam blir man även efter Regionens senaste annonskampanj:

Smarta skåningar ställer sig inte i kö för att få en vanlig rutinoperation. De åker till något av de mindre sjukhusen i Skåne där väntetiden är betydligt kortare.

Åk alltså inte till SUS! Ta istället något av de många mindre och externa (!) sjukhusen i Ängelholm, Helsingborg, Hässleholm, Kristianstad, Landskrona, Simrishamn, Trelleborg eller Ystad.

Alltså inte till SUS, vare sig till Lund eller Malmö. Inte heller inom SUS, t ex. från Lund till Malmö, utan sikta externt på småsjukhusen, t ex. från Lund till Simrishamn. Så smart kan det göras.

Varför, undrar man. Ska det inte bedrivas någon sjukvård vid SUS? Eller kanske bara en mycket liten och exklusiv verksamhet på detta mycket stora och geografiskt utspridda sjukhus? Eller har sjukhuset bara inte kommit igång ännu?

Detta för mina tankar till skaldens lika svart- som framsynta ord om oss människor.

OBS: Raden Skulle kärlekslöst vi gå och kalla? saknar ett komma före ordet och. Men det är nog tänkt så ändå. Uttrycket gå och kalla betyder alltså … gå, och kyliga/frusna – inte gå och ropa/skrika. Det kan vara bra att veta, inte minst om man tänker deklamera dikten, något jag rekommenderar för de mest skilda tillfällen. Gör då en liten paus före och-et för att undvika missförstånd.

Verner von Heidenstam

Vi människor


Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna SUS på gravens gräs.

Verner von Heidenstam

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Å andra sidan – Region Skåne

Nu har jag i flera inlägg klagat på den obegripliga politiska styrningen och gnällt på den röriga förvaltningen liksom den svaga ekonomiska prioriteringen. Finns det då inget bra?

Jo, faktiskt. Det är mycket som är bra också.

Den borgerliga majoriteten har tagit tag i många av problemen. Det viktigaste är att de försökt börja mäta produktionen. Det näst viktigaste är att de genom privatiseringar utsatt Regionens egen verksamhet för konkurrens. Mätningar av prestationer blir som mest användbara just i jämförelser, även om det alltid finns någon som tycker att jämförelserna är orättvisa eller missvisande. Det är säkert rätt till viss del, men det mest orättvisa och missvisande är att inte jämföra alls.

Och vad jag tidigare sagt om vikten av att följa upp alla privatiseringar och upphandlingar för att försäkra sig om att man får rimligt utbyte av sina skattekronor – det gäller ju faktiskt i lika hög grad den Region-drivna verksamheten.

Det finns nedskrivna planer för verksamheten. Det mest konkreta dokumentet är Budget och verksamhetsplan 2010 med plan för åren 2011 till 2012. Den kommer ut varje år, i likartad form fastän årtalen i titeln ändras förstås.

Om man läser denna lättillgängliga broschyr med många fina färgbilder så ska man fråga sig: Vilka frågor är stora och vilka är små? Får de stora frågorna stort utrymme? Frågan om sammanslagning av Lunds och Malmös universitetssjukhus till SUS är den största av dem alla. Hur stort utrymme får den?

I tidigare års planering beskrivs den reviderade budgetprocessen. Det är en intrikat beskrivning. Men den förtas lite av att de viktigaste besluten inte följer den anvisade processen. Inte alls.

Man kan också se att investeringsbudgeten stöts och blöts mer än vad man kunde tro. Det beror på att driftsbudgeten är mycket av ”the same old shit” från år till år. De gamla vanliga verksamheterna sköts av de gamla vanliga gänget (de anställda). Om man vill göra sig ett namn som handlingskraftig politiker så ska man akta sig för att röra driftsbudgeten. Det är aldrig populärt. Folk blir förbannade om de sägs upp eller förflyttas. För att inte tala om när man lägger ner något. Däremot kan man visa dådkraft genom att uppföra nya byggnader. Därför är investeringarna viktiga för de stora grabbarna.

Men tillbaka till sammanslagningen och SUS: den frågan tas inte alls upp i planerna. Inte ett ord, inte en enda färgbild. Då uppkommer en ny fråga: Varför? Jag kan bara gissa svaret. Frågan har inte beretts på vanligt sätt. Den har inte varit föremål för politisk diskussion, och inte heller utretts av förvaltningen (tjänstemännen). Förmodligen är den för känslig.

Något måste göras åt dessa dyra kolosser, som inte står i proportion till befolkningsunderlag (läs: skatteintäkter och sjukvårdsbehov). Skåne behöver ett universitetssjukhus, men inte två. Alla nedläggningar och nedskärningar i sjukvårdsfrågor är politiskt ”omöjliga”. Massmedia och ”allmänheten” reagerar direkt med ett eller flera ramaskrin. Det kan ge en valförlust om man inte passar sig noga. Den politiker som sätter ned foten i en sådan fråga  kan nog se sina dagar räknade.

Därför hänskjuts frågan till en tjänsteman (regiondirektören) som dessutom fått sina förslag ifrån en utomstående konsult (vg. se tidigare inlägg). Dessutom har han rekryterats utifrån på liknande meriter. Så blir inga lokala politiska fingrar smutsiga. Han f¨år bra betalt för att klä skott för all kritik, och politikerna går förhoppningsvis fria.

Jag förstår att detta är en valtaktisk nödvändighet, lika mycket som det är en demokratisk oanständighet. Det förstår säkert höga ansvariga också, men vad ska de göra? Om de blir bortröstade så kan de ju inte lösa problemet alls.

Den enda anständiga lösningen vore att processa frågan i organisationen. Men det är ingen enkel sak. Då får man göra sig besväret att ställa verksamhetschefer och akademier inför den snöda ekonomiska verkligheten, och låta dem utarbeta sina egna förslag. Det skulle vara en mödosam väg med mycket revirpinkande och många ramaskrin, men med ett gott ledarskap skulle man till slut kunna få fram en lösning som var bättre förankrad och dessutom byggde på större kunskap om situationen. Men det kräver betydligt mer av cheferna än att köpa in ett organisationsförslag från en konsult. Det kräver gott ledarskap – båda bland politiker och tjänstemän. Och det växer inte på trän – gott ledarskap, alltså.

Den andra frågan jag ställer mig när jag studerar verksamhetsplanen är hur det går med privatiseringarna. Hur omfattande är de, och hur står de sig i jämförelse med den regiondrivna vården?

En verksamhetplan är ändå något gott, och det finns många goda intentioner i den. Om den kompletterades på dessa punkter skulle den inge ännu mer förtroende.

En annan företeelse som förtjänar beröm är den outtröttliga Revisionen. Vill man verkligen ha koll på vad som pågår i Regionen så ska man läsa deras granskningsrapporter. De tar inte alls bara upp den ekonomiska sidan, vilket är alltför vanligt. De gör sig även besväret att utvärdera verksamheten – det mesta från produktivitet till felbehandlingar. Och de är billiga. Bara 15-20 miljoner kostar de, en tiondel av vad operan i Malmö kostar.

Skåne har dryga miljonen invånare. och är ungefär hälften så stort som Stockholm sett till invånarantal. Klimatet är mildare (mindre uppvärmningskostnader) och läget ypperligt med närhet till kontinenten. Problemen är många, men högst hälften av vad Stockholm har. Det viktiga är att lösningarna är fler än problemen. I mångt och mycket tror jag att den balansen är hyfsad ändå här i Skåne. Men till hösten blir det val. Om majoriteten skulle svänga så blir det stora problem med kontinuiteten. På så vis kan man säga att väljarna är ett lika stort problem som politikerna.

Trots att jag är en gammal vänsterist så hoppas jag ändå på borgerlig valseger. (Det allra bästa vore förstås om Piratpartiet fick egen majoritet.) Det finns så mycket potentiell förnyelse i de pågående privatiseringarna, att det vore synd om de skulle drabbas av ”återställare”. Många av problemen i de gamla institutionerna är så ingrodda att inget annat än en ny organisation, en ny entreprenör kan få ordning på dem. Men att driva all sjukvård privat tror jag heller inte på. Ett genomkommersialiserat system som i USA driver upp kostnaderna för vården. Lagom är nog bäst – och det är vi ju världsmästare på här i landet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vem ansvarar för privat sjukvård?

Tekniskt sett är svaret enkelt. Den privatdrivna sjukvården finansieras av skattepengar, och därmed är det politikerna som har ansvaret.

I och med att man upphandlat vård så övergår det rena driftsansvaret på den privata vårdgivaren, men ansvaret för att medborgarna får den vård de betalt för ligger kvar hos politikerna. De ska därför noggrant följa upp verksamheter som de upphandlat.

Att lägga ut ansvaret för vårdens drift på en extern entreprenör kan ge flera fördelar. Man slipper att själv administrera denna del av vården, och det kan vara lättare att komma tillrätta med gamla surdegar i en dåligt fungerande organisation. Man börjar på ny kula, ofta med samma personal, men med nytt ledarskap.

Man får också en ny incitamentsstruktur, dvs. utföraren, entreprenören kan tjäna (pengar) på att göra ett bra jobb. Det är en avgörande skillnad. Men det gör det förstås ännu viktigare med uppföljningen. Det är politikerna, upphandlarna – köparen – som måste precisera vad det är han vill ha för sina pengar (mätbara mål) och sedan avgöra om han fått vad han betalt för eller blivit blåst på konfekten: uppföljning.

Ersättningssystemen blir lätt manipulerade. Om man får betalt per besök så kan man se till att patienterna får göra fler och kortare besök. Om man får betalt för en viss diagnos eller operation så kan man vidga gränserna för denna diagnos så att även lite lättare gränsfall kommer med. Uppföljningen måste därför vara aktiv och förutseende (finurlig och inte helt förutsägbar).

Så har Region Skåne t ex framgångsrikt upphandlat psykiatrisk vård för norra Lund och Kävlinge för några år sedan. Det blev både billigare och bättre än när landstinget själv ansvarade. Nu upphandlar man även den öppna psykosvården för denna region. Man kan alltid hoppas att det blir samma entreprenör som för den övriga psykvården. Annars finns det väl en uppenbar risk för fragmentering mellan psykos och icke-psykos samt mellan norr och söder. Den slutna vården bedrivs fortfarande av Regionen själv. Hur beroende öppen- och slutenvård är av varandra vet man bara om man jobbat där själv. Det finns uppenbara intressekonflikter och gemensamma mål. Därför är det viktigt att ha en incitamentsstruktur – ett ersättningssystem – som motverkar att man bollar patienter mellan varandra med det evinnerliga: det här är inte mitt bord.

Det är viktigt att uppföljningen av de gamla och nya verksamheterna är levande och inte fastnar i gamla hjulspår. Upphandlingarna sker ofta på 5-års tid. När dessa år gått görs en ny upphandling. Då måste man göra nya specifikationer på vilka krav man vill ställa på verksamheten (kravspecifikation vid upphandling). Inte bara upprepa de gamla. Det kräver stor kompetens och inblick i verksamheten att utforma sådana kravspecifikationer vid upphandlingar. Det är lätt att hamna i flummiga målsättningar som inte går att avgöra om man nått. ”God psykisk hälsa” är ett meningslöst uttryck om upphandlare och entreprenör inte är överens om hur det ska mätas. ”Tusen öppenvårdsbesök” är inte heller ett särskilt bra prestationsmått om man inte anger hur lång tid patienten har på sig och hos vem besöket sker: en kvart hos en mentalskötare är betydligt billigare än en timme hos en psykiatrisk specialistläkare.

Kompetensen vid upphandlingarna och effektiviteten i uppföljningen är det avgörande för om vi får valuta för våra skattepengar när de går till privat utförd vård.

I Region Skåne är det inte lätt att få en inblick i upphandlingarna. Hur jobbar man med kraven? Vem ansvarar för en tuff uppföljning? Hur sörjer man för kontinuitet mellan upphandlingarna? Hur undviker man att det blir ett lapptäcke av entreprenörer som tävlar i att slippa ta patienter?

När jag letar på nätet hittar jag ingen redovisning alls. Inte ens vilken del av budgeterade medel som går till privata vårdproducenter. Än mindre hur de klarar av att följa kraven som ställdes vid upphandlingen.

Där behövs verkligen mera transparens. Patienterna är en viktig del av uppföljningen. Vi vanliga medborgare som blir patienter förr eller senare vet om vi fick bra vård eller inte. Det är också vi som stått för betalningen via våra skattepengar. Så fråga medborgarna. De brukar veta både vad som ska stå i kraven och om man fick det man betalt för.

Hittills har jag aldrig hört talas om att man ringer upp patienter och frågar om de fick den avsedda vården. Det är väl den enklaste och effektivaste uppföljningen man kan göra. Personnummer, identitet, besöksdatum etc. finns redan i betalningsunderlagen, så det är bara att ringa och fråga.

Det är inte helt okänt att vissa privata vårdgivare bara bokar in lite besök på måfå utan att patienten ens varit där. Man kan också boka in kostnaden för något som tar två timmar, fastän det bara tog en kvart. Sådant skulle man lätt hitta genom att ringa slumpvis utvalda patienter. De skulle säkert bli glada att ha någon att anförtro sig till om de blivit illa bemötta. Någon med makt att ändra på saker och ting.

Det är ett gratisråd som jag gärna vidarebefordrar. En metod för att ”säkra kvaliteten” (ett avskyvärt begrepp, i och för sig) som är enkel, begriplig och patientvänlig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,