Region Skåne i Dagens Medicin och Läkartidningen

I dagens nummer av Dagens Medicin läser vi att allmänläkarna i Skåne är organiserade i tre olika ersättningssystem: nationella taxan, hälsovalet samt vårdavtal. Nu kritiseras incitamentsstrukturen för att likna utpressning.

Sören Olofsson, som är regiondirektör (capo di tutti capi, som en kommentatör uttryckt det) har en artikel i dagens nummer av Läkartidningen. Den handlar om kostnader för nya cancerläkemedel. Han vill ta reda på om patienterna verkligen villl ha sådana dyra mediciner.

Vad talar emot, undrar man? Är det en tjänstemannafråga? Kanske snarare en fråga för cancerläkare att hantera i varje enskilt fall? Detta bara sagt som välmenande råd. För det är väl inte bara för att spara pengar som direktören givit sig in i de farmakologiska och existentiella aspekterna av cancervården.

Som gammal språkpolis noterar jag också att han stavat fel på ordet existentiell (inte exixtensiell, vg. se SAOL), vilket är illavarslande. Inte för att jag vill göra mig lustig över någons dyslektiska oförmåga, utan för att han tycks sakna uppbackning av rättstavningskontroll i datorn – och inte heller ha någon (välvillig! och kompetent!) sekreterare till sin hjälp. Med en sådan ansvarsbörda som han har, så tycker jag att Regionen måste kunna ge honom såväl ny dator som ett kompetent kansli!

För att inte tala om korrekturet på Läkartidningen. Vart är tiderna på väg?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Vad har Skåne i Bryssel att göra?

Igår invigdes Skånes alldeles egna kontor i Bryssel. Sydsvenskan berättar att det kostar en miljon i hyra. Enligt fattade beslut ska det kosta 7 miljoner årligen att driva med två eller tre tjänster samt en pryo. Om inte de anställda har miljonlöner så borde pengarna räcka till en hel del annat. Man undrar vad. Kanske resor och traktamenten till alla politiker och tjänstemän som nu får anledning att resa ner dit. Man får hoppas att de har som minimikrav att de talar flytande franska, eftersom utbytet av en sådan resa annars blir magert. (OBS detta är ironi. Inte f-n kan de någon franska. Och vad skulle utbytet kunna vara mer än en stunds semester från den påfrestande  vardagen i Regionen?)

Jag talade med en sjuksköterska som var förbannad. Vad har politikerna i Bryssel att göra? Samtidigt som det saknas sängar på sjukhusen och lönerna är lägst landet.

Ja, så kan man tänka, men då måste man lära sig skilja på stort och smått. Bara underskotten för Skånes stora sjukhus ligger på flera hundra miljoner för det senaste året. En halv miljard är felräkningspengar i Regionens budget. Sju miljoner är så lite att det inte ens syns. I alla fall kan man inte se det överhuvud taget i budgeten.

Något brysselkontor finns inte nämnt vare sig i kortare eller långsiktigare planer. Det är ett litet beslut som inte fattas på vanligt sätt. Det är förmodligen grabbarna och tjejen på bilden som hittat på det. Kanske någon närstående som behöver ett flashigt jobb utomlands eller att man själv behövde ett skäl för lite utlandsresor? Ja, vad vet jag. För de krystade förklaringar som framförs för den skånska närvaron i Bryssel kan knappast vara skälet. Vi är redan representerade där via Sydsam, och genom Malmö som har eget kontor i samma hus.

Och så via Regering och Riksdag, förstås. Men de är nog inte riktigt att lite på vad gäller skånska intressen. Det visar historien.

Så vi ser med intresse fram emot att få ta del av vilka som ska få de åtråvärda tjänsterna på kontoret. Och få veta vad de sedan uträttar där. Ett tips vid rekryteringen är att bortse från kompis- och släktband till höga politiker och tjänstemän i Regionen, och istället se till att de åtminstone behärskar franska och engelska i skrift och tal. (Skånska funkar klart sämre därnere.)

Piratpartiet är redan representerat i Bryssel. Vi får hoppas att relationerna till Skånes kontor blir goda.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Psykiatrisk privatmottagning inte längre till salu

Obs! Uppdaterat i juli

Inte aktuellt längre. För mer information se information i nytt inlägg.

Från 1 april får läkare och sjukgymnaster som har en privatmottagning som är etablerad enligt den nationella taxan överlåta sin etablering till någon annan med rätt komptetens.

Den nationella taxan innebär att besök är kostnadsfria för patienterna när de kommit upp i frikort (900 kr per 12-månadersperiod). Dessutom billigare dessförinnan. Konsultationer på t ex lab och röntgen betalas av landstinget.

Eftersom överlåtelse hittills inte varit möjlig, så är det ingen som vet vad en ”etablering” är värd i pengar. Priset är alltså mycket förhandlingsbart.

För egen del har jag en vilande praktik i psykiatri i Stockholms läns landsting. Vilande eftersom jag sedan en tid bor i Skåne för att kunna ägna mig åt studier/forskning, och det ser ut att fortsätta så. Helst skulle jag vilja byta rakt av med en kollega i Skåne, som vill flytta sin praktik till Stockholm. Man måste nämligen fortfarande hålla sig inom det landsting där man etablerade sig från början.

Men är det någon som känner någon som är intresserad, så får man gärna höra av sig med frågor. Själva överlåteseförfarandet sköts av landstinget som utannonserar enligt konstens alla EU-regler om konkurrensneutralitet etc i en databas, som nog bara få känner till. Ev. annonser i t ex Dagens Medicin eller Läkartidningen får jag nog bekosta själv.

Men Landstinget måste ta hänsyn till vissa önskemål från mig när de utser vinnare av anbud. Jag har också vetorätt, och kan dra in annonseringen om jag inte är nöjd. Därför är det viktigare att vi kommer överens om något bra än att man lägger högsta bud.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Toyota – bilmodell i sjukvården

I Lund ska sjukvården införa den framgångsrika produktionsmodell som gjort Toyota till världens största biltillverkare. Modellen kallas ”lean”, som ska förstås som ”smal” (inte mager!) i betydelsen ”smidig” (inte exklusiv!).

Kan man verkligen tillämpa samma principer i sjukvård som i bilindustri? Jomenvisst! I dagens nummer av Läkartidningen tas detta upp i två artiklar vars innehåll kan sammanfattas i ”det här är väl inget nytt, bara sunt förnuft, det prövade vi redan på sjuttiotalet”. Så mycket djupare än så går inte Läkartidningen.

Den intressanta utmaningen skulle kunna formuleras på följande sätt. Antag att vi förbjöd alla väntetider: remisser skulle besvaras samma dag som de skrevs, operationer genomföras samma dag som de ansågs behövas, väntetiden för att träffa en läkare på akuten eller på vårdcentralen skulle vara högst en kvart från det att man steg över tröskeln utan att ha bokat tid. Det är lättare att genomföra än man tror, och ingen utopi. Att behandla någon omedelbart kräver inte större resurser än att göra det efter en lång väntetid. Det är ”bara” en fråga om organisation.

Om jag fick bestämma så skulle all sjukvård bli ”lean” omedelbart. Hota alla som säger att det inte går med avsked – det är just deras attityd som skapar problemet. Premiera istället dem som föreslår förändringar som leder till minskade väntetider. Inom psykiatrin kan det ta två år att få bli utredd för diagnosen ADHD. Den effektiva utredningstiden består av ett läkarsamtal på en timme och en psykologtestning på ungefär lika lång tid. Några blodprover för att utesluta annan sjukdom kan också vara bra. Varför vänta i månader och år? Doktorn och psykologen kan man väl få träffa samma dag som man ringer, och besked om prover och diagnos vid återbesök ett par dagar senare. Det tar ju inte fler resurser än om man får vänta. Snarare är det väl så att det tar mer resurser just när man drar ut på det: nya doktorer och psykologer som ska sätta sig in i vad de förra gjorde, hitta de gamla provsvaren etc.

Alla väntrum borde förbjudas. Varför ska folk sitta där och smitta varandra? Raka vägen in på läkarexpeditionen, där en specialist gör den snabba första bedömningen. Det går på fem minuter för det mesta om man är van. Om det behöver röntgas så följer någon med en dit. Det tar tio minuter – precis lagom för att doktorn ska hinna maila remissen. Så man röntgas på en gång. När röntgenläkaren ser att det är en fraktur så kontaktar han narkos och operation så att de dukar upp direkt medan man tar sig dit. Klart på någon timme istället för ett dygn av plågsam väntan. All forskning visar att det går åt mindre resurser om man gör så, och patienterna får mindre komplikationer – det dyraste av allt.

Man skulle tvingas flytta några av oss äldre specialister till frontledet, och det skulle vi inte gå med på frivilligt eftersom vi blivit lite trötta med åren. Många sjukhusläkare skulle arbeta på vårdcentral istället, och många administratörer skulle få sköta det administrativa, och det vill de inte. Folk blir lata, särskilt när de själva får bestämma.

Men kom inte och säg att det inte går! Bara att det är bekvämare (för vissa av oss) med patienten i väntrum istället för i centrum.