Ha en bra dag!

Idag har det varit en bra dag.

Trots moln och regn i väderleksrapporten så blev det sol nästan hela dagen.

På eftermiddagen hade vi en tid bokad hos veterinären. Totte, vår sexårige labrador, har haltat av och till. Nu senast i flera veckor, och inte blev det bättre av att vi gav honom medicin. Tvärtom så ökade haltandet och efter två veckor så bokade vi tiden. Då hade han fått diarré och kräkningar av sin medicin Rimadyl så den slutade vi med. För två dagar sedan slutade han halta helt.

Veterinären Kerstin Svensson på Prima Liv i Löddeköpinge röntgade ändå. Det visade sig att hältan troligen berodde på frakturer i de pyttesmå sesambenen i framtassarna. Man behövde inte göra något särskilt åt det eftersom han nu var helt besvärsfri. Om han skulle få svåra besvär är det inte alltför svårt att operera bort benfragmenten som skaver.

Det går inte att beskriva vilken lättnad det var! Innan jag ringde och bokade besöket så grät jag, eftersom jag befarade att det kunde vara början till slutet. En vanlig anledning till hälta är nedslitna armbågsleder som det är svårt att göra något åt. Det är början till slutet. Man vill ju inte att han ska gå omkring och lida, bli orörlig och tappa livskvalitén. Den dagen har jag lovat mig själv att han ska slippa vara med längre.

Det är bara vi hundägare som förstår hur man kan bli så fäst vid ett husdjur. Det blir mer som en familjemdlem. Men nu kan vi se fram emot många fler goda år tillsammans. Husse lovade att försöka banta ner honom några kilo, och börja med simning i Saxtorp.

När jag sedan skulle hämta ut min blodtrycksmedicin på vårt trevliga lilla apotek här i Bjärred så frågade en av expediterna: ”Är det inte du som är läkare och har en blogg?”

Vilken lycka!  Hunden är frisk och jag är kändis – om än mycket lokalt.

Läs även andra bloggares åsikter om apoteket, Bjärred, veterinär, labrador, hund

Gott Nytt År

Det small en hel del i går kväll. Vi var ute med hunden Totte, som inte är skotträdd. Kameran var med också, men jag har inte hunnit kolla om det blev några mästerverk. Hade tänkt ta bilder på fyrverkerierna över Malmö och Köpenhamn ifrån stranden, men vädret var inte det bästa. Lite dis och molnighet gjorde att jag tog några bilder av de lokala missilerna istället. Inte så överdådigt som man är van vid från Stockholm, men rätt lagom.

Man skulle nog kunna mäta social status genom att studera avskjutandet av raketer. Bland ”enklare” människor är frustrationstoleransen inte så utvecklad, så där bränner man av i förtid. I Bjärred var det ganska tyst under Jul och mellandagar, då det i Stockholm brukade vara ett ständigt smällande och smattrande. I Bjärred och Lomma var det till och med några som sparade på krutet till efter tolvslaget för att bli ensamma på scenen. Det tyder nog på att man hamnat ibland lite ”bättre” folk med välutvecklad frustrationstolerans.