Breivik schizofren?

Meningarna går isär när det gäller diagnosen på mördaren Anders Behring  Breivik (ABB).

Rättpsykiatrikern Sten Levander verkar ganska ensam om att anse att ABB lider av ett vanföreställningssyndrom med grandiosa föreställningar om sin egen person (storhetsvansinne).

Psykiatrikern Ulf Åsgård är expert på gärningsmannaprofiler, och anser att ABB är väsentligen frisk ur psykiatrisk synpunkt, men har drag av personlighetsstörning och tvångsmässighet.

Eva-Marie Laurén är överläkare och specialist i rättspsykiatri . Hon tror inte att ABB har någon allvarlig psykisk störning i (den svenska) lagens mening.

– Nej det finns inget som hittills tyder på att han skulle ha en sviktande verklighetsförankring, att han skulle ha en störd uppfattning av sin omvärld, och han har ju inte en psykossjukdom utan en udda personlighet, säger Eva-Marie Laurén.

Ett märkligt påstående.

Andra pratar om personlighetsstörning och om tvångsmässighet.

Exakt vilken personlighetsstörning skulle kunna ge dessa symtom? Inte någon som jag känner till. Numera räknar man in även paranoida, schizoida och schizotypiska personlighetsstörningar, men gränserna till schizofreni är oklara. De vanliga personlighetsstörningarna – antisocial, borderline, narcissistisk, histrionisk (”hysterisk”) – är inte mördare. Inte heller fobiker eller tvångsmässiga personer.

Enligt min uppfattning lider ABB av schizofreni, sk. paranoid schizofreni. Det är i alla fall den diagnos som tycks stämma bäst på den person som skrivit det mer än 1500 sidor långa manifestet om sin syn på världen, politiken och sig själv. Diagnosen vanföreställningssyndrom kan sägas vara ungefär detsamma som paranoid schizofreni, så jag delar i stort sett Sten Levanders bedömning.

Två faktorer försvårar diagnosen. För det första är ABB mycket intelligent. Det framgår av hans resonemang och språkbehandling. Gissningsvis kan hans intelligenskvot ligga kring 140-150, alltså betydligt över genomsnittet. Det är en bra illustration till att intelligens inte är detsamma som begåvning eller omdöme, utan en ganska teknisk färdighet. Det andra är att han spelar frisk, vilket kallas att dissimulera – motsatsen till att simulera, där man ju spelar sjuk.

Eller kanske mera korrekt, att han försöker spela ”normal”. Han anser sig säkert inte vara sjuk eller störd alls. Tvärtom. Han har lagt ner flera år av sitt liv på att förklara för oss andra hur saker och ting egentligen ligger till genom sitt omfattande manifest. Men han förstår oftast när hans ”insikter” går på kollisionskurs med den allmänt vedertagna uppfattningen. Han rekommenderar därför vid flera tillfällen att man låtsas som om man har den accepterade ståndpunkten av taktiska skäl. Annars riskerar man att folk tar avstånd. Så tror jag att han tänkt när det gäller bilden av den egna personen också.

Massmord utförs huvudsakligen av två kategorier inom rättspsykiatrin: psykopater och just personer med paranoid schizofreni.

Annars, utanför psykiatrin, är det också psykiskt friska personer som blir massmördare, men det är i krig och bland terrorister, som anser sig indragna i krig. ABB anser sig tillhöra den senare gruppen – ett slags gerillasoldat som slåss för den kristna, västerländska kulturens överlevnad, psykiskt frisk. Jag delar inte den uppfattningen.

Psykopater skriver inga manifest. Men en annan välkänd massmördare är också känd för sitt manifest, nämligen unabombaren Ted Kaczynski. I samband med rättegången bedömdes han som paranoid schizofren, men inte sjukare än att han kunde genomgå en rättegång. Hans manifest är kritiskt mot den teknologiska utvecklingen och mot vänsterpolitik – inte helt olikt Breiviks manifest. Det hävdas att vissa partier är direkt kopierade. Kaczynski tyckte också att samhället hade spårat ur, och ville rädda världen med sitt agerande. Han var universitetslärare i matematik, och anses mycket intelligent. Inte heller hos honom kunde man finna några uppenbara, traditionella psykossymtom, utan bara likartade ”subtila” vanföreställningar.

Flera psykiatriker hävdar att ABB har en rimlig bild av verkligheten – att han inte har en störd verklighetsuppfattning. ABB:s politiska åsikter är underbyggda av massvis av fakta som är svåröverskådliga. Det skulle inte förvåna mig om det mesta han påstår är riktigt. Hans anvisningar för hur man går till väga för att skaffa vapen och tillverka sprängmedel förefaller adekvata.

Men det finns flera konstigheter. Alla fakta staplas på varandra ungefär som en rättshaverist kan göra för att på stort utrymme argumentera för sin sak. Alla argument är i och för sig korrekta, men helheten blir irrelevant. Ofta för att författaren inte kan skilja på smått och stort. En rättshaverist kan lägga ner år av arbete på att ”bevisa” att han fått fel växel tillbaka. Han är pedantisk. Det irrationella ligger inte i att han har fel, utan i att han lägger ner oproportionerlig ansträngning på en bagatell.  Rättshaverister är ofta paranoiker. Eller blir det. I början är vanföreställningarna mera diskreta – så småningom blir de bisarra.

I manifestet ges detaljerade anvisningar för hur man ska få tag på vita handskar till sin tempelriddaruniform. Avsnittet om tempelriddarna innehåller också pedantiska anvisningar om ordnar, kläder, regler och ritualer. Hur gravstenen ska utformas – i detalj.

I avsnittet om hur man skaffar polisuniform föreslås att man ska sy den själv, och förövaren tipsar om att man kan köpa symaskin billigt på nätet. Detta i ett manifest om den västliga civilisationens undergång. Det är inte proportionerligt. Det borde finnas viktigare saker att reda ut. Massan av text med alla sina detaljer skymmer sitt eget budskap. Den ger därför ett irrationellt intryck i sin helhet – inte i detaljerna.

Men det som verkligen fick mig att reagera var ABB:s beskrivning av sex och nära relationer. Sex omnämns på flera ställen. ABB hävdar att han har heterosexuella erfarenheter, men specificerar dem inte. Man får en känsla av att det kanske inte är sant. Inte ett ord om att sex har varit roligt eller komplicerat, inte ett ord om någon specifik flickvän, svartsjuka eller förälskelse. Bara en allmän hänvisning till att tempelriddare inte har tid med familj.

Det är i linje med att spela normal att han inte skulle berätta om han var oskuld, eller nästintill. När han utgjuter sig över sin vänners ”promiskuösa” leverne, är han noga med att framhålla att han inte saknat erbjudanden om sex, och att han därför är minst lika attraktiv som de. Men han moraliserar över deras lättfärdiga leverne. Det är inte lämpligt i hans värld.

Han tar sig tid att detaljerat reda ut ”fakta” kring STD – sexuellt överförbara sjukdomar. Sex är farligt, förstår man. Hans egen mor och syster har fått sina liv förstörda av klamydia respektive herpes. Det låter mycket otrevligt, och är kanske sant. Men okänsligt och indiskret. Det verkar som om han är mycket angelägen att ”bevisa” att sex är fördärvligt.

Kamratrelationer beskrivs på ett likartat sätt. Det som han kallar sin allra bästa vän skulle jag kanske kalla en bekant. Samma sak med familjemedlemmar. Alla nära relationer verkar oviktiga. Det ger intrycket av en synnerligen ensam mördare. Kanske en person som är rädd för nära kontakt eller åtminstone inte värderar sådan kontakt särskilt högt.

Brist på nära kontakter är typiskt för psykotiska tillstånd.

Och hur verklighetsförankrad är hans bedömning av sitt eget dåd. Mordet av alla ungdomarna motiveras av att han dels vill göra reklam för sitt manifest dels av att de är förrädare enligt hans klassificeringssystem. Att de är förrädare kan vara svårt att argumentera emot, eftersom det är ABB som själv definierar vad som är förräderi. Men att det skulle vara bra PR för hans idégods att mörda ungdomar, det är en så långsökt tanke att den måste betraktas som bisarr – även med ABB:s värderingar. Därför tycker jag inte att hans verklighetsuppfattning är intakt. Den är självmotsägande och störd. Gravt störd.

Men inte utan empati. För att dämpa ångesten inför dödandet stålsätter han sig, drogar sig och har en Ipod med musik på hög volym. Det är obehagligt att döda, tycker han, men nödvändigt utifrån övertygelsen.

Därför är det nog fel att tro att en empatistörning är huvudförklaringen.

Inte heller tror jag att han är tvångsmässig. Det detaljerade är mera rituellt, minutiöst och pedantiskt. Han fastnar inte i ritualerna, utan går verkligen från tanke till handling, om det så tar år av hans liv. Det är inte tvångsmässig eller fobisk rädsla för smuts eller sjukdom som får honom att avstå från sex utan hans trogna följande av sina egna regler, ideal och principer. Rigid och pedantisk.

Han tycker visserligen inte om homosexualitet, men har flera homosexuella vänner. Han avskyr islam men har flera muslimska vänner. Även andra invandrare omnämns som vänner eller bekanta. Det är inte korrekt att kalla honom homofob, rasist eller ens främlingsfientlig. Det är regeringskvarteren han spränger – inte en moské. Fientligehten mot islam tycks ha övergått i en fientlighet mot etablissemang och samhälle i stort.

Att han skulle drivas av hat stämmer inte heller. Han ser snarast med olust fram emot den situation där han planerar att döda ungdomar. Det är inte hat eller sadistiska impulser som driver honom – utan hans övertygelse.

En så stark övertygelse är inte frisk. Han ger själv det riktiga exemplet att om man fråga allmänheten om de skulle kunna tänka sig döda 100 för att rädda 1000 så svarar 30% av alla män nej, och 70% av kvinnorna. ABB menar att han tillhör den ridderliga grupp som väljer att döda de fåtaliga för att rädda de många. Men vad han förbiser är att nästan inge skulle vara beredd att döda 100 för att eventuellt rädda 1000. Det är ju vad det faktiskt handlar om. Hur säker kan han vara på att hans dödande innebär räddningen ens för någon? Hur säker kan han vara på att hans analys av politiken är riktig, och att hans strategi är vettig? Även med hans värderingar finns en avsevärd osäkerhet. Finns det ens något argument i hans värld som talar emot? Knappast. Det är där som den bergfasta övertygelsen snarare får skepnaden av en vanföreställning – en paranoja.

Paranoid schizofreni brukar ge sina första symtom i 30-årsåldern – till skillnad från vanlig schizofreni (schizofrenia simplex) som snarare debuterar i 20-årsåldern.

Psykiatrisk diagnostik är verkligen inte glasklar. Om man ska kalla ABB:s tillstånd för paranoid schizofreni eller vanföreställningssyndrom är inte självklart. Gränserna är flytande. Mycket beror också på hur tillståndet utvecklas på längre sikt, och hur han skulle reagera på psykiatrisk medicinering. Om förloppet är kroniskt och försämras så verkar schizofrenidiagnosen mer rimlig.

Prognosen för denna typ av schizofreni är alltså inte bra. Ofta sker en långsam försämring, och mediciner brukar vara till begränsad nytta.

Men ur juridisk synpunkt spelar det roll om ABB ska anses som sjuk eller frisk. Inte heller moraliskt ska man döma den som förövat ett brott på grund av sjukdom. Om han är frisk så ska han friges efter att ha avtjänat sitt straff minus eventuell rabatt, några få år efter att han fyllt femtio. Om han är sjuk kan han interneras för resten av sitt liv, om det skulle behövas.

Advertisements

36 svar

  1. Och den sannolika diagnosen blir därför autism/Asperger syndrom (hög intelligens, uthållighet i ”livsprojektet”, annan verklighetsuppfattning, detaljer utan helhet, ”rättshaveri” och pedanteri, utlämnander av anhöriga, ”ensamheten”, inte helt utan empati, tvångsmässighet inom ramen för Asperger syndrom men inte regelrätt tvångsmässighet o.s.v).

    Lasermannen har numera diagnosen autism.

    Tycker Du gör en väldigt bra beskrivning, men delar inte din slutsats. Delar dock behörighet med Dig.

    Det här blir en svår nöt för rättspsykiatrikerna att knäcka. Blir väl flera diagnoser av det hela. Han uppvisar ju en narcissism som inte brukar finnas vid Asperger. DSM flyter ut för mycket, så vill det sig riktigt illa (och alltför många kockar blir inblandade) kommer inte utredningen till ett entydigt resultat.

    För mig är han dock en intelligent ”välfungerande” (beställer bombhyrbilen i eget namn) men ensam person med Asperger syndrom, vars monomana intressen gått överstyr. Han har ju lyckats planera detta under nio års tid, vilket talar för att han ur psykiatrisk synvinkel är väsentligen frisk (Ulf Åsgård).

    Autism/Asperger syndrom är ju inte heller någon psykisk sjukdom.

    Kan inte tänka mig att det norska samhället någonsin kommer att släppa denna man fri.

    • Killen har väl alldeles uppenbart aspergers syndrom, men har även utvecklat schizofreni.

      Det finns gott om vittnesmål från klasskamrater och andra att han både varit en särling och periodvis isolerat sig OCH haft stort behov av att identifiera sig och ingå i en gemenskap. Som Lasse lyft fram finns även tecken på sexuell frustration och d.o misslyckanden. Han har varit mobbad.

      Det finns också från moderns väninnor vittnesmål att han under senare år förändrats drastiskt. De har tolkat det som att han blommat upp och blivit stilig, men det kan ju också – väl?! – tolkas som just psykossjukdomens bidrag till en förändrad och förhöjd självbild.

      Han har beskrivits som extremt blyg och en av killarna jag haft, som kallat sig själv ”sjukt blyg”, hade lättare att tala med och närma sig andra när han var psykotisk. Det var till och med så att jag märkte när han höll på att bli psykotisk igen, på att han började skratta och skämta. Normalt positiva tecken, som omgivningen ser det, men inte sunt i det fallet. Och att Breiviks mammas väninnor bara sett och upplevt att han var mer utåtriktad och sett det som positivt, utan att uppfatta andra sannolika symptom på psykossjukdom, är ju inte otänkbart. Särskilt som han definitivt är en av dem som döljer sin sjukdom och har dubbel bokföring som Levander beskrev i Ekot.

      Att Breivik kan ha drabbats av en sådan genomgripande och återkommande livspanik, i sina sociala misslyckanden och oförmåga att förstå omgivningen, som väl kan förklara utbrott av psykossjukdom tycker jag verkar rimligt. Att han då levde i en hatisk miljö och hade främlingsfientliga och islamhatiska åsikter, förklarar väl också varför han kan ha drabbats av vanföreställningar om just detta och att delta i ett pågående krig osv. Och vad vet vi, han kanske har samtalat intensivt med en eller flera röster i flera år, om nödvändigheten att slå tillbaka, att döda förrädarna osv.

      Mina till antalet blygsamma, men till djupet ganska avsevärda, erfarenheter av personer med (tidigare odiagnosticerad) schizofreni antyder att snälla och vänliga människor som drabbas får vanföreställningar och hallucinationer som vänder sig inåt (suicid, missbruk, självskador) medan elaka människor som drabbas istället vänder sig utåt. Hämnd, död, krig.

      Om man vill öka kunskapen och förståelsen för schizofreni och vanföreställningssyndrom kanske Anders Behring Breivik borde utnyttjas och tas som ett viktigt exempel — istället för att fortsatt försöka beskriva hans massmord som en rent politisk handling.

      • Senare års forskning har visat att det finns en ökad risk utveckla schizofreni om man har autism/Asperger syndrom, jämfört med om man inte har det. DSM är verkligen ingen fulländad diagnostisk manual och det finns en feltolkning (som Du skriver i annat inlägg) i DSM-iV, som gör att schizofrenidiagnos inte får ställas om man redan har diagnostiserat autism/Asperger syndröm. ”Feltolkningen” är totalt ologisk eftersom man faktiskt kan insjukna i två olika oberoende sjukdomar/handikapptillstånd, vilket skall föranleda 2 olika diagnoser.

        Tyvärr har det dock visat sig att autism/Asperger syndrom medför en ökad risk insjukna i schizofreni. På samhällsnivå innebär detta att resurser för att stödja personer med autism/Asperger syndrom måste reserveras på ett helt annat sätt än som hitintills varit fallet.

        Kunskapen om Asperger syndrom har utvecklats inom barnneuropsykiatrin, och inom vuxenpsykiatrin finns fortfarande stor okunskap om autism. Det är sannolikt den förklaring till att man inom vuxenpsykiatrin inte uppfattat att en person som kommer in med en relativt nydebuterad schizofreni också kan ha Asperger syndrom.

        För övrigt upphör sannolikt termen Asperger syndrom i och med DSM-V som kommer år 2013. Diagnosen blir därefter autism (spektrum) + begåvningsnivå (IQ), vilket med dagens terminologi skulle bli allt från mycket hög begåvning (geni) till måttlig/svår utvecklingsstörning (IQ 35-55/IQ hjärntvått) och olyckliga livsomständigheter till att utveckla schizofreni.

        Naturligtvis är detta bara spekulationer, men är man både samhälleligt och psykiatriskt intresserad så är det väl tillåtet att få fundera kring detta.

        Tyvärr tycks Ulf Åsgård vara helt ute och cykla (psykopati, narcissism, borderline och tvångsmässig personlighetsstörning är förklaringar som alla ryms helt eller delvis inom Asperger). Men hans gärningsmannaprofiler handlar sannolikt mest om dessa diagnoser, men kanske främst psykopati. Av Ulf Åsgård fick John Ausonius diagnosen psykopati, men för något år sedan ändrades den vid ny utredning till autism. Den aktuelle misstänkte ”lasermannen” Mangs i Skåne har sedan tidigare diagnosen Asperger syndrom o.s.v. o.s.v. Hos Una-bombaren har man konstaterat autistiska drag o.s.v. o.s.v.

        Sten Levanders kunskap om Asperger syndrom är för mig okänd. Den kvinnliga rättspsykiatern gör det lite för enkelt för sig.

        Det finns sannolikt en mörk sida av Asperger syndrom, som företrädare för funktionshindret inte gärna vill lyfta fram. Denna mörka sida är kanske inte mer utbredd än hos normalbefolkningen, men kan ju vara viktig att förstå för att kunna sätta in förebyggande åtgärder, så att personer med funktionshindret/-hindren (vid utvecklingsstörning) i fråga inte spårar ur på olika sätt. Hitintills har gruppen med Asperger syndrom behandlats styvmoderligt.

        Jag håller inte med doktor Molina att spekulationer kring ev. diagnos är irrelevant. Vi har alla något att lära av detta. Om inte annat så i ett samhälleligt perspektiv. Det juridiska systemet i Norge är ju tydligen sådant att rättspsykiatrisk vård är ytterst sällsynt.

        Ur medicinskt perspektiv är det viktigt att avgöra om det finns schizofreni då det kan föranleda medicinering som är direkt olämplig om endast Asperger föreligger.

        Kanske utvecklar han så småningom en depression som blir behandlingskrävande.

        Det viktigaste blir dock att skydda samhället från denne hatiske man, och de intressen han företräder. Hur det lämpligen bör ske är ingen lättbesvarad fråga och faller utanför denna tråd.

      • Ett stort stycke föll bort i min kommentar 31 juli kl 0:25. Kan Du = Lasse B. inte justera webbsidan, så att man bättre kan läsa en kommentar innan man postar den?

        Fjärde stycket två sista raderna.
        IQ vid svår utvecklingsstörning = >35.

        Sedan skrev jag något i stil med: Asperger syndrom eller kraftigt autistiska drag –> via monomant intresse (i detta fall hjärntvätt) och olyckliga livsomständigheter till att utveckla schizofreni.

        Egentligen rätt solklart men ytligt sett inte värre livsomständigheter än många andra.

        Ursäkta röran. Får väl justera i senare kommentar om jag blir missförstådd.

  2. Tack för din utförliga och skarpsinniga kommentar. Asperger var den första diagnos jag kom att tänka på när jag hörde om fallet, men sedan glömde jag alldeles att ta med den i det differentialdiagnostiska resonemanget.

    Det som passar bra i Asperger är det monomana draget, det närmast knappologiska intresset för det ena och det andra: islam, ordensväsen, tempelriddare, bombtillverkning… Även det isolationistiska, ensamma, draget stämmer bra in.

    Det som jag inte tycker passar är den ”systematiserade vanföreställningen”. Hans verklighetsbeskrivning är visserligen ytligt sett intakt. Med ett stort mått av värdekonservatism och avoghet mot islam så är de flesta resonemangen, åtminstone nödtorftigt, rationella. På det viset är han inte galen. Han tror inte på utomjordingar eller strålning eller har sådana uppenbart bisarra vanföreställningar. Men ser man till helheten så är slutsatser och konsekvensanalyser mycket hypotetiska på gränsen till verklighetsfrämmande.

    Att vanföreställningarna inte är mera uppenbara tror jag kan bero dels på att han är i början av sitt sjukdomsförlopp dels på att han dissimulerar på ett intelligent sätt.

    Jag känner inte till något fall av Asperger som gått till extrema, planerade våldsamheter, men det finns gott om ”paranoida schizar” med denna fallenhet. De våldsbenägna autister jag stött på har varit desorganiserade och med affektutbrott. Här saknas affekt, och organisationen är frenetiskt planlagd.

    Den dikotomiserade verklighetsuppfattningen där fienden nogsamt klassificeras ligger nära en vanlig paranoja. Såväl i handling som i analysen hamnar muslimer lite vid sidan av, och det är det ”kuturmarxistiska” etablissemanget som hamnar i fokus. Det är en diffus kategori, men han kan ändå ange exakta siffror för förrädare av olika grad i flera uppräknade länder. Det tycks ha börjat med ett kulturkonservativt motstånd mot islamisering – men har mer och mer glidit till allmän samhällsfientlighet.

    Det var några funderingar. Din diagnos är lika bra som min. När allt kommer omkring så är det mest av allt en”gut feeling”. De stora världsförklaringarna, de långa manifesten, det oförsonliga dikotomiserade vi-och-dom (fiender och allierade) får mig att tänka på schizofrenins värld.

    Sjuk eller frisk? Det är kanske en väsentligare fråga. Ansvarig eller ansvarsbefriad? Om man drivs till ett vansinnesdåd av sitt psykiska tillstånd så brukar västerländska rättssystem se det som en förmildrande omständighet. Praxis för vad som är friskt och sjukt varierar dock starkt. I Sverige kan t ex diagnosen psykopati (personlighetsstörning) befria från ansvar, men inte i de flesta andra länder. Norsk praxis känner jag inte till.

    I USA skulle man förmodligen oavsett diagnos försöka avgöra om verklighetsuppfattningen var så intakt att förövaren kunde förutse konsekvenserna, praktiskt och moraliskt. I detta fall skulle han säkerligen anses rättskapabel.

    Mycket talar ändå för att han på det hela taget förstod vad han ställde till med och bör betraktas som juridiskt ansvarig. Även om han var, och fortfarande är, fast övertygad att hans handlande var ett viktigt steg i att rädda den västerländska kulturen undan ett storkrig med islam.

    Tanken är frestande att kunna låsa in honom längre än de 21 år som norsk lagstiftning är begränsad till. Varken din eller min diagnos inger något större hopp om bot eller bättring. Men det är väl ett juridiskt och moraliskt äventyrligt sätt att resonera.

  3. Tack! Befriande insiktsfullt och angeläget.

    Jag hade bara hört Sten Levander, av alla som uttalat sig, som verkligen verkade ha förstått. Och hittade hit när jag sökte efter hans citat och hållning igen.

    Det är märkligt att vi håller oss med en psykiatrikerkår vars offentliga och mediala förträdare till stora delar inte verkar kunna sin egen profession, utan ställer upp på politiserad diagnostik och meddelar förutfattade meningar och avfärdar psykiska sjukdomstillstånd på medieuppgifter. Den här Eva-Marie Laurén gick långt över den yrkesetiska gränsen. Något hon väl vågade sig på för att det är ett norskt ärende — men som samtidigt är avslöjande av hur hon som framstående rättspsykiatriker är en överhetens nickedocka, mer än en läkarvetenskapens företrädare.

    Är hon då lämplig att utöva yrket i Sverige, där hon visserligen inte ger offentligt uttryck för sin politiserade syn men naturligtvis tillämpar den i sina bedömningar ändå?

    Borde inte SPF reagera? Det är ju synsätt och praktik inom psykiatrin, som Lauréns, som gör att den psykiatriska vetenskapen har så låg status. Ofta med all rätt.

    Hälsningar,

    Christian G

    • Visst är det pinsamt med okunniga och illa motiverade psykiatriker, men tyvärr inte ovanligt. Själv är jag inte rättspsykiatriker, och känner inte till situationen där. Men man kan väl befara att där är ett ytterligare negativt urval av doktorer som säker sig dit. Med vissa undantag, får man hoppas.

      Levander framstår som kunnig och omdömesgill, men jag känner inte heller honom personligen. Har för mig att han är emeritus. Det är ovanligt att man hör något namn från nästa generation säga något vettigt. De citerade doktorerna är synnerligen okända för mig. Numera även ökända.

  4. Som läkare har man ett samhällsansvar. Att inte se det som ett politiskt dåd i första hand gör att man gör sig skyldig till att allmänheten förvirras in i tankar av den obegripliga ondska som enkom staten kan skydda den ifrån.

    Jag avstår från personliga spekulationer kring hans ev diagnos, det är relativt irrelevant.

    Man spekulerar kring patient man inte träffat på andra eller tredjehandsuppgifter. Ingen zoomar ut.

    Har inte hört någon av ”experterna” säga saker i stil med detta:

    ” ondska och illdåd är tyvärr en del av människan. Vi har tusentals exempel bland våra patienter på vidrigheter de utsatts för , såväl inom som utom landets gränser, såväl i egenskap av enskilda som i egenskap av kollektiv. Bland våra patienter finns överlevare och bödlar från Rwanda, Jugoslavien, Irak, Afghanistan med mera med mera. Precis som det finns våldtäktsoffer, misshandlare, misshandelsoffer och så vidare. Så ondskan är inget nytt . Däremot är detta illdåd i Norge ett tydligt politiskt terrordåd med tydliga politiska mål och en målmedveten planering. Således bör det i första hand diskuteras som ett sådant, vad som gjorde att Brevik tog steget från en sjuklig verklighetsuppfattning till en sjuklig gärning får kollegorna i Norge utreda. Hävvidlag finns en stor skillnad jämfört med andra vettvillingar som spillt blod. Brevik står inte för ett blint hat.

    I all rimlighet är Brevik galen och sjuk. Men rättspsykiatri är en juridisk-politisk verksamhet lika mycket som en medicinsk. I den kontexten är han med all rimlighet frisk och ska dömas till straff, snarare än vård.

    Vi ser ju hur samhället mår via våra patienter, via vilka som söker vård för vad. Alla fall är unika men det finns ändock trender och mönster. Vi måste – som läkare- börja tala om sammanhangen samtidigt som vi tar hand om den enskilde .Det är politiken som formar samhället som i sin tur påverkar den enskilda. Vår uppgift kan inte begränsas till den enskilde. För att förebygga fler illdåd så ska vi förstås uppmärksamma hatläror hos våra patienter, men framför allt vill vi att samhället- medborgare och beslutsfattare- ska inse att ondskan inte är en slump i dessa fall och att de allra flesta svårt psykiskt störda inte är farliga. Det politiska ansvaret för att bygga ett samhälle som gynnar det goda i människan ankommer oss alla.”

    • Dr Molina, din inställning ger mig känslan av att du anser att människorna där ute är för dumma för att förstå mer komplicerade samband. Jag tror det är fel. Eller i vart fall en olycklig hållning. Precis som jag tror att det är olyckligt att försöka undanhålla allmänheten rasistiska och nationalistiska idéer genom att tysta och censurera dem.

      Anders Behring Breivik är både ond och allvarligt psykiskt störd.

      Han har både aspergers syndrom och lider av paranoid schizofreni.

      (Det finns en feltolkning av DSM-IV som antyder att schizofreni inte får diagnosticeras den som har diagnos autismspektrumstörning. Men vid fastställda vanföreställningar eller hallucinationer som varat i mer än en månad SKALL diagnos schizofreni ställas om diagnoskriterierna är uppfyllda, även om patienten har autismspektrumstörning).

      För övrigt skall rättspsykiatrin nog inte vara en ”juridisk-politisk verksamhet lika mycket som en medicinsk”. Men det är anmärkningsvärt att en medlem av professionen är av den uppfattningen. Kan ju förklara en hel del konstigheter inom rättspsykiatrin.

    • Du tycker inte att man ska spekulera i tredje hand om diagnoser, men sedan verkar det som om du ändå gör det. Personligen är jag av den rakt motsatta uppfattningen: genom sådana hypotetiska diskussioner kan vi lära varandra mycket.

      Du tar upp flera viktiga frågor.

      1. Spelar det någon roll om han var sjuk, tillräckligt sjuk för att inte kunna ansvara för sina dåd? Jo, självklart! Det är en grundläggande tanke i civiliserade samhällen att någon som begår en illgärning till följd av (psykisk) sjukdom inte ska straffas utan istället få vård.

      2. Ska vi avstå från att diagnostisera Breivik som sjuk för att undvika att andra psykiskt sjuka demoniseras? Nej, naturligtvis inte. Han ska få en så relevant diagnos som möjligt utan sidoblickar på vad som kan vara passande ur andra synpunkter. Att informera om psykiatriska patienters ofarlighet får ske i ett annat sammanhang.

      3. Breivik hade ”tydliga politiska mål” som vi bör motarbeta. Ja, hade han det? Var målet muslimer, invandringspolitiken eller etablissemanget? Ska det betyda att vi inte ska kritisera muslimer eller etablissemang i fortsättningen? Naturligtvis inte. Här spelar det ingen roll om han var frisk. Vi kan ju inte sluta diskutera invandringspolitik, islam, kristendom, socialdemokrati, tempelriddare, promiskuitet etc. bara för att Breivik hade åsikter om detta..

      4. För några årtionden sedan var det populärt att betrakta psykisk sjukdom, särskilt schizofreni, som en följd av ”det kapitalistiska samhället”, dvs socialpolitiska faktorer. (R Laing, T Szasz…) Det finns inget stöd för sådana resonemang, varför den teoribildningen till all lycka blivit omodern. Å andra sidan har vi inte någon annan förklaring heller. Schizofrenins uppkomst är fortfarande gåtfull trots kopiös forskning på området de senaste 100 åren.

      Så jag håller inte med dig – om jag förstått dina resonemang rätt.

  5. Samhället, politiker, rättsväsende och media vill säkert att han inte skall klassas som sjuk. Skulle han anses vara psykiskt sjuk och ej kan göras ansvarig för det som skedde personligen så blir ju eftermälet ett helt annat. Jag tror det kommer vara starka påtryckningar om att han skall vara så pass frisk att han kan dömas till fängelse. Få bryr sig om det etiska och moraliska i detta.

    • Ja, det känner jag också oro för. Han har redan använts som ett politiskt slagträ, Det är inte rimligt att låta diskussioner om samhällsfrågor påverkas av vad en förvirrad människa anser. Om en galen person hävdar att radiovågor är farliga så är det ju varken ett argument för att de är farliga eller ofarliga.

      På samma vis: om ABB var motståndare till islamsk invandring, så är det ju knappast något argument vare sig för eller emot denna företeelse.

  6. * att rättspsykiatri skiljer sig från ”vanlig” psykiatri är inget konstigt. Sjuk i lagens mening, heter det ju.

    *diagnostiken kommer ske I Norge . Teoretiskt kan han ha en frontallobstumör…

    * Hans politiska mål , välrdsbild och syfte är ju tydliga och måste ses i det sammanhanget : islamofobin är den nya fascismen vilken per automatik ställer sig utanför all form av demokratiskt samtal. Innebär det att vissa saker inte får diskuteras så länge det sker i allmänt vedertagna demokratiska former? självklart inte.

    *oavsett diagnos så var det något som drev honom ett steg längre, såväl jämfört med åsiktsfränder som med andra med samma diagnos. Vad återstår att se.

    * det jag försöker säga är helt enkelt att medborgarna måste uppmanas till att återerövra just medborgar-rollen. Det är det bästa vaccinet . Om läkarna och statsministern enbart pratar om ondska som nåt obegripligt så bygger vi inte medborgare, vi förstärker rädslan.

  7. Jag har skrivit ett utförligt inlägg om Anders Behring Breivik och bland annat det som skrivits här för den som är intresserad.

    http://gergils.blogspot.com/2011/08/anders-behring-breivik-ett-aspergers.html

  8. Dr Molina: Att få medborgare politiskt medvetna och aktiva är en mycket angelägen – kanske avgörande – fråga. Hur ska demokratin annars fungera? Så långt är jag med.

    Men där tror jag inte att Breivik har någon större betydelse. Vi kan inte med trovärdigheten i behåll använda en sjuk man som hävstång eller slagträ i denna debatt. Det är tvärtom ett otyg.

    Att smutskasta och försöka tysta motståndare med argumentet att de är lika Breivik i något avseende eller möjliggjort hans ideologiska utveckling är ohederligt mot såväl Breivik som dem. Låt sakargumenten tala istället både mot Breivik och mot förmodade motståndare.

    Det har funnits sinnessjuka mördare i de flesta partier, förmodar jag. Det finns inga politiska slutsatser att dra av det.

    Ta hand om de sjuka, och gå vidare med den politiska diskussionen.

  9. De som hävdar p-störning syftar väl just på en antisocial sådan, som i stort sett är synonymt med psykopati?

  10. Psykopati finns inte som diagnos enligt DSM utan det blir antisocial personlighetsstörning som ligger närmast. Men det handlar om ett sjukt och hänsynslöst mönster av att ljuga, bedra och ibland även begå allvarligare brott som ett led i hänsynslös egoism. En person som lider av psykopati eller liknande skulle aldrig offra sig själv för något högre syfte, utan tvärtom är det egna egot det enda syftet.

    Det är därför jag, Lasse här, Sten Levander och några till med envishet framhåller att personlighetsstörning eller autismspektrumstörning i sig inte räcker för att förklara detta, utan det måste vara någon typ av schizofreni eller schizofreniliknande sjukdom, en allvarlig psykisk störning, ovanpå det underliggande.

    För övrigt intressant vilka omfattande reaktioner jag fått på min artikel om Breivik och hans sannolika asperger/autism och schizofreni. http://gergils.blogspot.com/ Ett antal aspergare tror att jag försöker smutsa ner människor med aspergers syndrom genom att skriva som jag gör. Vilket på ett ofrivilligt tydligt sätt förstärker det paranioda draget hos många aspies (i sin tur sannolikt en del i den skörhet som innebär just en förhöjd risk att drabbas av psykossjukdom).

    Är det förresten någon här som kan tipsa om vetenskapliga publikationer och forskning som visar på sambandet autism-schizofreni? Jag har bara mina egna studier och erfarenheter att gå på. Och en gammal barnpsykiatriker jag arbetade med ett tag vittnade om att många av hans aspergare drabbades av schizofreni senare. Men jag har fått lite ovett för detta på annat håll, och tror samtidigt att det kan vara en viktig iakttagelse. Därför tacksam för tips på böcker och artiklar i ämnet.

    /Christian

  11. Jag tycker att det är orätt att sätta diagnoser och ge bedömning av en person ni inte träffat.Den bedömningen bör göras av psykiatrisk expertis ,som har direkt kontakt med ABB.Det ni gör här är rena gissningar! Inga diagnoser skall ges på detta vis.Jag är sjuksköterska och viss insyn i diagnostiskt arbetssätt !Jag har dessutom en son med Aspberger och önskar mig inte ett överanvändande av denna diagnos! Viss försiktighet behövs! Tack för ordet som gäst!

    • Jag har tidigare sagt att jag anser det vara av stort värde att föra diskussioner även om patienter man inte träffat. Det görs också hela tiden. Psykiatriker (t ex Cullberg) och andra skriver hela böcker om kändisar: författare (Fröding), konstnärer (van Gogh), Musiker (Mozart) och regenter (George III) och spekulerar om deras eventuella diagnoser – psykiskt och fysiskt.

      Vi har ju inget ansvar i det aktuella fallet. Givetvis vore det oseriöst om vi var de som faktiskt ansvarade för diagnostiken. Då måste man nog träffa patienten, och dessutom ha tillgång till allt utredningsmaterial. Men det är ju inte fallet här. Vi har en teoretisk och givande diskussion om möjliga diagnoser.

      Det är väl bra nog.

      • En sak är att spekulera i döda konstnärers själsliv och ev.diagnoser.En annan är att i ett så pass spektakulärt fall som ABB ge diagnoser hit och dit och sedan knyta det till såpass svårsatta diagnoser som Aspberger är en annan!! .Vi som har nära anhöriga eller själv har Aspberger får stadigt påminnelser om att det ev.finns en blivande ”mördare” i vår närhet! Oftast uttalat av journalister eller andra halvkunniga personer.Det är svårt nog att leve med Aspberger som inte är en sjukdom,men väl ett handikapp och i bland ett svårt sådant.
        Skapa inte en ”myt” om att dessa också är tickande farliga bomber.
        För mig är detta helt utan vetenskaplig grund och skall därför användas med stor försiktighet och bara om man vet att det har en vetenskaplig beläggning. Annars kan det skada mer än det ger.
        Det jag talar om här är skapande av rädsla hos allmänheten för personer med vissa diagnoser!Alla har ansvar för det man säger och gör!Alla gånger!

  12. Jag förstår din oro. Folk har så mycket fördomar om psykiska diagnoser. Men det blir allt bättre. Asperger är ingen typisk diagnos för mördare. Alla som jag träffat med Asperger har varit vänliga individer. Men det finns säkert enstaka exempel på motsatsen.

    Men man får komma ihåg att den typiska mördaren i krig som i fred är en alldeles normal och frisk person.

    Kanske kan det vara tvärtemot vad du tror? Att en diskussion om diagnoser och mördare hjälper till att ta bort fördomar. Det är i alla fall min ambition, att ökad kunskap ska ge mindre fördomar. Men att kväva all diskussion för att det inte ska spilla över skit på andra med samma diagnos är väl ingen bra strategi i längden?

  13. Tack för ett bra inlägg och en givande diskussion. Först nu hade jag mental ork att kanske få läsa en analys av människan som gjort det hemska. Du hade resonerat Lasse. Uppskattas.

  14. Oavsett diagnos så är det viktigaste i fallet med ABB att komma ihåg kriminalvårdens huvudsakliga mål primär och sekundär prevention. Den primära preventionen, att förhindra honom från att göra något liknande igen – är säkrad så länge ABB är inspärrad, hans prognos om är nog dålig oavsett diagnos och allvarlighetsgrad av hans psykiska tillstånd.
    Den sekundära preventionen, dvs att avskräcka andra från att göra något liknande, är svårare. Han får inte bli en martyr och inte heller komma undan för lätt.
    De disagnostiska diskussionerna är mycket intressanta, men får inte förväxlas med huruvida ABB ska ha straff eller vård. Även kriminalvård är vård och ABB är säkerligen i behov av sådan oavsett regi.
    Personligen är jag rädd för att om en så pass intelligent man sätts i rättspyskiatrisk vård finns det risk för att han efter några år lyckas dupera vårdinstanserna och sedan frisläpps. Den risken är inte värd att ta med tanke på risken för återfall och inte heller möjlig, tror jag, med tanke på den politiska opinionen.

    När Vidkun Quisling arkebuserades uttalade den norska statstministern: ”Allt annat hade varit en omöjlighet.” Jag tror det blir ett liknande tankesätt som avgör utfallet i det här målet. Det finns ett nytt norskt lagförslag för massmord med maxstraff på 30 år. Jag tror det kommer gå igenom och jag tror ABB kommer få maxstraffet.

    • En grundläggande rättslig princip är att lagar inte ska vara retroaktiva. Det betyder att man ska dömas efter den lagstiftning som gällde när brottet förövades.

      • Du har helt rätt. Frågan är om den kommer att följas i det här fallet..

  15. Nej, ABB uppfyller inte kriterierna för vanlig schizofreni. Så är det. Men det finns många andra psykosdiagnoser, titta i ICD-10/DSM-IV.

    • Kriterierna i t ex ICD och DSM är konsensusdokument som ändras från upplaga till upplaga. Det finns också andra mer och mindre vedertagna kriterier för schizofreni sedan Eugen Bleuler myntade begreppet. Tidigare hade man kallat liknande tillstånd för dementia praecox. Han ansåg att autism var ett av de viktiga symtomen, något vi idag inte hävdar på samma sätt. Ingen kan säga bestämt om schizofreni är bara en sjukdom eller flera. Andra psykossyndrom kanske är del av samma sjukdom osv.

      Det är därför vi för en diagnostisk diskussion här. Det viktiga är kanske inte exakt vilken diagnos han har/hade utan om han ska anses ansvarig för sina handlingar eller inte. Om han var sjuk när han genomförde dem så betraktas det som en förmildrande eller helt friande omständighet.

      Ingenting av detta är självklart.

  16. […] Breivik schizofren? […]

  17. För mig som lekman blir det lite egendomligt hur expertisen i det här fallet inte kan enas om en diagnos. Man är duktigare än jag på att använda termer, men det verkar som man inte kan enas om vilken term som är rätt. OK, killen är knäpp – men består det knäppa i att han genomför en massaker på grund av hjärnspöken, eller i att han inte kan hålla isär det viktiga från det oviktiga, som inledningstexten tycks mena?

    Det finns, har jag för mig, två typer av diagnoser. Typ ett är en medicinskt väldefinierad beskrivning av orsakssamband. Exempelvis makuladegeneration – näthinnecellernas avfallsprodukter samlas i näthinnan istället för att renas ur kroppen. Typ två är en mycket luddigare beskrivning av ett antal symptom som man inte kan förklara orsaken till. Något säger mig att de psykiatriska begreppen hör till typ två – annars borde man vara mer eniga. Är det rätt?

    Och om det är så undrar jag om begreppsexercisen har något annat syfte än det juridiska – man måste ha en diagnos för att avgöra om Breivik ska låsas in på ett bestämt antal år eller om han ska låsas in för evigt eller åtminstone tills han är fri från symtomen om nu det är möjligt.

    Alltså psykläkarna fäller domen och domstolen lyder. Vilket är otillfredsställande av rättssäkerhetsskäl. Och vilket psykläkarna själva borde invända mot, tycker jag.

    Det borde vara möjligt att hitta en modell där man döms för sina handlingar men har möjlighet att få psykiatrisk hjälp att fungera på ett rimligt sätt. Varvid olika diagnoser och behandlingsmetoder kunde testas efter hur väl de fungerar. Och att man rentav benådas om man har blivit fri från demonerna och inte längre är farlig för sina medmänniskor.

    Då kanske man skulle slippa såna här lite farsartade strider i framtiden.

    • Hej Jan

      Du har tyvärr rätt i mycket av vad du påstår och befarar.

      Många psykiatriska diagnoser är ”luddiga” på så sätt att olika bedömare kan komma till olika slutsatser. Autism och schizofreni är sådana diagnoser. Man har försök komma tillrätta med det genom att göra listor över exakt vilka symtom som krävs för en viss diagnos, inte minst för forskningsändamål. Den internationellt mest gångbara är DSM-IV – diagnostisk statistisk manual version 4.

      Luddigheten kommer sig bland annat av att man inte vet vad som orsakar sådana sjukdomar (etiologi och patogenes), men kan bestå även när det är klarare. Vid depression så tror man att man bättre vet hur den uppkommer, men gränsdragning mot andra tillstånd och mot ”normalitet” är ändå oklar.

      Vad ska man då med diagnoser till, undrar du. Ja, det viktigaste med rätt diagnos är att det ger svar på två frågor:

      1. Vilken behandling kan fungera?
      2. Vad är prognosen?

      En ”biprodukt” är de rättspsykiatriska konsekvenserna. Om man inte var ”vid dina sinnens fulla bruk”, alltså om man inte insåg vad man gjorde eller inte kunde handla annorlunda – var otillräknelig – så anses det att man inte bär det fulla ansvaret för sina handlingar – man anses inte rättskapabel. Där uppstår ännu ett gränsdragningsproblem. Hur förvirrad ska man vara för att inte behöva ta fullt ansvar? Det kanske inte räcker med en diagnos utan man måste även bedöma graden av sjukdomen.

      Vid psykoser (t ex schizofreni, vanföreställningssyndrom), där man har en rubbad verklighetsuppfattning på grund av vanföreställningar och/eller hallucinationer så räknas man inte som ansvarig. Vid autism, personlighetsstörningar, drogutlösta tillstånd och psykopati avgör graden och arten av störningen om man är rättskapabel.

      I detta fall så har de experter som haft tillgång till all information bedömt att han lider av paranoid schizofreni, och är såvitt jag vet eniga.

      De vet mycket mer än vi. Man får förmoda att de tagit prover som kan utesluta syfilis, som kan ge grandiosa vanföreställningar om den egna personen som de som Breivik tycks ha. Vissa hormonella rubbningar kan ge schizofreniliknande symtom.

      Man brukar även röntga hjärnan (datortomografi eller magnetröntgen) för att utesluta hjärntumörer eller andra synliga förklaringar till tillståndet. En långsamväxande tumör i tinningregionen skulle kunna ge en sorts epilepsi (temporallobsepilepsi) med hans symtom, även om det är osannolikt.

      För ditt resonemangs skull så kan man ställa frågan: Om de hade hittat en tumör som kunde förklarat tillståndet, och sedan opererat den, och han blev helt återställd från sina vanföreställningar, och förtvivlad över vad han ställt till med. Skulle han då dömas för sitt dåd? Enligt svensk rättstradition, liksom i de flesta utvecklade länder, så skulle han då inte dömas för morden utan gå helt fri. Det tycker jag är rimligt. Om man har en tumör som förvrider ens sinne så kan man ju inte hjälpa vad man gjort, och kan inte anses ansvarig. Även där får man bedöma om diagnosen är av graden och arten att han ska befrias från ansvar. Bara för att man har en tumör, så är det ju inte självklart att man ska slippa ansvar.

      På samma vis tänker man kring sinnessjukdom. Är man sjuk ska man ha vård – och inte behöva straffas för sådant som man inte kunde ta ansvar för. Och även om det uppstår svårigheter med gränsdragningar så är det det enda rimliga, även när man går till den allmänna rättskänslan. Vi ska inte döma människor som är sjuka och inte kunde hjälpa vad de gjort. Det vore omänskligt. Rättvisa är ingen enkel sak.

      • Jo, det viktigaste är ju att man inte gör om det.

        Ett annat exempel, också hämtat från Norge: Den norska psykologen Magne Raundalen, som under en period var ordförande i norska Rädda Barnen, påstod nån gång på 90-talet att bokstavligen alla som satt i norska fängelser för oprovocerat våld hade utsatts för upprepad misshandel från närstående som barn. De hade byggt upp en sån aggressivitet att de inte kunde hantera den. Men de ansågs inte sjuka i lagens mening, så de fick ingen behandling. De släpptes ut som odesarmerade bomber bara för att göra om samma sak igen.

        Borde man inte kunna skippa det här att läkare ska fälla domslut på grundval av luddiga diagnoser? Men föreskriva psykiatrisk behandling vid vissa typer av brott där tomtar på loftet brukar vara vanligt förekommande? Och sen benåda när det är riskfritt?

      • Först en detalj: psykologer är inte läkare. Psykiatriker är läkare som är specialiserade på psykiatriska sjukdomar. (Av grekiskans psyche = själ och iatros = läkare.)

        Det är fortfarande en vanlig missuppfattning att de som begår sexuella övergrepp mot barn själva har blivit utsatta för övergrepp. Det har emellertid visat sig att det inte är vanligare bland sexförbrytare än bland hederligt folk. Hur det ligger till med andra övergrepp vet jag inte, men misstänker att även det ovanstående resonemanget är önsketänkande. Det är ett svårkontrollerat påstående, som gagnar klient och försvarsadvokat. Det gör brottsförövaren mer mänsklig, mer begriplig. Så det är en attraktiv förklaringsmodell, men förmodligen felaktig.

        Det är också ett exempel på att saker kan vara svåra att förstå, men inte omöjliga om man lägger ner mera tankemöda.

        Läkare fäller inte ”domslut på grundval av luddiga diagnoser”. Det är domstolen som utreder frågan om skuld och fastställer domslut. Om domstolen tycker att det verkar befogat görs en större eller mindre psykiatrisk utredning av den misstänkte, och resultatet av denna undersökning väger in när man bestämmer påföljd. Om den skyldige hade en sjukdom vid tillfället för brottet och om denna sjukdom gör att han inte kan anses som ansvarig för dådet så döms han till vård. Om sjukdomen redan upphört när domen faller så går han i princip fri.

        Ditt förslag att man ska chansa på att förövare av vissa brott ”har tomtar på loftet” låter ännu luddigare än nuvarande system, och är därför sämre. Då skulle man ju få med en del fullt friska, som borde dömas på vanligt sätt.

        Och vem ska bedöma när det är ”riskfritt” att sedan ”benåda”? En psykiatriker, förmodar jag. Och så är det ju nu också.

        Nej, då tycker jag att nuvarande system – med alla sina brister – är bättre. Om en brottsling var sjuk vid tillfället för brottet på ett sådant sätt att han inte kunde ansvara för sina handlingar, så är det orimligt att hålla honom ansvarig. Att det sedan är en svår bedömning gör att systemet blir mindre rättssäkert. Men det är svårt att hitta ett alternativ som är bättre.

        Man har föreslagit att man ska döma även psykiskt sjuka till ett tidsbegränsat straff, och sedan ger dem vård så länge de är sjuka. Om de tillfrisknar så övergår straffet i vanligt fängelse. En mördare som t ex var psykotisk vid tillfället för mordet skulle kunna dömas till livstid. Om han får medicin så kan psykosen upphöra och då överförs han till vanligt fängelse. Det är inte heller tillfredsställande. Om han inte var ansvarig vid brottets genomförande, så ska han inte straffas alls. Det ligger i humanitetens principer. Dessutom är det också svårt att hantera i praktiken. Hur ska man veta att han fortsätter att ta sin psykosmedicin. Många slutar ta sina mediciner. Och hur farlig kan han tänkas vara när han inte tar medicin?

        En sådan ”farlig” person kan inte dömas för brott som man tror att han eventuellt kan göra. Det vore också orimligt. Det gör man bara via smittskyddslagen för vissa allmänfarliga sjukdomar. Annars frihetsberövas man vanligen för saker man redan gjort – inte sådant som man bedöms eventuellt kunna göra i framtiden. Å andra sidan behöver man ett system för att t ex låsa in personer som begått upprepade allvarliga sexuella övergrepp mot barn. Även om de suttit av sitt straff så vet man att återfallsrisken är stor. Är det rimligt att släppa ut dem när de sonat sitt brott? Jag tycker inte det. Man måste kunna skydda offren (barnen) i rimlig omfattning, och väga det behovet mot brottslingens rätt att betraktas som oskyldig när han sonat sitt brott. Där bör frihetsbegränsningen (inlåsning, övervakning etc) inte ske via rättssystemet, som egentligen saknar kompetens för sådana bedömningar, utan huvudsakligen vara en medicinsk-diagnostisk fråga. Att beslut sedan ska fastställas och överklagas i domstol är självklart, men en annan sak.

        Jag tror att lösningen snarare är att hålla vissa patienter inlåsta tillräckligt länge – för vissa livet ut. De lider av psykiatriska sjukdomar och rubbningar som vi inte vet hur vi ska bota, och återfallsrisken är stor. Det är inte rimligt att de vistas ute i samhället utan kontroll. Detta ska självklart ske på ett så humanitärt sätt som möjligt. Ingen skulle själv vilja vara en sådan person som mördar eller våldtar i ren förvirring eller till följd av en sjuklig läggning. Jag tror att många av dessa sjuka personer avskyr sin egen läggning, och aldrig i livet skulle ha valt den om de kunnat välja. Men även från denna regel finns undantag. Där blir det lättare att förorda inlåsning.

  18. Jag vill bara lägga till att vi ju alla redan har sett hur svårställd diagnosen på ABB er.Två skilda specialist team har lyckats komma till helt skilda slutsatser. Det er derför jag menar att en så svår bedömd sak,där inte ens personer med närkontakt kan bedöma lika. Er menings lös att sitta o prova ge en riktig bild av ABB s tillstånd.

    • Jag tror att det underlättar om man är specialist i psykiatri. Psykologer, t ex, kommer inte lika ofta i kontakt med denna typ av sjukdomar, och har i allmänhet inte diagnostisk utbildning för den typen av störningar.

      Det första teamet hade ingen svårighet att hamna rätt, och den andra – mer politiskt motiverade utredningen – har kritiserats av ”expertpanelen”, de sakkunniga.

      Att Breivik lider av paranoid schizofreni eller det jämställbara vanföreställningssyndrom är nog ställt utom tvivel. Dessutom företer han drag av personlighetsstörning med både narcissistiska och autistiska drag, dock inte tillräckligt för att det ska räcka till egna diagnoser.

      Frågan om tillräknelighet är skild ifrån den rent diagnostisk diskussionen, och har mer juridisk än psykiatrisk karaktär.

      Efter att ha sett delar av rättegången tycker jag att det är rimligt att bedöma honom som rättskapabel, oavsett diagnos. Det tillfredsställer även en bred opinion, vilket borde vara irrelevant, men tyvärr inte är det. Enligt min åsikt bör han alltså hållas ansvarig för vad han har gjort trots att jag anser att han lider av en allvarlig psykiatrisk sjukdom. Vid brottstillfället var han inte mer påverkad av sin sjukdom än att han kunde bedöma konsekvenserna av sitt handlande. Under fängelsetiden bör han under alla omständigheter ha tillgång till psykiatrisk vård, då man kan förvänta sig att hans sjukdom kommer att förvärras med tiden.

  19. Min kommentar om Breiviks höga intelligens baserades på läsning av hans manifest, som till stora delar kopierats från andra källor. När jag ser honom uppträda i egen person vill jag moderera min bedömning till att han förefaller normalbegåvad snarare än ”överbegåvad”. Hans verbala förmåga är god men inte briljant, vilket delar av manifestet är.

    Självbiografiska detaljer i hans manifest är förskönade, t ex rörande hans kapacitet att driva företag. Han får det att framstå som han var en skicklig entreprenör medan verkligheten var att samtliga företag konkursade, och några höll på med skumraskaffärer.

    Hans skolprestationer är väl inte heller så imponerande, och det brukar vara starkt korrelerat till allmän intelligens.

    • Jo, jag tyckte kanske att din uppskattning av ABB:s IQ till 130 eller mer var att ta i. Men att han ligger till höger om klockkurvans mitt antar jag att du håller med mig om?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: