Det går ett SUS genom folket men var finns makten?

Äntligen börjar folk göra sig hörda. Det gäller ”profileringen” av de båda stora sjukhusen i Lund och Malmö. På ett par dagar har 2689 personer gått med i gruppen Rädda Universitetssjukhuset i Lund på Facebook.

Tanken att Malmö ska bli traumasjukhus kommer och går. Dementeras av Regionchefen, men återuppstår som gubben i lådan – fast lite senare. En ny faktor har tillkommit. Byggmästaren Mats Paulsson donerade tidigare i år 100 miljoner till lokalerna för ett cancercentrum i Astras gamla fastighet.

Några har spekulerat i om detta kan vara fröet till de nya visionerna. I så fall är det ynkligt. Universitetssjukhusen i Skåne kostar i storleksordningen 10 000 miljoner kronor varje år. I det sammanhanget är en engångssumma på 100 miljoner ”felräkningspengar”, som inte ska påverka planeringen av Skånes sjukvård. Donationen sker från privata medel, och ska inte förringas. Det är en storartad gest, men inget att planera ens ett cancercenter utifrån. Det ska betydligt större pengar till än så. Pengar som vi skattebetalare skaffar fram.

Region Skåne har fler administratörer än läkare, sägs det. Men är det de som har den verkliga makten i dessa större policyfrågor? Knappast. Är det då, som sig borde, regionpolitikerna? Ingen vet.

Min gissning är att det är informella konstellationer av ”starka män” (av båda kön, förstås). Sådana som Ingmar Reepalu (som i princip inte har med Regionens beslut att göra, men …), byggherrar som Paulsson med stora fastighetsaffärer på repertoaren (båda sjukhusen behöver bygga nytt och renovera) och säkert flera. Det är inte i sammanträden som besluten fattas, utan i informella sammanhang (på middagar, travbanor och bastur). Sedan ”förankras” de hos allmogen/valboskapen (som ju trots allt ska betala kalaset) – och så ”klubbas” det formellt på något möte.

Påfallande ofta har man glömt att förankra sina visioner. Inte ens formellt korrekta beslut har man lyckats fatta. Allra minst har man tagit med de nya tankarna i Regionens långsiktiga planering, trots att en hel armé är anställd för just omvärldsanalys och långsiktiga strategier. Det osar katt.

Det finns något annat som vi inte känner till som driver på och skapar brådska. Vad är det? Något för grävande journalister? I Skåne verkar dessa ligga i narkos. Var finns korruptionen och nepotismen? Bara i Göteborg?

Vilka är de verkliga makthavarna, och vilka är deras egentliga syfte? Vi har rätt att få veta för vi är deras uppdragsgivare och finansiärer.

Kanske att sociala media kan ge oss svaret. Snart tre tusen på Facebook kanske kan lägga pusslet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Lunds universitetssjukhus läggs ner

SUS i Lund, fd. USiL, fd. Lasarettet i Lund - Wikimedia: Jorchr

För någon vecka sedan berättade Sydsvenskan att SUS – Skånes universitetssjukhus – ska ”profileras” (Lund ska avlövas) ytterligare. Vi minns Proluma som blev SUS, en sammanslagning av sjukhusen i Malmö respektive lund – UMAS och USiL. Men jag tror inte att Sydsvenskan riktigt fattat vidden av vad de skriver.

Vad innebär då en sammanslagning? Förmodligen att vissa specialiteter, som finns på båda ställen, slås ihop till en enhet på ett av sjukhusen. Det låter ju vettigt. Kanske mindre vettigt att övre och nedre tarmkirurgi nu finns på olika sjukhus. Särskilt om man råkat ut för en olycka som skadat buken både högt och lågt. Detta håller visst på att gå upp för en och annan politiker vid det här laget? Därav talet om traumasjukhus.

Redan tidigt i diskussionen om Proluma – för drygt två år sedan – varnade jag för att man utarmade båda sjukhusen så att inget blev komplett. Man måste ha nästan alla specialiteter på ett ställe för att få kalla sig för traumasjukhus. Det betyder att man har en samlad kompetens för att ta hand om olycksoffer. Det räcker inte med att ha en allmänkirurgisk klinik. Man måste ha neurokirurgi för skallskador, ortopedi för benbrott, ögonkirurger som tar hand om synskador, thoraxkirurger, kärlkirurger och så vidare – plus alla de särskilda intensivvårdavdelningar som tar hand om narkos och eftervård kring kirurgin. Begreppet traumasjukhus definieras internationellt som en standard för sådana kompletta sjukhus.

En svårt skadad patients chans att överleva ökar med 20-25% om behandlingen sker vid ett sådant traumasjukhus.

Årligen handläggs i regionen 1500–2000 patienter som utsatts för stort trauma, vilket definieras som olycka där en eller flera patienter uppvisar livshotande skada/or eller där risk för livshotande skada/or föreligger. (Läkartidningen 2006)

20-25% av 1500-2000 patienter innebär åtskilliga onödiga dödsfall varje år i södra regionen (Skåne, Halland, Blekinge), som för närvarande alltså saknar ett komplett traumasjukhus.

Frågan om traumasjukhus i södra regionen är inte ny. Men signalerna i Sydsvenskan är nya. Man funderar på att göra Lund till ett onkologicenter och Malmö till ett trumasjukhus. Det betyder i klartext att alla väsentliga specialiteter ska flytta till Malmö och att Lunds lasarett reduceras till ett centrum för cancervård. Lund får sköta tumörer: diagnostik, strålbehandling och cellgifter, men den för cancerbehandlingen centrala kirurgin får man förstås utföra i Malmö. Det blir alltså inte ens ett särskilt komplett cancersjukhus.

UMAS - Wikimedia: Tyke

Men Malmös sjukhusbyggnader är också gamla och otillräckliga. Man måste alltså bygga nytt – i stor skala! Man har inte råd att bygga nytt på båda orterna. Det vore inte rationellt. Valet kommer att vara lätt. Ett traumasjukhus måste alltid gå först.

Det är nog enda utvägen. Det enda rimliga på längre sikt. Därför ägnar man sig åt så kallad salamitaktik. Man undviker att truga på folk (väljare) hela salamin på en gång – då skulle de storkna. Istället skivar man den tunt och smyger ner en skiva i taget. Till slut har vi svalt hela korven utan att vi riktigt märkt det.

Det kan verka ohederligt, och är det säkert också. Men kanske enda realpolitiska möjligheten. ”Den lokala opinionen” brukar inte vara nådig när det gäller nedläggningar eller nedrustningar av sjukhus. Det är en viktig symbolfråga som har med trygghet att göra. I Lund är det ännu värre eftersom universitetssjukhuset har en så central roll i stadens identitet. När universitetssjukhuset läggs ner så kommer staden att förändras. Många arbetstillfällen går förlorade, och medicinstudenterna liksom professorerna och docenterna kommer att försvinna till Malmö. Universitetssjukhuset är Lunds stolthet. Det blir som att flytta domkyrkan. Eller värre, sekulariserade som vi är.

Så vad har vi att se fram emot?

  1. Lunds lasarett stängs ned gradvis under några år. Alla väsentliga specialiteter utom onkologi flyttar till Malmö. Akuten stängs. Läkarutbildningen flyttar dit vården bedrivs – till Malmö.
  2. I Malmö byggs så småningom byggs ett nytt, jättestort och magnifikt sjukhus.
  3. Allt motstånd är meningslöst eftersom frågan inte är partiskiljande. Att Lunds lasarett är välfungerande eller har hög akademisk status spelar ingen roll. Politikerna är redan överens, även om de inte riktigt fattat det än.

Förhoppningsvis bygger man först och flyttar sedan. Men antagligen inte eftersom det kan vara svårt att förena med salamitaktiken. Om man flyttar lite pö om pö, som hittills så är det lättare att driva igenom politiskt. Varje liten flytt märks inte så mycket, och de enskilda specialiteterna är inte så starka opinionsbildare. Men det har nackdelen att sjukvården så småningom måste bedrivas i baracker i Malmö medan det gamla rivs och ett nytt sjukhus kommer på plats.

Som det blev med ögonkliniken. Den flyttade man till Malmö. Sedan kom man på att lokalerna inte fungerade, så nu får man verka i baracker till nybygget står klart.

Det bästa förslaget hittills framfördes i höstas av två överläkare från Lund och Malmö. Det behövs några hundra fler sängar eftersom befolkningen i regionen ökar. Det motsvarar ett nytt sjukhus, där man skulle kunna passa på att lägga de högspecialiserade verksamheter som krävs av ett traumasjukhus. Om det ligger i Lund eller Malmö är inte avgörande. Den reguljära sjukvården skulle kunna fortsätta i både Lund och Malmö med en viss uppfräschning av lokalerna. Tyvärr har jag inte hört någon vettig kommentar till detta förslag ifrån politiskt håll. Jag tror att de nog inte riktigt förstår sakfrågan. Sjukvård är komplicerat.

Så vad kan man göra? Inte mycket. Strunta i protestlistor. De kommer ändå inte att ha någon effekt. Go with the flow… Häng med i svängarna! Om man jobbar på Lunds lasarett och bor i närområdet så ska man nog ta sig en titt på bostadsmarknaden i Malmö. I längden blir det för långt att pendla med tanke på de dåliga allmänna kommunikationerna på de udda tider som sjukvårdspersonal jobbar. Och på vintern. Och bensinen kommer nog att bli väldigt dyr så småningom.

Och psykiatrin då? Som ska/skulle få ett nytt hus i Lund – nära det nu nedläggningshotade universitetssjukhuset. Det får jag nog ta upp i ett annat inlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

SUS utplånat – UMAS och USiL tillbaka

Förvaltningsrätten har upphävt beslutet att slå samman UMAS och USiL eftersom det var olagligt. Ärendet ansågs av domstolen vara av så stor betydelse att det skulle ha nämnts i kallelsen till Regionfullmäktige.

Ja, minst sagt, som TV-reportrarna ständigt säger nuförtiden.

Ett så stort ärende borde ha ingått i budgeteringen och annat långsiktigt planeringsarbete. Det borde ha diskuterats med medborgare, tjänstemän, anställda och politiska representanter. Men det struntade man i och  kuppade istället igenom beslutet för att slippa den besvärliga diskussionen. Som bekant beställde man ett dyrt underlag ifrån en konsult istället redan när man försäkrade att det bara handlade om en samordning – ingen sammanslagning – och kallade projektet/lögnen Proluma. Den dyra konsulten upphandlades utanför regelsystemet. Revisorerna ville inte godkänna förfarandet.

Se mitt tidigare inlägg:

Med alla sina kanslier och underdirektörer torde regiondirektören ha exempellösa resurser för utredningar. Ändå gick han förbi hela sin organisation och beställde en utredning av McKinsey för 37 miljoner när han skulle ta fram ett förlag på hur Malmös och Lunds universitetssjukhus kunde samordnas eller slås ihop. Revisorerna ville inte ge styrelsen ansvarsfrihet efter det, och den nytillträdda juridiska chefen sa upp sig då hon tyckte att upphandlingen var olaglig. Men regiondirektören sitter kvar. Man baxnar.

Det oanständiga är att man inte vill ha de synpunkter från  medborgare, patienter, vårdanställda, fackförbund, intresseorganisationer för vårdtagare och vårdgivare. Inte heller från sina egna talrika tjänstemän och utredare – nej, inte ens från de politiska representanterna – vare sig från det egna partiet eller andra. Detta var ett så stort beslut att det fattades i ett mycket litet rum, där bara Jerker Swanstein, Sören Olofsson och kanske någon mer fick plats. Vem vet?

Det är lite Vilda Västern över Regionen. Eller mera som Knohult där Åsa-Nisse och Klabbarparn är verksamma. Och då blir väl friherrinnan Skånes Eulalia.

Att beslutet är olagligt spelar dock mindre roll. Det ändrar inget i praktiken. Formellt sett så är tillsvidare inte sjukhusen sammanslagna. Det innebär att SUS formellt sett inte existerar. Men nya, förhoppningsvis mindre illegala beslut, kommer att fattas så fort som möjligt.

Men man kan undra om de avtal som ingåtts med anställda och leverantörer är giltiga när motparten inte längre existerar rent formellt. Och jobbar maken på USiL nu igen? Det enda som är konstant är vägskyltarna i Lund som betryggande nog visar vägen till Lasarettet. Inget tjafs, hit och dit, om några universitetssjukhus där.

Det upphävda beslutet känns mera som en lapsus, ett litet gruskorn i det stora maskineriet. Ett maskineri som varken är anständigt eller demokratiskt har nu dessutom visat sig vara kriminellt. Det stora problemet är dock det monumentala underskottet på demokrati, transparens och vanlig enkel anständighet. Maktens arrogans blir inte tydligare än såhär.

Maktfullkomlighet är granne med korruption.

I samband med att SUS skapdes så fick de högsta cheferna lönepåslag för att de fått utökade ansvarsområden. Kan man tänka sig att Sören Olofsson och Jerker Swanstein får löneavdrag för de extra kostnader de förorsakat med sin kriminella inkompetens?

(Frågan är retorisk.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Flyttskandal i Lunds psykiatri – rösta Pirat

Psykopaterna ska flytta, kallade jag denna artikel från början. Om det är administratörerna eller patienterna som ska kallas psykopater låter jag vara osagt. Men visst känns det tryggare när psykopater är patienter och inte chefer i sjukvården. Men så bytte jag rubrik, för det blev lite väl vitsigt.

Så har det skett igen. Man fattar stora beslut över huvudet på sjukvården och patienterna. Ingen diskussion med dem som berörs av flytten, varken patienter, vårdpersonal eller grannar. Alla är överkörda.

Psykiatrin i Lund ska flyttas till det gamla regionhuset. Det har man bestämt utan vidare spisning eller samråd. Ingen förankring hos berörda. Har någon hört talas om begrepp som transparens och insyn?

Fort gick det, precis som när man sålde det gamla regionhuset och byggde ett nytt i västra hamnen i Malmö. Det är dit som förvaltningen nu ska flytta till nya fina lokaler. Dyra är de också. 1900 kr/kvm tar ägaren Wihlborgs ut. Det är ca 30% mer än för nuvarande lokaler.

En händelse som ser ut som en tanke är att samma Wihlborgs 2008 fick köpa regionhuset där nu psykiatrin ska inhysas, när administrationen bestämt sig för att flytta till Wihlborgs dyra nybygge. Wihlborgs betalade 160 miljoner för kåken. Undrar vad de vill ha av oss skattebetalare för att psykiatrin ska få vara där? ”Förhandlingar pågår”, och vi underrättas säkert i efterhand, som vanligt.

Psykiatrin får ta över de uttjänta lokalerna. Mönstret är tydligt. Man bygger inte nytt för vården, och låter administrationen ta över gamla lokaler. Det skulle just se ut. Då skulle väl patienterna börja inbilla sig att de kom i första hand.

Annars skulle man ju kunna tro att det var mer angeläget att bygga ändamålsenliga och moderna lokaler för patienterna. Och – hemska tanke – att administrationen kunde ta över patienternas gamla lokaler, t ex S:t Lars. Deras behov av speciellt utformade lokaler är rimligen mindre än sjukvårdens. Det borde vara lättare att anpassa gamla vårdlokaler till kontor än tvärtom.

Men den politiska ledningen är rörande enig. Så beslutet är fattat i demokratisk ordning. Det ger oss ännu en anledning att välja Piratpartiet i höstens regionval. Det är ju ingen mening med att rösta på de andra som håller ihop och tycker likadant i alla väsentliga frågor.

– Detta göra vi helt och hållet ur ett patientperspektiv. Avsikten är att ha all öppenvård på framsidan mot Baravägen och slutenvården på baksidan … (Ingrid Lennerwald (S), regionråd och ledamot i vårdproduktionsberedningen)

Det är fint att höra att man gör det ”helt och hållet ur ett patientperspektiv”. Fast ärligt talat, så skiter man ju fullständigt i patienterna. Deras organisationer är inte ens tillfrågade om vad de tycker. Så mycket för ”patientperspektiv”. Snacka om falskhet och att tala med kluven tunga! Årets bidrag till floskelbingo?

Och stackars slutenvårdspatienter. De hade väl kunnat få framsidan, de som ska sitta där dygnet runt.

I Regionhuset finns också innergårdar som lämpar sig väl till olika typer av rehabilitering, säger Catharina Blixen-Finecke (M) regionråd och ordförande i vårdproduktionsberedningen. Eller friherrinnan Catharina von Blixen-Finecke, som hon tituleras vid kungamiddagar och liknande.

Man tar sig för pannan. Exakt vilka rehabiliterande insatser tror friherrinnan är lämpliga att bedriva på innergårdar? Psykoterapi, arbetsträning, gymnastik, medicinering, ECT – eller ska de användas som rastgårdar för de inlåsta patienterna, typ hundpensionat eller häkte? Jag gissar på det senare.

Men adelsdamen har mer klokskap att förmedla till oss, allmogen:

Öppenvård, mellanvård, slutenvård och förvaltning hamnar under ett tak. Även slutenvården i Landskrona föreslås flyttas till Lund. Det är dock inte fråga om att skapa ett nytt mentalsjukhus.

Nähej. Så bra då. Vad ska vi använda för fin omskrivning istället då? För det låter ju precis som konceptet för ett mentalsjukhus. Vad heter det på nyspråk? Jag gissar ”Psykiatriskt centrum”. Mina läsare får gärna komma med förslag.

Politikernas uttalanden är en förolämpning mot patienter, vårdpersonal och väljare.

Grannarna är förstås redan upprörda:

… väldigt otryggt med vetskapen om att psykiskt sjuka med tex sexmissbruk har permission på kvällar och helger. Jag vet att många i området …

Och inte har man frågat personalen heller. Man struntar lika maktfullkomligt i dem som i patienterna. Professorskollegiet protesterar upprört, precis som de gjorde med Proluma och SUS. Förmodligen med samma resultat: ingen bryr sig.

Men chefen för psykiatrin i Skåne är positiv. P-O Sjöblom är liksom regiondirektören Sören Olofsson importerad ifrån Stockholm. Var hittar dom alla dessa stockholmska snillen? Reportern frågar om patienternas intresseorganisationer är tillfrågade.

– Ja, de kontaktades under försommaren. Nu har jag inte på rak arm vad som sagts men vad jag vet har ingen uttalat sig negativt, säger P-O Sjöblom.

I samma artikel hävdar patienföreningarna att de aldrig tillfrågats.

Men den bilden delas inte av Sven-Olof Johansson från Autism & Aspergerförbundet eller Harald Wilhelmsson från Schizofreniföreningen i Skåne.

– Vi hade ingen aning om detta. Vi fick reda på det först efter att det fattats ett beslut, säger Harald Wilhelmsson.

– Sånt här tycker jag att man ska berätta i förtid. Jag läste det i tidningen före vårt senaste möte, säger Sven-Olof Johansson.

Båda sitter i regionens brukarråd för psykiatrin. Där kom frågan upp till diskussion först efter att ett beslut om hyresförhandlingar var taget.

Läser man riktigt noga vad P-O Sjöblom säger så kan ingen beslå honom med lögn. ”Ja, de kontaktades under försommaren.”  (någon har säkert kontaktat dem om någonting både under vår och försommar.) ”Nu har jag inte på rak arm vad som sagts …” (tydligen ingenting om det som saken gäller, vilket är detsamma som att de inte blivit informerade) ”men vad jag vet har ingen uttalat sig negativt” (nej, hur fan skulle de kunna göra det, när de inte ens fått reda på flytten). Inte ett osant ord, således, men inte heller ett enda ord av sanning. Så kan man uttrycka sig om man vill undvika ansvar och luras. Slå blå dunster i ögonen på folk, är ett uttryck som kommer för mig.

Jag överlämnar till mina läsare att avgöra vem som ljuger så obesvärat för reportern. Att ljuga utan samvetskval är ett typiskt psykopatdrag. Är det patienternas företrädare  eller psykiatrins chefer som påminner oss om psykopater?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Sorgset SUS och smarta skåningar

Pieter Bruegel den äldre - Krymplingarna (1568, olja på pannå)

Pieter Bruegel den äldre - De Kreupelen (Krymplingarna) från 1568

Bilden visar förhållanden för sjuka och handikappade långt före den nuvarande mandatperioden i Region Skåne. Vi hoppas att det inte någonsin blir så här illa igen.

Det går ju ändå framåt med sammanslagningen av Lunds och Malmös universitetssjukhus, och fram växer SUS – Skånes UniversitetsSjukhus. Personalen har till exempel fått lära sig att transporter av patienter mellan de båda sjukhusen är att betrakta som interna. Det är en väldig skillnad på internt och externt. Eller?

Skulle man inte kunna genomföra detta även för pendlarna i Regionen? Att resa mellan Lund och Malmö är en intern angelägenhet, inte något interurbant – och prissatt därefter med en enkel lokalbiljett.

Lite betänksam blir man även efter Regionens senaste annonskampanj:

Smarta skåningar ställer sig inte i kö för att få en vanlig rutinoperation. De åker till något av de mindre sjukhusen i Skåne där väntetiden är betydligt kortare.

Åk alltså inte till SUS! Ta istället något av de många mindre och externa (!) sjukhusen i Ängelholm, Helsingborg, Hässleholm, Kristianstad, Landskrona, Simrishamn, Trelleborg eller Ystad.

Alltså inte till SUS, vare sig till Lund eller Malmö. Inte heller inom SUS, t ex. från Lund till Malmö, utan sikta externt på småsjukhusen, t ex. från Lund till Simrishamn. Så smart kan det göras.

Varför, undrar man. Ska det inte bedrivas någon sjukvård vid SUS? Eller kanske bara en mycket liten och exklusiv verksamhet på detta mycket stora och geografiskt utspridda sjukhus? Eller har sjukhuset bara inte kommit igång ännu?

Detta för mina tankar till skaldens lika svart- som framsynta ord om oss människor.

OBS: Raden Skulle kärlekslöst vi gå och kalla? saknar ett komma före ordet och. Men det är nog tänkt så ändå. Uttrycket gå och kalla betyder alltså … gå, och kyliga/frusna – inte gå och ropa/skrika. Det kan vara bra att veta, inte minst om man tänker deklamera dikten, något jag rekommenderar för de mest skilda tillfällen. Gör då en liten paus före och-et för att undvika missförstånd.

Verner von Heidenstam

Vi människor


Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna SUS på gravens gräs.

Verner von Heidenstam

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nytt skånskt storsjukhus på gång. Hjälp!

Nu börjar konturerna av Proluma-SUS-processen avteckna sig.

Det är dyrt att underhålla de gamla sjukhusen i Lund och Malmö. På sikt (om några år med 25-50 års avskrivningstid) kostar det mindre än det 20-tal miljarder som beräknats för underhållet, åtminstone på pappret, att bygga ett helt nytt universitetssjukhus, och lägga ner de gamla. Bygga ett nytt, verkligt SUS som ersätter dagens virtuella verklighet (chimär).

Det sa i veckan divisionschefen Bengt Nellgård. Höga ansvariga dementerade med kraft på alla nivåer, och Bengt fick ta time-out, på en mediakurs. Det kan bara tolkas på ett sätt: Han sa vad alla tänker, men ingen vågar yttra offentligt detta valår. Att lägga ner två jättesjukhus garanterar valförlust.

Men att detta är framtiden står nu alltmer klart. En annan höjdare regionrådet Catharina Blixen-Finecke (M) bekräftade:

– Vi ser hela tiden över den fysiska utvecklingsplanen. Saken är på agendan, men hur det ska lösas är inte klart. Jag kan inte bekräfta att det finns några planer på ett storsjukhus.

”Kan inte bekräfta”. Det betyder: jo så tänker vi, men är förhindrade att säga. Transparensen (= insynen – se tidigare inlägg) är lika med noll. Det tycker inte Piratpartiet att den ska vara. Låt istället alla vara med och planera.

Så ett litet grattis till alla oss skåningar! Vi är med sjukhus. Det går ett SUS genom Skåne. Det ska framfödas under de närmaste åren efter valet i höst.

De riktigt gamla sjukhusbyggnaderna i Lund och Malmö har ju redan tagits ur bruk, och ersatts av fula fuskbyggen från 60-talet.

Mina gratistips:

1. Hoppas man kollat in Hvidovre, där köket har måltider a la carte för 650 patienter – gäster. Många andra bra sjukhus finns det.

2. Och lägg allmänna kommunikationer så att man får en terminal för ambulanser, taxi, bussar, spårvagnar, ev. snabbtåg, Pågatåg och taxi inuti sjukhuset, det går faktiskt. Då slipper personal och patienter stå ute i storm, regn och snö för att vänta på sina transporter. En terminal med rulltrappor och hissar så att man lätt kommer dit man ska i detta jättesjukhus. Lägg gärna in rullband à la flygterminaler på de längre gångsträckorna. Rulltrappor är bättre för persontransporter, medan hissar är nödvändiga för liggande transporter.

3. Trösta lundaborna som blir av med sitt sjukhus med ett dedikerat specialtåg från centrala delarna. (Även en ostlig linje vore bra, med grenar söderut och norrut.) Det ska inte behöva ta mer än 10 minuter att vara i sjukhuset. Planera snöröjning och blöta höstlöv redan nu, det blir mindre pinsamt gnäll då. Och täta turer (kvartstrafik!) från 06 till 23. Det är då som sjukvårdspersonal går av och på sina pass. (Extratips: Kolla Arlanda Express med dess stationer inne i flygterminalerna!))

Så kan det nog bli riktigt bra. Kanske Sveriges enda kompletta universitetssjukhus när man samlar de bästa klinikerna från Malmö och Lund. Låt oss inte blicka bakåt och sörja, utan framåt med glädje. Det vore en stolthet för Regionen. Det är verkligen något att glädjas åt – inget att hymla om.

Jag utlyser också en tävling om placeringen. Det har glunkats om södra sjukhusområdet i Malmö. Vilka fler möjligheter finns? Går det att ordna kommunikationer? Expansionsutrymme? Räkna med en kvadratkilometer eller helst mer. Gärna en sjukhuspark också. Det är alltid bra och läkande.

Sjukhus byggs på höjden för att öka närhet mellan travade avdelningar, men på vidden för att ge luft och ljus. Det blir alltid kompromisser. Själv skulle jag föreslå ett mellanting: omväxlande lägre byggnader i två våningar som förbinder större ”höga torn” – kanske som en gammal borg. Kanske skruvade torn för att alludera på turning torso – en turning body – corpus helix medicus (helix = spiral = DNA)?

Så var tycker ni att det ska ligga?

Har ni några fina sjukhus som förebilder för byggnaden?

Skriv kommentarer. Låt oss bli en piratberedning, vi kapar det största ärendet någonsin i Regionen. Vi kan inte överlåta det till ”grabbarna”. De vet inget själva, utan drar bara in  en massa dyra konsulter och arkitektkontor. Inte vågar de vända sig till politiker och tjänstemän heller av taktiska skäl. Och så blir det ett misch-masch av illa koordinerade lösningar och kompromisser.

De behöver vår hjälp!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Å andra sidan – Region Skåne

Nu har jag i flera inlägg klagat på den obegripliga politiska styrningen och gnällt på den röriga förvaltningen liksom den svaga ekonomiska prioriteringen. Finns det då inget bra?

Jo, faktiskt. Det är mycket som är bra också.

Den borgerliga majoriteten har tagit tag i många av problemen. Det viktigaste är att de försökt börja mäta produktionen. Det näst viktigaste är att de genom privatiseringar utsatt Regionens egen verksamhet för konkurrens. Mätningar av prestationer blir som mest användbara just i jämförelser, även om det alltid finns någon som tycker att jämförelserna är orättvisa eller missvisande. Det är säkert rätt till viss del, men det mest orättvisa och missvisande är att inte jämföra alls.

Och vad jag tidigare sagt om vikten av att följa upp alla privatiseringar och upphandlingar för att försäkra sig om att man får rimligt utbyte av sina skattekronor – det gäller ju faktiskt i lika hög grad den Region-drivna verksamheten.

Det finns nedskrivna planer för verksamheten. Det mest konkreta dokumentet är Budget och verksamhetsplan 2010 med plan för åren 2011 till 2012. Den kommer ut varje år, i likartad form fastän årtalen i titeln ändras förstås.

Om man läser denna lättillgängliga broschyr med många fina färgbilder så ska man fråga sig: Vilka frågor är stora och vilka är små? Får de stora frågorna stort utrymme? Frågan om sammanslagning av Lunds och Malmös universitetssjukhus till SUS är den största av dem alla. Hur stort utrymme får den?

I tidigare års planering beskrivs den reviderade budgetprocessen. Det är en intrikat beskrivning. Men den förtas lite av att de viktigaste besluten inte följer den anvisade processen. Inte alls.

Man kan också se att investeringsbudgeten stöts och blöts mer än vad man kunde tro. Det beror på att driftsbudgeten är mycket av ”the same old shit” från år till år. De gamla vanliga verksamheterna sköts av de gamla vanliga gänget (de anställda). Om man vill göra sig ett namn som handlingskraftig politiker så ska man akta sig för att röra driftsbudgeten. Det är aldrig populärt. Folk blir förbannade om de sägs upp eller förflyttas. För att inte tala om när man lägger ner något. Däremot kan man visa dådkraft genom att uppföra nya byggnader. Därför är investeringarna viktiga för de stora grabbarna.

Men tillbaka till sammanslagningen och SUS: den frågan tas inte alls upp i planerna. Inte ett ord, inte en enda färgbild. Då uppkommer en ny fråga: Varför? Jag kan bara gissa svaret. Frågan har inte beretts på vanligt sätt. Den har inte varit föremål för politisk diskussion, och inte heller utretts av förvaltningen (tjänstemännen). Förmodligen är den för känslig.

Något måste göras åt dessa dyra kolosser, som inte står i proportion till befolkningsunderlag (läs: skatteintäkter och sjukvårdsbehov). Skåne behöver ett universitetssjukhus, men inte två. Alla nedläggningar och nedskärningar i sjukvårdsfrågor är politiskt ”omöjliga”. Massmedia och ”allmänheten” reagerar direkt med ett eller flera ramaskrin. Det kan ge en valförlust om man inte passar sig noga. Den politiker som sätter ned foten i en sådan fråga  kan nog se sina dagar räknade.

Därför hänskjuts frågan till en tjänsteman (regiondirektören) som dessutom fått sina förslag ifrån en utomstående konsult (vg. se tidigare inlägg). Dessutom har han rekryterats utifrån på liknande meriter. Så blir inga lokala politiska fingrar smutsiga. Han f¨år bra betalt för att klä skott för all kritik, och politikerna går förhoppningsvis fria.

Jag förstår att detta är en valtaktisk nödvändighet, lika mycket som det är en demokratisk oanständighet. Det förstår säkert höga ansvariga också, men vad ska de göra? Om de blir bortröstade så kan de ju inte lösa problemet alls.

Den enda anständiga lösningen vore att processa frågan i organisationen. Men det är ingen enkel sak. Då får man göra sig besväret att ställa verksamhetschefer och akademier inför den snöda ekonomiska verkligheten, och låta dem utarbeta sina egna förslag. Det skulle vara en mödosam väg med mycket revirpinkande och många ramaskrin, men med ett gott ledarskap skulle man till slut kunna få fram en lösning som var bättre förankrad och dessutom byggde på större kunskap om situationen. Men det kräver betydligt mer av cheferna än att köpa in ett organisationsförslag från en konsult. Det kräver gott ledarskap – båda bland politiker och tjänstemän. Och det växer inte på trän – gott ledarskap, alltså.

Den andra frågan jag ställer mig när jag studerar verksamhetsplanen är hur det går med privatiseringarna. Hur omfattande är de, och hur står de sig i jämförelse med den regiondrivna vården?

En verksamhetplan är ändå något gott, och det finns många goda intentioner i den. Om den kompletterades på dessa punkter skulle den inge ännu mer förtroende.

En annan företeelse som förtjänar beröm är den outtröttliga Revisionen. Vill man verkligen ha koll på vad som pågår i Regionen så ska man läsa deras granskningsrapporter. De tar inte alls bara upp den ekonomiska sidan, vilket är alltför vanligt. De gör sig även besväret att utvärdera verksamheten – det mesta från produktivitet till felbehandlingar. Och de är billiga. Bara 15-20 miljoner kostar de, en tiondel av vad operan i Malmö kostar.

Skåne har dryga miljonen invånare. och är ungefär hälften så stort som Stockholm sett till invånarantal. Klimatet är mildare (mindre uppvärmningskostnader) och läget ypperligt med närhet till kontinenten. Problemen är många, men högst hälften av vad Stockholm har. Det viktiga är att lösningarna är fler än problemen. I mångt och mycket tror jag att den balansen är hyfsad ändå här i Skåne. Men till hösten blir det val. Om majoriteten skulle svänga så blir det stora problem med kontinuiteten. På så vis kan man säga att väljarna är ett lika stort problem som politikerna.

Trots att jag är en gammal vänsterist så hoppas jag ändå på borgerlig valseger. (Det allra bästa vore förstås om Piratpartiet fick egen majoritet.) Det finns så mycket potentiell förnyelse i de pågående privatiseringarna, att det vore synd om de skulle drabbas av ”återställare”. Många av problemen i de gamla institutionerna är så ingrodda att inget annat än en ny organisation, en ny entreprenör kan få ordning på dem. Men att driva all sjukvård privat tror jag heller inte på. Ett genomkommersialiserat system som i USA driver upp kostnaderna för vården. Lagom är nog bäst – och det är vi ju världsmästare på här i landet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,