En rödgrön röst stödjer Sverigedemokraterna – rösta Pirat

Om allt blir som opinionsinstituten tror så vinner alliansen över det rödgröna blocket. Men marginalen är knapp. Och de minsta stödpartierna på båda sidor (KD, C, V) är farligt nära spärren på 4%.

Det verkar också som om SD (Sverigedemokraterna) skulle komma in i Riksdagen.

Om skillnaden i mandat mellan de båda blocken är mindre än det antal mandat som SD får så kommer de att få en vågmästarroll. Det betyder i praktiken att de bestämmer i alla frågor där blocken är oense.

Anta att alliansen har 49% av mandaten och de rödgröna har 48%. Om då SD har resterande 3% så får de en absolut majoritet (mer än 50%) ihop med vilket som helst av blocken. De blir tungan på vågen.

I svensk politik har det blivit en tråkig tradition att det ena blocket reflexmässigt motsätter sig alla förslag ifrån det andra. Om man t. ex. ska rösta om RUT och ROT, så är alliansen för och de rödgröna mot. Då blir det som SD bestämmer.

Detta är de båda blockens företrädare väldigt oroliga för. Mona Sahlin har sagt att hon inte ska samarbeta med SD under några som helst förhållanden. Det blir svårt att se hur det ska genomföras i praktiken. Så fort de lägger fram ett förslag som alliansen inte gillar så blir det ju automatiskt så att SD bestämmer om de ska få igenom sitt förslag.

Fredrik Reinfeldt sa i senaste TV-intervjun att den som gillar Sverige ska undvika att rösta på SD. Jag antar att det var denna situation han syftade på. Det var väl ett stick i själva hjärttrakten för ett nationalistiskt parti.

Man kan lika gärna säga att den som vill undvika ett sådant parlamentariskt läge ska låta bli att rösta på de rödgröna. Om de förlorar så vore det bäst att de förlorade med god marginal, så att alliansen får en egen majoritet.

Allt detta förutsätter att Piratpartiet inte är med i spelet. Den bästa uppmaning jag kan komma på är därför att man ska rösta på just Piratpartiet. Särskilt om man gillar Sverige.

Skulle Piratpartiet få en vågmästarroll så blir det en garanti för att integritetsfrågorna beaktas. Inget mer FRA, IPRED eller ACTA. Inget osunt inflytande från upphovsrättsindustrin. Om inte de båda stora blocken går samman, förstås. Det är väl inte omöjligt att de skulle göra det t ex i just dessa frågor. De låtsas som om de är emot t ex FRA när de är i opposition, men agerar tvärtom så fort de har makten.

Piratpartiet skulle tvinga dem att bekänna färg. Alla osäkra väljare kan därför med förtroende rösta på Piratpartiet. En röst på de rödgröna riskerar att bli en röst för SD. En röst på Piraterna är aldrig fel. Det är det säkraste alternativet.

Piratpartiet – det enda trygga alternativet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

SD och demokratin

Sverigedemokraterna har lyckats överraskande bra med att få uppmärksamhet för sin reklamfilm inför valet.

Filmen är 30 sekunder lång, och visar hur staten sitter och räknar pengar vid ett bord. Pengarna ska föreställa statsbudgeten, våra skattemedel. En äldre dam med rollator är på väg fram emot bordet med pengar. En grupp kvinnor (?) i heltäckande burkor (?) tränger sig förbi med barnvagnar. Sedan visas en närbild på två handtag till en nödbroms. Det ena har påskriften PENSIONER, det andra INVANDRING. Speakerrösten säger att vi kan välja mellan pensionsbroms och invandringsbroms, och uppmanar oss att rösta på SD.

TV4 har vägrat att visa filmen med hänvisning till att den ”strider både mot radio- och tv-lagens demokratiparagraf och mot YGL:s förbud mot hets mot folkgrupp”. Det har givit filmen extra reklam.

Förklaringen är ansträngd. I en demokrati är det viktigt att ha vida gränser för vad som får diskuteras och på vilket sätt. Att just burkaklädda mödrar snor pengar för pensionärer är ett skruvat sätt att framställa saken. Andra skulle hävda att direktörer med generösa bonusar, politiker med kopiösa pensioner, skattesänkningar eller statsunderstöd till vindkraft satt sprätt på  pensionärernas pengar. Alla har väl ungefär lika rätt eller fel. Att skruva budskapet så att det egna partiet framstår som frälsningen är en del av det politiska spelet. Visserligen fördunklar det bilden av verkligheten, och försvårar diskussioner, men det är ett nödvändigt ont i ett demokratiskt samhälle.

Argumentet att man inte ska ställa grupper mot varandra är enfaldigt. Politik handlar just om att prioritera statens utgifter. Man kan satsa resurser på vård, skola, omsorg, pensionärer, skattesänkningar, miljöåtgärder, bonusar eller invandring. Man måste bestämma hur mycket man vill satsa på det ena eller det andra. Olika gruppers behov måste avvägas mot varandra. Det är det som är politik.

SD ser ut att kunna få en vågmästarroll i riksdagen om det blir tillräckligt jämnt mellan blocken. Det fasar man för på båda håll. Det är något patetiskt över det. Man vet inte hur man ska förhålla sig. Ska de få vara med eller ej? Ska de få annonsera och hålla valmöten, undrar man.

Det är inte bara larvigt, utan odemokratiskt. Själva idén med demokrati är att alla partier ska få göra sig hörda, helst på så likartade villkor som möjligt. Folket fäller sedan utslaget. Väljare kan inte ha fel. Det är tvärtom de som bestämmer vad som är rätt i en demokrati. Därför förtjänar även SD:s väljare respekt. Det är respektlöst att diskutera vilken taktik som vore bäst för att eliminera deras inflytande om de kommer in i riksdagen. Det är fiffel och båg. Man borde resonera om hur man tillgodoser även dessa intressen på ett balanserat sätt. 5% varken kan eller får bestämma vår invandringspolitik, men de hundratusentals väljare som står bakom ska inte bara avfärdas som dumma eller föraktliga rasister.

Att ett litet parti får en vågmästarroll behöver inte vara någon nackdel för demokratin. Det gör att de båda blocken inte reflexmässigt kan ta avstånd från varandras förslag. Denna fula ovana gör ju alla debatter så outsägligt tråkiga och förutsägbara. Oppositionen får i så fall ta sitt ansvar för att fälla regeringen om man får vågmästarpartiet med sig.

I det perspektivet är varken Aftonbladet eller TV4 några demokratiska föredömen. De försöker manövrera ut SD istället för att låta väljarna avgöra. Särskilt obehagligt är det när politisk censur kommer från vänster.

Vart tog de vägen, de stolta utfästelserna om att gå i döden för allas rätt att yttra sin åsikt, även när vi inte delar den?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Den politiskt korrekte Lars Kronlid, till exempel

Denne socialdemokrat öser sin galla över Lars Vilks, och avslutar sitt inlägg med att pliktskyldigast försvara yttrandefriheten. Hur går det ihop, tänkte jag och skrev nedanstående inlägg. Han högg tillbaka som en kobra, och kallade mig Sverigedemokrat, vilket skulle förklara min inställning.

Måtte Gud (och väljarna) bevara oss för sådana politiker!

”Missbruk av yttrandefrihet”. Ett intressant begrepp. Hur tänker man då? Inte alls?

Lars Vilks är inte något bra exempel på en kommersiellt inriktad konstnär. Jag mår personligen mer illa av mediokra politiker som gör sig en försörjning genom att torgföra sina sjaskiga PK-åsikter.

Krister Kronlid: PK är en förkortning för politiskt korrekt. Ett ord som endast Sverigedemokrater använder sig utav som ett skällsord… Det förklarar varför du försvarar Laqrs Vilks agerande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,